Antigaykabinett #10: Anita Bryant

av TOR BILLGREN

Jag inleder här en artikelserie om antigayretorikens centrala ideologer och aktivister. Serien utformas som en topplista, men fäst inte för stor vikt vid rangordningen (förutom möjligen i den absoluta toppen). Kom gärna med tips.

Då börjar vi.

På tionde plats, med anledning av filmen Milk där hon spelar en viktig historisk roll – mina damer och herrar: sångerskan och skönhetsdrottningen Anita Bryant, en av de första antihomosexuella superstjärnorna, framförallt känd för sin kamp för yrkesförbud för homosexuella.


"Save our Children from homosexuality".

Den 18 januari 1977 införde Dade County på Floridas sydspets ett förbud mot diskriminering av homosexuella på bostads- och arbetsmarknaden. Lagen innebar bland annat att det t.ex. inte skulle vara tillåtet att ge lärare sparken med hänvisning till sexuell läggning. Detta var oacceptabelt, menade många konservativa och kristna i delstaten, så de bildade kamporganisationen Save Our Children, med den kända sångerskan och kristna profilen Anita Bryant (född 1940) som ledare och dragplåster.

Bryant hade 1958 krönts till Miss Oklahoma och inledde året efter sin karriär som sångerska. Hennes största hit var Paper Roses, som 1960 klättrade upp till Billboardlistans femteplats. 1969 blev hon taleskvinna för Florida Citrus Commission och gjorde under sin karriär även reklam för bland annat Coca Cola, Kraft Foods och Tupperware. 1973 sjöng hon vid president Lyndon B. Johnsons begravning. Så det var en välbekant kvinna Save Our Children fick som ansikte utåt.

I en intervju i Playboy magazine i maj 1978 förklarade hon att hon hade känt flera homosexuella i nöjesindustrin, men att hon inte hade känt till deras "sexuella beteende" förrän hennes make Bob Green beskrev det för henne. T.ex att de äter varandras sperma... Men hennes offentliga motivation mot homosexuellas rättigheter var att den nyligen antagna lagen mot diskriminering diskriminerade hennes rätt att lära sina barn biblisk moral, och organisationens käpphästar var att homosexuella rekryterar barn, samt förgriper sig på dem. Bryant sa bland annat:

- What these people really want, hidden behind obscure legal phrases, is the legal right to propose to our children that theirs is an acceptable alternate way of life. [...] I will lead such a crusade to stop it as this country has not seen before.

Och:

- As a mother, I know that homosexuals cannot biologically reproduce children; therefore, they must recruit our children"

Och:

- If gays are granted rights, next we'll have to give rights to prostitutes and to people who sleep with St. Bernards and to nail biters.

Save Our Children lyckades snabbt samla ihop det antal namnunderskrifter (och många fler därtill) som krävdes för att få till stånd en folkomröstning om antidiskrimineringslagen. Kampanjen bestod bland annat av tidnings- och tv-annonser med dragqueens och sexuellt explicita bilder av kyssande män, samt de gamla vanliga försäkringarna om att homosexuella rekryterar och förgriper sig på barn. ”There is no 'human right' to corrupt our children", var en ett av slagorden.


En av Save Our Childrens broschyrer från 1977.

President Jimmy Carter uttalade motstånd mot kampanjen liksom 51 nederländska politiker, som skrev under en helsidesannons med texten “We, from the land of Anne Frank, know where prejudices and discrimination can lead to", och uppmanade de röstberättigande i Dade County att inte rösta ner antidiskrimineringslagen. Men vid folkomröstningen, som hölls den 7 juni 1977, vann Save Our Childrens linje stort: 69% mot 31%. Antidiskrimineringslagen drogs tillbaka.

Kampanjen drog upp tonläget mot homosexuella ordentligt i USA och utlöste avsevärda oroligheter. Homosexuella demonstrerade högljutt och aggressivt runt om i landet och utsattes för våld. Tonläget utlöste även en självmordsvåg, t.ex. sköt sig den kubanske gayaktivisten Ovidio Ramos efter att ha medverkat i ett radioprogram där han fått höra att homosexuella borde deporteras, slängas i koncentrationsläger eller avrättas.
– Jag visste inte att de hatade oss så mycket, sa han till en vän innan han tog livet av sig.

De negativa associationer Save Our Children-kampanjen förde med sig gjorde att vissa skivbolag vägrade att distribuera Bryants senaste skiva. Symaskinföretaget Singer avbröt förhandlingar om ett reklamkontrakt och det inleddes en bojkott mot apelsinjuice från Florida. Välgörenhetsorganisationen Save the Children stämde Save Our Children för att den använde ett snarlikt namn, och senare ändrades också namnet till Anita Bryant Ministries.


Den 14 oktober 1977. Anita Bryant och hennes man Bob Green under en presskonferens i Des Moines, Iowa, där de berättar om sitt korståg mot homosexualiteten. En av de första offentliga tårtningarna. Fyllning: jordgubbar och rabarber. Finns även på Youtube.

Samtidigt fick Anita Bryant förstås också mycket stöd och inspirerade andra till liknande initiativ. Kaliforniensenatorn John Briggs imponerades till den grad av det överväldigande stödet som Bryant fått vid folkomröstningen att han trodde att en liknande kampanj skulle kunna hjälpa honom till delstatens guvenörsstol 1978. Så han la fram ett lagförslag som skulle förbjuda homosexuella från att arbeta som lärare och inneha andra uppdrag i det allmännas tjänst. Förslaget kallades Proposition 6, eller Briggs Initative, och mycket av kampanjtaktiken och retoriken hämtades från Save Our Children. Homosexuella målades ut som ”rekryterare” och pedofiler i annonser och kampanjmaterial. Briggs sa bland annat så här:

– What I am after is to remove those homosexual teachers who through word, thought or deed want to be a public homosexual, to entice young impressionable children into their lifestyle.

Vad han inte hade räknat med var att homorörelsen var betydligt mer organiserad i Kalifornien än i Florida och dessutom hade oerhört mycket större stöd från övriga samhället. Även förre guvenören Ronald Reagan uttalade sig emot förslaget. Den 7 november 1978 röstades det ned med sifforna 58,4% mot 41,6%. Visst, det är en betydande majoritet, men det är otäckt att tänka sig att hela 41,6% av de röstande faktiskt var för ett yrkesförbud för homosexuella. För fler detaljer kring hänvisar jag till filmen Milk, som till stor del handlar om dramatiken kring Proposition 6.

Mot 70-talets slut började det gå utför för Bryant. Florida Citrus Commission sa upp kontraktet med henne 1979. 1980 skilde hon sig från sin man som stått vid hennes sida under kampanjerna. Skilsmässan ledde till att hon frystes ut av vissa kristna grupper. Hon välkomnades inte längre vid deras tillställningar, vilket ledde till avsevärt inkomstbortfall. 1990 gifte hon om sig och försökte göra comeback som sångerska, med konkurs som följd. Hon har på senare år halvhjärtat beklagat kampanjerna.

De antihomosexuella kampanjerna i slutet av 70-talet innebar inte bara att den antihomosexuella kristenheten började formera sig på allvar, utan var lika mycket startskottet för en mer organiserad och politiserad homorörelse. Författaren Fred Fejes skriver så här i sin bok “Gay Rights and Moral Panic":

While the riots of Stonewall 1969 may have marked the beginning of the modern lesbian and gay movement, the campaigns of 1977 and 1978 marked the emergence of a national politically self-conscious lesbian and gay community.

Anita Bryants extremt homofientliga retorik provocerade ut tiotusentals homosexuella ur garderoben för att genom sin blotta existens motbevisa henne. Men bara några år senare var det dags för nästa kris för homorörelsen. Den 5 juni 1981 rapporterades fem fall av en ovanlig form av lunginflammation bland homosexuella män i Los Angeles...

* * *

Källor
Engelska wikipedia om de aktuella personerna och organisationerna.

Fotnot
Conservapedias artikel om Anita Bryant ligger här.