Homoäktenskap i Kyrkan #3: Varför splittring just nu?
av TOR BILLGREN
Kyrkomötet sa igår ja kyrkliga vigslar av samkönade par, och konservativa opinionsbildare surar värre än nånsin. Processen har gått för snabbt, säger de – trots att RFSL krävde äktenskap för homosexuella redan 1953. Och så fruktar de att beslutet kommer att drabba ekumeniken och leda till splittring inom världskristenheten.
Fast varför skulle just äktenskapsfrågan leda till splittring, när det är lättare att hitta olikheter mellan de olika grenarna av kristenheten än likheter? Kvinnliga präster, celibatet, dopet, skilsmässor, nattvarden – listan med exempel på hur centrala delar av religionsutövningen skiljer sig mellan olika samfund kan göras hur lång om helst. I allmänhet finns det stor lyhördhet och respekt inför dessa olikheter. Det skulle vara intressant att få veta vad det är med just homosexualiteten som gör att lyhördheten förväntas vara noll.
Fast varför skulle just äktenskapsfrågan leda till splittring, när det är lättare att hitta olikheter mellan de olika grenarna av kristenheten än likheter? Kvinnliga präster, celibatet, dopet, skilsmässor, nattvarden – listan med exempel på hur centrala delar av religionsutövningen skiljer sig mellan olika samfund kan göras hur lång om helst. I allmänhet finns det stor lyhördhet och respekt inför dessa olikheter. Det skulle vara intressant att få veta vad det är med just homosexualiteten som gör att lyhördheten förväntas vara noll.
Publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 23 oktober 2009
posted by Tor Billgren at fredag, oktober 23, 2009
14 Comments:
Beslutet är splittrande just därför att det är en "stor" kyrka (även om man bara motsvarar 0,4% av världens kristna) som förändrar synen på ett centralt teologiskt begrepp, med bäring på många andra, som hela den kristna kyrkan överallt och i alla tider varit överens om. (trots de olikheter du pekar på)
Detta gör man skyndsamt och utan dialog med andra. SvK lever kvar i bilden av sig själva som monopolkyrka och tror följdaktligen att de äger centrala teologiska begrepp själva. Det gör man inte - Vi har dem gemensamt!
Attityden "Vi struntar i vad ni andra tycker i frågor vi äger gemensamt, vi går vår egen väg ändå" avslöjar vad man egentligen tycker om sina kristna syskon.
vidare...det är endast politiskt beslut om införandet av en cermoni. Politikerna har däremot inte ändrat vad som står i svenska kyrkans bekännelse och lära om äktenskapet, de har faktiskt inte ens lämnat in något förslag till förändring.
Förstår faktiskt inte varför någon som är homosexuell skulle vilja ha dessa politikers cermoni på en sådan viktig dag.
Nineve har en balanserad syn på frågan. Men kanske skulle Svenska Kyrkan införa en bögkyrklig gren där även de heterosexuella kunde få ingå äktenskap?
Eller räcker det med högkyrklig?
Elisabeth Sandlund skriver såhär:
"I en tid när Svenska kyrkan borde ägna sig åt att sprida det glada budskapet om Jesus Kristus som Frälsare och Herre till alla dem som längtar och söker tvingas hon koncentrera sig på att hantera en djup inre splittring."
Vilka är det som inte sprider det glada budskapet, liksom? Maken till domedagsrubriker har man väl inte hört talas om i den konservativt kristna bloggosfären. Det är väl bara att börja sprida!
"Varför splittring just nu?"
Splittring inom kyrkan när det sker förändringar är varken nåt nytt eller ens unikt, kanske till och med naturligt att när något förändras så uppstår det en splittring mellan de som vill bevara nån form "status quo" i en föränderlig värld och de mer progressiva krafterna inom kyrkan.
Ärligt talat så är det här senaste förändringen mindre splittrande hittills än beslutet om kvinnopräster 1958, då var omröstningen 37 % för, 43 % emot och 20 % osäkra.
Motståndet mot kvinnopräster var hårdare 1958 än mot homovigslar 2009.
Den här "splittringen" är en fis i en storm i jämförelse ;)
@ Nineve: Det går ju inte att komma ifrån att det också finns kristna hbtq:are. Kvinnor och män som jobbar, ber, går på gudstjänst och blir förälskade inom kyrkans hägn; förälskade i en annan kristen. Varför skulle dessa INTE vilja gifta sig i kyrkan??
Det handlar inte om att stygga politiker som hotats av RFSL har tvingat kyrkan att lämna bibeln, utan självklart handlar det om vanliga grå kristna som jobbar i affär, reklambyrå eller som polis; som vill kunna gå på stan med den de älskar och kunna samla sina vänner och skåla över kärleken och tacka Gud för allt gott Gud ger. Är det för mycket begärt??
Som sanna: Denna splittring är en fis i rymden, även som teologisk fråga.
Sanna: "Motståndet mot kvinnopräster var hårdare 1958 än mot homovigslar 2009.
Den här "splittringen" är en fis i en storm i jämförelse ;)"
Jag tror att den största skillnaden låg i, att kyrkan var enormt mycket mäktigare i samhällslivet 1958 än vad den är 2009. Men det ska bli intressant att läsa de första historiska uppsatserna jämförande de båda besluten. Om det inte kommer någon snart, skriver jag en själv.
Ja det kan ju vara en förklaring varför splittringen är obetydlig i jämförelse splittringen -58, en annan förklaring kan ju vara att de som är mot denna gång är mer marginell som minoritet och har definitivt inte stöd i majoriteten av befolkningen i Sverige.
Hm. Sanna. Det är få som fattat vidden av beslutet än. Svenska kyrkan har denna gång inte fattat beslut om en pastoral anpassning eller ett pastoralt undantag. Den har infört ren och skär queer-teologi, där man avsagt sej möjligheten att
1) påstå att det trots allt finns en särskild gudomlig tanke med just man+kvinna-relationen (där man "sover med fienden" ur ett könskamsperspektiv) jämfört med man+man - eller kvinna+kvinna-relationer.
2) hävda att det kan vara en fördel för ett barn med två föräldrar att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen ha
3) hävda att det kan vara en fördel för ett barn med två föräldrar att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen ha
4) använda kyrkans Herres ord om äktenskapet i Matteus 19 som ett stående inslag i vigselritualen (de blir nu ett tillval för teologiskt medvetna).
Jag tror inte att vi moderat heteronormativa är så marginell som du tror. Det beror på hur man ställer frågan. Frågan har hela tiden framställts som ett medgivande till en utsatt minoritet (även när det gäller rätten att alls prövas som adoptivförälder). Frågan har sällan ställts om Svenska folket vill ha queer-ideologi också i kyrkan, alltså att det inte ska få framställas som att Gud har NÅGON speciell poäng med man+kvinna-relationen ("underbart har du skapat människan till man och kvinna" ska ju nu inte längre få läsas i en vigsel) och att även ungdomar som är kapabla till en heterosexuell relation ska få höra, också i konfirmandundervisningen, att de precis lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön.
Jag undrar som sagt om detta är så okontroversiellt bland "de breda massorna" som du tror. Men naturligtvis tror både du och jag på det vi anser vara rätt oavsett vem av oss som råkar ha majoriteten med oss.
Det är som sagt inte just homosexualiteten som gör att lyhördheten förväntas vara noll. Så länge man diskuterat pastorala undantag har toleransen tvärtom varit förvånansvärt stor. Det är när undantagen inte längre bekräftar den heteronorma regeln utan förändrar den, som reaktionerna blir häftiga.
Och jag förstår dem, även om jag själv räknar kyrka/stat-frågan och salighetsfrågan (är det sant som Svenska kyrkan nu börjat hävda att "det finns ingen död som ej bytes i glädje"?) som långt viktigare. Men det är inte heller för mej någon skitsak att Svenska kyrkan nu betraktar kategorierna "man" och "kvinna" som irrelevanta även i könslivet och fr.o.m. 1/11 öppet förnekar att Gud har någon särskild tanke och välsignelse med just den konstellation där man ur ett könskampsperspektiv "sover med fienden".
@Andreas Holmberg
Vad gäller kyrkans agerande ändrar ingenting frågan om föräldraskap. Inte heller påverkar den civila lagstiftningen något annat än just juridiken. Det är kanske en nyhet, men homosexuella har i alla tider satt barn till världen. Eller tror du själv att homosexuella bara på grund av den nya lagen om samkönade äktenskap, ser sig yrvaket omkring och utbrister: "Kolla, grabbar och tjejer, nu kan vi börja göra barn!?"
Nej nej ;o) det tror jag inte. Men kyrkan är naturligtvis en viktig normsändare (det är jag och Rfsl helt överens om) och ifall kyrkan nu börjar lära att en pappa (eller mamma) inte är så viktig att ha, huvudsaken man har två föräldrar (varför just 2 frågar man sej dock), så bidrar kyrkan naturligtvis till att uppmuntra ytterligare sådana befruktningar, där man ofta, inte av olyckshändelse utan med berått mod, ser till att barnet blir utan närvarande och vårdnadshavande pappa (eller mamma).
Ett barn är ett barn och värdefullt oavsett tillkomsthistoria, men ingen brukar ju anses barnfientlig bara för att man tycker att vissa tillkomsthistorier är mindre optimala och värda efterföljd än andra. Årets reformer gör det mycket mer legitimt att avsiktligt få socialt pappalösa barn än tidigare. (Biologiskt pappalöst är ju inget barn). Jag jublar inte.
Men du Andreas, många barn till HBT-personer har faktiskt vetskap om vilka deras biologiska föräldrar är, och har kontakt med båda. Att vara barn till heterosexuella föräldrar är ingen garanti för att veta vilka de är eller att växa upp med dem båda... En ändrad äktenskapslagstiftning gör varken till eller från i vilken utsträckning HBT-personer avlar barn.
Det är så många heterosexuella som skiljer sig. Jag tycker inte de är lämpliga som föräldrar. De borde inte få adoptera barn. Eller gifta sig i kyrkan.
Skicka en kommentar
<< Home