torsdag, april 30, 2009

USA:s representanthus har röstat ja till lag mot hatbrott.

av BENGT HELD

Idag har USA:s representanthus med siffrorna 249-175 röstat ja till "The Local Law Enforcement Hate Crimes Prevention Act".

Den brittiska gaysiten Pinknews skriver om det.

The bill expands federal hate crime laws to include crimes where the victims were targeted on the basis of sexual orientation, gender identity, gender, and disability.

It means the federal government could step in to prosecute in states that request it or in those who choose not to prosecute.


Idag inkluderar USA:s federala hatbrottslag etnicitet och religion. Det är alltså inte så att HBT-grupper får något juridiskt skydd som inga andra grupper har. Istället betyder det att hatbrott mot bl.a. homosexuella, bisexuella och transpersoner behandlas lika seriöst som hatbrott mot svarta, kristna och judar.

President Barack Obama sa följande om förslaget om en ny hatbrottslag enligt Pinknewsartikeln.


He said: "I urge members on both sides of the aisle to act on this important civil rights issue by passing this legislation to protect all of our citizens from violent acts of intolerance."

He added it would "enhance civil rights protections, while also protecting our freedom of speech and association."


Sverige straffskärpningslag (mot hatbrott) inkluderar explicit etnicitet, religion och sexuell läggning. Däremot inte könsidentitet (skydd för transpersoner). Det är dock ett s.k. öppet slut i paragrafen, "eller liknande omständighet" vilket indirekt ger även t.ex. transpersoner ett motsvarande skydd.

Men om USA säger ja till den nya hatbrottslagen, vilket landet med all sannolikhet gör, blir den lagen mer explicit transvänlig än motsvarigheten i Sverige. Vi är ofta bra inom HBT-området i Sverige, men inte bäst inom alla områden.

Jag önskar bloggbesökarna en trevlig valborg och helg. Festa om ni vill, men ni homopar som kanske ska gifta er redan imorgon 1 maj, premiärdagen för en könsneutral äktenskapslag, kanske bör dämpa festandet ikväll för att orka med morgondagens bröllop. :-)

Vänstermajoritet på Island efter parlamentsvalet.

av BENGT HELD

Island hade parlamentsval 25 april. Resultatet blev en vänstermajoritet för socialdemokraterna och de röd-gröna. Det berättar Adam Carrs hemsida om valresultat i olika länder. Den brittiska gaysiten Pinknews har också en artikel om det.

Efter att finanskrisen startade på Island så blev Johanna Sigurdardottir från det socialdemorkratiska Allianspartiet premiärminister i början av 2009. Hon blev först i världen att vara öppet homosexuell premiärminister. Hon bor sedan många år i en partnerskapsrelation med en annan kvinna. Johanna Sigurdardottir är också enligt opinionsmätningar landets populäraste politiker idag.

I valet så ökade socialdemokraterna till 29.8 % och blev landets största parti. Tillsammans med Röd-gröna alliansen som fick 21,7 %så har de majoritet i det nya parlamentet. Det tidigare största partiet konservativa Självständighetspartiet minskade ordentligt till 23,7 %. Fjärde största partiet är liberala Framstegspartiet som ökade till 14,8 %.

Islands HBT-politik har förändrats dramatiskt de senaste decennierna. Från att ha varit ett konservativt och HBT-negativt samhälle fram till 1980-talet så blev det en tydlig attitydsvängning på 1990-talet då landet fick en partnerskapslag 1996. Samtidigt blev landet först i världen att juridiskt erkänna samkönade föräldrar eftersom de tillät homopar att tillsammans bli vårdnadshavare för ett barn. 2006 så likställdes lagarna om adoptioner och inseminationer helt för samkönade och olikkönade par. Dessutom har man gett samfund rätt (men inte skyldighet) att viga (partnerskap) homopar. Man har lagar mot diskriminering och hets som skyddar homosexuella och bisexuella.

En intressant sak är att parlamentet på Island oftast har röstat nästan enhälligt för de här reformerna. Alla de fyra största partierna är homovänliga.

Den viktigaste kvarvarande reformen är att införa en könsneutral äktenskapslag. I princip så är det majoritet för det i parlamentet men hitills har man inte gjort någon sådan förändring. Det senaste året har det ju varit mycket fokus på krisen men när den ekonomiska situationen senare stabiliserar sig så röstar sannolikt även Islands parlament ja till en könsneutral äktenskapslag.

Det är också viktigt för landet att förändra och förbättra lagarna för transpersoners rättigheter som oftast inte varit en lika central del av den politiska debatten på Island som homosexuellas och bisexuellas situation.
Johanna Sigurdardottir och socialdemokratiska Allianspartiet är för att Island ska bli medlem i EU, något som är kontroversiellt i landet.

Tre partier har hittills besvarat EU-enkät.

av BENGT HELD

Torsdagen 23 april skickade jag ut en enkät till riksdagspartierna, sverigedemokraterna och junilistan om deras åsikter om fyra HBT-reformer inför EU-valet. Hitills har tre partier svarat, folkpartiet, vänsterpartiet och senast idag fick jag ett mail från Carl Schlyter som är EU-parlamentariker för miljöpartiet. Socialdemokraterna har aviserat att de ska lämna sitt svar på måndag som jag placerat som "sista-dag" för svaren.

Har du som besöker den här bloggen kontakt med moderaterna, centern, kristdemokraterna, sverigedemokraterna eller junilistan så kan du kanske jobba för att även de svarar senast i början av nästa vecka.

Idag har jag dessutom skickat enkäten till piratpartiet eftersom de enligt en ny opinionsmätning från Synovate får 5,1 % inför EU-valet. Jag vet att de principiellt undviker att ha åsikter om andra än sina kärnområden men jag vill trots det ge dem en chans att berätta vad de har för åsikter om HBT-rättigheter eftersom många, främst ungdomar, planerar rösta på dem.

För övrigt är moderaterna det största partiet i Synovate-opinionsmätningen och det är viktigt att granska m, dels eftersom partiet har en konservativ minoritet representerad även bland de ledande kandidaterna (däribland Hans Wallmark som röstade nej till en könsneutral äktenskapslag 1 april) men också för att moderaterna är ett HBT-vänligt parti men hamnar i EU-parlamentet i en konservativ grupp där de flesta andra partier är betydligt mer HBT-negativa. För den som planerar att rösta på m, och det är alltså ganska många tydligen, så blir det extra viktigt att granska partiet och kandidaterna vad de har för åsikter om man vill rösta på en HBT-vänlig kandidat.

Här är de fyra frågor jag skickat till partierna.

1. Är ditt parti för att den fria rörligheten även ska gälla i praktiken för samkönade par likaväl som olikkönade par? D.v.s. att jobba för att homoäktenskap, partnerskap och liknande lagar i vissa länder erkänns när ett samkönat par flyttar till ett annat land.

Ja, nej eller ingen åsikt?

2. Är ditt parti för EU-kommissionens förslag om att alla länder i unionen ska ha lagar som förbjuder diskrimering p.g.a. sexuell läggning inom alla samhällsområden d.v.s. förutom inom arbetsmarknaden även vid försäljning av varor och tjänster, bostadsmarknaden, socialtjänsten etc.

Ja, nej eller ingen åsikt?

Idag är länder inom EU skyldiga att ha lagar mot diskriminering p.g.a. kön och etnicitet inom alla samhällsområden medan de bara måste ha förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden.

3. Är ditt parti för att EU ska föreslå att alla länder inom unionen ska ha förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet (alltså skydd för transpersoner)?

Ja, nej eller ingen åsikt?

Idag gäller EU:s diskrimineringsförbud bara för transsexuella (människor som planerar eller har juridiskt bytt kön) och då främst inom arbetsmarknaden. Däremot inget lagligt skydd för övriga transpersoner t.ex. transvestiter. Sverige är ett av få EU-länder som idag har förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet.

4. De senaste åren har EU-parlamentet och Europadomstolen för mänskliga rättigheter krävt att alla länder respekterar vissa centrala mänskliga rättigheter för HBT-personer t.ex. rätten att anordna gayparader, rätten för transsexuella att juridiskt byta kön, att åldersgränsen för homorelationer och heterorelationer ska vara lika etc. Menar ditt parti att det är viktigt att EU-parlamentet offentligt och tydligt fördömer de medlemsländer som inte respekterar sådana rättigheter och att EU-parlamentet jobbar för att alla medlemsländer som har den typen av diskriminerande lagar ändrar dem?

Ja, nej eller ingen åsikt?

onsdag, april 29, 2009

Världen Idags svartmålningsmaskineri är igång!

av TOR BILLGREN

Igår skrev jag om Världen Idags desperation inför ett forskningsprojekt som går ut på att granska och jämföra tidningens syn på islam med bland annat Sverigedemokraternas partiorgan SD-kuriren. Jag förutspådde att tidningens konspirations- och svartmålningsmaskineri skulle gå igång på högvarv, för att undergräva förtroendet för personerna som är inblandade i forskningen. Och det är precis vad som skedde idag. I ett långt blogginlägg begår Ruben Agnarsson, som aldrig gör mig besviken, ett karaktärsmord på en av ledamöterna i det forskningsråd som beviljat medel för studien. Världen Idag gör som alltid när obehagliga sanningar bubblar upp till ytan: skjuter budbäraren och hoppas att läsarna ska låta sig distraheras av de avledande manövrarna.

Uppdatering

Nu upptäcker jag även att Kristian Steiner, som är forskaren bakom den nu aktuella granskningen av Världen Idag, har utsatts för tidningens svartmålningsmaskineri, precis på det sättet som jag förutspådde igår. Det är helt fantastiskt. I en artikel som måste vara den längsta i tidningens historia kartlägger Ruben Agnarsson Steiners resor i Mellanöstern och förhör honom om hans texter, upplevelser och åsikter rörande Israel-Palestina-konflikten. Det är oklart vad Agnarsson vill få fram för poäng med den långa texten. Möjligen något vagt om att Steiner är någon sorts muslimsk lakej. Det ska bli mycket spännande att se vad som blir nästa fas i Världen Idags kampanj.

"Homosexuella är sexgalningar"

av BENGT HELD

Är det sant? Nej, som alla fördomar så blir det en stereotyp som buntar ihop människor för att de är del av samma grupp.

Men man brukar säga att i alla fördomar så är det ett korn av sanning. Det är fakta (BRÅ har statistik) att brottslighet är vanligare bland gruppen folk med invandrarursprung än gruppen folk med etniskt svenskt ursprung. Det betyder inte att alla, eller ens de flesta, med invandrararurprung är kriminella. Och man får ju också resonera om varför kriminalitet är vanligare. Då kan man ju hitta olika förklaringar, sociala förhållanden, utanförskap etc.

Likadant är det med tillfällig sex och homosexuella. Jag skulle kunna skriva här att homosexuella i medel inte har fler sexpartners än heterosexuella men det vore med all sannolikhet lögn. Och jag gillar inte att ljuga hur väl syftet än är.

Men jag ska förtydliga att det är bögar som sannolikt i medel har fler sexpartners. Det betyder inte att alla, eller ens de flesta, bögar gillar att söka tillfällig sex på bastuklubbar. Men vissa gör det.

Varför är då tillfällig sex vanligare bland homosexuella och bisexuella män än jämfört med andra grupper? Återigen i medel. Har det med homosexualiteten i sig att göra? Är det någon homogen som gör att intresset ökar för råsex utan kärlek? Nej, hade det varit så hade ju det varit lika många bastuklubbar för lesbiska kvinnor som för bögar. I verkligheten är antalet bastuklubbar för bögar hundrafalt, kanske tusentfalt, fler än för lesbiska kvinnor.

Det visar ju att det avgörande inte är den sexuella läggningen utan könet. Män är generellt mer intresserade av tillfällig sex än kvinnor. Återigen i medel. Om det har biologiska eller sociala faktorer eller en kombination av det är en annan debatt.
I USA gjorde man för några år sedan ett experiment på en nattklubb i USA. En attraktiv tjej började prata med ca 100 singelkillar, hon sa i princip "hej, jag tycker du är attraktiv, vill du ha sex?". Och bland killarna var det 75 % (sic) som sa ja till det. Trots att de inte visste något om tjejen och att de pratat i typ 20 sekunder.

När en heterokille beter sig så är det få som reagerar. De tycker kanske att han är lite för ivrig, borde dämpa sig, men få skulle kalla honom för "sexgalning".

Men om det istället varit ett experiment med en attraktiv man som på en gayklubb sagt "hej, jag tycker du ser attraktiv ut, vill du ha sex?" och 75 % av singelkillarna sagt ja, då hade många antihomogrupper sagt "det visar vilka sexgalningar som homosexuella män är".

Genom könsrollerna så blir det ibland lättare för en man att hitta en annan man som vill ha tillfällig sex. Men intresset bland heterokillar är enligt min bedöming lika vanligt men färre tjejer är intresserade av den typen av sex. Bland unga människor så blir det mer jämställt men även där så är killar oftare intresserade av snabbsex än tjejer.
Det är också viktigt att förklara att tidigare har samhällets homofientlighet försvårat främst för bögar att bo ihop i nära monogama relationer. För kvinnor har det varit lättare att låtsas vara vänner när de bodde ihop som ett par. För många bögar har alternativet varit att hitta tillfällig sex så anonymt som möjligt.

Varför skriver jag då om det här? Delvis för att jag menar det blir en så moralistisk debatt om hur homosexuella ska vara i TV och övrig media. Det ska vara fina monogama par för annars ökar folks fördomar. De ska vara representativa menar en del. Men hur kan någon bögroll på TV kunna representera alla de olika typer av män som gillar män? Det är ju helt omöjligt. Ingen skulle ju få för sig att säga "nu ska vi hitta någon som är representativ för heterosexuella".

En del homosexuella gillar tillfällig sex, andra inte. Likadant med heterosexuella. En del heterokillar är avundsjuka för att de gissar att en bög har lättare hitta någon tillfällig sexpartner än han själv har.

Men jag vänder mig helt emot att vi ska ha någon typ av idealbög som i all media ska visa hur bögar "egentligen" är, alltså sådär fina, nästan asexuella, "normala". Det är givetvis viktigt att den gruppen blir respekterad och synlig i media. Men vi har inte nått någon verklig tolerans förrän även människor som har massor av (frivilliga vuxna) sexpartners (de må vara homo eller hetero) också blir respekterade.

De allra flesta av oss, återigen oavsett om vi är homo, hetero eller bi, kan nog för övrigt börja sjunga "I´m not a sinner, nor a saint", en klassisk låt från popgruppen Alcazar.

För det är väl så de flesta av oss är. Mångsidiga.



tisdag, april 28, 2009

Könstillhörighetslagen. Del 3. Medborgarskapskrav för att få vård.

av BENGT HELD

I förra delen av min artikelserie om könstillhörighetslagen berättade jag att du måste vara ogift för att få "byta kön". Ett annat lika absurt krav i lagen är att du måste vara svensk medborgare. Orsaken är att när riksdagen 1972 sa ja till könstillhörighetslagen så var man orolig för att många transsexuella skulle försöka flytta till Sverige för att kunna bli opererade och "byta kön". Sverige var ju först i världen med en lag om juridiska könsbyten.

Egentligen var det väl ganska obefogat redan då, den där oron för att massor av transsexuella skulle flytta till Sverige för att få en operation betald av svenska skattepengar, och ännu mer absurt blir kravet på medborgarskap idag då många andra länder har lagar som reglerar juridiska könsbyten. Vi har dessutom inte medborgarskapskrav för annan sjukvård.

Könstillhörighetsutredningen lämnade 2007 sitt utredningsförslag att även utländska medborgare som bott i Sverige mer än ett år ska få byta kön juridiskt här. Remissinstanserna var i princip eniga om att det var rätt att göra den förändringen. I Västeuropa idag är det vad jag vet bara Sverige och Tyskland som har den här typen av medborgarskapskrav för könsbyten och i Tyskland är det möjligt att få dispens från regeln.

Här är partiernas åsikter om förslaget att avskaffa kravet att någon måste vara svensk medborgare för att få juridiskt byta kön.

Ja: S, c, fp, v, mp
Möjligen: M, kd, sd
Nej:

Sverigedemokraterna lär väl i och för sig inte engagera sig med någon entusiasm för att utländska medborgare i Sverige ska få byta kön juridiskt här. Men partiet är inte heller officiellt emot det. Sannolikt för att de menar att det är ett för detaljerat krav att ha någon tydlig åsikt om.

Däremot bör moderaterna och kristdemokraterna så snabbt som möjligt säga ja till den här reformen. När nu Sverige är med i EU så blir det ännu mer udda och dessutom oförenligt med EU:s direktiv att ha medborgarskapskrav för viss typ av vård.



Namninsamling för att avskaffa förbudslag i Libanon.

av BENGT HELD

The Gay-Straight Alliance in Lebanon heter en förening som nu startat en kampanj för att avskaffa Artikel 534 i Libanons strafflag. Paragrafen betyder i praktiken ett totalförbud för homosexuella relationer även om den officiellt förbjuder "onaturlig sex".

Föreningen har nu en namninsamling på internet. Den vänder sig till folk av olika sexuella läggningar men bara till libaneser, som antigen bor i Libanon eller något annat land. Orsaken till det är sannolikt att politiker i Libanon inte ska kunna avfärda namninsamlingen med att det främst är människor från "andra kulturer" som skrivit på namninsamlingslistan. Är det någon libanes här bland bloggens besökare vet du alltså vad du kan göra.

Målet är att få 10 000 namn som man sedan ska lämna till ledamöter i Libanons parlament efter valet i landet i juni i år.

Vad jag vet är det här första gången någon grupp i ett arabland gör något liknande och det är mycket positivt. Sedan några år har Beirut flera gaybarer, även det först bland arabländerna.

The Gay-Straight Alliance i Lebanon har på sin hemsida förresten den halvfyndiga parollen "Straight for Gay Rights".

Nazireferenser i Världen Idag: #19

måndag, april 27, 2009

Nya blodgivningsregler blir försenade.

av BENGT HELD

Tidigare har Tor här på bloggen publicerat den del av mitt HBT-nyhetsbrev för mars 2009 som handlade om blodgivningsregler. Socialstyrelsen planerade då att lämna förslag om att i sommar tillåta en man som inte haft sex med någon annan man de senaste sex månaderna att bli blodgivare. Och därmed skulle man avskaffa nuvarande totalförbud där även en kille som bara haft sex med någon annan man för 20 år sedan, de hade säker sex, han vid hiv-test visat sig frisk, trots det är förbjuden resten av livet att lämna blod.

Men tyvärr blir det ingen sådan förändring i sommar. Jag har idag talat med Monica Axelsson, ansvarig på socialstyrelsen när det gäller blodgivningsärenden. Hon berättade att förslaget blir ordentligt försenat, i värsta fall kan dagens absurda blodgivningsregler bli kvar.

Trots att socialstyrelsens förslag är så balanserat och är en typ av kompromiss så har det blivit kritiserat från flera myndigheter och föreningar. Ibland med helt absurda argument som jag berättade om i mitt HBT-nyhetsbrev. Vissa remissinstanser har nästan haft fördomar i sitt resonemang även om de givetvis inte skulle erkänna det. Men trots det har socialstyrelsen jobbat för att ändra reglerna.

Nu har de dock hamnat i konlikt med läkemedelsverket, en annan myndighet som vill behålla nuvarande totalförbud för män som har sex med män att ge blod. Orsaken är inte främst säkerheten, utan att man menar att det blir svårare att sälja blodplasma till andra länder om man tillåter en del bögar att ge blod. Ja, det är alltså kommersiella orsaker till deras nej vilket blir ganska cyniskt eftersom dagens blodgivningsregler är så tydligt absurda och diskriminerande. Socialstyrelsen och läkemedelsverket är också oense om hur EU-direktivet om blodgivning egentligen ska tolkas när det gäller att tillåta män som har sex med män att ge blod.

Preliminärt så blir det inget förslag från socialstyrelsen förrän i augusti-september. Planeringen är att de nya reglerna ska gälla från 1 januari 2010. Men i värsta fall, om myndigheterna inte kan enas, så kan nuvarande absurda blodgivningsregler bli kvar.

Det är tragiskt att det ska blir så mycket konflikter och förseningar om att Sverige ska göra som flera andra länder i Europa, Spanien, Italien, Polen etc. och tillåta en del män som har sex med män att bli blodgivare.

Världen Idag vill inte bli granskade

av TOR BILLGREN

Under mina år av närläsning av Världen Idag har jag ofta känt att det inte bara är tidningens skildringar av homosexualitet som måste granskas, utan också hur andra religioner framställs, främst islam. Därför blev jag positivt överraskad när jag idag läste om att en forskare vid Malmö Högskola gör just detta. Så här skriver tidningen själv om saken:

Rapporten är utgiven vid Malmö högskola, och redan med sin rubriksättning antyder forskaren, Kristian Steiner, stark kritik mot Världen idags ledarsida: ”Vem är min nästa? – bilden av islam i Världen idag”.
Kristian Steiner granskar vad tidningen skrivit om islam och muslimer i 60 ledarartiklar under 2006. Han slår fast att 88 procent av artiklarna framställer muslimer som problemskapare. Steiner ställer dock aldrig frågan huruvida det som skrivs i ledarartiklarna är sant eller inte.


Det är synd att Steiner bara granskat ledarsidan, för just när det gäller islam är det vanligt att tidningen låter värderingar och åsikter sippra genom även i nyhetstexter. Men man måste förstås avgränsa forskningsmaterialet.

Särskilt delikat blir saken av att Frikyrkliga Forskningsrådet (FRIFO) har anslagit 45.000 kronor till forskningen, vilket gjort att tidningen har dragit igång sitt sedvanliga svartmålnings- och konspirationsmaskineri. Ruben Agnarsson antyder att en vänsterteologisk sammansvärjning ligger bakom, och tidningen Dagen anklagas för att vara inblandad i sveket. I FRIFO:s styrelse sitter nämligen bland annat "teologer från tidningen Dagens tre ägarsamfund, Pingströrelsen, Svenska alliansmissionen och Evangeliska frikyrkan."

Tidningen överträffar sig själv på ett formidabelt sätt i valet av representant för den "muslimska sidan" . Vem annars, om inte – trumtrumtrum – Mohamed Omar!

...Kristian Steiners arbete lär få desto mer applåder från annat håll. Till exempel från den svenske poeten Mohamed Omar, som på senare tid ifrågasatt folkmorden i Förintelsen, i Kambodja och Darfur, samt pekat ut Irans religiöse ledare Khomeini som en politisk förebild.
– Världen idag ljuger väldigt mycket i olika artiklar om islam, säger Omar till Världen idag.


Genom valet av Omar i denna kontext styrker Världen Idag ofrivilligt tesen om att de framställer islam på ett ohederligt sätt. Mycket imponerande...

Den panikstämning som genomsyrar artiklarna i dagens tidning har förmodligen dock inte så mycket med den redan publicerade forskningsrapporten att göra, utan handlar mer om vad som väntar runt hörnet. Forskningen har nämligen en andra fas:

Med de nya pengarna från FRIFO ska Kristian Steiner nu fortsätta med en komparativ analys. Där tänker han jämföra Världen idags ledar­sida med tidningar som Sverigedemokratiska SD-kuriren, tidningen Dagen och Dagens Nyheter. ”Bilden av islam i kristen och sekulär press”, lyder rubriken för analysen.


Aj aj aj, en jämförelse med SD-kuriren. Den kommer sannerligen inte att vara till Världen Idags fördel...

Nästa steg för Världen Idags konspirations- och svartmålsningsmaskineri blir således att skjuta budbäraren. Vi ska alltså inte bli förvånade om vi inom en snar framtid får läsa smaskiga detaljer om Steiners tidigare forskning, insinuationer om hans politiska tillhörighet, gymnasiebetyg, familjeförhållanden och eventuella ungdomssynder. Förmodligen kommer även Malmö Högskola dras i smutsen. För att inte tala om tidningen Dagen. Kriget är alltså igång. Igen.

8 tankar om filmen "Milk"

av TOR BILLGREN


Sean Penn som Harvey Milk (1930-1978) – den förste öppet homosexuelle som valdes till ett politiskt förtroendeuppdrag i USA.

1. Det är slående hur lite som har hänt inom antigayretoriken på 30 år. Det är samma argument, samma vanföreställningar, samma rädslor som är så typiska för dagens antigayaktivister. Skillnaden är att de som står i främsta ledet idag är mer sofistikerade än sina föregångare. Den mest groteska retoriken har fått backa några steg, men utgör fortfarande stommen i antigayideologin.

2. Det är också slående – och framför allt tragiskt – hur oerhört långsamt utvecklingen för homosexuellas rättigheter går. I slutet av 70-talet kämpade homoaktivsterna i USA mot en lag som innebar yrkesförbud för homosexuella lärare (Proposition 6). Idag kämpar de för äktenskapet, det vill säga juridisk, ekonomisk och social trygghet. I en central scen i filmen ber ägaren till bögtidningen The Advocate Milk att ta det lite lugnt med sitt rättighetskampanjande och inte gå fram för hårt, eftersom det tar tid att vinna allmänhetens acceptans. "I'm not asking for anyone's acceptance. I don't have time", svarar Milk. Och det är precis vad det handlar om. Medan allmänheten unnar sig lyxen att känna efter, vänja sig vid att homosexuella finns, vela och be Gud om råd förflyter den enskilde homosexuelles liv och tar slut.

3. Proposition 6 röstades ned med siffrorna 58,4 % - 41,6 % vid en folkomröstning i samband med valet 1978. Visst kan man tycka att det var en överväldigande majoritet, men det är ändå mycket skrämmande att tänka sig att hela 41,6 % av de 6,8 miljoner som röstade faktiskt ville förbjuda homosexuella att arbeta som lärare.

4. Kampen för lika rättigheter går inte av sig själv. Den förs av människor som investerar tid, pengar och engagemang i arbetet. I många fall också sitt liv. Man får aldrig luta sig tillbaka och inbilla sig att allt är frid och fröjd, det finns alltid krafter som vill beröva en från de rättigheter man har kämpat för. Här i Sydafrika gick det svarta separatistpartiet AZAPO (som sitter i parlamentet) till val på att kräva folkomröstning om homoäktenskap, något som naturligtvis hade lett till att reformen hade rivits upp, eftersom en överväldigande majoritet av befolkningen är starkt negativa till homosexualitet. I EU lagstiftar före detta kommunistländer mot homosexuellas rättigheter. I Kalifornien röstades homosexuellas rätt att ingå äktenskap bort vid en folkomröstning förra året. I Uganda orkestrerar kyrkan regelrätta förföljelser av den redan hårt utsatta hbt-befolkningen. Och så vidare.

5. Grogrunden för negativa föreställningar om homosexualitet är tystnad och osynlighet – att det råder en sådan skam kring homosexualitet att homosexuella gömmer sig i garderoben och finner sig i den demoniserande propagandan. Milk handlar om att göra uppror genom att vara synlig. Att göra skillnad genom den enkla handlingen att vara öppen med sin sexualitet och visa att man finns till.

6. Det är effektiviteten i denna öppenhetsaktivism som Stanley Sjöberg och arrangörerna bakom Jesusmanifestationen sent omsider har upptäckt. Den 2 maj arrangerar de möten och parader genom Stockholms innerstad för att visa att kristenheten inte är ett abstrakt begrepp, utan individer av kött och blod. De som under alla år har kritiserat Pridefestivalen som hårdast, anammar nu dess mest centrala uttryck: aktivism genom synlighet och öppenhet. Välkommen ut på gatan, kristna bröder och systrar.

7. Filmen saknar strängt taget sexscener. Det är inget jag gnäller över, men ändå ett faktum som är värt att notera, eftersom Milks liv knappast var sexfritt; det rumlades en hel del sänghalmen i Castro i slutet av 70-talet. Anledningen att Gus Van Sant valt att göra en så påfallande politiskt korrekt film är den utbredda vanföreställningen om att tolerans, respekt och rättigheter är något som måste förtjänas. För att vara värda lika rättigheter i allmänhetens ögon, måste homosexuella vara snälla. De ska vara roliga och finnas till som en tillpiffande faktor i de heterosexuellas liv, och framförallt få dem att känna sig goda och toleranta. Men homosexuella ska INTE ha sex. Frånvaron av sexuella inslag i Milk är en eftergift gentemot det polariserade debattklimat som råder kring homofrågan i USA. Hade filmen skildrat den sexuella frihet som präglade kretsen kring Milk hade den kunnat fungera kontraproduktivt i opinionsbildningen kring homoäktenskapet. Absurt och galet, javisst. Men tyvärr så det fungerar.

8. Giacomo Puccinis opera Tosca går som en röd tråd i filmen (händelsevis med just den Maria Callas-inspelning som gjorde mig själv till Tosca-älskare för inte så längesen). Både musikaliskt och som referens: den som mördar hjälten i Tosca är nämligen precis som i Milk en polis. I operan är det den ondskefulle och sluge Scarpia, i filmen den tragiske expolisen Dan White. Det sista Milk får se i livet i Van Sants film, är Tosca-affischerna på andra sidan gatan. Han dör med musiken i öronen, medveten om att hans eget liv slutar på samma sätt som Caravadossis – genom en polismans svek. Den övriga musiken i filmen är som så ofta i Van Sants filmer komponerad av Danny Elfman, mest känd för The Simpsons-signaturen.

Ett annat Callas-moment i bögfilmskanon är Tom Hanks stillsamma och tårdrypande dans med sin droppställning i Philadelphia, samtidigt som Maria Callas sjunger arian "La mamma morta" ur Umberto Giordanos opera Andrea Chénier.

Könstillhörighetslagen. Del 2. Tvångsskilsmässor.

av BENGT HELD

Som jag berättade i första delen av artikelserien om könstillhörighetslagen så har den flera regler som försvårar och krånglar till det för transsexuella. En av dem är kravet att den som juridiskt ska byta kön måste vara ogift.

Orsaken till kravet var att när riksdagen 1972 sa ja till könstillhörighetslagen så var det inte något juridiskt erkännande av samkönade relationer. Kravet var alltså ganska logiskt då - men är det inte idag. Sedan 1995 har Sverige en partnerskapslag och det enklaste sedan dess hade ju varit att äktenskap automatiskt blir partnerskap och vice versa, men så har det inte varit utan gifta transsexuella har varit tvungna att skilja sig före att de ska få tillåtelse att bli opererade och juridiskt byta kön.

Och än mer absurd blir givetvis den där regeln från och med 1 maj i år då vi får en könsneutral äktenskapslag. Ett exempel.

Anders, biologisk man, är gift med Anna sedan flera år. Men Anders identifierar sig som kvinna och ska operera sig och juridiskt byta kön. De två är dock ense om att de vill förbli ett par och vara gifta även efter det. Men med nuvarande könstillhörighetslag så måste då Anders och Anna först skilja sig (vilket betyder såväl kostnader, papperskrångel och emotionella problem) för att staten ska tillåta Anders att juridiskt bli kvinna. Och sedan måste de gifta sig igen efteråt för att de ska ha ett äktenskap som blir juridiskt erkänt av staten. Det här är ju helt sanslöst byråkratiskt.

Efter att könstillhörighetsutredningen lämnat sitt utredningsförslag (som är med på regeringens hemsida) var remissinstanserna i princip eniga om att riksdagen bör avskaffa kravet att en person måste vara ogift för att få juridiskt byta kön. Det är även många länder i Europa som inte har den typen av krav.

Här är partiernas åsikter om förslaget att avskaffa kravet att någon måste vara ogift för att få juridiskt byta kön.

Ja: S, c, fp, v, mp
Möjligen: M, kd, sd
Nej:

Att svetigedemokraterna som är utanför riksdagen inte bryr sig om att säga ja till den här typen av detaljkrav är väl inte så oväntat. Men nog borde det väl vara givet för både moderaterna och kristdemokraterna att tydligt jobba för att avskaffa den här diskriminerande och krångliga regeln. Extra allvarligt är ju att moderaterna som är för en könsneutral äktenskapslag ännu inte brytt sig om att som parti säga ja till en logisk följdändring av könstillhörighetslagen.




"Landsförrädare" och "rasist".

av BENGT HELD

Jag har tidigare varit en delvis offentlig person när jag var fp-politiker (idag är jag inte med i något parti). Då fick jag ibland mindre trevliga brev, nästan alltid då anonyma. Ibland blev jag anklagad för att vara landsförrädare eftersom jag argumenterade för en rättssäker flyktingpolitik. Ibland blev jag kallad rasist. Jag kunde ju dock inte vara båda sakerna samtidigt.

Det är inget fel att få socialbidrag om man är berättigad till det. Jag har fått det, senast 1997. Men jag vänder mig emot personangrepp här på bloggen vem det än riktar sig emot. Jag förtydligade det i en annan debatt som handlade om en bloggare som skrivit en kommentar här och sedan blev det "avslöjanden" om hans privata situation.

Vi kan vara tuffa i sakdebatterna här men varken politikers, prästers, bloggares eller bloggkommentatorers privata situation (eller felaktiga rykten om det) är relevant. Det är istället tecken på brist på sakargument. Fokusera på sakdebatterna och det blir en givande blogg.

söndag, april 26, 2009

Antigaylobbyns nya fynd

av TOR BILLGREN

Den antihomosexuella kristenheten har fått en ny ikon, Carrie Prejean, som representerade Kalifornien i förra söndagens Miss USA-tävling i Las Vegas. Skvallerbloggaren Perez Hilton, som var en av tävlingens domare, frågade henne om hon anser att resten av USA:s delstater ska legalisera homoäktenskap, och hon svarade så här (Youtube-klipp):


– I think it’s great that Americans are able to choose one or another. We live in a land were you can choose same-sex marriage or opposite marriage, and, do you know what, in my country, in my family... I believe that a marriage should be between a man and a woman. No offense to anybody out there, but that’s how I was raised and that’s how I think it should be – between a man and a woman.



"Vi lever i ett land där du kan välja samkönat eller olikkönat äktenskap". Ja, hon sa faktiskt så! När Prejean sedan inte vann Miss USA-tävlingen, påstod hon att det berodde på det här svaret – för att hon hade sagt sanningen, och vips, en martyr var född. Är verkligen antigaylobbyns resurser och fantasi så uttömda att de måste lyfta upp uttalanden av den här kalibern på kryptopornografiska evenemang som föredöme och sanning?

Nu är det inte alls orimligt att Prejean faktiskt gick miste om Miss USA-titeln på grund av det här svaret. Men det beror INTE på att hon vågade säga "den förbjudna sanningen", utan snarare en kombination av följande:

1. Svaret fullt av nonsensfloskler och otroligt dåligt genomtänkt. Hon påstår att man kan välja mellan samkönat och olikkönat äktenskap. Hur då? Vem är det som kan välja? Och vad? Svaret är på samma bottennivå som Arnold Schwarzeneggers legendariska "I think that gay marriage should be between a man and a woman".

2. Att vara emot homoäktenskap i USA innebär att man är emot att homosexuella par och deras barn ska rätt till samma juridiska, ekonomiska och sociala trygghet som heterosexuella par och deras barn. Och det är en hjärtlös ståndpunkt.

Begriper inte den antihomosexuella lobbyn vilka egenskaper de upphöjer till dygder när de utropar Carrie Prejean till martyr på den politiska korrekthetens altare?

Även svenska bloggare har uppmärksammat fallet. Se t.ex. signaturen Fredriks konspirationsmättade och raljanta text på bloggen Aletheia. Lägg märke till den tarvliga ironiska tonen och de låga insinuationerna. Och framförallt: notera nivån bland kommentarerna...


Miss California under Miss USA-tävlingen den 19 april 2009.

ANC i Sydafrika. Inrikespolitiskt HBT-vänligt, utrikespolitiskt dåligt.

av BENGT HELD

Onsdagen 22 april var det parlamentsval i Sydafrika. På Adam Carrs hemsida (en mycket bra sådan) om valresultat i olika länder så hittar man infon att det regerande partiet ANC (närmast ett socialdemokratiskt parti) minskade -3,8 % men trots det fick hela 65,9 %. Det största oppositionspartiet Demokratic alliance (ett liberalt parti) ökade med 4,3 % till 16,7 %. Förutom dem är det bara två andra partier av betydelse i det nya parlamentet, Congress of the people och Inkatha freedom party.

Det intressanta är att alla de här fyra partierna idag är ideologiskt homovänliga och är för landets mycket HBT-vänliga lagar.

Sedan Sydafrika blev en demokrati på 1990-talet så har landet haft en sensationellt positiv utveckling inom HBT-området. Homosexuella relationer var faktiskt förbjudna fram till 1998, en lag som var kvar sedan apartheideran men som då förklarades ogiltig av en domstol. Men redan 1996 så införde Sydafrika som första land i världen ett förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i sin konstitution.

Därefter har landet, ibland efter omröstningar i parlamentet, ibland efter avgöranden i domstolar, sagt ja till reform efter reform. Idag har homosexuella och bisexuella juridiskt skydd mot diskriminering inom arbetsmarknaden, vid försäljning av varor och tjänster etc, och hetslagen i landet skyddar dem. Lagarna om adoptioner och inseminationer är helt jämställda. Landet fick en lag om juridiska könsbyten för några år sedan.

I princip är det idag bara en tydligt diskriminerande lag. Landet har kvar en gammal äktenskapslag som gäller ännu trots att man införde en ny könsneutral "civil union act" 2005 där både samkönade och olikkönade par får rätt att ingå äktenskap om de vill kalla det så, annars får de kalla det partnerskap.

Problemet med den gamla äktenskapslagen är att homopar inte kan gifta sig enligt den och dessutom så har den lagens borgerliga vigselförrättare möjlighet att skicka in en ansökan om att få slippa viga homopar om det enligt förrättaren är emot dennes religion. Och efter att fått sådan dispens kan förrättaren trots det viga olikkönade par enligt "civil unions act". Det är givetvis oacceptabelt att en borgerlig vigselförrättare som representerar det offentliga ska ha rätt att vägra ge service åt vissa av landets medborgare.

Men annars är problemet för HBT-personer i Sydafrika att negativa attityder bland befolkningen ännu är vanligt trots de positiva lagarna. Enligt en opinionsmätning från 2008 menar 81 % av Sydafrikas befolkning att homosexualitet alltid är fel. Det är en av orsakerna till att det är många hatbrott mot bögar och lesbiska i landet.

Trots att ANC idag är HBT-vänligt inom inrikespolitiken så har landets regering svikit inom utrikespolitiken. Sydafrika vägrade december 2008 säga ja till den HBT-resolution i FN som krävde att alla länder avskaffar förbud för homosexuella relationer. En orsak kan vara att landets regering ofta varit ointresserat av att kritisera kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive HBT-rättigheter, i andra länder i södra Afrika.

Det största oppositionspartiet, liberala Democratic alliance, kritiserade regeringen för att den inte sa ja till HBT-resolutionen i FN och även Inkatha freedom party har uttalat att partiet är för resolutionen.

Det intressanta med det sistnämnda partiet är annars att Inkathapartiet var helt emot en könsneutral äktenskapslag 2005 och röstade då nej i parlamentet men har, sedan landet väl har infört lagen, tvärvänt och är idag tydligt för homoäktenskap. Det här visar att det är förändring åt det positiva hållet i Sydafrika likaväl som i Västeuropa. Och att när väl ett land sagt ja till en könsneutral äktenskapslag så byter folk som tidigare varit emot reformen ofta åsikt och blir för en jämlik äktenskapslag eller i alla fall utan problem acccepterar det.


Björn Söder (sd) - ännu homofientlig.

av BENGT HELD

Sydsvenska dagbladet har idag en intressant artikel om Sverigedemokraterna. Fokus är främst på partisekreteraren Björn Söder från Helsingborg.

Som vanligt blir det mycket flyktingfientliga uttalanden och försök till nationalism från Söder. Men det är bra att man i artikeln även granskar partiets politik för homosexuella och bisexuella och berättar om Söders tidigare mycket homofientliga uttalanden. Björn Söder erkänner enligt intervjun att en del av det han sagt har varit "klumpigt". Och att han inte har något emot homosexuella.

Alltså, det där blir inte helt trovärdigt. Vi kan ju granska vad Söder har sagt på sin blogg om homosexuella. Från Sydsvenskans artikel.

Sverigedemokrater utmålar sig ofta som de enda som slåss för Sverige, i en omgivning full av ryggradslösa svikare, självförnekare och fosterlandsförrädare. De ser Sverige som en patient, som angripits av en sjukdom. Sjukdomen kommer utifrån, och den heter mångkultur.

I partisekreteraren Björn Söders ögon finns även en annan sjuka som angriper samhällskroppen: sexualitet.

”Kännetecknande för ett samhälle i upplösning är hyllandet av perversioner och dekadens”, skrev Björn Söder i en av sina många artiklar riktade mot den årliga Pridefestivalen.

Pride är ett rött skynke för Björn Söder.

”Sjukliga beteenden som skulle få vilken normalt funtad människa som helst att känna avsky och få kväljningar är idag helt normala beteenden, enligt massmedierna och våra politiker”, skrev han om Pride 2003.

Vid festivalen 2007 blev Björn Söders utfall mot Pride en riksnyhet. Det tycktes som om Sverigedemokraternas partisekreterare liknade homosexualitet vid pedofili och tidelag:

”Vad är det som säger att den s k normaliseringen slutar med att bi- homo- och transpersoner skall normaliseras? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala.”

Björn Söder avslutade sin appell:

”Sverige behöver en moralisk upprustning för att åter kunna bli ett friskt och sunt samhälle.”


Alla människor kan ibland säga något som är "klumpigt". Är du i en TV-debatt kan du ju formulera dig så att du efteråt ångrar dig. Men här handlar det inte om sånt. Istället har Söder skrivit artiklar, flera sådana, där man får hoppas att han granskat sina formuleringar både före och efter publiceringen på sin blogg. Trots det lät han dem vara kvar. Att nu 2009, när sd sannolikt inte tjänar på den typen av homofientliga uttalanden eftersom opinionen blivit mer och mer liberal, säga att det blev lite fel det blir något besynnerligt och hycklande.

I intervjun säger han också

– Jag vill inte kritisera homosexuella. Men spektakel som Pridefestivalen innebär att det har blivit en tunnare gräns mellan det som anses vara acceptabelt och det som är brottsligt, som pedofili.

Det är ett absurt uttalanden givetvis. Hur kan pedofili bli mer acceptabelt för att vuxna människor är lättklädda på en parad? Det är ungefär som att säga att den lättklädda karnevalen i Rio (som många både homo- och heterosvenskar menar är charmig) skulle leda till acceptans för pedofili.

Söder uttalar sig också om en könsneutral äktenskapslag och homoadoptioner.
I nästa stund slår Björn Söder fast att han är stark motståndare till att homosexuella får gifta sig och adoptera barn.

– Är man homosexuell har man av naturen frånsagt sig rätten att få barn.
Nu är det ju så att de flesta homosexuella inte är sterila. Det är möjligt att få barn via inseminationer etc. Och det är också så många samkönade par skaffar barn idag.

Dessutom så skulle man med Söders argument kunna hävda att även de heterosexuella som är sterila inte bör få adoptera. De har ju då av naturen frånsagt sig rätten att få barn. Inte för att jag delar den åsikten, men de flesta homosexuella har idag större möjligheter att få egna barn än sterila heterosexuella.

lördag, april 25, 2009

Könstillhörighetslagen. Del 1. Regeringens försening oacceptabel.

av BENGT HELD

I en serie artiklar ska jag här på bloggen granska Lagen om fastställelse av könstillhörighet eller Könstillhörighetslagen som den ofta kallas i vardagliga sammanhang. Den reglerar juridiska könsbyten.

Orsaken till min granskning är delvis för att den borgerliga regeringen inte hanterat ärendet som det förtjänar utan hittills i princip inte gjort någonting. Främst är det givetvis socialdepartementet med socialminister Göran Hägglund och andra kristdemokratiska politiker som är skyldiga till senfärdigheten med att lämna förslag till en ny köntillshörighetslag. Men i en koalitionsregering så har alla partier ett ansvar för vad de olika departementen gör och inte gör. Även moderaterna, centerpartiet och folkpartiet förtjänar alltså viss kritik.

Vad är det då för lag jag talar om? Lagen om fastställelse av könstillhörighet är från 1972. Sverige var då först i världen med att skaffa en sådan lag. Visserligen hade man gjort lyckade "könsbyten" redan på 1950-talet i andra länder men det var där inte lagreglerat. Även om den svenska könstillhörighetslagen var hyfsat radikal på 1970-talet så är den mycket föråldrad idag eftersom den i princip inte blivit förändrad sedan dess. Trots att både attityder och många andra lagar blivit annorlunda de senaste decennierna.

I många år var det ett tydligt ointresse i riksdagen för att ändra lagen. 2003 började folkpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet på allvar att argumentera för att starta en utredning för att avskaffa de delar av könstillhörighetslagen som försvårar för många transsexuella. Då var övriga riksdagspartier negativa till det. Men några år senare kunde riksdagen i enighet säga ja till en sådan utredning.

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen startade utredningen och den presenterade sin rapport mars 2007. Då hade Sverige som bekant en borgerlig regering. Sista remissdag när föreningar och myndigheter kunde lämna kommentarer till utredningsförslaget var november 2007.

Men trots att det är nästan 1,5 år sedan så har socialdepartementet i regeringen inte presenterat några som helst förslag eller offentligt berättat vilka förändringar av lagen de är för. Det är oacceptabelt mot de många transsexuella som idag har en svår situation som är orsakad av diskriminerande delar av lagen.

Vilka de olika diskriminerande delarna är ska jag berätta i senare artiklar i den här serien.

fredag, april 24, 2009

Maine kan säga ja till homoäktenskap.

av BENGT HELD

Alltså nog för att de som är emot en könsneutral äktenskapslag brukar försöka skrämmas med diverse olyckor som enligt dem blir följden av en sådan reform (men av någon orsak så blir det aldrig några såna efterverkningar som de varnat för)

Men i delstaten Maine i USA så räcker det med att man ska hålla möten om en könsneutral äktenskapslag för att det ska bli trafikproblem i en stad. Orsaken var att intresset för mötet var så stort att 800 människor var där redan en timme före att det startat.

Väl på mötet var det argument både för och emot. Ni kan själv läsa i artikeln från USA-gaysiten 365gay.com en del som sades där. Ofta de gamla vanliga argumenten från båda sidor men även en del nya.

David Adams från First Baptist Church of West Gardiner.

Do not make the decision of not voting on it and passing it back to the Maine people as a lame way of getting out of your responsibilities

Det här är verkligen intressant. Först har de som varit emot en jämlik äktenskapslag propagerat för att politiker ska låta folket avgöra, trots att det är mycket tveksamt principiellt att ha folkomröstningar om minoriteters situation, det må vara rättigheter för homosexuella, svarta, judar eller någon annan grupp.

Men nu när opinionen svängt i nordöstra USA och i princip alla opinionsmätningar visar att det är fler för än emot en könsneutral äktenskapslag där, då blir istället politiker närmast några fegisar om de vill ha en folkomröstning enligt vissa konservativt kristna.

Men kloka saker sades också på mötet. Det var referenser till tidigare förbud mot rasblandade äktenskap.

Others drew comparisons with the civil rights struggles of blacks.

“More than 40 years ago, even people here in Maine told us it was wrong to get married,” said Robert Talbot, a black man from Bangor who is married to a white woman.

“People say the same thing now about gay and lesbian couples,” he said. “It was wrong 40 years ago, and it’s wrong now.”


Och en del kristna på mötet argumenterade med religiösa argumnet för en könsneutral äktenskapslag.

But leaders of other churches favored the bill, including 120 clergy members active in the Religious Coalition for Marriage Equality.

“Jesus led a life of doing justice. We are called to do the same,” said the Rev. Deborah Davis Johnson of Immanuel Baptist Church of Portland.


Förhoppningsvis kan även samkönade par i Maine senare i år gifta sig. Det blir då ännu en seger för allas lika värde och rättigheter.

Sarons kritiker och rädslan

av TOR BILLGREN

Saronkyrkans i Göteborg beslut att välkomna homosexuella som medlemmar har som redan påpekats givit upphov till en mycket avslöjande debatt inom den konservativa kristenheten. De oerhört skeva och inkonsekventa uppfattningarna om syndabegreppet har uppenbarats, och vi har fått veta att det är stor skillnad på synd och synd. En synd som en heterosexuell kristen man vet att han aldrig kommer att kunna begå (att ha sex med en annan man) är värre och måste bekämpas hårdare än en en synd som han själv begår varje dag. Kolla till exempel på den bild ordföranden i Evangeliska Frikyrkan, Stefan Swärd, presenterar sig med på sin blogg. Den skriker materialism, habegär och stolthet. På vilket sätt är en man som sänder sådana signaler en bättre förebild än en man som lever i partnerskap?

De demoniserande och exkluderande föreställningarna om homosexualitet var möjlig att upprätthålla när homosexualitet var kriminaliserat, sjukdomsklassat, skambelagt och stigmatiserat. När homosexuella tvingades gömma sig i garderoberna och inte syntes i samhället, annat än på kvällstidningslöpsedlarnas skandalrubriker. Men på de senaste tjugo-trettio åren har samhället tvingats kalibrera sina föreställningar om homosexualitet mot verkligheten. Och det har haft som logisk och självklar följd att den traditionella synen på homosexualitet har övergivits.

Det är just detta de som motsätter sig Saronkyrkans beslut är så innerligt rädda för. Att det ska komma in människor med genuina erfarenheter av homosexualitet i de heliga rummen. Att församlingsmedlemmarna ska riskera att möta homosexuella personer och få möjlighet att ta del av deras berättelser, upplevelser och känslor. Saronkyrkans kritiker är rädda för att deras tolkningsföreträde kommer att utmanas av verkligheten. Och den matchen vet de att de kommer att förlora.

Även bland djur är "homopar" lika bra föräldrar som "heteropar".

av BENGT HELD

Homosexualitet existerar bland mer än 450 djurarter. Och bland dem så är det i medel drygt 20 % av djuren som helt eller delvis ägnar sig åt "homosexuellt beteende". Det är några fakta man kan hitta i en mycket intressant bok som heter Biological exuberance av Bruce Bagemihl från USA. Eftersom jag just läst delar av den kan jag tipsa om boken.

Den är visserligen från 1999 men är givetvis i allt väsentligt tillförlitlig trots det. Sannolikt så har man nu 10 år senare hittat ännu fler djurarter där en del ägnar sig åt någon typ av homosexuella relationer.

Det är givetvis inte enkelt att avgöra vad som är ett "homosexuellt beteende" men författaren delar in det i olika katogorier, explicit sexuella aktiviteter eller försök till det, att två djur kysser (jodå vissa gör det, tex en del apor) och har mest fysisk kontakt med någon av samma kön, men även att ett par av samma kön gemensamt vårdar en unge.

Man har ännu inte hittat homosexualitet bland alla djurarter man forskat kring. Författaren menar att det delvis beror på att det är svårt att tolka vissa djurs beteenden och dessutom har man ibland inte ägnat tillräckligt mycket tid (ofta krävs det tusentals timmar för att granska en djurarts beteenden) för det. Men bland de djurarter som forskare ägnat mycket tid åt att utforska så bedömer författaren att ca 15-30 % har djur som ägnar sig åt någon typ av homosexuellt beteende.

Det land där människor hittat flest djur som ägnar sig åt någon typ av homosexuella relationer är USA, vilket ju är ironiskt eftersom högerkristna debattörer där ofta säger att "homosexualitet är onanurligt". Det här betyder givetvis inte att djuren i USA måste vara mer homo än i andra länder, den enkla förklaringen är sannolikt att man forskat mer kring området där. Andra länder där forskare ofta hittat homosexualitet bland djur är Storbritannien, Tyskland, Indien, Japan, Australien, Kenya, Tanzania och Sydafrika. Ofta har det sina förklaringar även där att man hittat både "homodjur" och "heterodjur". Att Kenya och Tanzania hamnar på listan är därför att där är många apor som tillhör de djurarter där vissa är homo.

En annan intressant aspekt är djur och vårdnad av ungar.

Så här skriver Bagemilh på sid. 25 i sin bok.

Homosexual parents are generally as good at parenting as heterosexual ones. Examples of same-sex pairs successfully raising young have been documented in at least 20 species, and in a few cases, homosexual couples actually appear to have an advantage over heterosexual ones.

En fördel för två hanar som vårdar en unge är att de tillsammans oftast är starkare än en hane och en hona och därför bättre kan skydda ungen. Två honor blir bland vissa arter tvingade att bo med ungen på en "sämre" plats än andra par eftersom de tillsammans är svagare än en hane och en hona. Men ofta så kompenserar de två honorna det genom att ägna sig mer åt ungen än en hane och en hona gör.

Forskningen bland djur visar alltså att samkönade (både manliga och kvinnliga) par är lika bra föräldrar som olikkönade par.

Det här ju intressant eftersom det ofta är debatt om homoadoptioner och om det är bra för ett barn. Inte för att man kan eller för den delen ska jämföra människor och djur. Och forskningen bland människor är också entydig om att barn i homofamiljer i medel mår lika bra som barn i heterofamiljer.

Men visst är det intressant att veta det här när någon säger att det är "onaturligt" och "dåligt för barnet" att homopar ska ha möjlighet till adoptioner.

torsdag, april 23, 2009

Kulturrelativistisk omdömeslöshet från Aftonbladet kultur.

av BENGT HELD

Att Mohamed Omar är en galen muslimsk extremist blev tydligt i en intervju i Aftonbladet häromdagen. Det berättade Tor här på bloggen. Bland de hatiska uttalanden var följande från Omar.

....det finns ingen progressiv och reaktionär islam utan islam är en. Och den har kommit för att hjälpa västvärlden ur den här situationen, ur feminismen och homosexualiteten och andra sjukdomar. Islam är botemedlet.


Det här hade varit illa nog. Men det slutar inte där. Idag får Omar visst stöd från Anders Johansson på kultursidan i Aftonbladet. Så här skriver han

När Rasmus Landström (21 april) beskriver hur han ”stålsätter” sig inför mötet med den tidigare så fine och moderate Omar kan man mot den bakgrunden fråga sig vad han är så rädd för. Mötet med den Andre?


Det här är egentligen ännu värre än Omars galenheter. Trots att Omar tidigare gjort homofientliga och antisemitiska uttalanden och bl.a. sagt att han menar att homosexuella relationer borde totalförbjudas så frågar sig en kulturjournalist på Sveriges största kvällstidning vad problemet är. Och fegt kulturrelativistiskt så gömmer han sig bekom antydningar om främlingsrädsla. Som om Omars hat skulle förtjäna mer respekt för att han har svart istället för blont hår.

Johansson skriver också i sin artikel.

Jag delar nog inte så många av vare sig Omars eller Ahmadinejads åsikter, men just nu har jag lättare att förlika mig med dem än med de självhögtidliga motreaktionerna.

Vad trevligt att en kulturjournalist på Aftonbladet inte delar Omars och Ahmadinejads åsikt att det är rätt att fängsla homosexuella. För man får ju verkligen hoppas att det är en av de där åsikterna som han inte sympatiserar med. Men vilken respekt han ger dem med sin undfallande retorik.

Byt ut Omar och Ahmadinejad mot Front national i Frankrike eller Folkfronten (nazistparti i Sverige). Det är en helt rätt jämförelse eftersom de två förstnämnda är ungefär lika fascistiska ideologiskt som de två partierna i Europa.

Om USA och EU skulle fördöma Folkfronten och Front national så skulle då Johansson på Aftonbladet kultur skriva följande.

"Jag delar nog inte så många av vare sig Front nationals eller Folkfrontens åsikter, men just nu har jag lättare att förlika mig med dem än med de självhögtidliga motreaktionerna."

Sannolikt är det någon typ av USA- och EU-hat som är orsak till den här typen av omdömeslöshet från Johansson. Men det får aldrig ursäkta bagatelliserande av hat mot homosexuella och andra minoriteter.

På 1940-talet var nazi-Tyskland USA:s främste fiende. Med Johanssons politiska logik "min fiendes fiende är min vän" borde han om han varit skribent då ha hyllat Hitler.

Det här gör det återigen tydligt varför det är så viktigt att bekämpa kulturrelativism som ursäktar och bagatelliserar hat och intolerans därför att den ansvarige är "från en annan kultur".

Tack till Jonathan för nyhetstipset.

Tipsa om nyheter!

av BENGT HELD

Antigayretorik är bloggen som ofta är först i Sverige med nyheter och debatter med HBT-tema.

För att få fram material till artiklar så besöker jag och Tor en del hemsidor, kollar tidningar, böcker etc. Men vi kan givetvis inte själv hitta allt som kan vara av intresse för den här bloggen. Och det är här du kan vara till hjälp.

Tipsa oss om HBT-relaterade nyheter. Vi kan givetvis inte lova att det blir en artikel men möjligheten existerar ju. Bäst är om det är möjligt för oss att i artikeln länka till en annan site men det är inte ett måste.

Vissa säger till oss att de närmast blivit beroende av den här bloggen och känner att de måste besöka den varje dag. Det är jag och Tor givetvis mycket glada för. Det är ni som är med och utvecklar bloggen till vad den är. Sedan kan ni vara liberaler, socialister, konservativa, gröna eller något annat. Ni kan berömma, kritisera eller framföra nya perspektiv.

Vi har ju inte råd att göra reklam på TV och i tidningar men hade vi gjort det så hade ett bra förslag enligt mig varit.

"Bloggen Antigayretorik - lika beroendeframkallande som narkotika men bara hälften så farligt".

Nåja, det hade kanske inte accepterats av TV så det kanske är tur vi inte har råd med det. :-)

"Islam är botemedlet"

av TOR BILLGREN

Mohamed Omar fortsätter tala klarspråk. Så här såg det ut i måndagens Aftonbladet i en intervju av Rasmus Landström.

Vad tycker du om Andreas Malms bok ”Hatet mot muslimer”?
— Andreas Malm är en person som jag inte gillar alls. Han kommer och säger att det finns en progressiv islam och en reaktionär islam och att han stödjer den progressiva som överensstämmer med hans socialistiska idéer. Detta är fullkomligt förkastligt, det finns ingen progressiv och reaktionär islam utan islam är en. Och den har kommit för att hjälpa västvärlden ur den här situationen, ur feminismen och homosexualiteten och andra sjukdomar. Islam är botemedlet. Vad Andreas Malm vill är att islam ska sjunka ner i krisen, i det sjuka västerlandet och bli nedsmutsat. Det kan jag absolut inte acceptera.

Det här låter nykolonialt i mina öron.
— Men det är inte kolonialt för kolonialism handlar om tvång och islam har ingenting med tvång att göra. Istället handlar det om ett ödmjukt tjänande. Vi är ett slags ambassadörer åt islam och i Sverige innebär det att vara en god medborgare, att arbeta hårt och att vara vänlig. På det sättet kommer människor att inse islams sanning.


Islam är botemedlet alltså. Synd att Omar inte närmare förklarar hur man botar homosexualitet medelst islam. Har någon lyckats? Finns det en muslimsk exgayrörelse? Fast vid närmare eftertanke avser han förmodligen inte homosexualitet på ett individuellt plan, utan det är själva fenomenet som ska utraderas. Frågan är som sagt bara hur.

Omar framstår som en allt mer tragisk person. Tänk så jobbigt det måste ha varit för honom att upprätthålla den politiskt korrekta fasaden genom alla år bara för att få hora i etablissemangsmedia. Tänk så jobbigt och fel det måste ha känts att att ljuga ihop de finurliga och gulliga antydningarna och funderingarna om homosexualitet i poesin. Vad skönt det måste vara att äntligen få komma ut och slippa förställa sig. Att han slutligen fann modet. Imponerande.

onsdag, april 22, 2009

"Det är heterosexualiteten som behöver en förklaring"

av TOR BILLGREN

Jag måste citera något Christopher Aqurette skrev i tråden Inkonsekvent policy i församlingar. Texten är skriven som ett ifrågasättande av påståendet att berättelsen om hur Gud skapar människan (1 Mos 2) visar att "homosexualitet inte ingår med Guds plan".

Vi får veta att kvinnan skapades av mannens revben och att det är av denna anledning som en man och en kvinna blir ett kött. På vilket sätt utesluter det andra planer för mänskligheten? Och varför skulle inte samhörigheten män emellan kunna vara minst lika stark med tanke på att de redan tillhör samma kött? Vad Toran gör är ju att förklara varför män och kvinnor kan skapa en relation lika stark som den mellan män. Den säger ingenting om manliga relationer eftersom någon liknande förklaring inte behövs. Det är heterosexualiteten som behöver en förklaring för att bli begriplig.

Ett tips är för övrigt att du läser Toran på hebreiska. Då kommer du att se att orden för man och kvinna inte används systematiskt på det sätt som den kristna homofobilobbyn gör gällande. Men krav på sådana språkkunskaper är kanske överkurs.


Ett ord: Lysande.

Sveriges namnlag byråkratisk för transpersoner.

Av BENGT HELD

Eftersom jag är medlem i Amnesty International (förening som jobbar för mänskliga rättigheter) så får jag dess medlemstidning Amnesty Press. I senaste numret har de ett intressant reportage om situationen för transpersoner i Europa. (hittar det tyvärr inte på Amnestys hemsida så det är nog bara med i papperstidningen).

Sist i reportaget har tidningen information om hur man hittar hemsidan för föreningen Transgender Europe. Där är mycket fakta om situationen för transpersoner i olika länder i Europa. Det blir då tydligt att Sveriges namnlag är ovanligt konservativ och byråkratisk för transpersoner.

Man kan dela in 16 länder i Västeuropa i tre kategorier efter hur enkelt eller svårt det är att byta till ett namn som är "typiskt för det motsatta könet".

1. Länder med helt könsneutral namnlag. 3 länder.

Storbritannien, Irland, Belgien.

Här kan hela befolkningen fritt byta namn och inga namn är reserverade för människor av ett visst kön.

2. Länder där transpersoner, men inte hela befolkningen, kan byta till namn "typiska för det motsatta könet". 7 länder.

Tyskland, Frankrike. Norge, Danmark, Finland, Spanien, Nederländerna.

3. Länder där i princip bara transsexuella som byter kön juridiskt och opererar sig kan få byta till namn "typiska för det motsatta könet". 6 länder.

Sverige, Island, Italien, Portugal, Schweiz, Österrike

Vi i Sverige har en självbild av att vara progressiva och liberala när det gäller kön och sexualitet och ofta är det sant. Men sammanställningen när det gäller namnbyten visar att inom en del områden så har vi ovanligt konservativa lagar.

Därför är följande viktigt.

Regeringen i Sverige måste äntligen starta den utlovade namnlagsutredningen. Redan 2001 krävde en enig riksdag en sådan utredning. Förseningen först av den förra s-regeringen och sedan den nuvarande borgerliga regeringen är oacceptabel.

Socialdemokraterna, moderaterna och kristdemokraterna bör redan nu principiellt säga ja till att alla transpersoner fritt ska kunna byta till namn som är "typiska för det motsatta könet". Centern är redan för det men vill avvakta namnlagsutredningen innan de avgör sin åsikt om en helt könsneutral namnlag. Tre partier, folkpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet är redan idag för en könsneutral namnlag som det till sist förhoppningvis blir även i Sverige precis som i flera andra länder i Västeuropa.

Vad det handlar om är rätten för individen att identifiera sig själv. Istället för att staten ska göra det.

Mats Tunehags dubiösa demokratisyn

av TOR BILLGREN

Är Sverige en demokrati om tio år? har Världen Idags utrikesredaktör Mats Tunehag frågat sig i veckan, både på sin blogg och på ledarplats i tidningen. ”Troligtvis och förhoppningsvis, men inte nödvändigtvis”, är svaret. Och vad är det då som hotar demokratin i vårt land? Svaret är givet: islamister, sekularister och gaylobbyister, vad annars? Tunehag kallar dessa grupper ”intoleransens självutnämnda profeter”. De ”kommer ur samma demokratifientliga mylla, men växer på olika träd” och de hotar demokratin genom att vilja begränsa yttrande- och religionsfriheten.

Vad Tunehag underförstått talar om här är hetslagar, hatbrottsparagrafer och lagar mot ”hate speech”. Det är viktiga och kontroversiella frågor, som måste debatteras ingående. Det typiska för Mats Tunehag och Världen Idag är dock att de inte är kapabla att föra denna principiellt viktiga diskussion, utan de begränsar den till att böla över att staten vill ta bort yttrandefriheten gällande frågor om något de kallar homosexuell livsstil och islam. Istället för att diskutera begränsningarna av yttrandefriheten på ett principiellt plan, mejslar de ut homosexuella och muslimer ur lagarna och påstår att dessa grupper har tillerkänts ”särskilda rättigheter”, trots att kristna, judar, färgade m.fl. omfattas av precis samma juridiska skydd.

Jag vet inte hur många gånger jag har ställt den här frågan på bloggen (och till Världen Idag direkt utan att få svar), men här kommer den igen: Anser Världen Idag att yttrandefriheten ska vara oinskränkt och att hetslagarna följaktligen ska strykas ur lagboken? Eller vill tidningen att homosexuella och muslimer ska strykas ur paragraferna? I så fall: Skriv det.

Vidare har de hets-mot-folkgrupp-rättegångar som hållits i Sverige (Green, Liljeström) stärkt religions- och yttrandefriheten, inte naggat den i kanten. Landets kristna har skriftligt intyg på att de får utslunga förödmjukande, grova och lögnaktiga påståenden om homosexuella och homosexualitet, bara de gör det med Bibeln i hand. Trots detta påstår de gång på gång att de inte ens får kritisera ”homosexuell livsstil”.

Med detta sagt, vill jag samtidigt uttrycka min glädje över att frikyrkligheten engagerar sig för yttrandefriheten. Denna vurm är en tämligen ny företeelse. Pingströrelsens grundare Lewi Pethrus avfärdade nazismen på många punkter, men framhöll deras bekämpande av smutslitteraturen som något bra.

Vidare har en av frikyrklighetens viktigaste företrädare på högsta tänkbara nivå arbetat för ett förbud mot att kritisera, utmana och raljera över religion. Under sin tid i Riksdagen motionerade Claphaminstitutets direktor Tuve Skånberg två gånger om införande av en hädelselag. Det skulle vara intressant att få veta om Skånberg fortfarande arbetar för detta och om en hädelselag står på Claphaminstitutets agenda.

Tillbaka till Tunehags demokratisyn. Bara någon vecka innan ledaren som jag skrivit om här ovan, publicerade han ett kort blogginlägg där han lakoniskt konstaterade att inga delstater i USA har legaliserat samkönade äktenskap med folkets direkta mandat. ”Varken Massachussetts, Conneticut, Iowa, eller Vermont har omdefinierat äktenskapet genom att fråga folket”, skrev han (fast på engelska). Och detta stämmer. Besluten har fattats genom att delstaternas domstolar har konstaterat att konstitutionens krav på lika rättigheter för alla innebär att även homosexuella har rätt att ingå äktenskap eller liknande konstellationer. [UPPDATERING: I Vermont fattades beslutet genom ett kongressbeslut, där en överväldigande majoritet röstade för. Två av varandra oberoende opinionsundersökningar visade att en klar majoritet av invånarna är för homoäktenskap.] Vidare konstaterade Tunehag att folket i de delstater som har folkomröstat om homoäktenskap, har röstat nej. ”Så blev det när folket – inte domarna eller lagstiftarna – fattade beslutet.”

Ur detta blogginlägg utkristalliseras en synnerligen dubiös demokratisyn. För det första rycker han undan benet för en av demokratins viktigaste institutioner: domstolsväsendet. Domstolarnas uppgift är att tolka lagarna och konstitutionen, och deras beslut är giltiga även om de råkar gå emot religiösa dogmer.

För det andra antyder Tunehag att vissa människors ekonomiska, juridiska och sociala rättigheter ska vara upp till majoriteten att fatta beslut om. Det är en ytterst tvivelaktig ståndpunkt. Demokrati innebär nämligen att staten ska skydda ALLA medborgares fri- och rättigheter – oavsett vad majoriteten tycker.

Mats Tunehag har mycket att stå till svars för när det gäller sin demokratisyn. Bakom hans synnerligen välformulerade tal döljer sig en skandalös populism.

Bloggande "kd-politiker" orsakar problem för partiet.

Av BENGT HELD

Bloggen har orsakat skratt bland vissa besökare, förfärade kommentarer bland andra och nästan förtvivlan på kristdemokraternas partikansli. Det är bloggen "Inger Johansson kristen, ödmjuk men rättvis" det handlar om. Kd-loggan är där visserligen men Inger Johansson är fejk.

Det som möjligen är pinsamt för kd är att så många gissar att Inger verkligen är kd-politiker. På bloggen kan man hitta bl.a. följande.

Idag fick jag e-post från min väninna Inga-lill som är på missionsarbete i Liberia. Hon berättar att barnbibeln är mycket omtyckt och att 100% av byborna har tagit till sig evangeliet om Jesus Kristus. Detta har lett till att byborna numera kan äta sig mätta och att barnen kan få hjälp med sin utbildning.

Visste ni att det idag finns 2,5 miljarder “människor” som aldrig har hört talas om Jesus Kristus!? Om man tänker efter så är det inte speciellt konstigt att den Afrikanska kontinenten ser ut som den gör: hunger, svält, matnöd, AIDS, analfabetism och lässvårigheter.

Inga-lill låter hälsa att vi här hemma skall ha med henne i våra böner.


Det som egentligen är mest komiskt är att kolla de arga kommentarerna som på allvar bemöter uttalandena på bloggen.

Det viktiga för kristdemokraterna nu borde vara att än tydligare markera mot homofientliga politiker som Lennart Sacredeus. Och dessutom säga ja till en könsneutral äktenskapslag och närståendeadoptioner för samkönade par, den senare reformen syftar till att ge trygghet åt de barn som redan är i homofamiljer.

Att kd kan ha svårare för internationella homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor är väl sannolikt och jag förväntar mig inte att de ska säga ja till de två reformerna de närmaste åren. Men om partiet inte blir HBT-vänligt som övriga riksdagspartier så lär många även i valrörelsen 2010 kunna göra satir som karikerar kd-politiker som lätt galna kristna extremister.

tisdag, april 21, 2009

Inkonsekvent policy i församlingar.

Av BENGT HELD

Den kristna tidningen Dagen berättar att den största föreningen inom samfundet Evangeliska Frikyrkan (EFK), Saron i Göteborg, har avgjort att de ska acceptera homosexuella som lever i partnerskap som medlemmar.

Genom förändringen avviker Saron från den syn på medlemskap som länge var dominerande inom pingst- och baptistförsamlingar. Sedan 1800-talet har den som velat vara medlem också förväntats följa olika, som man uppfattat det, bibliska krav på sitt levnadssätt. Det var till exempel otänkbart att leva som sambo eller att skilja sig och gifta om sig. Detta synsätt har luckrats upp med tiden i många församlingar. I Saron försöker man därför skapa en öppnare församlingsmodell.

Varje samfund avgör givetvis själv sin policy. Men intressant är att det i många församlingar verkar vara en inkonsekvens i kraven för att bli medlem.

Det är ofta totalförbud för homosexuella som har sambo eller lever i partnerskap (efter 1 maj i år äktenskap) medan man ofta halvt om halvt accepterar heterosexuella som har sambo, är omgifta eller frånskilda.

EFK:s ordförande Stefan Swärd antyder också i en annan artikel i Dagen att många församlingar sällan kräver att deras medlemmar lämnar materialism och rikedom.

Kanske det är så enkelt att det är lättare att säga tydligt nej till sådant som inte är nära en själv. De flesta konservativa är inte intresserade av samma kön och har ofta inga homosexuella vänner.
Däremot blir det svårare att vara lika tydligt emot materialism och rikedom (de flesta konservivt kristna vill inte sälja sin TV, dator och nya möbelgrupp och skänka pengarna till de fattiga). Man har kanske sympatiska vänner som är ogifta men har sambo, är omgifta eller frånskilda. Det är tuffare konfrontera dem än att göra det mot homosexuella som inte är nära bekanta.
Den typen av inkonsekvens är väl mänsklig men inte hedervärd.

Mer om Irak

av TOR BILLGREN

Just nu pågår en ny våg av mord av homosexuella (män) i Irak. Enligt Amnesty har 25 bögar mördats de senaste veckorna. Aqurette har följt utvecklingen på sin blogg och Bengt tipsade om en insamling till en irakisk hbt-organisation i föregående inlägg.

Förra vågen av våld mot homosexuella (som uppmärksammades i media) inträffade för tre år sedan. I oktober 2006 rapporterades om att två ledande ayatollorna – Sistani och Baghdadi – utfärdat fatwor som beordrar mord på homosexuella irakier. I januari 2007 slog FN larm om situationen i en rapport – som avfärdades som olämplig av landets regering. Så här uttalade sig en talesman då:

– Det fanns information i rapporten som vi inte kan acceptera här i Irak. Rapporten talade exempelvis om fenomenet homosexualitet och om att ge dem sina rättigheter. Sådana uttalanden är inte passande för det irakiska samhället. Detta avfärdas.


I dagens P1 morgon i SR berättar mellanösternkorrespondenten Ceclilia Uddén om hur religiösa ledare åter hetsar mot homosexuella i sina predikningar. I städerna sätts affischer upp med listor på homosexuella och polisen trakasserar och torterar misstänkta bögar. Det rapporteras även om hedersmord.

Vad vi ser är alltså samma mönster som i t.ex. Uganda, där kristna ledare hetsar och sprider negativ skräckpropaganda med stöd och inspiration från kristna ledare i USA. Homosexuella hängs ut i tidningarna, något som innebär fara för livet.

Det är i denna kontext det massiva motstånd mot försök att förbättra situationen för världens homosexuella ska ses. I december motsatte sig bland annat Vatikanen en FN-resolution som syftade till att avkriminalisera homosexualitet och hindra diskriminering. Inte ens detta kan de alltså skriva under på. Och katolska bloggare rusade genast till Den Heliga Stolens försvar med ihåliga hänvisningar till sluttande plan och katekesen. Det är självfallet de som utför morden och står i minareter och predikstolar och bräker ut lögner som ska fördömas hårdast. Men de som låter det ske och blockerar försök till förbättring av villkoren kommer inte långt efter på skamlistan.

måndag, april 20, 2009

Möjlighet skänka ett bidrag till Iraqi LGBT.

Av BENGT HELD

Jag brukar inte berätta om insamlingar här på bloggen. Men här ska jag göra det eftersom ärendet är viktigt.

Irak är, tillsammans med Iran, sannolikt det land i världen där förföljelsen av HBT-personer är som allra värst idag. Hundratals HBT-personer i Bagdadområdet har blivit mördade av islamistiska grupper de senaste åren enligt vissa HBT-föreningar i landet. Myndigheter har visat ointresse för att skydda dem, ibland har det inte heller varit möjligt i den kaotiska situation som råder i delar av landet.

Mer information kan du från föreningen Iraqi LGBT

Från deras hemsida.

The immediate urgent priority is to Support and Donate Money to LGBT activists in Iraq in order to assist their efforts to help other Lesbians, Gay, Bisexuals and Trans gender Iraqi's facing death, persecution and systematic targeting by the Iraqi Police and Badr and Sadr Militia and to raise awareness about the wave of homophobic murders in Iraq to the outside world. Funds raised will also help provide LGBTs under threat of killing with refuge in the safer parts of Iraq (including safe houses, food, electricity, medical help) and assist efforts help them seek refuge in neighboring countries.


Om du har möjlighet att avvara pengar och vill skänka en summa så är här en möjlighet att visa solidaritet. Annars så kan du i alla fall berätta om gruppens arbete för andra människor.

En HBT-site i Skottland gör reklam för donationer till gruppen Iraqi LGBT så jag bedömer att den är seriös.

Uppsala Pride gör bort sig i revolutionsromantik.

Av BENGT HELD

Det skulle kunna vara ett dåligt aprilskämt från Uppsala Pride-ansvariga. Eller hämtat från en satir från Grönköpings veckoblad.

Men tyvärr verkar det vara helt sant att en grupp människor långt ut på vänsterkanten försöker föra ut sitt socialistiska budskap och låtsas det är HBT-rättigheter.

På Uppsala Prides hemsida kan man läsa saker som följande.

Vi vill istället visa att de normer som tvingar in oss i heterosexistiska, rasistiska, kapitalistiska och cisnormativa (=att icke-transpersoner är norm) strukturer är kulturellt skapade och livsfarliga.

Vi motsätter oss det våld som legitimeras av stater och myndigheter; våld och kränkningar från t.ex. polis, militär, arbetsförmedlingen, migrationsverket.

Myten om det rika homot bygger på en vit västerländsk överklass bögnorm. Vi vill inte begränsa vår politik efter kommersiella och kapitalistiska intressen som ser våra festivalbesökare som en ”köpstark grupp”.

Det skulle kunna vara hämtat från något partiprogram från vänsterpartiet. Och givetvis får vänsterpartipolitiker sprida ett sådant budskap. Poängen med en HBT-rörelse är dock att man ska kunna samla folk med olika politiska åsikter och värderingar som förenas i sin kamp för mänskliga rättigheter för HBT-personer.

Har RFSL-Uppsala godkänt det här konceptet så har den avdelningen förlorat mitt förtroende. Förhoppninsgvis är föreningen dock inte inblandad i det.

Folkpartiet i Uppsala har offentligt protesterat i en insändare i Uppsala nya tidningar och sagt nej till att medverka. Det gör de alldelse rätt i. Det borde också bli nej från alla andra partier till höger om vänsterpartiet Den socialdemokratiske politiker som legitimerar den här festivalen med att medverka där kan inte ha mycket självrespekt. Prideansvariga visar ju också ett ideologiskt förakt för den politik som socialdemokraterna är för och som de sannolikt menar är hemskt kapitalistisk. Dessutom är ju både borgerliga och socialdemokraterna för att polisen har våldsmonopol i samhället vilket ju de Pridefestivalansvariga menar är fruktansvärt.

Det är verkligen inte enkelt som HBT-engagerad att skriva följande. Jag har år efter år jobbat för fler gayfestivaler i Sverige och respekt för att man har olika åsikter men att man trots det kan samlas till gemensamma manifestatkoner.

Men mitt råd till alla HBT-personer blir. Bojkotta Uppsala Pride!
Tack till signaturen Mirakelpojken för nyhetstipset.

Homosexualitet och islam

av TOR BILLGREN

Läs gärna Andreas Ekströms utmärkta intervju med Andreas Malm, som är aktuell med den omdebatterade boken Hatet mot muslimer. Bland annat tas islams hållning till homosexualitet upp, en fråga som extremvänstern annars gärna undviker:

Hatet mot homosexuella är enormt starkt bland konservativa muslimer. Det är ju ett exempel där politik och religion krockar.
– Jag håller med dig. Många föreställningar om att homosexuella inte bör ha lika rättigheter måste tolereras juridiskt, det faller under yttrandefriheten. Däremot bör man inte tolerera det politiskt, och den diskussionen kan komma upp i muslimska kretsar. Den ska tas där också. Folk har så oerhört starka förutfattade meningar. ”Så fort en snubbe spänner på en annan snubbe så åker han upp i en lyktstolpe”, ungefär. Så är det ju inte. Alla sexualitetsnormer ser annorlunda ut i muslimska länder. Det här resonemanget kräver mer utrymme för att bli begripligt egentligen, och jag har ju skrivit mer utförligt om det i boken. Men vad jag är ute efter den här gången, med den här boken, är inte inomreligiösa problem.


Har någon läst boken och Malms utförliga resonemang i frågan? Jag är nyfiken.

Synen på Israel och homosexualitet splittrar FN-konferens

av TOR BILLGREN

Idag inleds den "antirasistiska" FN-konferensen i Genève, och den verkar bli ett ännu större fiasko än föregångaren, konferensen i Durban 2001. USA och Kanada hoppade av på ett tidigt stadium och i helgen kom besked om att även Nederländerna och Australien bojkottar konferensen.

Nederländernas utrikesminister Maxime Verhagen anser att flera länder som han inte anser uppfyller grundläggande mänskliga rättigheter försöker ta över konferensen "för att ställa religionen framför mänskliga rättigheter, försöka hindra yttrandefriheten och motarbeta försöken att stoppa diskrimineringen av homosexuella samt sätta Israel ensam på de anklagades bänk" (citat från Dagen (som för övrigt lanserar sin nya webb idag, gratulerar)). Per Svensson är lika pessimistisk i dagens Sydsvenskan, men tror åtminstone att konferensen kommer att föra med sig EN god sak, nämligen att "svenskarnas romantiska och förljugna föreställningar om FN" lakas ur:

För många svenskar är FN fortfarande Fantomen, den enda garanten för fred och rättvisa i en djungel av blodtörstiga tigrar och lömska giftormar. Bara FN har den moraliska auktoritet som krävs för att välsigna våld i det godas tjänst. Först när Fantomen har märkt bovarna med sitt onda märke är det ok att ingripa mot dem, brukar det hävdas i debatten.

Men FN:s moraliska legitimitet är synnerligen porös. En organisation som Nato, som många svenskar fortfarande verkar betrakta som ett Ku Klux Klan med kärnvapen, står på betydligt stabilare demokratisk värdegrund än FN, som i sitt nuvarande skick närmast är att betrakta som en klareringscentral för världspolitikens maktintressen, påfallande många av dem osympatiska.

De stora tvisteämnena är alltså Israel, sionism och homosexualitet, och det kommer med största sannolikhet att uppstå intressanta oheliga allianser mellan islamistiska diktaturer och konservativa EU-länder. Det kommer därför att bli mycket intressant att se hur t.ex. Världen Idag kommer att skriva om saken. De kommer förstås att vara kritiska mot de muslimska ländernas hållning mot Israel, men hur ska de förhålla sig till homosexfrågan?

söndag, april 19, 2009

Fd general bekymrad för USA:s försvar.

Av BENGT HELD

Gaysiten Pinknews berättar att en pensionerad armégeneral, James L Lindsey, nu leder en kampanj emot att tillåta öppet homosexuella och bisexuella i USA:s försvar. Han menar att reformen kan orsaka "massuppsägningar" av anställda i försvaret.

Från artikeln i Pinknews

Mr Lindsay cited a survey by the Military Times which suggested ten per cent of subscribers said they would not re-enlist if the gay ban was repealed and 14 percent said they would consider leaving.


Man ska nog vara något skeptisk mot att ca en fjärdedel verkligen skulle lämna sitt jobb av den orsaken. För hur "patriotiskt" vore det att göra så?

Typ "Jag älskar verkligen mitt land, vill försvara det, det här är ett yrke jag verkligen gillar, kamratskapet, ansvaret, omväxlingen i jobbet, så visst ska jag stanna kvar i mitt jobb ett år till, nej förresten kanske någon bög nu kan kolla in mig i omklädningsrummet, jag struntar i patriotismen och blir snickare istället. Hoppas ingen bög börjar jobba där för då kan jag inte duscha där heller"

Fd generalen Lindsey säger också följande

We don't need a study commission to know that tensions are inevitable in conditions offering little or no privacy, increasing the stress of daily military life.


Vad är för "spänningar" han talar om egentligen? Är det inte främst ett tecken på att han själv har ganska snuskig fantasi?

Till sist säger Lindsey

Everyone can serve America in some way, but there is no constitutional right to serve in the military.


Det är ju helt sant. Ingen har rätt att jobba i försvaret. Men homosexuella och bisexuella borde precis som andra kunna få möjlighet att arbeta där om de har rätt kvalifikationer.