Världen Idags nervösa hoppande kring ordet "fobi"
av TOR BILLGREN
Stackars Världen Idag! I flera år har tidningen kämpat med begreppet fobi och brottats med sig själv om hur det ska användas. Å ena sidan har man raljerat över och bagatelliserat det – i sammansättningen homofobi och islamofobi. Å andra sidan har man använt det som en adekvat beteckning på slentrianmässig skepticism och fientlighet – i sammansättningen kristofobi.
Dagens testa-dig-själv-övning av Mats Tunehag kanske inte ska ses som något djupare än en kombination av grav idétorka och ett desperat försök att vara fredagsfryntlig, men avslöjar också tydligt och klart att han och tidningen saknar förmåga framställa verkligheten på ett hederligt sätt. Att han måste töja på sanningen för att finna stöd för sin sak. För vad menar han egentligen med punkt tre i homofobtestet? Att det inte skulle vara tillåtet att offentligt ifrågasätta den mystiska så kallade "homosexuella livsstilen"? Hörrdu Mats, du har rätt att säga precis vad du vill! Varför påstår du motsatsen? Det är nästan som att du vill att det ska vara så...
Mats Tunehag, Världen idag och den kristenhet tidningen representerar måste bestämma sig för hur de ska ha det med ordet -fobi. Ska det anammas eller förkastas? Det nuvarande, nervösa hoppandet fram och tillbaka bidrar inte till trovärdigheten. Och det är en vara de redan har mycket, mycket ont om.
Dagens testa-dig-själv-övning av Mats Tunehag kanske inte ska ses som något djupare än en kombination av grav idétorka och ett desperat försök att vara fredagsfryntlig, men avslöjar också tydligt och klart att han och tidningen saknar förmåga framställa verkligheten på ett hederligt sätt. Att han måste töja på sanningen för att finna stöd för sin sak. För vad menar han egentligen med punkt tre i homofobtestet? Att det inte skulle vara tillåtet att offentligt ifrågasätta den mystiska så kallade "homosexuella livsstilen"? Hörrdu Mats, du har rätt att säga precis vad du vill! Varför påstår du motsatsen? Det är nästan som att du vill att det ska vara så...
Mats Tunehag, Världen idag och den kristenhet tidningen representerar måste bestämma sig för hur de ska ha det med ordet -fobi. Ska det anammas eller förkastas? Det nuvarande, nervösa hoppandet fram och tillbaka bidrar inte till trovärdigheten. Och det är en vara de redan har mycket, mycket ont om.
posted by Tor Billgren at fredag, september 18, 2009
24 Comments:
Detta var den roligaste övningen jag har gjort i mitt liv. Vad i Guds namn har månggifte med homofobi att göra? Kan någon som är smartare än mig förklara?
Oj sorry skrev fel där...det var ju Islamofobin som hade månggifte :)
Heterofobi är det möjligt?
Ibland när man läst vissa texter så kan man ana att det förekommer.
Vad kan man göra åt det?
"Heterofobi är det möjligt?
Ibland när man läst vissa texter så kan man ana att det förekommer."
Kan du ge nåt exempel?
Det som i debatten kallas för islamo-, kristo-, homo-, heterofobi osv. är naturligtvis inga riktiga fobier i medicinsk mening. Att använda dessa etiketter tyder bara på bristande fantasi och argument hos den som yttrar det. Låt oss vara konkreta i våra genmälen istället för att etikettera varandra. Den som inte klarar av det bör tiga.
Är det inte ett slags fobi att tro att världen, eller ett samhälle, går under bara för att homosexuella har samma rättigheter som heterosexuella?
Mats och övriga på Världen igår är ju väl insatta i fobi resonnemangen jag menar, det är ju den rådande "Livets Ordo- fobin" som gör att man frenetiskt väljer att dölja Livets Ords majoritets ägande och agenda med blaskan :-)
Jag väntar bara på att någon ska förklara vad som menas med "homosexuell livsstil"
Är inte ett problem att t.ex. etiketten homofob sätts på de som anser att utlevd homosexualitet är fel, och som en konsekvens därav inte tycker att enkönade par borde få ingå äktenskap? Framförs dessa övertygelser så anses man av vissa, inte så få, att vara homofob! Detta är en orimlig och rent ut sagt idiotisk debattmetod som inte syftar till något annat än att misstänkliggöra de med en åsikt som avviker från den för tillfället officiellt sanktionerade!
När sedan vissa kristna debattörer använder samma typ av retorik och säger sig vara utsatta för kristofobi, ja, då är de inte kloka?
Ursäkta mig, men var finns den intellekutella hederligheten, och självinsikten???
Det kanske är så att de genom att visa på detta försöker få andra att se orimligheten i detta synsätt! Att samtala, eller att debattera med respekt verkar ju inte fungera! Att debattera med respekt innebär inte att vi måste tycka lika, men att vi tillåter varandra att ha, och komma till, olika slutsatser! Och i min värld betyder det också att vi har rätten att försöka påverka varandras åsikter i olika frågor.
Jag skrattade gott när jag läste Mats Tunehags kommentar - jag tycker att ironin är övertydlig - men ser man den inte, jag då gör man väl inte det!
1. Att "etiketten homofob sätts på de som anser att utlevd homosexualitet är fel" är inte sant. Den typen av påstående används på precis samma sätt som "etiketten antisemit sätts på den som kritiserar staten Israel". Som någon sorts önskan att utsättas för etiketterande och intolerans.
Därmed inte sagt att det inte förekommer. Särskilt när det handlar om förutfattade meningar om homosexuella, eller åsikter som medför begränsade rättigheter för homosexuella. Eftersom äktenskapet innebär andra rättigheter än partnerskapet, särskilt internationellt, innebär ett motstånd mot homoäktenskap att man stödjer diskriminering av homosexuella.
2. Vad spelar det förresten för roll att kallas homofob? Om man falskeligen anklagas för att vara homofob är det väl bara att förklara varför man INTE är det? Det är väl ganska enkelt?
3. Kan du inte se det dubbla i Världen Idags användande av F-ordet? Å ena sidan tycker de att det är ett relevant och användbart ord. Å andra sidan försöker de bagatellisera och desarmera det. Kan du inte hålla med om att det vore önskvärt med en konsekvent linje? Antingen betyder det slentrianmässig skepsis och fientlighet. Eller så betyder det irrationell rädsla som framkallar svettningar och hjärtklappning?
Tor, jag har både sett och hört denna etikett, homofob, användas och det är inte så sällan som du tycks ge sken av, tyvärr! Och det är precis som du skriver - att det används om man inte tycker att homosexuella ska få ingå äktenskap - men då frågar jag; vad har det med fobi att göra? Den etiketteringen är inte relevant! Ordet töms på sitt innehåll för att etikettera dem med en åsikt som avviker från den för tillfället officiellt sanktionerade! Det är inte de som utsätts för denna etikettering, och som protesterar mot den, som ska misstänkliggöras utan de som ger etiketten och, genom ordvalet fob, därmed visar sin intolerans mot oliktänkande. Återigen denna retorik främjar inte respekten i samtalet, eller debatten!
När det sedan gäller ViD och deras användning av ordet, så är det några år sedan jag slutade att prenumerera på den, och jag har inte gjort någon djupare analys av hur de använder ordet. Men min uppfattning kring hur jag uppfattar det, och då speciellt Mats Tunehags artikel, står fast;
Att ironin är övertydlig och vill man inte se det så gör man väl inte det!
Jag förnekar inte att etiketten används. Ibland är den berättigad, ibland är den orättvis. Men jag kan garantera dig att själva anklagelsen om att den används är långt vanligare än den faktiska etiketten.
Du verkar antyda att de som motsätter sig homosexuellas rättigheter inte ska misstänkliggöras. Varför inte det? Varför bör man inte granska de som kämpar för att en grupp människor i samhället ska ha det sämre?
Att Tunehag försökte vara rolig i sin text signalerar jag tydligt i mitt inlägg. Men det betyder naturligtvis inte att han inte står för de premisser och utgångspunkter han ställer upp.
Nej Tor, etiketten homofob är aldrig berättigad i ett seriöst samtal, eller en seriös debatt! Etiketten används oftare än vad du tror, tyvärr!
Nu anser jag att vi ska skilja på frågorna och inte blanda ihop dem. Frågan som vi framförallt diskuterat handlar om att misstänkliggöra dem som har en avvikande uppfattning om utlevd homosexualitet, genom att ge dem irrelevanta etiketter (homofob) som effektivt kväver samtalet.Jag hävdar att följden blir att vi får ett "skyttegravskrig" där vi aldrig ens försöker att lyssna och förstå varandras utgångspunkter!
Frågan om diskriminering mot homosexuella har jag aldrig berört! Men jag menar att det inte är diskriminering att hävda att det är skillnader mellan heterosexuella och homosexuella relationer. Det är inte diskriminering att ha uppfattningen att äktenskapet, som begrepp, endast hör hemma i den juridiska, och andliga, konstitutionen av den heterosexuella relationen mellan man och kvinna.
Jag vet att många, om inte de flesta, homosexuella vill kunna ingå äktenskap - man motiverar detta med en retorik som handlar om både juridik och diskriminering. Men, och det är ett viktigt men, juridiken kan lösas utan att man för den saken skull kallar det äktenskap. Att mena att det är diskriminerande att vissa anser att man inte ska kalla den enkönade (homosexuella) relationen äktenskap är ett pseudoargument, som tyvärr inte förtjänas att ta på allvar. Alltför många har tyvärr gått på det. Det är ett argument som dessutom tar fokus från de frågor som handlar om verklig diskriminering, och som är direkt människofientliga; att en grupp människor har det sämre i samhället p.g.a. fördomar, vilket kan yttra sig i både utfrysning, mobbing, misshandel, misstänkliggöranden, att man förbigås vid tjänstetillsättningar etc. Dessa beteenden måste bemötas och motarbetas, och OK, här kan jag ge dig rätt - etiketten homofobi är i dessa fall berättigad.
En människa är en människa oavsett sexuell läggning!
Sedan har vi frågan om kyrka, teologi, äktenskap och homosexualitet - där anser jag att frågan om diskriminering utifrån sexuell läggning inte är relevant! Därför att där har man andra bevekelsegrunder för hur man närmar sig, och reflekterar över, frågor om skapelsen, människan och Gud!
Med en önskan om allt gott!
Äktenskap och partnerskap har helt olika rättsverklningar internationellt. Jag bor för närvarande i Sydafrika - ett land som erkänner homosexuella relationer, partnerskap och äktenskap. Hade landet INTE gjort det, hade jag inte kunnat följa med min man (som fått arbetstillstånd här) hit. Hade han fått jobb i t.ex. Rumänien hade vi fått välja mellan att splittras eller tacka nej till erbjudandet. Det är ett objektivt och odisputabelt fall av diskriminering, där de som lever i äktenskap gynnas, och de som inte får ingå åktenskap missgynnas. Juridiken kan lösas utan att man kallar det äktenskap, skriver du. Javisst. Men hur? Och när? Våra liv förflyter mitt framför våra ögon.
Om du vill reagera mot ordet homofob i debatten vänder du dig nog till fel person. För jag använder det aldrig (varsågod och sök på bloggen). Jag konstaterar dock att
1. Det är en adekvat benämning på slentrianmässig skepsis och fientlighet mot homosexuella, samt förutfattade meningar om homosexualitet som fenomen.
2. Det missbrukas i viss utsträckning - av såväl förespråkare som motståndare till homosexuellas rättigheter. (Detta har jag också skrivit om flera gånger på bloggen. Och det är därför jag aldrig använder ordet själv.) Min bedömning är dock att det missbrukas i högre utsträckning av de som motsätter sig homosexuellas rättigheter och villkor. Vi tycks ha olika uppfattningar där.
Jag måste säga att jag börjar bli väldigt trött på tanken att alla som är emot rättigheten för homosexuella att ingå äktenskap därmed är principiellt emot deras allmänna välmående. Om jag i alla fall får tala för de konservativa kristna i frågan, skulle jag säga att de ofta tänker sig att Gud vill upprätta personens personlighet, identitet och sexualitet, på samma sätt som han vill med resten av vårt enligt kristen syn rätt promiskuösa samhälle.
Att man vill förneka homosexuella dessa rättigheter har alltså samma typ av tanke som grund som en förälder som inte vill låta sitt barn leka med saxar.
Notera att jag inte tänker diskutera huruvida detta är ett vist förhållningssätt eller inte, men det är viktigt att inte påstå att en sida drivs av motiv som de i själva verket inte har. Om dessa kristna sedan är desillusionerade och galna är en helt annan debatt, men nu talar jag om individer som har denna åsikt och deras anledningar till det.
1. Ingen påstår att den som är emot homoäktenskap "principiellt [är] emot deras allmänna välmående."
Däremot är man mot att homosexuella par ska ha samma rättigheter som heterosexuella par, när det gäller t.ex. bosättning i utlandet, beskattning och försäkringsförmåner.
2. Barn och saxar. En mycket bra analogi, stort tack för den. Den demonstrerar den konservativa kristenhetens vanföreställningar och svagheter på ett oerhört tydligt sätt. "Barn", homosexuella kan inte ta hand om sig själva, de har inte skådat ljuset. De måste vägledas av förträffliga kristna, som av någon anledning inbillar sig att deras privata livsval och ställningstaganden skulle vara universella.
"Saxar", homosexualitet och framförallt den fria viljanär farligt för hälsan, ett vapen som den enskilde inte är mogen att hantera - en kraft som måste kontrolleras av kyrkan.
"en förälder som inte vill låta sitt barn leka med saxar"... Jag betackar mig från den typen av patroniserande och förödmjukande omsorger.
1. Ja, det är vissa, eller i alla fall att dessa rättigheter skall gå under benämningen äktenskap.
2. Om vi återigen skall försöka tala sakligt om debatten så menade jag främst den enskilde kristnes relation till fenomenet homosexualitet. Jag försökte att undvika politiska konsekvenser här - jag personligen har egentligen aldrig försökt propagera mot civil vigsel för homosexuella, även om jag kan vara emot det principiellt. Jag är helt enkelt inte övertygad om att kyrkans roll skall vara att påtvinga en utveckling som en majoritet av samhället är emot.
Så alla kristna är inte emot att den fria viljans princip råder i det "världsliga" samhället, men som det ser ut nu håller ju samma idé på att tränga in i kyrkans trosbekännelse, och det är först där jag personligen börjar ta till orda - det angår framför allt inte staten huruvida kyrkan anser att Gud är för eller emot homosexuellas eventuella rättighet till välsignelse.
Återigen försökte jag inte ge argument för och emot homosexualitet, utan istället tala om var debatten ens bör äga rum, av vilka, och på vilka grunder.
Jag har annars skrivit mer förklarande kring hur en kristen syn på kärlek går ihop med motstånd till enkönade äktenskap här: http://hrugnir.wordpress.com/2009/05/24/svar-pa-kritik-om-homofobi-i-bibelns-lara/
Som jag poängterar i texten dock, om du läser förbi inledningen utan att läsa allt behöver du inte kommentera den överhuvudtaget.
Men oavsett vilket, jag hoppas på en lugn och saklig debatt i ämnet. För det är ganska ovanligt, om det ens existerar.
1. På ett internationellt plan är dessa rättigheter är exklusiva för äktenskapet. Hur ska homosexuella par kunna få likabehandling om de inte får ingå äktenskap?
2. Du antyder att du är principiell motståndare till "civil vigsel för homosexuella". Jag är nyfiken på dina argument.
3. "Jag är helt enkelt inte övertygad om att kyrkans roll skall vara att påtvinga en utveckling som en majoritet av samhället är emot."
Är det verkligen så? Är majoriteten av samhället emot homoäktenskap? Och om det hade varit så - hade det varit relevant? Enskilda personers rättigheter och villkor ska inte avgöras av folkdomstolar, utan av grundlagen. Vad majoriteten tycker och inte tycker i sådana frågor är irrelevant för varje demokrati värd namnet.
4. "Återigen försökte jag inte ge argument för och emot homosexualitet, utan istället tala om var debatten ens bör äga rum, av vilka, och på vilka grunder."
Vad menar du egentligen med detta? Var ska debatten äga rum? Vem bör debattera? På vilka grunder?
5. Tack för länken. Jag ska läsa den i mån av tid.
Även om jag i viss mån förstår din reaktion, läste du nog mitt inlägg lite väl snabbt där.
1. Nej, jag refererade till ex. KDs argument om att ordet äktenskap i sak betyder union mellan man och kvinna. Även om jag själv stämmer in av religiösa grunder, är jag själv ytterst osäker på om det går att använda som argument i ett sekulärt samhälle, därför skrev jag "de" snarare än "vi" eller "jag".
Jag har inte koll på exakt hur ex. KD driver den frågan, men personligen ser jag det inte som helt fasansfullt om man istället skulle kalla homosexuellt "äktenskap" för just partnerskap eller whatever, med exakt samma lagliga rättigheter. För mig personligen känns det som sak samma, ska de ha samma rättigheter kan de väl få kalla sig gifta om de vill också... Men jag ville poängtera att inte alla som är emot könsneutralt "äktenskap" därmed också vill inskränka homosexuella pars juridiska rättigheter.
2. Nej, det är jag inte, vilket jag anser att jag besvarade ovan.
3. Min poäng med den meningen var faktiskt att majoriteten av samhället verkar vara FÖR homosexuell civilrättslig vigsel, och att kyrkan därmed kanske inte borde tvinga alla andra att ha deras hållning gentemot homosexuella relationer. Jag antar att du är van att se kristna "antigayretoriker" hävda att majoriteten av befolkningen faktiskt ogillar fenomenet homosexualitet, men det har jag verkligen inga belägg för att påstå. Det är tydligt att mediaklimatet i Sverige har motsatta hållning, och i storstäder och bland folk i 15-40-årsåldern är den motsatta hållningen i min erfarenhet vanligast, men i andra sammanhang skulle jag utifrån mina erfarenheter (ja, utanför kristna sammanhang) säga att det ligger någonting i det. Men som sagt, jag har inga vetenskapliga studier jag kan basera ett sådant påstående på.
Men jag håller alltså i grund med om det du skrev i fråga 4.
4. Jag försökte säga att jag i min kommentering på ditt inlägg inte försökte ge argument för och emot homoäktenskap, i alla fall inte ännu, utan jag försökte bara göra förtydliganden i vad jag anser vara ett missförstånd i de kristnas bakgrund till deras ställningstagande. Jag försökte också påpeka att debatten utifrån kristna argument inte bör finnas på ett civilt/sekulärt plan, men att det hela genast blir en helt annan fråga när det handlar om religiös vigsel, vilket är ytterst aktuellt i Svenska Kyrkan nu i veckorna som kommer. Lite Off-topic, men ändå! Min poäng där var underförstått i alla fall att om staten är fri från kyrkans inflytande bör kyrkan vara fri från statens, så länge den följer landets lagar!
Oj, syftningsfel/stavfel ovan... "och att kyrkan därmed kanske inte borde tvinga alla andra att ha SIN hållning gentemot homosexuella relationer."
Med "sin" menar jag klassisk kristen hållning, inte den mer liberala svenskkyrkliga hållningen som är allt vanligare idag.
Tor: Vet du om det hade varit möjligt att ha ett annat namn för homosexuellas äktenskap utan att det hade räknats som något annat än äktenskap i juridisk mening i andra länder? T.ex. så kan man ju tänka sig att vi hade gjort en namnuppdelning på "äktenskap" och "giftermål", och sedan kommit överens med t.ex. Sydafrika om att båda dessa ska räknas som deras marriage.
@Johan Lundgren
Giftermål kan inte ersätta äktenskap. De begreppen är inte utbytbara.
Giftermålet är handlingen som leder till äktenskapet, som i sin tur är samlevnadsformen.
Men orka. Säg att man definierade de två begreppen som likvärdiga på alla plan förutom att äktenskap och giftermål skulle gälla för hetero- och homopar enbart respektive. Då skulle begreppen i lagen vara praktiskt taget utbytbara. Det var bara ett exempel på namn som jag valde för att jag tror att det var vad kd föreslog att borgerliga äktenskap skulle kallas också, jag skiter fullständigt i etymologin här, det är bara vad lagen kallar saker som spelar roll.
Så om du tycker att det är bättre med ett ord utan andra betydelser sen innan så kan du väl läsa mitt tidigare inlägg och byta ut giftermål mot krankelibrankelfnatt.
Jag tror att South Park föreslog "Butt buddies"... Tyvärr kanske inte alla partner skulle vara helt nöjda med den lösningen, men en sådan lösning finns ändå inte... :P
Skicka en kommentar
<< Home