KD har ej det stöd de påstår sig ha för sin motion

I en kommentar i förra diskussionen presenterade Bengt Held en utmärkt genomgång av ledarredaktionernas reaktioner på KD:s motion om civilrättslig registrering istället för könsneutrala äktenskap. Här kommer kommentaren i sin helhet. Notera särskilt Barbro Hedvalls reaktion - hon är en av dem som kristna tidningarna har lyft upp som stödjare av KD:s förslag, något som inte visar sig vara sant.

*

Kristdemokraternas "breda stöd" från svenska dagstidningar - två tidningar, Expressen och Kvällposten.

Jag har nu äntligen haft tid att på ett bibliotek kolla igenom dagstidningars ledarsidor från torsdagen 22 januari och fredagen 23 januari. Alltså de två tidningsdagarna direkt efter att m, c och fp respektive kd lämnat sina motioner om äktenskapslagen.

Kd låtsar ju att de har "brett stöd" från media, "många liberala tidningar" säger de ibland.

Vilket stöd har de då? Min research är givetvis inte komplett men jag har granskat ca 30 tidningars ledarartiklar från 22 och 23 januari. Det är nog ungefär 20 av dem som har någon kommentar om riksdagsmotionerna från de borgerliga partierna om äktenskapslag. Vissa har riktiga artiklar, andra notiser.

Svenska tidningar med politisk beteckning brukar vara socialdemokratiska, moderata, liberala eller centerpartistiska. Ingen vanlig dagstidning har någon partibeteckning med koppling till kd, v och mp vad jag vet.

1. Bland de socialdemokratiska tidningarna jag granskade så var de som lämnat kommentarer positiva till en könsneutral äktenskapslag. Ofta var de också kritiska mot att kd inte accepterar reformen. Aftonblandet skrev på ledarplats att man borde tvinga samfund att viga samkönade par men ingen annan av de tidningar jag kollade framförde den åsikten.

2. De flesta moderata tidningar, förutom Svenska dagbladet, har tidigare varit negativa till en könsneutral äktenskapslag. Intressant nog var det INGEN av dem som skrev något negativt om reformen 22 och 23 januari. INGEN av dem berömde heller kd-alternativet. De skrev inte heller något annat om äktenskapslagen de två dagarna på ledarplats. Det verkar som att även konservativa moderata landsbygdstidningar nu accepterat en könsneutral äktenskapslag eller i alla fall inte prioriterar att argumentera emot reformen.Svenska dagbladet skrev en artikel som var ganska positiv till att det blev en motion från m, c och fp om en könsneutral äktenskapslag.

3. Bland centerpartistiska tidningar var de som kommenterade förslaget om en könsneutral äktenskapslag positiva till reformen.

4. Till sist då liberala tidningar som dominerar tidningsmarknaden i Sverige och har gjort så i decennier.

Många liberala tidningar kommenterade äktenskapsförslaget, nästan alla är för en könsneutral civilrättslig ÄKTENSKAPSlag. Göteborgsposten stödde däremot m-c-fp-förslaget där samfunden behåller den juridiska vigselrätten och där samfunden kan vägra viga olika par.

Men intressant är också att de flesta liberala tidningar kritiserar kd:s noja att inte kunna acceptera ordet äktenskap i lagen. Så gör tex Sydsvenska dagbladet, Uppsala nya tidning och många andra av dem.

Dagens nyheter har en notis där man skriver att man, precis som kd, stöder en civilrättslig könsneutral äktenskapslag. När jag ringde Barbro Hedvall som skrivit notisen och berättade att kd inte alls var för en könsneutral ÄKTENSKAPSlag så verkade hon något förvirrad först men sa efter en stund att "givetvis har kd fel och är löjliga som vill byta ut ordet äktenskap" men att tidningen vill ha civiläktenskap och tyckte det var positivt att även kd vill ha en civilrättslig lag. Dagens nyheter stöder alltså INTE kd:s förslag att byta ut ordet äktenskap mot giftermål.

Vilka tidningar är det då som stödde kd:s kompromiss att införa en "civilrättslig könsneutral giftermålslag"? Jo, Expressen och Kvällsposten.

Av ca 30 tidningar jag kollade var det alltså 2 (6,7 %) som stödde kd-alternativet. Och det är ironiskt nog nästan exakt samma andel som kd fick i valet 2006, 6,6 %. Om man bara räknar med de tidningar som lämnade en kommentar de där två dagarna så blir det 2 av ca 20 alltså ca 10 % av de främsta dagstidningarna som stödde kd-alternativet.

Brett stöd? Nix.

Nu måste ju inte kd har samma åsikt som de flesta dagstidningar men det vore ju hederligt om de kunde erkänna att de faktiskt sällan fått entydigt stöd av tidningar i äktenskapsdebatten. Inte heller från Humanisterna och RFSU. Däremot från konservativa kristna samfund som ogillar homosexuella relationer.

Bengt Held

****
Uppdatering:

Länk till Dagenartikel den 3 feb.

Vågar KD utmana kristenheten inom EU?

Publicerad i Sydsvenskan den 28 januari 2009

I sista sekund lade alltså kristdemokraterna fram sitt alternativa förslag till resten av Riksdags- och regeringspartiernas motioner om könsneutrala äktenskap: ”Civilrättsligt reglerad samlevnad, förslagsvis kallad Giftermålsbalk”. Partiet förordar att de religiösa samfunden ska förlora sin rätt att göra juridiskt bindande vigslar, samtidigt som begreppet äktenskap helt tas över av den religiösa sfären.

Förslaget innebär att heterosexuella och homosexuella par registrerar giftermål (obs: ej äktenskap) vid t.ex. länsstyrelsen, och att de par (obs: endast heterosexuella) som önskar, kan få det krönt till ett äktenskap i en kyrka, moské eller offerlund. En rätt häpnadsväckande konsekvens är att heterosexuella par fråntas möjligheten att ingå borgerligt äktenskap, eftersom själva ordet enligt förslaget helt ska knytas till religionsutövningen.

”De skäl som åberopas [för könsneutrala äktenskap] är varken relevanta eller tillräckligt starka för en så genomgripande samhällsförändring”, skriver kd i sin motion – uppenbarligen utan att vara medvetna om att det är de som föreslår den mest genomgripande samhällsförändringen.

Det fantastiska med kristdemokraternas krumbuktande är att de agerar som att de skulle ha förtroende i frågor som rör homosexuella. Men hur skulle de kunna ha det? Genom alla år har de konsekvent röstat emot alla förbättringar av homosexuellas villkor, med det ena fantasifulla och halsbrytande skenargumentet efter det andra.

Det stora problemet för kd – och den konservativa kristenheten i stort – är att de genom decennier av populistisk och raljant antihomosexuell aktivism har underminerat sitt förtroende som seriösa opponenter i frågor som rör homosexualitet. På sajten för paraplyorganisationen Kristdemokrater i Svenska Kyrkan kan man i den mysiga ”åsiktshörnan” fortfarande läsa inlägg som beskriver kampen för homoäktenskap som ett ”spel som handlar om vuxnas behov av att legitimera sina perversioner”.

Så visst ligger det åtskilligt i det professorn i straffrätt, Madeleine Leijonhufvud, sa under den hearing som KD ordnade förra veckan för att informera om sitt lagförslag: att det blivit en symbolfråga för vissa att inte på något sätt gå KD till mötes.

Självfallet är det inte bra att det är så, för det behövs alltid oppositionella röster. Men så länge KD inte gör upp med sitt förflutna (och vissa delar av sin samtid), så klingar deras röst hycklande och falsk.

Den svenska debatten är dock mindre intressant. Här i landet har rättsverkningarna mellan partnerskap och äktenskap länge varit identiska och det interna käbblet skymmer den verkligt viktiga aspekten i sammanhanget – den internationella. Tillåt mig att ta ett nära till hands liggande exempel:

Den 4 januari i år registrerade jag mig med Erik, som jag varit tillsammans med sedan år 2000. I Sydafrika, där vi bor nu, räknas vi som gifta. Som en del i förändringsprocessen efter avskaffandet av apartheidlagarna, införde Sydafrika som femte land i världen homoäktenskap år 2006 (trots att den folkliga opinionen generellt är negativ till homosexualitet). I mitt visum står det att jag befinner mig i landet som följeslagare åt min partner, som är här för att arbeta vid universitetet. Jag behövde inte visa att jag kan försörja mig själv i min visumansökan, utan det formella ansvaret för det ligger på min make.

Om vi däremot hade valt att bosätta oss i t.ex. EU-landet Rumänien, hade vi ansetts vara ensamstående, eftersom Rumänien (tillsammans med 13 andra EU-länder) inte erkänner vårt civilstånd. Jag hade behövt söka visum på helt egna villkor, något som inte den medföljande maken eller makan i ett heterosexuellt äktenskap hade behövt göra.

Ytterligare komplikationer hade uppstått om någon av oss hade blivit allvarligt sjuk. I Rumänien (och de 13 andra länderna) hade Erik inte betraktats som min närmaste anhörige. Han hade inte fått fatta medicinska beslut å mina vägnar, och kanske inte ens haft tillträde till sjukhuset.

Och om vi hade bosatt oss i EU-landet Litauen, hade den här texten inom en snar framtid varit kriminell, eftersom parlamentet håller på att bereda en lag som förbjuder ”homosexuell propaganda”.

Det är sådana absurditeter nästgårds i EU-gemenskapen som är de verkliga, akuta problemen. Den begränsade yttrandefriheten och obefintliga demonstrationsrätten för homorörelserna i t.ex. Polen och Lettland kan också adderas till listan.*) Frågan är om KD är en kraft att räkna med här. Om de vågar ställa krav på familje- och samlevnadslagstiftningen i länder med stark kristen och konservativ tradition. Och om de har sina väljares stöd att göra det.

Jag säger inte för en sekund att allt blir frid och fröjd av att Sverige inför äktenskap för homosexuella. Självklart kan länder bestämma sig för att inte erkänna just homoäktenskap. Men det hade alla gånger varit ett steg på vägen. Poängen med äktenskapet är att det är en institution som är känd över hela världen, medan partnerskapet bara är känt och tillämpas och av ett fåtal.

Under tiden som KD unnar sig lyxen att måna om sin image som kapabla att hålla rent från liberala och okristliga element på hemmaplan, och aktar sig noga för att stöta sig med den mäktiga konservativa kristenheten i Europa, tvingas homosexuella familjer till splittring, eller att helt enkelt avstå från erbjudanden om jobb och studier i länder där deras civilstånd inte erkänns. Det vore tragiskt om ekumeniken och den kristliga husfriden prioriteras högre än de ”små gemenskaper” som kristdemokraterna alltid – inte minst i den nu aktuella motionen – har sagt sig värna om.

Tor Billgren
journalist bosatt i Stellenbosch, Sydafrika

*) Bengt Held påpekar följande i ett mail nu på morgonen

Du skriver att det är obefintlig demonstrationsrätt (för homosexuellas rättigheter) i Polen och Lettland. Så har det varit men är inte det idag. Även om många politiker ännu vill förbjuda gayparader har domstolar i båda länderna tydliggjort att det är en rättighet att hålla gayparader. Däremot så bedriver ännu partier närmast hatpropaganda mot den typen av demonstrationer. Många gissar tex att det nya regeringspartiet i Polen skulle vara homovänligt. Men regeringspartiet där som vissa kallar liberal är emot varje erkännande av samkönade relationer även en begränsad sambolag. Regeringspartiet är även emot gayparader även om de erkänner att de inte kan förbjuda det och har inte heller försökt göra så. Alltså ungefär samma attityd som Berlusconi och högern har i Italien. De menar att de "tyvärr" måste tillåta gayparader eftersom det är demonstrationsfrihet i en demokrati.

****
Uppdatering:

Länk till Dagenartikel den 3 feb.

Desinformation i kd:s motion om giftermålsbalk

Förra veckan lade Kristdemokraterna fram sitt alternativa förslag till resten av Riksdags- och regeringspartiernas motioner om könsneutral äktenskapslagstiftning: "Civilrättslig registrering, förslagsvis kallad Giftermålsbalk". I samband med detta hölls en hearing i Riksdagen, där bland annat DN:s Barbro Hedvall, den katolske biskopen Anders Arborelius, pingstföreträdaren Sten-Gunnar Hedin och Humanisternas ordförande Christer Sturmark medverkade.

I såväl motionen, som kristna tidningars rapportering om hearingen, förekommer dock vilseledande information. Kristdemokraterna säger sig ha stöd för sin lösning hos bland annat Hovrätten över Skåne och Blekinge, Humanisterna och HomO - trots att dessa tydligt i sina remissvar skriver att de förordar civiläktenskap. Själva poängen med Kristdemokraternas förslag är att de INTE vill ha ett civiläktenskap, utan ett civilt giftermål och att äktenskapet sedan konfirmeras inom den religiösa sfären.

Thomas Österberg i Dagen ger också sken av att det skulle råda en samsyn i frågan, liksom Siewert Öholm i Världen Idag.

****
Uppdatering:

Länk till Dagenartikel den 3 feb.

Flortunn argumentation för KD-förslag

Idag har det varit en offentlig hearing i Riksdagen om innebörden av det förslag om civilrättslig giftermålslagstiftning som Kristdeomkraterna har lagt fram, istället för det om könsneutrala äktenskap. Tanken bakom kristdemokraternas förslag är att kyrkorna­ från­tas vigsel­rätten i utbyte mot att äktenskaps­be­grepp­­et förs tillbaka till den religiösa sfären.

Så här argumenterar Stefan Attefall (kd) för förslaget i Världen Idag:

– Utifrån de riksdags­motioner som finns, är det bara en tidsfråga innan vi kommer att få en debatt om vilka präster och pastorer som inte vill viga sam­könade. Kvällspressen kommer säkert att börja hänga ut dem som inte vill viga. Därför är det här principiellt viktigt, slår Stefan Attefall fast.

Det prinicpiellt viktiga i förslaget grundas alltså på farhågan att kvällspressen säkert kommer att hänga ut präster som inte vill viga homosexuella. Borde inte en så omfattande reform som kristdemokraterna föreslår grundas i mer handfasta och konkreta argument och farhågor?

Jag har svårt att förstå vad Attefall menar. För det första finns det idag präster som på grund av tro inte viger t.ex. skilda individer, eller döper barn till ogifta föräldrar. Var har kvällspressen hängt ut dessa präster?

För det andra borde väl en präst kunna stå fast vid sin tro även om han eller hon hamnar på en lista över präster som inte viger homosexuella? Tro handlar väl om mer än vad Aftonbladet skriver? För övrigt är det ingen nyhet att det finns många präster som inte vill viga homosexuella. Men varför skulle man begära att bli vigd av en sådan präst, när det finns tusentals andra som är beredda att göra det med glädje?

Källkritisk analys av nyheten om påvens tal i julas

I julas hamnade påven på löpsedlarna efter att ha hållit ett tal där han skulle ha sagt att mänskligheten måste skyddas mot homosexualitet. Några dagar senare visade det sig att han hade felciterats och inte alls uttalat sig om homosexualitet i talet. I min kommentar om felciteringen argumenterade jag för att påven inte behöver vantolkas för att framstå som hjärtlös. Man behöver inte tillämpa oärlig citatteknik - det räcker med att läsa det han verkligen säger eller skriver.

Gert Gelotte på Katolsk Vision skrev en bra kommentar i en av trådarna, som jag lyfte upp till ett inlägg. Han argumenterade för att undertexten i påvens uttalande stämmer överens med innehållet i den ursprungliga nyheten, men att det hade "varit bra om fler hade hållit isär citat från referat och slutsatser".

Faktum kvarstår dock. Nyheten som distribuerades efter påvens tal var inte korrekt och innehöll felciteringar. Detta är självfallet inte bra. Därför rekommenderar jag bloggen Katolsk Observatörs källkritiska analys av nyheten och hur den spreds. Man har bland annat spårat urprungstelegrammet - det vill säga själva snöbollen som sattes i rullning.

Även om inlägget ibland är raljerande och ägnar sig åt den barnsliga leken att sätta hets mot kristna i kontrast till hets mot homosexuella, och drar slutsatsen att homofobi och antihomosexuella utfall är en vandringssägen (med undantag av några tvetydiga artiklar i Världen Idag, ha ha...), så är det en intressant sammanställning som är mycket föredömlig i sin källkritiska ambitioner.

God TV:s homoserie producerad av charlataner

Idag börjar God TV sända en serie på sju program om homosexualitet och kristen tro. Enligt Dagen är programserien producerad i samarbete med den amerikanska organisationen Focus on the Family, och utgår från organisationens årliga konferens Love won out. Ack, att jag inte har tillgång till God TV... Detta hade sannerligen varit sevärt. Förhoppningsvis hamnar programmen på Youtube så småningom.

Focus on the Family leds av James Dobson, en av USA:s mest extrema kristna antigayaktivister, vars syn på homosexualitet sammanfattas av följande kärnfulla citat:

Homosexuals are not monogamous. They want to destroy the institution of marriage. It will destroy marriage. It will destroy the Earth. (källa)

Han är en ivrig förespråkare för att homosexuella ska diskrimineras. Han är en notorisk vetenskapsförfalskare när det gäller studier om homosexualitet; det finns otaliga exempel på hur forskare tvingas protestera mot hur han citerar dem och drar slutsatser utifrån deras studier. Och för några år sedan gjorde han sig till stort åtlöje genom att anklaga den tecknade barnserien Svampbob Fyrkant för att "propagera för den homosexuella agendan".

Beträffande den ambulerande konferensen Love won out syftar den till att "framhålla sanningen om att förändring är möjlig för dem som upplever homosexuella känslor". Den amerikanska ex-gay-rörelsen är ökänd för sina hemsnickrade vetenskapliga teorier och horribla terapimetoder, och har orsakat stora trauman för hundratusentals människor som låtit sig luras av deras retorik och metoder. För några år sedan startade organisationen Beyond Ex-Gay, där människor med en bakgrund i exgay-rörelsen kan mötas och dela sina erfarenheter.

2007 skrev Jim Burroway på Box Turtle Bulletin en wallraffande artikelserie om Love won out, första inlägget ligger här.

Fotnot:
Jag hävdar inte att förändring är omöjlig. För vissa människor är inte sexualiteten något fast och fixt. Andra människor är bisexuella. Jag menar inte att de som menar sig ha blivit "botade" från homosexualitet nödvändigtvis ljuger. Men jag menar att Exgayrörelsen ofta ljuger och slänger sig med oärlig retorik och vetenskapsförfalskning. De inger sårbara människor förhoppningar som de inte har täckning för.

Ett litet steg mot bättre villkor för hbt-personer i EU. Kanske.

EU-resolutionen jag skrev om igår gick igenom vid en omröstning i EU-parlamentet i onsdags (401 röstade för, 220 emot och 67 lade ner sina röster). Det betyder bland annat att medlemsländerna uppmanas att ge homoexuella par samma rättigheter som heterosexuella. Det som framförallt lyfts upp är rätten till fri rörlighet över EU-ländernas gränser. Resolutionen är inte tvingande, och gäller bland annat även invandring, handikapp och abort.

Enligt Världen Idag röstade den svenske parlamentarikern Lars Wohlin (kd) nej till resolutionen (artikeln finns ännu ej på nätet). Tidningen skriver:

Han anser att den är överflödig och han påminner om att Sverige ratificerat den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.
– Den konventionen ska vi hålla oss till, menar Wohlin.
Han uppfattar parlamentets resolution som ett uttryck för EU:s klåfingrighet.
– EU ska inte in och klanta i den här frågan, säger han och varnar för ett system där EU:s domstol i framtiden överordnas Europakonventionen och dess domstol.

Wohlin har fel i att resolutionen är överflödig. I många av EU:s länder är hbt-personers rättigheter och villkor kraftigt reducerade.

- I december kom en EU-rapport om att den fria rörligheten och rätten att bosätta sig är begränsad för homosexuella par i fjorton av EU:s medlemsländer (t.ex. Lettland, Estland, Irland, Polen, Rumänien m.fl.).

- I länder som Polen och Lettland stöter homosexuella organisationer alltid på problem när de vill utöva sin yttrandfrihet och demonstrationsrätt. Om demonstrationerna inte förbjuds, så attackeras de.

- I Litauen är demonstrationer för homosexuellas rättigheter illegala. Parlamentet planerar dessutom att förbjuda positiv information om homosexuella relationer, vilket i praktiken skulle innebära att hbt-organisationer förbjuds och att vetenskapliga studier och rapporter måste censureras.

Och så vidare. Det är uppenbart att den befintliga lagstiftningen och konventionen för mänskliga rättigheter inte räcker till när det gäller hbt-personer. Det är obegripligt att man utifrån fakta om hur homosexuella har det i många av EU:s medlemsländer kan hävda att den nu antagna resolutionen är "överflödig", som kristdemokraten Lars Wohlin gör. Men givetvis får han inga följdfrågor om detta av Världen Idags reporter Jonas Adolfsson...

EU:s förföljda hbt-personer har inte råd med Sacrédeus

Världen Idag bedriver för närvarande en omfattande och journalistiskt dubiös kampanj för att Lennart Sacrédeus ska få en plats på kristdemokraternas nomineringslista till EU-parlamentsvalet. Igår kröntes kampanjen med ett stort personporträtt i tidningen. Jag har tidigare uttryckt stöd för petningen av Sacrédeus från partiets nomineringslista, och upprepar härmed det stödet.

En av EU:s största utmaningar är villkoren och de mänskliga rättigheterna för kontinentens minoriteter. Det finns många förföljda och marginaliserade grupper som lever under svåra juridiska och sociala villkor, den senaste skandalen är Berlusconi-regimens behandling av romer i Italien. En annan minoritet som utsätts för systematiska övergrepp är hbt-personer. I många EU-länder tillerkänns gruppen inte ens yttrandefrihet och demonstrationsrätt. I ett sådant läge är det direkt osmakligt att förorda en kandidat som aktivt motsätter sig hbt-personers rättigheter.

Sacrédeus satt i EU-parlamentet i början av 2000-talet och verkade redan då mot förbättrade villkor för hbt-personer. Vid en omröstning 2001 om att EU:s länder skulle jämställa partnerskap med äktenskap röstade han emot med motiveringen:
- Jag vänder mig att man smygvägen vill styra medlemsstaternas lagstiftning på det familjepolitiska området. (källa: Nya Dagen 2001-07-06)

Förslaget antogs visserligen, men Sacrédeus visar med uttalandet att han tar tydlig ställning mot lika juridiska och sociala villkor för homosexuella.

Igår publicerade även Världen Idag en artikel med följande svarta och förskräckande rubrik (finns ej i nätupplagan): EU-länder ska tvingas erkänna abort och homosex. Artikeln handlar om ett förslag om utökning av hbt-personers rättigheter. Jag publicerar artikeln i sin helhet här:

Alla EU-länder ska tvingas erbjuda samma rättigheter till fri abort och homosexualitet. Det är innehållet i en ny resolution som EUparlamentet i veckan tar ställning till.
Bakom förslaget står en ledamot från Italiens kommunistparti Giusto Catania. Med hänvisning till EU:s sociala charter framhålls att rättigheter som erbjuds i ett land också ska erkännas i övriga länder, skriver Lifesitenews. Länder som tillåter partnerskap och äktenskap för homosexuella borde därför ”föreslå riktlinjer för ömsesidigt erkännande av gällande lagstiftning mellan medlemsländer för att garantera att rätten till fri rörlighet inom Europeiska unionen för samkönade par tillämpas på samma villkor som för heterosexuella par”, menar man bland annat.

Från försvarare av familjen och rätten till liv varnas allvarligt för förslaget. Man uppmanar alla som är emot förslaget att kontakta sina ledamöter och uppmana dem att rösta nej.
– Resolutionen är ett försök att tvinga EU:s medlemsländer att erkänna samkönade relationer, fastslår John Smeaton vid brittiska Society for the Protection of Unborn Children.

Ett krav om att samkönade par bör ha samma rättigheter som i vanliga äktenskap presenterades i augusti av EU:s egen byrå för grundläggande rättigheter FRA. Bland dem som känner stor oro inför parlamentets omröstning finns Monsignor Barreiro, chef för Human Life International i Rom. Barreiro som har lång erfarenhet av diplomatiskt arbete i FN anser att utvecklingen är en del i ”ett pågående förfall av EU:s institutioner”.
– Resolutionen är en tydlig indikation på hur EU-parlamentet fjärmar sig från Europas kristna rötter och dess rötter i naturrätt.

Jonas Adolfsson

Den konservativa kristenhetens mäktiga män tydliggör ånyo sin antidemokratiska hållning och ständiga strävan efter ojämlikhet och upprätthållande av sämre villkor för homosexuella. Det är tur att det finns andra kristna makthavare och tidningar...

(Läs mer i Dagen.)


Uppdatering 16 januari

Dagen rapporterar idag att Alf Svensson hamnar på kristdemokraternas EU-lista istället för Sacredeus. Mot bakgrund av att partiet under Svenssons ledning strävade efter att blockera varje förslag till förbättring av hbt-personers villkor, är valet av honom en klen tröst för hbt-personer i länder som Polen, Lettland och Litauen, som ställer sitt hopp till att EU ska förmå regeringarna att tillerkänna dem grundläggande rättigheter.

Om Selma-serien

Dagens respektive Världen Idags bloggare i mjuka frågor, Inger Alestig respektive Maria Andersson har båda beklagat sig över SVT:s serie om Selma Lagerlöf. "Det kändes SÅ påklistrat med detta kladdande i hennes kärleksliv", tyckte Alestig." Gäsp, säger jag bara", skrev Andersson, "är sex det enda de tänker på?"

Det är intressant att notera att tonen i de båda inläggen är identisk. En lätt blaserad och koketterande världsvan ska-vi-inte-ägna-oss-åt-väsentligheterna-attityd – det däääär bryr sig väl ingen om.

Nej visst. Precis så här brukar det låta när homosexuellt samliv skildras. De konservativa kritikerna tycker instinktivt att det är onödigt och provocerande att "skylta" med sexualiteten. Varför är homosexuella så måna om att jämt och ständigt vifta med sin sexualitet?, är en ryggmärgsreaktion i dessa sammanhang. När en homosexuell man i ett samtal nämner sin make eller pojkvän, anses han göra ett stor sak av sin sexuella läggning, något som en heterosexuell man aldrig anses göra när han nämner sin fru. Som svar på Världen Idag-bloggaren Maria Anderssons blogginlägg skrev jag följande kommentar igår. Den har dock inte publicerats ännu:

Själv frågar jag mig alltid varför pastorer är så angelägna om att skylta med sin sexuella läggning. Många uppträder jämt och ständigt med sina hustrur. Vem bryr sig egentligen?

För att inte tala om den amerikanske presidenten? I själva ämbetet tycks det ingå att skylta med sin sexualitet. Hustrun är med i alla tänkbara sammanhang. Gäsp, säger jag bara, är sex det enda de tänker på?

Skribenterna ifrågasätter även sanningshalten i de lesbiska detaljerna. Manus baseras dock på Lagerlöfs brevväxling mellan sina kvinnor, som var så känslig och delikat att den inte offentliggjordes förrän på 1990-talet. I den utmärkta antologin Undantagsmänniskor finns mycket trovärdiga och källkrtiska redogörelser för denna brevväxling.

Redaktionell upplysning

Från och med den 8 januari bedriver jag all verksamhet från Sydafrika, för närvarande Stellenbosch, strax öster om Kapstaden. Min man ska forska på vinrankornas genomik vid universitetet här, och jag ska frilansa som skribent, kritiker och radioproducent. Antar att det också kommer att bli en hel del tid åt bloggande. Den kommande veckan, när vi håller på att söka bostad och ordna med andra praktikaliteter kommer det dock bli något sporadiskt.

Homoäktenskap alstrar heterosnusk...

Jag hinner inte skriva något nu, men rekommenderar att ni kastar ett öga på Ruben Agnarssons ledarkommentar Hur hamnade vi här? Helt sanslös...

Tack!

Stort tack för alla trevliga hälsningar och lyckönskningar!

4 januari 2009

Jag och Erik gifte oss igår (ursäkta alla som blir kränkta av terminologin). Ceremonin förrättades av riksdagsledamot Olof Lavesson i närvaro av familjerna. Därefter intogs lunch i restaurang Kin Longs formidabla Chambre Separé. En utmärkt början på fortsättningen av det vi inledde på midsommarafton år 2000...

Nytt svar i skriftväxlingen om Green och Etiopien

Som svar på mitt förra inlägg, fick jag igår klockan 13:30 följande mail av Ruben Agnarsson:

Jag svarade som hastigast från min mobiltelefon, därför blev mitt förra svar kort.
Vad jag förstår så menar du att vår artikel om Åke Greens besök i Etiopien var ett försvar för landets lagstiftning och praxis angående en homosexuell livsstil. Det är en mycket långsökt och helt felaktig tanke.

Artikeln handlade inte om lagstiftningsfrågor, utan om att en av landets största kyrkorörelser som har en stark koppling till Sverige, välkomnade Green - men inte ärkebiskopen. Det är självklart en stor nyhet som vi kan redovisa utan att för den skull gå igenom alla lagar på detta område i landet.

Den lagtext du redovisar är ganska kort och bör ses i sitt sammanhang innan den kommenteras, samtidigt som landets praxis också i så fall behöver redovisas. Finns exempelvis övergreppsaspekten med?

Som jag nämnde så har rfsl och andra av dina vänner fullständigt förvrängt viktiga fakta angående situationen på detta område i olika länder tidigare, så jag avstår därför att kommentera din fråga tills vidare.

Min grundinställning (utan att kommentera Etiopien) är att det gagnar både samhället och enskilda när samhället skyddar och värnar livslånga samlevnadsrelationer mellan man och kvinna - inte minst för den den svagaste parten: barnet. Av detta följer också inställningen att sexualiteten hör hemma i just dessa relationer. Jag är medveten om att detta är en kontroversiell tanke i vårt genomsexualiserade svenska samhälle (vilket rfsl varit pådrivande för).

Detta löser man självklart inte i enbart med lagstiftning, utan också med opinionsbildning, information, undervisning m.m. Och då tycker inte jag att kritik mot en homosexuell livsstil skall kriminaliseras. Fallet Åke Green visar ju att hans uttalanden först förvrängs för att sedan bedömas och förkastas. Det är inte ett ärligt - men alltför ofta vanligt - sätt att hantera yttrandefriheten.

Har inga förväntningar om att du skall vara nöjd med mitt svar, eftersom vi tycker olika och du enbart vill framställa Världen idag i en negativ dager. Föreslår därför att vi avslutar detta meningsutbyte, som inte leder något framåt.

Mitt svar:

Hej

1. Ponera att en svensk imam reser till Kabul och talar till imamer från olika församlingar om farorna med kristendomen. Han berättar om sina erfarenheter från Sverige och målar upp horribla bilder av hur kristendomen genomsyrar tänkandet, litteraturen, och ja – till och med de oskyldiga barnens skolavslutningar. ”Kristendomen är ett gift i samhällets vattenbägare”, säger han. Imamerna ryser och kommer överens om att dels upprätthålla förföljelserna av kristna i landet, dels intensifiera kampen mot aktivister och politiker som på olika sätt försöker få landet att respektera religionsfriheten och påverka det i liberal riktning. ”Så kallade kristna skall under inga omständigheter få utöva sin tro i Afghanistan”, blir slutmeningen i det dokument alla skriver under. Hade det varit rimligt att skriva okritiskt om en sådan överenskommelse – ÄVEN om Abdl Haqq Kielan tidigare varit inbjuden, men fått inbjudan indragen efter att ha befunnits vara alltför liberal?

2. Övergreppsaspekten behandlas i Artikel 639 a och b.

3. Jag vet inget om lagens tillämpning och den juridiska praxisen på området. Men lagen är från 2004. Den är alltså tämligen uppdaterad. Man kan ignorera en gammal och mossig lag, men knappast en nyligen antagen.

4. Du skriver att RFSL har förvrängt fakta på området tidigare. Jag antar att du menar rapporteringen om avrättningarna av två unga män i Iran 2005 och RFSL:s kraftfulla fördömande av detta. När avrättningarna ägt rum kom det olika uppgifter från olika håll. Från en medborgarrätssorganisation hette det att männen avrättats på grund av att de haft en relation med varandra. Från officiellt håll hette det att de hade knivhotat och våldtagit en 13-åring. RFSL ifrågasatte på goda grunder de officiella och av prästerskapet godkända uppgifterna, och valde att agera utifrån medborgarrättsrörelsens information. Detta visade sig vara förhastat. Homorörelsen försökte dock inte förtiga detta faktum. Tidningen QX skrev utförligt om misstaget.

Samtidigt förstår jag varför RFSL valde att agera kraftfullt och förhastat. När det handlar om människors liv är det bättre att agera snabbt än att vänta och se. RFSL gjorde helt rätt i att ifrågasätta de islamistiska myndigheternas uppgifter.

Slutligen är det alltid korrekt att protestera mot avrättningar – oavsett vilket brottet som ledde till straffet var.

5. Jag håller fullständigt med dig att ”det gagnar både samhället och enskilda när samhället skyddar och värnar livslånga samlevnadsrelationer mellan man och kvinna”. Jag kan dock inte på något sätt se hur detta skulle äventyras av att man även skyddar och värnar homosexuella relationer? Varför skulle värnandet av heterosexuella relationer stå i motsats till värnandet av homosexuella?

6. Har RFSL varit pådrivande för genomsexualiserandet av det svenska samhället? Det kan jag inte se. Däremot skulle jag tro att Höga Visan och klassiska målningar av bibliska motiv som ”Susanna i badet” bidragit till sexualiseringen på ett oerhört mycket djupare och långtgående sätt.

7. Kritik mot ”homosexuell livsstil” (vad det nu är för något) är inte kriminaliserat.

8. Åke Greens predikan har förvrängts i det att en del människor har hävdat att han sagt att "homosexuella är en cancersvulst" istället för sexuella abnormiteter (där han inkluderade homosexualitet). Skillnaden är hårfin. Det är som att säga "kristendomen är en cancersvulst" och samtidigt hävda att man inte har för avsikt att uttala sig om de kristna individerna.

9. Jag ser att du inte har svarat på den mycket enkla frågan om hur Världen Idag ställer sig till lagen om hets mot folkgrupp, men jag har fått en mängd andra svar och således ändå haft utbyte av vår skriftväxling. Tack för att du tog dig tid.

Med vänliga hälsningar

Tor Billgren

Agnarsson tar fakta om fängelsestraff "med en nypa salt"

Som svar på mitt mail i föregående inlägg fick jag idag klockan 15:56 följande mail av Ruben Agnarsson:

Oj, det var ett långt mail. Du kanske också vet att RFSL blandat ihop begreppen i exempelvis Iran - de kunde inte skilja på homosexualitet och pedofili. Tar därför även dina uppgifter med en nypa salt. Har självklart utgått från att det inte är dödsstraff estersom islam inte är så starkt i Etiopien. Men du kanske har andra uppgifter.Mvh Ruben

Jag svarar:

Hej

Nej, som jag skrev i mitt första mail är det inte dödsstraff för homosexuella handlingar i Etiopien, utan fängelse i minst ett år. Du kan läsa lagtexten nedan. Ta den med en nypa salt om du vill. Jag tycker att den är glasklar, men markerar de aktuella styckena med fetstil för säkerhets skull:

Section II.- SEXUAL DEVIATIONS

Article 629.- Homosexual and other Indecent Acts.

"Whoever performs with another person of the same sex a homosexual act, or any other indecent act, is punishable with simple imprisonment.”

Article 630.- General Aggravation to the Crime.

“(1) The punishment shall be simple imprisonment for not less than one year, or, in grave cases, rigorous imprisonment not exceeding ten years, where the criminal:
a) takes unfair advantage of the material or mental distress of another or of the authority he exercises over another by virtue of his position, office or capacity as guardian, tutor, protector, teacher, master or employer, or by virtue of any other like relationship, to cause such other person to perform or to submit to such an act; [...]"

(Ur "The Criminal Code of the Federal Democratic Republic of Ethiopia, Proclamation No. 414/200429" Källa: State Homophobia - A world survey of laws prohibiting same sex activity between consenting adults, PDF)

Ett av syftena med symposiet i Addis Abeba var att visa etiopiska regeringsföreträdare att kyrkorna står eniga i homofrågan, så att de inte kan "ignorera den [religiösa världen] när de senare ska fatta sina beslut."

Anser Världen Idag att det är moraliskt att försvara en lagstiftning som denna? (Det vill säga Artikel 629. Artikel 630a och b handlar om olika typer av övergrepp, som ju är något helt annat.) Hur ska villkoren för homosexuella i Etiopien kunna bli bättre, när kyrkorna under inspiration och skrämselpropaganda av Åke Green går samman för att motarbeta en homorörelse som om den över huvud taget existerar för det första är illegal, och för det andra mycket liten och svag? Varifrån ska ett initiativ till förbättring komma? Från kyrkorna???

Vidare lämnade du mina frågor om hur Världen Idag ställer sig till lagen om hets mot folkgrupp obesvarade. De kom upp som följdfrågor när jag besvarade dina frågor om hur jag ställer mig till Åke Green och yttrandefriheten, så de kanske inte helt irrelevanta i sammanhanget?

Trevlig helg

Tor Billgren

Var står Världen Idag i frågan om lagen om hets mot folkgrupp?

Jag fick ett raskt svar på mina frågor i föregående inlägg av Ruben Agnarsson. Klockan 12:22 igår kom detta mail:

Hej Tor,

Som du märkt har artiklarna inte handlat om lagstiftningen i Etiopien, som jag dessutom inte känner till och därmed inte har tillräcklig information om för att uttala mig om.

Artiklarna handlade om att Åke Green riskerade fängelse i Sverige för att han hade kritiserat den homosexuella livsstilen, och att detta var uppseendeväckande bland kristna i Etiopien. Det är väl kanske mer relevant att du uttalar dig om hur du ser på åtalet mot Åke Green och hur du ser på yttrandefrihetsaspekten i Sverige.

Med vänlig hälsning
Ruben

Jag skickar följande svar:

Hej

Tack för ditt svar. Hur du väljer att bedriva research i din egen tidning är förstås din ensak. Men om man ska skriva om "gayrörelsens framfart" kanske det är relevant att undersöka om det över huvud taget existerar någon gayrörelse? Vidare kan det väl inte vara en nyhet för Världen Idag att homosexuella handlingar bestraffas med hårda straff i största delen av Afrika, och att det till och med är belagt med dödsstraff i vissa av kontinentens länder? Kollade tidningen över huvudtaget om det var dödstraff i Etiopien?

Beträffande Åke Greens yttrandefrihet så är den något av det mest väldokumenterade och fastslagna som finns i Sverige. Han får yttra hur många felaktiga påståenden om homosexualitet han vill (t.ex. att det skulle ha alstrat aids, och att det inte skulle existera i djurriket). Han får kalla det en djup cancersvulst på samhällskroppen och så vidare. Allt detta har han papper från Högsta Domstolen på att han får säga. Ändå åker han fram och tillbaka över jordklotet och påstår att han inte får säga det...

Jag är ingen förespråkare av lagen om hets mot folkgrupp. Men OM den nu ska finnas, tycker jag att det är rimligt att även hbt-personer inkluderas i den. Jag är förresten nyfiken på vad det är Världen Idag motsätter sig när det gäller lagen om hets mot folkgrupp. Är det att lagen över huvud taget existerar och alltså begränsar yttrandefriheten när det gäller hets med avseende på t.ex. ras, hudfärg, etniskt ursprung och trosbekännelse? Eller är det att homosexuella inkluderas i lagstiftningen? Ska lagen som sådan bort så att det till exempel blir lagligt att använda svastikan vid demonstrationer? Eller ska homosexuella strykas ur den? Och i så fall: ska även andra grupper strykas?

Med vänliga hälsningar

Tor Billgren

Öppet brev till Världen Idag om Åke Green och Etiopien

Idag rapporterar Världen Idag om Åke Greens Etiopien-besök (ej ännu på webben). Inför ledare för kristna och muslimska organisationer samt regeringsföreträdare talade han "om riskerna med gaylobbyns framfart" och "och vikten av att vara observant mot dess framfart i Etiopien".

Åke Green hyllades som en hjälte av ortodoxa kyrkans mäktige patriark: ”Detta är ett stort ögonblick för mig och jag är så stolt över att du har valt att stå för sanningen”, sa patriarken när han överlämnade priset, en klocka och två pennor.

[...]

Symposiet mynnade ut i en överenskommelse där alla landets kyrkor beslöt att gemensamt motarbeta gayrörelsens försök att infiltrera landet.
– På det här viset fördes alla kristna samman och man beslutade att lägga skiljaktigheter åt sidan, säger Johannes Asrat [Åke Greens följeslagare under resan]och betonar värdet av att regeringens representanter fanns med som åhörare.
– De fick här se hur enade den religiösa världen är i denna fråga. Då kan de inte heller ignorera den när de senare ska fatta sina beslut.

Detta är något av det mest skrämmande jag har läst i Världen Idag. Artikelförfattaren Jonas Adolfsson återger helt okritiskt överenskommelsen mellan kyrkorna och att syftet med symposiet var att påverka politikerna i besluten som rör homofrågor. Han ställer inga kritiska frågor, t.ex om huruvida det överhuvudtaget existerar en homorörelse i Etiopien. Jag får noll träffar när jag googlar på "gay movement in Ethiopia" och "Ethiopian gay movement". Han skriver heller inget om homosexuellas villkor i landet. Inte ett ord om att homosexuella handlingar är kriminella och straffas med minst ett års fängelse. (Det nämndes inte heller förra gången tidningen skrev om saken). Vilken utveckling är det symposiet syftar till att hindra?

Därför skickar jag idag på förmiddagen detta brev till Jonas Adolfsson och tf chefredaktören Ruben Agnarsson:

I vinter har Världen Idag vid två tillfällen skrivit om Åke Green och hans engagemang för att inspirera kristna i Etiopien i kampen mot homorörelsen. Senast i fredags, då tidningen rapporterade om ett symposium i Addis Abeba, som bland annat syftade till att påverka landets beslutsfattare i homofrågor.

Världen Idag har emellertid vid dessa tillfällen inte skrivit något om de homosexuellas situation i Etiopien, än mindre ställt några frågor om saken till Åke Green.

Hade det till exempel inte varit relevant att i sammanhanget informera läsarna om att homosexuella handlingar är kriminella och straffas med minst ett års fängelse?

Anser Världen Idag att de juridiska villkoren för homosexuella i Etiopien är rimliga? Om nej, varför förhåller sig då tidningen okritiskt till något som syftar till att motarbeta förbättringar av villkoren?

Med vänliga hälsningar

Tor Billgren
redaktör, Antigayretorik

Ayn Rands kritik av kristendomen

Prästkandidaten Tomas Österberg beklagar sig i dagens Världen Idag över ateismen. "Om Gud inte existerar kan det nämligen inte finnas några objektiva etiska och moraliska värderingar."

Att kristendomen eller någon annan religion skulle vara förutsättningen för etik och moral är inte bara en falsk premiss – den vittnar dessutom om en skrämmande och djupt misantropisk människosyn. Varför skulle en människa utan Bibel i hand vara utlämnad åt djuriska, mordiska och omoraliska drifter?

I boken Och världen skälvde (Atlas Shrugged) från 1957 formulerade författaren och filosofen Ayn Rand en tänkvärd kritik mot den kristna tanken om människans inneboende ondska och behov av ett yttre rättesnöre. Nedanstående textstycke är taget ur John Galts radiotal i slutet av boken (sidan 1067 ff).

*

Fördömelse är början på din moral, förintelse är dess uppsåt, medel och slut. Ditt system börjar med att fördöma människan som ond och kräver sedan att hon praktiserar ett gott som definieras som omöjligt att praktisera. Det kräver, som första bevis på hennes dygd, att hon utan bevis accepterar sin egen förtappelse. Det kräver att hon börjar, inte med en måttstock på värden, utan med en måttstock på ondska som är hon själv, med hjälp av vilken hon sedan ska definiera det goda: det goda är det hon inte är.

Det har ingen betydelse vem som profiterar på den ära hon har avsagt sig och på hennes torterade själ, en mystisk Gud med någon outgrundlig avsikt eller vilken tiggare som helst vars varande sår anses ställa något obegripligt krav på henne – det har ingen betydelse; det god är inte för henne att förstå, hennes plikt är att kräla genom år av botgöring för att sona sitt brott att existera gentemot varje kringströvande indrivare av oförklarliga skulder med noll som enda begrepp på värde: det goda är det som inte är människan.

Namnet på denna monstruösa absurditet är Arvssynden.

En synd utan viljeakt är en örfuil åt moralen och en förmäten självmotsägelse; det som inte kan väljas står utanför moralens välde. Om människan är ond av födelsen har hon ingen vilja, ingen makt att förändra; om hon inte har någon vilja kan hon varken vara god eller ond; en robot är amoralisk. Att betrakta ett faktum som människan inte har möjlighet att välja bort som hennes synd är ett hån mot rättvisan. Att hävda att själva människans natur är syndig är ett hån mot naturen. Att straffa henne för brott hon begick innan hon föddes är ett hån mot rättvisan. Att anse henne skyldig i en fråga där ingen skuldfrihet existerar är ett hån mot förnuftet. Att förinta moralen, naturen, rättvisan och förnuftet med ett enda begrepp är en svåröverträffad ondska. Ändå är DETTA grunden till din morallära.

Göm dig inte bakom den fega undanflykten att människan är född med fri vilja men med en ”tendens” till ondska. En fri vilja belastad med en tendens är som ett spel med falska tärningar. Det tvingar människan att kämpa sig genom spelet, ansvaret och betalningen för spelet medan utgången på förhand är viktad av en tendens hon inte har makt att undfly. Om den tendensen är en följd av hennes egna val kan hon inte besitta den från födseln; om den inte följer av hennes egna val är hennes vilja inte fri.

Vad är innebörden av den skuld som dina lärare kallar Arvssynd? Vad är det onda människan förvärvade när hon avföll från ett tillstånd de anser vara fullkomlighet? Enligt deras myt framgår att hon åt frukten från kunskapens träd – hon förvärvade ett intellekt och blev en rationell varelse. Hon fick kunskap om gott och ont – hon blev en moralisk varelse. Hon dömdes att tjäna sitt bröd genom arbete – hon blev en produktiv varelse. Hon dömdes att känna åtrå – hon förvärvade förmågan till sexuell njutning. Det onda för vilket man fördömer henne är förnuft, moral, skaparkraft, glädje – att de grundläggande förutsättningarna för hennes existens. Det är inte hennes laster som myten om människans syndafall är avsedd att förklara och fördöma, det är inte hennes fel den anser som hennes brott, utan själva hennes natur som människa. Vad den än var – roboten i Edens lustgård som existerade utan intellekt, utan värden, utan arbete, utan kärlek – så inte var den någon människa.

Människans syndafall var, enligt dina lärare, att hon förvärvade de dygder som är en förutsättning för hennes liv. Dessa dygder är enligt deras mått hennes synd. Hennes ondska, hävdar de, är att hon är människa. Hennes skuld, hävdar de, är att hon lever. Detta är vad de kallar en barmhärtighetens moral och en människokärlekens doktrin.

Nej, säger de, de önskar inte döda henne, de önskar bara få henne att förlora sin kropp. De försöker hjälpa henne, säger de, lindra hennes smärta – och de pekar på den sträckbänk de har bundit henne vid, en sträckbänk som drar henne åt två motsatta håll, den sträckbänken är doktrinen som skiljer människans själ från hennes kropp.

De har kluvit människan i två delar och låter den ena hälften bekämpa den andra. De har lärt henne att kroppen och medvetandet är två fiender invecklade i en kamp på liv och död, två antagonister med motsatt natur, motsatta krav, oförenliga behov, så att det som främjar den andra är till förfång för den andra, att hennes själ tillhör ett övernaturligt välde och hennes kropp ett vidrigt fängelse som håller själen i slaveri, bunden till denna jord – och att det goda är att besegra sin kropp, att försvaga den genom år av tålmodig kamp och slutligen gräva sig ända fram till den frihet som väntar bortom graven.

De har lärt människan at hon är ett hopplöst missfoster sammansatt av två element, båda symboler för döden. En kropp utan själ är ett lik, en själ utan kropp är ett spöke – ändå är detta deras bild av människans natur: slagfältet för en strid mellan ett lik och ett spöke, en kropp utrustad med en ond egen vilja och en själ utrustad med kunskapen att allting som är känt för människan är icke-existerande, att endast det existerar som inte är möjligt.

Märker du vilken mänsklig förmåga som doktrinen är avsedd att bortse från? Det var människans förnuft som måste förnekas för att man skulle få henne att sönderfalla i två delar. När hon en gång gett upp förnuftet var hon utlämnad åt två monster som hon vare sig kunde utforska eller kontrollera; en kropp dirigerad av oförklarliga instinkter och en själ dirigerad av mystiska uppenbarelser – hon var utlämnad som det passiva, skövlade offret för en strid mellan en robot och en diktafon.