Tuve Skånberg (kd) förvränger fakta om homoadoptioner.

av BENGT HELD

I en tidigare artikel så granskade jag två gamla homofientliga citat från de politiker som är på plats 3 och 4 på kristdemokraternas lista inför EU-valet i juni i år. Den som har plats 4 på listan är Tuve Skånberg, fram till 2006 kd-riksdagsledamot och nu engagerad i det konservativa Claphaminstitutet.

I en kommentar så tipsade Tor om en artikel från Tuve Skånberg som är ny för min del. Det är med intresse jag kollar Skånbergs halvsanningar och förvrängningar av fakta där. Artikeln är skriven som en kommentar till att riksdagen röstade ja till en könsneutral äktenskapslag tidigare i år.

Beslutet hade föregåtts av en massiv kritik, ett enigt fördömande från alla kyrkliga remissinstanser, av omfattande namninsamlingar, och uppvaktningar från företrädare från alla större religioner.

Jag ska inte skriva så mycket om det här eftersom både jag och Tor tidigare ofta granskat den typen av argument i äktenskapsdebatten. Fakta är att ca 70 % av svenska folket är för en könsneutral äktenskapslag enligt olika opinionsmätningar. Dessutom var alla remissinstanser förutom vissa religiösa samfund för reformen. Extra intressant är att de barnrättsexperter som lämnade remissvar argumenterade för reformen, trots vad Skånberg senare antyder i sin artikel.

Sedan skriver Skånberg i sin artikel.

Alla remissinstanser med barnexpertis betygade redan 2001 att det ligger i barnens intresse och bästa att växa upp med en mor och far.

Det här är däremot värt en längre kommentar eftersom det ännu sprids myter om det där från olika kd- och sd-politiker.

Här är fakta.

Det är sant att alla barnrättsexperterna 2001 sa nej till en helt jämställd adoptionslag. Men det är även viktigt att konstatera följande.

1. Hanne Kjöller från tidningen Dagens nyheter ringde runt till de "barnrättexperter" som lämnat remissvar och frågade om de någonsin träffat något barn i en homosexuell familj. Det visade sig att ingen av dem hade det. De var experter på barn, men det var inte experter på barn i homofamiljer. Vilken människa skulle kalla sig expert på barn med judiska föräldrar utan att någonsin träffat något judiskt barn?

2. Men om vi trots det bedömer dem som att ha kunskap om barns utveckling generellt och även för barn i homofamiljer så är följande viktigt att notera. De flesta barnexperterna var för möjlighet till närståendeadoptioner dvs att förbättra den juridiska tryggheten för barn som redan är i homofamiljer. Och det blev även moderaternas alternativ vid riksdagsomröstningen alltså ja till närståendeadoptioner men nej till övriga adoptioner. Därefter har m ändrat sig och är nu för en helt likställd adoptionslag men det är en annan debatt.

Kristdemokraterna sa däremot nej även till närståendeadoptioner för samkönade par trots att de flesta barnexperter menade att det var till barnets bästa. Varför var det inte viktigt för kd att följa barnexperterna då?

3. Till sist det här med internationella adoptioner som det var mest fokus på i debatten då. Det är en myt att barnrättsexperterna skulle ha sagt att barn bör bo med "en pappa och en mamma". Det var ingen barnrättsexpert som gjorde något sådant uttalande i något av remissvaren. Och hur logiskt skulle det vara när vi sedan länge tillåter ensamstående att adoptera, en möjlighet som kd för övrigt aldrig jobbat för att avskaffa av någon orsak.

Inte heller menade barnrättsexperterna att riskerna för mobbing och liknande var en orsak att säga nej till homoadoptioner.

Det barnexpertena sa i sina remissyttranden var däremot att de menade att homoadoptionsutredningen inte tillräckligt tydligt visat att det var till barnets bästa att tillåta homoadoptioner. De menade att utredningen ibland varit slarvig i sina resonemang och avfärdat möjliga motargument för enkelt. Men det är givetvis inte detsamma som att de i sak var emot reformen.

Det är också viktigt att konstatera att det här var 2001 när Sverige planerade att bli det första landet i världen att tillåta internationella homoadoptioner. Då var det bara möjligt i några delstater i Kanada och USA.

Nu har vi haft lagen i drygt sex år i Sverige. Flera andra länder tillåter idag internaitonella homoadoptioner, Norge, Island, Storbritannien, Nederländerna, Belgien, Spanien, Sydafrika, Israel, nästan alla delstater i Kanada, flera delstater i USA och Australien. Snart byter även Danmark till en helt likställd adoptionslag.

Dessutom så ändrade Europarådet häromåret sin konvention om barns rättigheter till att tillåta även heterosambopar och homopar som möjliga adoptionsföräldrar. Fram till för några år sedan var det enligt den konventionen bara till barnets bästa att bli adopterat av ett gift heteropar om ett par skulle adoptera ett barn. Det gjorde att Sverige var tvunget att säga upp den konventionen vilket kd och andra konservativa då använde som argument att det var dåligt för barnen. Men attityder förändras som bekant och hade Sverige idag sagt ja till en likställd adoptionslag hade vi inte varit tvungna att ändra något när det gäller Sveriges ja till konventionen om barns rättigheter.

Men det här berättar inte Tuve Skånberg. Istället sprider han myter och halvsanningar. Hederligt? Nej. Seriöst? Nej. Som Skånberg ofta argumenterar? Ja, tyvärr.