Pride är ingen duktighetsmanifestation
av TOR BILLGREN
Hoppas ni har en lika trevlig sommar som jag, kära bloggläsare. Jag har fortfarande mycket knagglig tillgång till Internet - och är lika glad för det. En kort kommentar om Pride kanske jag hinner skriva innan nätet går ner igen:
Det är många som vänder och vrider på Pride i dessa dagar. Måndagens ledare i Nya Wermlands-Tidningen menar att festivalens dolda syfte är "att driva på sexualiseringen av det offentliga rummet och politiseringen av det allra innersta av privatlivets helgd, nämligen sexualiteten" och att hbt-personer har kidnappats och "missbrukas som slagträ mot den borgerliga moralen, de traditionella familjevärderingarna och tvåsamhetsidealet". Och så kommer det mest formidabla missförståndet:
Hoppas ni har en lika trevlig sommar som jag, kära bloggläsare. Jag har fortfarande mycket knagglig tillgång till Internet - och är lika glad för det. En kort kommentar om Pride kanske jag hinner skriva innan nätet går ner igen:
Det är många som vänder och vrider på Pride i dessa dagar. Måndagens ledare i Nya Wermlands-Tidningen menar att festivalens dolda syfte är "att driva på sexualiseringen av det offentliga rummet och politiseringen av det allra innersta av privatlivets helgd, nämligen sexualiteten" och att hbt-personer har kidnappats och "missbrukas som slagträ mot den borgerliga moralen, de traditionella familjevärderingarna och tvåsamhetsidealet". Och så kommer det mest formidabla missförståndet:
Frågan måste till slut ställas om detta evenemang verkligen är ägnat att öka den sociala acceptansen för homosexualitet, bisexualitet och transsexualitet?
Och svaret på den frågan är ett rungande NEJ! Pride riktar sig INTE till heterosexuella. Det är INTE någon sorts duktighetsmanifestation där hbt-personer ska visa att de kan rulla runt, sitta och ligga på kommando. Det är inget skyltfönster, utanför vilket majoritetssamhället kan stå och bedöma vilken grad av acceptans som är rimlig.
Nej, Pride är en fest för hbt-personer. Att sexualiteten hamnar i fokus är självklart, eftersom det just är kring denna som särarten, utanförskapet och gemenskapen kretsar. Rättigheter och respekt är inget man kollektivt måste göra sig förtjänt av, utan något man individuellt har rätt till.
posted by Tor Billgren at torsdag, juli 30, 2009
13 Comments:
Sexualitet är inget privat, det handlar om samhällets normer, ideal och strukturer precis som allt annat. Så där tycker man bara om man inte vågar skärskåda sig själv eller samhället.
Riktigt j**a BRA bra skrivet, TACK!Inte förrän jag läste detta fick jag fatt på nåt jag gått och grunnat på, nämligen vad man svarar när "folk" kritiserar Pride för att befästa fördomar!!
Vi har sett att du skriver om samhälls- och livsåskådningsfrågor.
Den 20 september är det kyrkoval i Svenska kyrkan.
5, 6 miljoner medlemmar är röstberättigade.
Får vi förse dig med aktuell information om kyrkovalet och om Svenska kyrkan?
Hör då av dig till kyrkoval@svenskakyrkan.se. Skriv Bloggare i ämnesfältet.
Hälsningar från Svenska kyrkans valkansli i Uppsala.
Om pride bara handlade om det du säger, och det var så det uppfattades av såväl deltagare som allmänheten så skulle jag inte bry mig så mycket om vad som höll på där.
Problemet är ju att den bild av pride som du ställer upp inte är den som allmänt förmedlas. En av de vanligaste beskrivningarna man hör om pride är att det handlar om att manifestera för alla människors lika värde el. dyl. beskrivningar. Detta är också den linje som oftast kommer fram när någon organisation inte vill delta i pride med hänvisning till att det inte rör den organisationens syften och det blir offentligt att en sådan diskussion har pågått.
Det är även den ingång som en väldigt stor mängd organisationer använder för att beskriva varför de deltar i pride.
Den allmänna uppfattningen, även bland en stor del av deltagarna (som ju för övrigt ofta är hetero och inte passar in i målgruppen "festande HBT-personer") är ju just att det handlar om att manifestera att HBT-personer har samma rätt att bli behandlade som vem som helst som vi heteros har.
När då det mest markanta i pride är att allt kretsar kring sex på ett eller annat sätt, och det allmänt beskrivs som att pride på något sätt skulle representera alla HBT-personer, ja då blir det väldigt fel.
Du skriver ju ofta själv om många antigayretoriker som verkar överdriver fixerade vid just sexhandlingen när de talar om homosexuella. Du ser inte att pride rätt effektivt, i gemene mans huvud, bidrar till att frammana en bild av att HBT-personer är osedvanligt och relativt enkelspårigt fixerade vid just sex och sexuella handlingar?
Vare sig du önskar det eller inte så betraktas pride som en allmän manifestation för HBT-personers rättigheter och rätt till respekt. NWT:s kritik blir då väldigt relevant.
Var på Pride House idag. Såg inga som pussades eller hånglande. Något enstaka lesbopar höll varandra sedesamt i handen. Ingen var onormalt lättklädd. Tvärtom var de flesta tämligen välklädda för att vara mitt i sommaren. Funktionärerna vänliga, artiga. Fick inga skamliga förslag, eller ens antydningar åt det hållet. Hur det går till i Pride Park vet jag inte. Men du menar väl inte att det var fel att homosarna uppträdde "normalt" och betedde sig som folk gör mest?
Men jag blev riktigt arg på panelen, när äktenskapsfrågan diskuterades inför en mycket gles publik. Nej, äktenskapsfrågan engagerar inte. Panelen var den mest egoistiska grupp människor jag hört. Det handlade bara om "jag vill, jag vill, jag vill och stenhårda utfall mot alla som vill annorlunda.
Därefter hamnade jag mitt i ett slags seminarium som de "polyamorösa" höll. Det var en helt annan stämning, mer tolerant. Den antalsneutrala äktenskapslag för alla möjliga konstellationer, som de polyamorösa vill ha, kommer även att tillåta heteropar att leva i livslånga monogama äktenskap. Försäkrade de polyamorösa. Aterstår att få frågan besvarad om Svenska kyrkan ska tvingas välsigna de polyamorösa äktenskapskontrakten.
Om bara kyrkan får fortsätta med sin traditionella tro, om inga präster ska vägras anställning för att de har en traditionell tro, inklusive en traditionell syn på äktenskapet, ser jag ingen anledning att hindra de polyamorösta att leva som de vill. Idén med äktenskapskontrakt fann jag intressant. Diskussionen två trappor upp om att ta ifrån Svenska kyrkan vigselrätten, om inte kyrkan lyder staten, kändes plötsligt mycket nattstånden. Det var en pågaglig generatiosskillnad mellan "gubbgenerationen" däruppe och "naiva ungdomsgenerationen" därnere.
Stora scenen intogs sedan av Tiina Rosenberg. En man skakade på huvudet och urskuldade sig: "Det finns konstigt folk i den här rörelsen också. Hon tror att hon är mer bög än vi bögar."
En man är en man och en kvinna är en kvinna, oavsett vilken läggning de har. Detta blev det bestående intrycket av besöket på Pride House.
Du ser inga gayparader i muslimska länder. Konstigt, muslimer som är så snälla? Chefen i Iran sa att det fanns inga gay i hans land? Hur kan det komma sig?
^Jag elskar bloggrassarna.
Tack för en intressant blogg, Tor. Kolla in Göran Skyttes kollumn i SvD ang. Pride. Den har en del av den dära stereotypa retoriken; säg att medierna gullar med HBT-rörelsen, och att HBT-rörelsen borde utsättas för kritik, men säg inte vad den borde kritiseras för.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3291591.svd
Kollumnen han skrev i år har också ganska många gemensamma nämnare med den han skrev förra året. Det kanske blir en tradition?
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1515535.svd
Tack, Lars F, för ditt reportage från Pride House.
Niklas, jag läste Skyttes kolumn i morse. Tyckte väl att jag kände igen den... Åsikterna går på repeat.
innominemeo
Du hänvisar ständigt till begrepp som "uppfattas av allmänheten", "allmänt förmedlas", "allmäna uppfattningen", "gemene man" och så vidare. Abstrakt fluff som tjänar till att ge imaginärt stöd för dina tankar, ett sätt att försöka framställa dina högst subjektiva ståndpunkter som något objektivt och allmänt.
Jag tror grundproblemet stavas representation. Det finns en vanföreställning på båda sidor om att evenemang med homoanknytning måste vara representativt. Men det är absurt feltänk, både att utmåla Pridefestivalen så, och att uppfatta den så.
Innemeneo
"När då det mest markanta i pride är att allt kretsar kring sex på ett eller annat sätt"
Men har du besökt någon Pridefestival? Bland heterosexuella är det ofta de som aldrig besökt någon som är mest tvärsäkra vad man gör där.
I någon mening har du rätt i att mycket handlar om sexualitet. Men är det förvånande? Det är ju en samling till stor del för människor med annan sexuell läggning än majoriteten och då blir det debatt om samkönad kärlek och sex. Vad skulle man annars debatter, lingonodling i Dalarna?
Men om du med sex syftar på porr eller halvporr så vet du inte vad du talar om. 90 % av deltagarna är helt påklädda, 9 % är lättklädda i shorts, killar med bar överkropp etc. Men är det sex i sig? Då måste du ju mena att varje strand med heteromänniskor är en sexklubb eftersom folk är så lättklädda där.
Kvar är då 1 % av deltagarna som verkligen anspelar på sex i sitt beteende, sina rörelse eller något plakat.
Det här är givetvis inga exakta siffror men proportioner, jag har deltagit i massor av parader.
Varför är det inga som attackerar en lättklädd kille och en lättklädd tjej som kysser varann och hånglar på ett torg? Varför säger ingen till dem att de provocerar?
För många verka problemet vara att HBT-människor i parader inte bara är folk som är ledsna för att de är diskriminerade (så att heterosexuella kanske kan synd om dem) utan att att man faktiskt är glad och stolt för att vara annorlunda än normen. Stolt över sig själv och sin kärlek. Precis som heterosexuella bör vara. Och jag gissar att den entusiasmen sprider sig.
Jag fick en aha-upplevelse när jag kollade demonstrationen vid European social forum i Malmö hösten 2008. Eftersom jag själv är liberal så är jag inte en del av vänstern och skulle absolut inte vilja vara med i demonstrationen. Men jag tyckte det skulle vara kul att kolla. Det har jag gjort ibland även när det är 1-maj demonstrationer. Men ofta är de så tråkiga och så "såhär har vi gjort i 100 år och så ska vi göra igen" att de är ointresanta.
Däremot så var faktiskt fascinerande att kolla ESF-demonstrationen. De hade nämligen en entusiam och en glädje som man sällan ser i vanliga 1-majdemonstration. Folk var utklädda, visserligen inte så lättklädda som en del i Prideparader men även i ESF-demonstrationen var en del "provocerande". Anarkisterna i svarta masker var det många Malmöbor som med rätta ogillade.
Men trots de där anarkisterna så blev det tydligt att det blev ganska bra "propaganda" för vänstern. Och likadant så är nog gayparaderna bra "propaganda" för HBT-rörelsen.
Det är det som är min poäng. Om man som åskådare kan se att folk har roligt och är entusiastiska så blir man mer positiv till deras budskap även om det skulle vara vissa delar av demonstrationen som man ogillar.
Inte så att jag blir vänster när jag kollade ESF-demonstrationen för det blev jag givetvis inte utan har kvar mina liberala värderingar, eller att alla heterosexuella som kollar en Prideparad blir queerteoretiker.
Men entusiasm smittar. Och där är nog en avgörande orsak till att Prideparaderna blivit så populära.
Bengt
"Imorgon firar den svenska kristenheten sin variant av Pridefestivalen i Stockholm. De kallar visserligen sin parad för vandring, men syftet är detsamma. Att med sin kropp och närvaro visa på ett fenomen som existerar runt om i samhället, och att man står för den man är och det man tror på." ( http://antigayretorik.blogspot.com/2009/05/jesusmanifestationen-varning-for.html ) Motsäger inte det det du skriver här? Och jag tycker att din första beskrivning verkar rimligare. Varför ha en parad, eller montrar i Kungsträdgården, om det bara är en fest för de närvarande, och inte syftar till att visa upp något?
Jag tycker inte att det är märkligt att det kan finnas olika aspekter av en manifestation - särskilt inte när det rör sig om en så gigantisk manifestation som Prideparaden. Det är ett karnevalståg, en politisk demonstration, en ambulerande fest, en samhörighetsaktion, en protest, en hyllning till sexualiteten, religionen och kärleken, en uppvisning av sin avvikelse, sin särart, sin mänsklighet. Allt detta och mycket mer är Pridepraraden. Men det gör den inte till en provkarta utifrån vilken majoritetssamhället kan bedöma huruvida hbt-personer som kollektiv förtjänar respekt och rättigheter.
Skicka en kommentar
<< Home