Imorgon är en annan dag. Del 2.
Vänsterpartiet 1997
Miljöpartiet 1998
Centerpartiet 2003
Folkpartiet 2003
Socialdemokraterna 2005
Moderaterna 2007
Det här är en fortsättning på min tidigare artikel om debatten om en könsneutral äktenskapslag i Sverige fram till 1989. Den här artikeln, del 2, ger en del info om utvecklingen de senaste 20 åren.
1989 så blev Danmark det första landet i världen att tillåta samkönade par att ingå partnerskap, alltså att "gifta sig" med nästan samma rättigheter som det heterosexuella äktenskapet förutom bl.a. adoptionsmöjlighet.
Reformen i vårt grannland påverkade debatten även i Sverige. Många började jobba för en partnerskapslag. Och efter viss spänning inför omröstningen så sa riksdagen 1994 med tydlig majoritet ja till reformen. Socialdemokraterna, folkpartiet och vänsterpartiet var för medan moderaterna, centerpartiet, kristdemokraterna och ny demokrati (ett högerpopulistiskt parti) var emot. I många partier var det dock flera ledamöter som röstade annorlunda än sitt parti. Miljöpartiet var då inte med i riksdagen men även de var för partnerskapslagen.
Ungefär då, i mitten av 1990-talet, började debatten på allvar om barn i homosexuella familjer. Så småningom så ledde det till att riksdagen sa ja både till homoadoptioner (2002) och inseminationer för lesbiska kvinnor (2005).
Debatten om en könsneutral äktenskapslag i riksdagen startade inte förrän hösten 1997 då vänsterpartiet lämnade ett förslag om en jämlik äktenskapslag. Partiet hade dessförinnan på sin kongress 1996 sagt ja till en helt likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par och många i partiet menade att det då inte var kvar några argument att ha två olika lagar, en äktenskapslag och en partnerskapslag.
Och likadan blev ofta debatten i andra partier. När man blev för lika juridiska rättigheter så menade många att det är rätt att införa en gemensam äktenskapslag. När riksdagen våren 1998 skulle rösta om förslaget från vänsterpartiet om en könsneutral äktenskapslag så stödde miljöpartiet reformen.
Då hade debatten startat även inom socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet även om det till en början främst var HBT-engagerade politiker inom de tre partierna som var för reformen. Stödet blev dock större år efter år, extra tydligt blev det efter att riksdagen 2002 sagt ja till att jämställa adoptionslagen.
2003 sa då respektive kongresser inom både centerpartiet och folkpartiet ja till en könsneutral äktenskapslag. Inom socialdemokraterna var debatten något trögare och man hänvisade till den startade äktenskapsutredningen men vid sin kongress 2005 så blev även socialdemokraterna för en jämlik äktenskapslag.
Inom moderaterna var äktenskapsdebatten länge ganska marginell, partiet hade fram till slutet av 1990-talet nästan varit emot alla homoreformer. Men efter att Fredrik Reinfeldt blev partiordförande och partiet bytte HBT-politik och blev mer positivt till förbättringar så startade debatten även i det partiet. 2007 sa då även moderaterna ja till en könsneutral äktenskapslag.
De sex partiernas ungdomsförbund är också alla för reformen.
Kristdemokraterna och dess ungdomsförbund, kdu, likaväl som sverigedemokraterna är ännu emot en könsneutral äktenskapslag.






