Exodus absurda retorik och lögnaktiga påståenden
av TOR BILLGREN
Egentligen borde man sig inte för en sekund bry sig om Exodus International, USA:s ledande ex-gayorganisation. Organisationen förlorade all heder och trovärdighet, när de skickade en delegat till den antigayextremistiska konferens i Uganda i mars, som ledde till den vålds- och förföljelsevåg mot homosexuella som pågår i landet just nu.
Men jag kan inte låta bli att ta upp två saker som organisationens ledare Alan Chambers (bilden) skriver i sin kommentar om att president Barack Obama utropat juni till Pridemånad.
1.
I sitt tal i samband med detta sa Obama bland annat "LGBT youth should feel safe to learn without the fear of harassment." Detta kommenterar Chambers med en tårdrypande historia om Andrea, en tjej som mobbades i hans klass:
Chambers menar att Obama med sitt enkla och självklara uttalande om att HBT-ungdomar ska känna sig säkra i skolan och slippa trakasserier, ställer dem över Andrea och alla andra mobbade barn. Chambers spelar alltså ut det gamla ”special rights”-kortet, vilket innebär att man framställer homosexuellas kamp för lika rättigheter, som en kamp för särskilda rättigheter. Chambers går i de gamla utmötta antigayretoriska hjulspåren på ett så slentrianmässigt sätt att han inte märker hur absurd hans slutsats är. Men tyvärr funkar det. Folk nickar medhållande och skakar på huvudet åt homolobbyns orimliga anspråk...
2.
Chambers fortsätter:
Lägg märke till att Chambers inte beskriver sig som omvänd, botad eller heterosexuell. För det är han inte. Han är fortfarande homosexuell i ordets enda bemärkelse, det vill säga att han attraheras av män, det har han vittnat om många gånger. Vad han har gjort är att han har lämnat ett liv bakom sig som han beskriver som fullt av habegär, egoistisk njutning och tomma strävanden. Och detta är en essensiell distinktion inom ex-gayrörelsen. Där får man hjälp att lämna ett liv, ett beteendemönster som i propagandan associerats med homosexualitet. Men man ändrar inga känslor eller behov. Man väljer att bortse från och motarbeta dem.
Ett sådant val kan vem som helst göra. En präst kan välja att leva i celibat. En köttätare kan välja att bli vegetarian. En vegetarian kan välja att bli vegan. Jag hade kunnat gifta mig mig med en kvinna när som helst. Jag hade kunnat göra henne gravid och säga att jag älskar henne. Om jag dessutom är övertygad om att jag hamnar i helvetet om jag inte gör det, hade saken varit klar. Jag hade kunnat göra det imorgon. Men jag vill inte. Det finns nämligen ingen anledning. Jag är lycklig med min man. Jag upplever det självhat som den konservativa kristenheten planterar hos unga människor med homosexuella känslor. Det liv Chambers beskriver har ingenting med det liv jag lever att göra.
Egentligen borde man sig inte för en sekund bry sig om Exodus International, USA:s ledande ex-gayorganisation. Organisationen förlorade all heder och trovärdighet, när de skickade en delegat till den antigayextremistiska konferens i Uganda i mars, som ledde till den vålds- och förföljelsevåg mot homosexuella som pågår i landet just nu.Men jag kan inte låta bli att ta upp två saker som organisationens ledare Alan Chambers (bilden) skriver i sin kommentar om att president Barack Obama utropat juni till Pridemånad.
1.
I sitt tal i samband med detta sa Obama bland annat "LGBT youth should feel safe to learn without the fear of harassment." Detta kommenterar Chambers med en tårdrypande historia om Andrea, en tjej som mobbades i hans klass:
The girls were so mean to her, and I watched her endure the cruelest taunting and abuse. I will never forget seeing her eyes fill up with tears as she put on a brave face. I wish that I had stood up for her. I wonder, though, are we not playing playground politics once more by elevating the status of LBGT individuals above those of the equally valuable Andreas of the world?
Chambers menar att Obama med sitt enkla och självklara uttalande om att HBT-ungdomar ska känna sig säkra i skolan och slippa trakasserier, ställer dem över Andrea och alla andra mobbade barn. Chambers spelar alltså ut det gamla ”special rights”-kortet, vilket innebär att man framställer homosexuellas kamp för lika rättigheter, som en kamp för särskilda rättigheter. Chambers går i de gamla utmötta antigayretoriska hjulspåren på ett så slentrianmässigt sätt att han inte märker hur absurd hans slutsats är. Men tyvärr funkar det. Folk nickar medhållande och skakar på huvudet åt homolobbyns orimliga anspråk...
2.
Chambers fortsätter:
Ultimately, the biggest problem I have with Obama's proclamation is our difference of opinion on what is truly worth celebrating. I chose to leave gay life more than 18 years ago because the self-indulgent, empty pursuits I encountered there are certainly not worth commemorating. It's the life I live now as a fulfilled husband, father and ministry leader that causes me to look back and celebrate what God has done in and through me.
Lägg märke till att Chambers inte beskriver sig som omvänd, botad eller heterosexuell. För det är han inte. Han är fortfarande homosexuell i ordets enda bemärkelse, det vill säga att han attraheras av män, det har han vittnat om många gånger. Vad han har gjort är att han har lämnat ett liv bakom sig som han beskriver som fullt av habegär, egoistisk njutning och tomma strävanden. Och detta är en essensiell distinktion inom ex-gayrörelsen. Där får man hjälp att lämna ett liv, ett beteendemönster som i propagandan associerats med homosexualitet. Men man ändrar inga känslor eller behov. Man väljer att bortse från och motarbeta dem.
Ett sådant val kan vem som helst göra. En präst kan välja att leva i celibat. En köttätare kan välja att bli vegetarian. En vegetarian kan välja att bli vegan. Jag hade kunnat gifta mig mig med en kvinna när som helst. Jag hade kunnat göra henne gravid och säga att jag älskar henne. Om jag dessutom är övertygad om att jag hamnar i helvetet om jag inte gör det, hade saken varit klar. Jag hade kunnat göra det imorgon. Men jag vill inte. Det finns nämligen ingen anledning. Jag är lycklig med min man. Jag upplever det självhat som den konservativa kristenheten planterar hos unga människor med homosexuella känslor. Det liv Chambers beskriver har ingenting med det liv jag lever att göra.
posted by Tor Billgren at torsdag, juni 11, 2009
5 Comments:
Man kan tycka att det är konstigt att lika rättigheter skulle kunna ske på andras bekostnad. Vilka konkreta resurser kämpar vi om? Dagisplatser? Varför inte då skapa fler dagisplatser ihop, om det är resurserna som är otillräckliga. (För inte kan det väl vara så att homosexuella är sämre sortens människor?)
Kanske är det hela homokampens eget fel. I diskursen kring rättigheter finns alltid något som kan tolkas som avundsjuka. "Vi vill kunna leva som ni (om vi vill)". Vår erfarenhet av avundsjuka är att någon vill ha något som är vårt. Vi kände till godispåsar långt innan vi kände till juridiska rättigheter. Vi blir på vår vakt. Vi och vårt är hotat. Utifrån denna desperation plockar vi argument som ligger oss nära, som Bibeln, moral, skrönor, men som bara syftar till att dämpa vår ångest, inte lösa problemen. De djupt personliga erfarenheterna från barnkalas och sandlådor kläs på så vis i kejsarens nya kläder. Skruvade resonemang kring Andreas sjunkande värde uppstår. Allt medan Chambers bara rumpa blänker i den Afrikanska solen.
Genialt i varenda stavelse och bild! Just nu är det emellertid mulet i min del av Afrika.
Lysande observation Tor! Heder åt dig!
Jag anser i allmänhet att personers utseende är ganska ointressant, men Alan Chambers avsaknad av pupiller oroar mig.
just ja, jag gick en kurs i hur man kan hitta tablett och drogmissbrukare i arbetslivet. Ett tecken var just avsaknaden av pupiller.....kanske han knaprar tabletter? Vem vet. Kan behövas en del starka ångestdämpande förmodligen om man lever ett liv i självförnekelse.
Skicka en kommentar
<< Home