söndag, juni 28, 2009

Har rest till värmen

av TOR BILLGREN


T/S Sarpen af Simrishamn, för 22:e året...

För närvarande för jag en vagabondisk tillvaro mellan österlenska slott och venetianska palats; hundratio år gamla skutor och vindsskrymslen i Malmö, och har således begränsad möjlighet att hålla mig uppdaterad och uppkopplad mot Internet. Möjligen kan det komma någon uppdatering i mitt mobilstyrda Twitterfönster här bredvid, men vänta er inga antigayretoriska utläggningar de kommande veckorna. Hoppas ni andra också har det underbart!

Litauisk vansinneslag stoppas

av TOR BILLGREN

Ingen har väl missat dessa goda nyheter? Jag saxar ur Dagen:

Det blir inte förbjudet att "främja homosexualitet" i Litauen. President Valdas Adamkus stoppade på fredagen den lag som landets parlament antog med stor majoritet i förra veckan.
Presidentens juridiska rådgivare sade att Adamkus vägrat godkänna lagen eftersom den var illa skriven och varken definierade vad som skulle anses brottsligt eller stadgade några straffsatser. Hon kommenterade inte om den storm av protester som mött lagen hade påverkat beslutet.
Lagen skulle ha förbjudit offentlig spridning av information som kunde anses ge en positiv beskrivning av homosexualitet. Parlamentarikernas motivering var att det skulle kunna skada ungdomars mentala hälsa samt deras fysiska, intellektuella och moraliska utveckling.
Lagen var även tänkt att förbjuda bland annat bisexualitet, polygami, fula ord, dåliga matvanor och dålig hygien.

onsdag, juni 24, 2009

PRESS STOPP: Världen Idag inför kommentarfunktion

av TOR BILLGREN

Idag inför Världen Idags nätupplaga en kommentarfunktion:

Du kan nu kommentera våra vällästa opinions- och debattartiklar samt några av toppnyheterna.
Tyck till, risa, rosa eller skriv ett eget inlägg i ämnet.
– Det är kul att kunna skapa en mer direkt debatt när man nu som läsare kan reagera direkt på olika artiklar på hemsidan. Det ska bli mycket spännande att se vilka reaktionerna blir och om det finns ett intresse av att kunna kommentera. Då vet vi också i vilken utsträckning vi ska göra det vidare möjligt framöver, säger Nathanael Söderberg, webbansvarig.

Det handlar såvitt jag förstår om samma typ av funktion som har funnits i samband med de redaktionella bloggarna. Min erfarenhet av denna är att modereringen kan vara ytterligt långsam, men jag har aldrig blivit censurerad. En spännande och positiv utveckling!

Nationaldemokraterna är ett apartheidparti

av TOR BILLGREN


Sydafrikas flagga 1928-1994; "Oranje-blanje-blou".

Det är förstås ingen nyhet att Nationaldemokraterna är ett suspekt parti. Det är inte heller en nyhet att partiet (i likhet med Sverigedemokraterna) försöker ragga sympatisörer bland kristna. I dagens Dagen granskas just partiets förhållande till kristendomen, bland annat intervjuas Vávra Suk, chefredaktör för partiorganet Nationell Idag:

Vávra Suk tvekar inte att använda sig av bibliska referenser för att förtydliga sin syn på samhället. Babels torn får illustrera problemen med mångkultur på ett ställe och vara ett slagträ när idén om att varje folk ska ha sitt eget land förs fram. Inte sällan avslutar han resonemang med meningar som "Sen är ju vi lika empatiska som vilka kristna som helst".

Genom att dra upp Babels Torn i sammanhanget avslöjar Vávra Suk var Nationaldemokraterna har sina teologiska rötter. Just berättelsen om Babels Torn var nämligen en av grundpelarna för den teologi som låg till grund för apartheid – det sydafrikanska nationalistpartiets lära om separat utveckling för olika folkslag, som infördes i landet 1948.

Berättelsen (1 Mos 11:6-9) handlar om hur människorna höll på att skapa en byggnad som skulle räcka ända upp till himlen. Detta gillade inte Gud:

De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger." Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela jorden.

Den Holländska Reformerta Kyrkans teologer tolkade detta som att det var Guds intention att olika människoslag ska hållas isär. Den andra grundpelaren för apartheidteologin hittade man i Apostlagärningarna 17:26:

Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo.

Gud har fastställt de gränser inom vilka de skall bo. Inte särskilt förhandlingsbart, eller hur…? Vi känner förstås igen metoden att selektivt välja ut citat för att finna bibliska grunder för exkludering och diskriminering från antigayteologin.

I sin formidabla bok The Afrikaners beskriver historieprofessorn Herrmann Giliomee kristendomen och den Holländska Reformerta Kyrkans teologi som "en av de viktigaste komponenterna för legitimerandet av apartheid". Det var inte förrän 1982 som de reformerta kyrkornas världsallians stämpade teologin som synd och kättersk. Men den sydafrikanska kyrkan höll fast vid sina ståndpunkter. När president P.W. Botha i sina försiktiga reformförsök i mitten av 80-talet ville avskaffa den lag som förbjöd sexuellt umgänge över rasgränserna, fick han inte stöd från kyrkan.

Det var först 1986 som den öppnade sig för ickevita, men inte förrän 1990, när apartheid redan var på väg att lösas upp, som kyrkan tog avstånd från systemet och erkände sin del av skulden för de grymheter som begåtts. Alla uppskattade dock inte denna omvändning. Mellan 1987 och 1990 lämnade 130.000 personer den reformerta kyrkan till förmån för den nybildade Afrikaanse Protestantse Kerk.

Nu vill alltså Nationaldemokraterna återuppliva denna perverterade teologi. Den som nuddar vid tanken att på grund av kristen tro rösta på partiet, uppmanas vänligen men bestämt slå upp ordet "Sydafrika" i närmaste lexikon, och särskilt studera tiden efter 1948.


Sydafrikas flagga från 1994.

tisdag, juni 23, 2009

Off topic: Beteenden kring teknik behöver inte uttrycka undermedvetna behov

av TOR BILLGREN

Ulrika Milles antydde i gårdagens DN triumfatoriskt att hon haft rätt som har förhållit sig skeptisk till de nya sociala medierna, eftersom många internetanvändare ändå tycks lämna Facebook, Twitter och bloggosfären nu. Narcisissmen har gått över, det var tydligen bara en fluga...

Ständigt denna essensjournalistik. Varför måste allt man noterar reduceras till en tendens, en rörelse, en röst. Finns det inte andra sätt att bedriva kulturjournalistik på än att krysta fram gemensamma nämnare, underliggande stråk och resonansbottnar?

I fallet med Twitter och Facebook finns det betydligt enklare sätt att finna förklaringar till eventuell användarminskning, än att spekulera om människors undermedvetna behov och drifter. När ny och lättillgänglig teknik lanseras är det naturligt att vilja prova den. Det är nämligen det enda sättet att bilda sig en adekvat uppfattning om vad den handlar om. Man leker med den och undersöker vad den kan användas till. Det är självklart att det blir en boom. Det är självklart att "alla" pratar om det. Och det är självklart att människor när de utforskat tekniken tillräckligt, lägger av. Det behöver varken ses som ett statement eller vara ett underkännande av tekniken som sådan. Och kan definitivt inte användas som underlag för några bombastiska slutsatser om den patologiska narcissismens död...

Läs gärna Mårten Arndtzéns välformulerade replik, som publicerades i DN idag.

Om ateismdebatten och digitalt meningsutbyte

av TOR BILLGREN

Debatten om Humanisternas annonskampanj och Guds existens går vidare. Jag var inte särskilt imponerad av Göran Rosenbergss båda texter i DN; han fixerar sig vid spekulationen att kampanjen har kostat flera miljoner, och spelar ut förintelsekortet på ett billigt och omotiverat sätt. Lika billigt som Christer Sturmarks respektlösa insinuationer om Rosenbergs förstånd och intellekt.

Debatten får mig att reflektera över det digitala meningsutbytet natur. Snabbheten och gränslösheten är förstås fantastiska fördelar. Man kan publicera en replik omgående och det finns inga begränsade format att ta hänsyn till. Men snabbheten och gränslösheten kan också försvåra och försämra debatten. Det öppnar t.ex. för att skriva i affekt; att man efter att ha läst något som gör en förbannad sätter sig och skriver en tiotusenteckenstext, istället för att låta vreden svalna och argumenten mogna och spetsa till sig själva. Härvid offras renodling, besinning och finess.

Den som inte bemöter ett inlägg eller en kommentar efter femton minuter betraktas ha kapitulerat. En obesvarad anklagelse ses som en seger för motståndaren – trots att orsaken till tystnaden inte är brist på argument, utan brist på stridsvilja. Ibland föredrar man kanske att ligga i hängmattan och läsa Slas istället för att ägna sig åt digitala hårklyverier.

Det är således inte längre argumentens kvalitet som utgör skiljelinjen i debatten, utan tillgången till Internet och viljan (och resurserna) att lägga större delen av sin tid på hobbydebatterande vid laptopen.

Senare delen av debatten har kommit att handla om huruvida ateismen är en tro. Och jag blir lika förvånad varje gång jag ser denna religiösa relativism, detta behov att degradera sig själv – jag har i tidigare inlägg kallat det retoriskt självskadebeteende. Varför tycker inte troende att religionen är bra nog? Varför denna ständiga strävan efter att antingen "upphöja" tron till vetenskap, eller "sänka" vetenskapen eller ateismen tilll tro? Notera citationstecknen; den hierarki som är premissen för detta beteende existerar inte i sig själv, utan uppstår först i det ögonblick någon konstruerar den genom att t.ex. hävda att ateism är en tro.

Christer Sturmark avslutar sin senaste text på Newsmill med ett bra exempel, som jag gärna skulle se som utgångspunkt för kommande artiklar och bemötanden. Han vänder sig till Göran Rosenberg i texten.

Tänk dig en person, helt ofärgad av och ovetande om den kristna teologin och Bibelns berättelser. Denna person aldrig har hört talas om religion, skapelsemyter eller gudar. Hon promenerar i en park och njuter av naturens mångfald och den rikedom som evolutionen har frambringat. Så möter hon en kristen person som berättar att någonstans i vår tillvaro (eller utanför vår tillvaro) finns ett slags personligt väsen med ett okroppsligt medvetande, som vill något med människors liv och förmår ingripa i enskildas livssituation. Detta personliga medvetande sände dessutom sin enfödde son till jorden för våra synders skull för ungefär 2000 år sedan. Denna person lyssnar noga på vad den kristne har att berätta, och säger sedan: "Nej, det där tror jag inte på, det förefaller inte troligt. Snarare osannolikt."

Menar Rosenberg verkligen att båda dessa personer i parken ger uttryck för olika slags religiös tro? Det torde vara uppenbart för alla att ateism inte är en tro i den mening som de försöker hävda. Att påstå detta är samma sorts logiska felslut som att påstå "att inte spela fotboll är också en sport." eller "att inte samla frimärken är också en hobby".

måndag, juni 22, 2009

Skånberg glömde visst nämna synen på islam som gemensam nämnare

av TOR BILLGREN

Idag skjuter Tuve Skånberg både sig själv och Världen Idag i foten genom en kolumn om varför man som kristen inte ska rösta på Sverigedemokraterna. Han redovisar de stora likheter som finns mellan partiets partiprogram och traditionella kristna värderingar när det gäller moral, etik, nationalkänsla, solidaritet, abort, motstånd mot homosexuellas rättigheter, kärnfamiljen och kristendomens betydelse. "Så varför inte rösta på SD, om man nu som väljare har en kristen livssyn?", frågar sig Skånberg i vad som är tänkt som en retorisk fråga.

Hans svar är att partiet är främlingsfientligt och att detta inte går ihop med en kristen livssyn:

Man vill sänka antalet asylansökanden som beviljas uppehållstillstånd till ett minimum. Genom en kombinerad återvandrings- och assimileringspolitik vill SD motverka förändringar av den svenska ”befolkningssammansättningen”; medborgarskap ska också, enligt den så kallade nationalitetsprincipen, vara ett ”privilegium avsett för svenskar”. Man vill helt enkelt bevara Sverige svenskt, för att använda en äldre slogan. Begreppet ”svensk” säger sig partiet bygga på kultur och inte etnicitet, vad man kallar kulturell nationalism.

Vad Skånberg undviker att nämna är att Sverigedemokraternas främlingsfientlighet huvudsakligen uttrycker sig i motstånd mot islam och muslimer. Och här står partiet och den kristna tidningen Världen Idag på samma plattform. De förespråkar inte samma lösningar och ger inte uttryck för samma människosyn, men arbetar på samma sätt för att skapa skepsis mot islam.

Kommer de disparata bibelcitat om att inte förtrycka främlingar som Skånberg åberopar i slutet av sin artikel att räcka för att släcka den oro och rädsla gentemot islam som tidningen och Sverigedemokraterna metodiskt bygger upp genom sin selektiva och polariserade opinionsbildning i ämnet? Om inte, hänger Skånbergs fråga fortfarande obehagligt obesvarad i luften: "Varför inte rösta på SD, om man nu som väljare har en kristen livssyn?"

Nazireferenser i Världen Idag: #28

av TOR BILLGREN

28.
2009-06-22: Skolverket laddar om
Där övriga Europa – som upplevt hur statsöverhuvud som Stalin och Hitler utnyttjade skolan för politiska syften – såg föräldrarätten som ett uttryck för mångfald, såg svenska makthavare bara problem med att myndigförklara svenska föräldrar.

Världen Idag angriper Kornhall

av TOR BILLGREN

Läraren och forskaren Per Kornhall har utsetts till en av Skolverkets sakkunniga i den nya gymnasie­reformen och de naturvetenskapliga ämnena. På Världen Idag är man förstås upprörda, eftersom Kornhall är Livets Ord-avhoppare och en av samfundets skarpaste kritiker. Han har dessutom unik insyn, eftersom han har arbetat vid Livets Ords Kristna Skola.

Ruben Agnarsson angriper Kornhall på ett personligt plan i en ledare där han serverar en saftig teori om hur samhället och Kornhall har konspirerat för att förfölja kristna och roffa åt sig själva inflytande:

Signalen blir tydlig: att nästla sig in i kristna skolor och sedan lämna med buller och bång belönas med befordran och blir en karriärväg även för medelmåttor.

Och i en nyhetsartikel intervjuar Jacob Rudolfsson Stefan Skimutis, som är undervisningsråd på Skolverket:

– Vi har gått ut brett och sökt personer som har velat arbeta med gymnasiereformen. Och vi tyckte att hans kompetens och erfarenhet var god. Risken, att någon extrem syn ska prägla arbetet, är väldigt låg. Skolverkets uppdrag är att vara värdeneutral.

Ni anser inte att han är partisk i frågan om friskolor och i diskussionen om evolutionsteorin?
– Jag har inga synpunkter eller kommentarer kring det. När vi anställer sakkunniga går vi ut brett, säger Skimutis.

Rudolfssons fråga är fullständigt felaktig. En person som utreder de naturvetenskapliga ämnena SKA vara partisk när det gäller evolutionsteorin. Syftet med undervisning i naturvetenskap är att orientera eleverna om vetenskapliga metoder och de teorier och system som hittills forskats fram och presenterats. Evolutionsteorin är en av dessa. Skapelseberättelserna och Intelligent Design är det inte.

söndag, juni 21, 2009

"Homosexuella föräldrar bör ej få träffa sina barn"

av TOR BILLGREN

Idag skickar den högerkristna nyhetsförmedlingen One News Now ut en alarmerande nyhet med rubriken "Divorce case exposes minors to homosexual environment".

Artikeln handlar om ett par som skilt sig efter att ha varit gifta i 21 år. De har fyra barn. Anledningen till skilsmässan är av artikeln att döma att mannen är homosexuell. Det har han förstås varit under hela äktenskapet, men tidningen kallar honom "now-homosexual".

Och vad är då själva skandalen? Jo, att högsta domstolen i Georgia har beslutat att barnen har rätt att träffa sin far. Matt Barber på fundamentalistiska tankesmedjan Liberty Counsel, menar att beslutet inte ser till barnens bästa, eftersom de riskerar att träffa faderns homosexuella vänner:

- Obviously it is not in the best interest of a child to be taken by his father and introduced to a group of people who are engaging in abhorrent sexual behaviors, who are modeling abhorrent sexual behaviors and celebration of that [which is] demonstrably dangerous from a medical, spiritual, and emotional standpoint -- modeling those behaviors for the child.


Barbers utgångspunkt är alltså att faderns homosexualitet är så pass graverande att det vore bättre för barnen att aldrig mer träffa honom. Han menar på största allvar att homosexualiteten fråntar fadern rätten att träffa och ta hand om sina barn. Var tog idén om att barn har rätt till båda sina föräldrar vägen?

Lägg märke till hur Barber på ett tvångsmässigt sätt blandar in sexuella beteenden i sammanhang som har med barn och vårdnaden av barn att göra. Jag tänker inte tränga djupare in i de psykologiska orsakerna bakom detta, men kommer definitivt att återkomma till Barber i mitt kabinett över antigayaktivister.

fredag, juni 19, 2009

Litauens turistinformation svarar

av TOR BILLGREN

Min make ägnade sig åt lite aktivism igår eftermiddag, som jag härmed vidarebefordrar. Jag kan inte hjälpa att jag småskrattar åt den glättiga torrheten i svaret:

från: Erik
till: info@liettua.fi
datum: 18 juni 2009 12.38
ämne: Beskrivning av Litauen

Hej,

På er hemsida skriver ni att I "Litauen finns något för alla!" och vidare "I Litauen tas besökarna emot med värme och gästvänligthet. Hjärtligt välkomna!" Fast i framtiden är risken att man inte är inte välkommen om man är homosexuell som jag har förstått av media. Om det blir så får ni nog ta och skriva till det i beskrivningen. Allt annat vore falsk marknadsföring.

Med vänlig hälsning,
Erik


S V A R


från: info@liettua.fi
till: Erik
datum 18 juni 2009 17.26
ämne Re: Beskrivning av Litauen

Hej,

tack för ditt mejl. Vi ska ta fasta på ditt utvecklingsförslag.

Trevlig sommar!

Med vänliga hälsningar

Litauens turistinformation i Helsingfors

torsdag, juni 18, 2009

Herrens vrede över Uppsala

av TOR BILLGREN


- Skicka påskmusten när du är klar, Petrus.

I Uppsala Domkyrka tror man sig kunna skriva om Bibeln helt efter egna åsikter och preferenser. Under firandet av nattvarden har man i den politiska korrekthetens namn börjat erbjuda druvjuice istället för vin, skriver Dagen. Varför ändra på ett något som har fungerat i bra tvåtusen år? Änglarna gråter och Herren vredgas. Var är nästa steg? Ska vi byta ut Malörten i Uppenbarelseboken?

Och stjärnans namn är filmjölk. En tredjedel av vattendragen blev till filmjölk, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit surt.

Bombattentat mot pride-evenemang São Paulo

av TOR BILLGREN

I söndags utsattes den gigantiska prideparaden i São Paulo, Brasilien, för ett bombattentat, skriver Pink News. 21 människor skadades, varav fyra fick föras till sjukhus. Två av dessa med allvarliga skador.

Det är inte klarlagt om det var ett uttalat antigayattentat, eller en allmän missnöjesyttring över ljudnivån. Paradtalespersonen Pedro Xavier understryker dock att gärningsmannen uppenbart var förberedd, eftersom man i regel inte har bomber liggande och skräpande hemma.

Nu är klimathysterin också en religion...

av TOR BILLGREN

Det har på kommit gott om exempel på retoriskt självskadebeteende bland kristna debattörer på sistone. Begreppet innebär att man försöker underminera det man är kritisk mot, genom att hävda att det är yttryck för samma sak som det man själv står för. De senaste veckorna har vi t.ex. sett hur kristna debattörer försökt devalvera såväl ateismen som vetenskapen, genom att slå fast att dessa saker också är en tro, en religion.

Igår var Mats Tunehag generös nog att på sin blogg ge oss ytterligare ett exempel i form av ett citat ur Sydney Morning Herald, där klimathysterin liknas vid, just det, en religion. Utdrag:

The prophet Al Gore is touring the world to announce the looming Apocalypse: Global Warming. The followers are cursing and fighting the great devil carbon. Those who ask questions are denounced as heretics. A new Decalogue has emerged, among the commandments are thou shalt offset thy carbon emissions. But does this new religion need a reformation?

Det är dags att börja ta det religiösa självhatet på allvar. Det är uppenbart att det finns många därute som inte mår bra.

Litauens lag om strypt yttrandefrihet härmed antagen

av TOR BILLGREN



I tisdags röstade Litauens parlament som väntat igenom den bisarra lag som förbjuder information om homosexualitet. Beslutet innebär att homosexualitet inkluderas i lagen om skydd av minderåriga, tillsammans med kategorier som
- psykiskt och fysiskt våld
- exponering av lik eller lemlästade kroppar
- information som skapar fruktan
- uppmuntran till självskadebeteende eller självmord.

Detta betyder att yttrandefriheten och demonstrationsrätten för hbt-personer och -organisationer begränsas. Att sajter med information om homosexualitet kan komma att censureras eller förbjudas, liksom filmer, tv-program och litteratur. Vansinnet har landat i Europa. Solen i Litauen förmörkas av den gigantiska dumstrut som seglat upp över landet.

Det enda som tröstar mig i sammanhanget och gör mig trygg är att vi i Sverige har starka och konsekventa förkämpar för yttrandefriheten. Bland de ivrigaste av dem alla finns tidningen Världen Idag, som aldrig tvekar att ställa sig på den tystades och censurerades sida. Jag räknar med att de kommer att använda sitt inflytande och sin opinionsbildande kraft till att försöka påverka sina kristna bröder och systrar i Litauen att ta reson. I yttrandefrihetens namn!

tisdag, juni 16, 2009

Pingströrelsen bekänner oförätter

av TOR BILLGREN

Halv sex i eftermiddag hålls en tyst minut under pingströrelsens årliga jättekonferens i Nyhem, ”av omsorg och omtanke med dem som förr i tiden uteslöts ur församlingsgemenskap och tagit skada av det”, skriver Dagen. Därefter spelas en fotbollsmatch mellan föreståndare och medarbetare inom rörelsen, eftersom det ofta just var på grund av sitt idrottande människor blev uteslutna. Ingrid Svanell, verksamhetsansvarig för Pingst nationellt säger så här till Dagen:

– Alla tider har gjort sitt bästa utifrån sitt tätt att tänka, vår tanke är inte att lägga skuld på dem som stod i ledning förr. […]
– Men vi måste fokusera och följa upp dem som kände sig illa behandlade, det är inte bra att bara gå vidare som om ingenting hänt. […]
– Dessutom kan det ju vara bra att fundera på nuet så att vi inte gör om samma misstag. Det är viktigt att vi fokuserar frälsningen och inte runtomkringsaker, som många blev uteslutna för förr. Har vi förändrats eller finns tendensen kvar att stöpa alla i samma form?
Jag önskar pingströrelsen lycka till i det här arbetet. Att kunna erkänna att man haft fel är stort, viktigt och gör ofta ont – inte minst när man företräder en lära som i alla tider har gjort anspråk på att stå för den enda Sanningen. Vi ska inte glömma att de som fattade beslut om uteslutningar och skapade dåtidens policy, var de som var bäst lämpade att tolka Bibeln, de som hade störst teologisk kunskap. Det var de främsta religiösa auktoriteterna. Vad är det som säger att dagens auktoriteter inte kan ha lika fel som det förflutnas?

Den tysta minuten pekar på en styrka och en ödmjukhet som till varje pris måste uppmuntras och uppmärksammas. Men med tanke på debatten efter Saronkyrkans nya policy för medlemskap, misstänker jag tyvärr att många demonstrativt kommer att bryta tystnaden... (Saron är en del av Evangeliska Frikyrkan, men debatten som följde engagerade även pingstmänniskor.)

måndag, juni 15, 2009

Lars Gårdfeldt: "Hatar Gud Bögar?"

av TOR BILLGREN



På sin blogg aktualiserar Bengt Held idag Lars Gårdfeldts tänkvärda doktorsavhandling Hatar Gud bögar? (2005). Boken ges ut av krisdrabbade hbt-förlaget Normal och är väldigt användbar som referens i hbt-biblioteket. Stöd Normal genom att köpa den!

Här ligger min recension av boken (Sydsvenskan 17 mars 2006). Utdrag:

Lars Gårdfeldt vill med sin doktorsavhandling formulera en identifikationsskapande teologi för homo- och bisexuella, samt transpersoner, genom att lyfta upp helgonlegender och bibelberättelser som är analoga med dagens situation för dessa grupper. Han visar att kyrkans gängse uppfattningar om homosexuella baserar sig på en människosyn som förklarades kättersk redan på 400-talet (så kallad pelagianism). Han pekar på det orimliga i att bedöma människor utifrån deras förmåga och benägenhet att reproducera sig, och hur detta synsätt har ogiltigförklarats av historien flera gånger om. Men inte av kyrkan.

Thembi Ngubane har avlidit

av TOR BILLGREN


Thembi Ngubane i Khayelitsha, en enorm kåkstad utanför Kapstaden med 1,4 miljoner invåndare. De flesta bor i skjul av masonit, plåtbitar och gummidäck och annan bråte.

Den sydafrikanska hälsoaktivisten Thembi Ngubane, 24, har avlidit. Hon blev känd genom sina radiodagböcker, där hon berättade om sin kamp mot hiv. De fick mycket uppmärksamhet när de sändes i USA i april 2006, och hon reste runt i landet och föreläste för studenter, lagstiftare och läkare.

Just unga kvinnor som Thembi Ngubane är de mest utsatta när det gäller hiv/aids i Sydafrika. Enligt en ny studie är var tredje kvinna i åldern 25-29 år smittade av viruset. Siffran har varit oförändrad sedan 2002.

I fredags hölls en minnesstund i Khayelitsha, som för övrigt ett av de områden som är värst drabbat av den kombination av aids-tuberkulos som också tog Thembi Ngubanes liv. Hon efterlämnar en man och den fyraåriga dottern Onwabo.

Länkar
Thembi Ngubanes blogg från USA-turnén
Thembis radiodagbok

söndag, juni 14, 2009

Nazireferenser i Världen Idag: #27

av TOR BILLGREN

27.
2009-06-14: Poesi för Irans president
Förtrycket i Nazityskland föll.
Förtrycket i Östtyskland föll.
Förtrycket i Iran kommer att falla.

lördag, juni 13, 2009

Förföljelsemyten mot f.d. Miss California rasar

av TOR BILLGREN

När Carrie Prejean i egenskap av Miss California, inte vann Miss USA-tävlingen i april, hävdades det i kristna medier att orsaken till detta var att hon under ett tävlingsmoment stått upp för den naturliga familjen. Själv tror jag inte för ett ögonblick att det berodde på själva åsikten, utan på att hon levererade den på ett synnerligen obegåvat sätt. Bland annat trasslade hon in sig i ett orimligt resonemang om att man i det underbara landet USA har möjligheten att välja mellan samkönat och olikkönat äktenskap. Läs mitt inlägg om saken här.

I veckan kom nyheten om ännu ett bakslag för Prejean, nämligen att hon fråntagits sin Miss California-titel. Enligt Miss USA-organisationen beror det på kontraktsbrott och att hon inte deltagit i överenskomna arrangemang. Men det högerkristna martyrmaskineriet har självfallet gått igång på högvarv. Så går det när man motsätter sig homomaffian, så går det när man håller fast vid Guds ord i dagens kristofoba samhälle.

Den typen av kvasidissident-nonsens kan dock avfärdas direkt av det faktum att den nya Miss California, Terri Farrell inte heller stödjer homoäktenskap. MercuryNews.com:

In a television interview Thursday, Farrell said she believed marriage should be between a man and a woman. But she added: "I don't think I have the right or anybody has the right to tell somebody who they can or can't love."

I stort sätt samma åsikter som ska gjort Prejean till förföljd martyr, alltså.


Terri Farrell, Miss California 2.0.

fredag, juni 12, 2009

Vetenskap och ideologi

av TOR BILLGREN

Det handlar om Adolf Hitler och Charles Darwin i dagens ledare i Världen Idag, signerad Kjell Axel Johanson. Jag vill kommentera tre saker:

1.
Hitler är en obligatorisk och nästan tvångsmässig association när världenidagkristna debattörer skriver om Darwin. Och det blir lika fel varje gång. Johanson jämför ett Darwincitat med ett Hitlercitat och ropar upphetsat och indignerat: KOLLA LIKHETERNA! OBS OBS!

Det finns dock en helt avgörande skillnad. Hitler var politiker och ideolog. När han talar om "den starkares rätt" och att "den mest lämpade överlever", är detta uttryck för hans visioner och mål.

Darwin däremot, var vetenskapsman. Hans citat grundar sig i observationer. När han skriver ”Bland vildarna blir de som är fysiskt eller mentalt svaga snart utslagna, och de som överlever har oftast stark hälsa", är detta ett konstaterande, inget annat. Vetenskapen redovisar resultat, den formulerar inga visioner.

2.
I ytterligare ett försök att blanda bort korten hävdar Johanson att nazismen var en ickekristen ideologi och att Hitler var "den kristna trons hatare, per excellens". Det är inte sant. Nazismen var en ickejudisk rörelse, men använde kristendomen, kyrkan och Jesus för att nå sina politiska mål. Jag rekommenderar Jayne Svenungssons mycket intressanta och läsvärda essä om just detta: Nazismens rensning av religionen. [Uppdatering: Läs också det Hitlercitat som Aqurette postade i kommentarfältet.]

3.
Johanson skriver vidare:
Darwins idéer mottogs som en ny religion – en religion som inte har någon gud, men som har samma karaktärsdrag som många religioner: Den arbetar för att accepteras som den yttersta sanningen och den försöker lägga grunden för sin egen moral. Alla religioner förtalar och förlöjligar inte andra, men det sker systematiskt i den nya, nydarwinistiska religionen.

Redan dagen efter mitt inlägg om det retoriska självskadebeteendet bland vetenskapsskeptiska debattörer, styrker Johanson alltså min tes. För att underminera Darwinismen "sänker" han den till religionens nivå, utan att vara medveten om att han genom den manövern devalverar det han själv står för. Paradoxalt och självdestruktivt. Varför ska det vara så svårt att förstå? Religion är religion. Vetenskap är vetenskap. Religion är inte vetenskap. Vetenskap är inte religion.

Nazireferenser i Världen Idag: #25 - #26

av TOR BILLGREN

25.
2009-06-12: Darwins mörka sida
Hur kan man som darwinist med trovärdighet argumentera till exempel mot den kristna trons hatare, per excellens, Adolf Hitler?


26.
2009-06-12: Darwins mörka sida
Att läsa Hitlers tirader mot de kristna är som att läsa Richard Dawkins. Det är samma arroganta, nedvärderande och i grunden okunniga påståenden.


Tidigare inlägg:


Naziferefernser i Världen Idag: #24

Naziferefernser i Världen Idag: #23

Naziferefernser i Världen Idag: #22

Nazireferenser i Världen Idag: #20-#21

Nazireferenser i Världen Idag: #19

Nazireferenser i Världen Idag: #18

Nazireferenser i Världen Idag: #17

Nazireferenser i Världen Idag: #16

Nazireferenser i Världen Idag: #15

Nazireferenser i Världen Idag: #13-14

Nazireferenser i Världen Idag: #11-12

Nazireferenser i Världen Idag: #1-10

torsdag, juni 11, 2009

Logiken bakom pratet om "särskilda rättigheter"

av TOR BILLGREN

Som jag skrev i inägget om Exodus och Alan Chambers brukar antigayaktivister ofta hävda att homosexuellas kamp för lika rättigheter, i själva verket är en strävan efter särskilda rättigheter. Att homosexuella genom diskriminerings- och samlevnadslagar får mer människovärde än andra. Att Barack Obama genom att säga att HBT-elever har rätt att gå till skolan utan fruktan, placerar dem på en högre pinne än andra mobbade barn.

Signaturen TP gav i kommentarfältet en mycket tänkvärd teori bakom psykologin och logiken bakom den typen av anklagelser. Den är så bra att jag inte kan låta bli att publicera den som ett eget inlägg:

Man kan tycka att det är konstigt att lika rättigheter skulle kunna ske på andras bekostnad. Vilka konkreta resurser kämpar vi om? Dagisplatser? Varför inte då skapa fler dagisplatser ihop, om det är resurserna som är otillräckliga. (För inte kan det väl vara så att homosexuella är sämre sortens människor?)

Kanske är det hela homokampens eget fel. I diskursen kring rättigheter finns alltid något som kan tolkas som avundsjuka. "Vi vill kunna leva som ni (om vi vill)". Vår erfarenhet av avundsjuka är att någon vill ha något som är vårt. Vi kände till godispåsar långt innan vi kände till juridiska rättigheter. Vi blir på vår vakt. Vi och vårt är hotat. Utifrån denna desperation plockar vi argument som ligger oss nära, som Bibeln, moral, skrönor, men som bara syftar till att dämpa vår ångest, inte lösa problemen. De djupt personliga erfarenheterna från barnkalas och sandlådor kläs på så vis i kejsarens nya kläder. Skruvade resonemang kring Andreas [den mobbade flickan i Chambers exempel] sjunkande värde uppstår. Allt medan Chambers bara rumpa blänker i den Afrikanska solen.


Till och med rättstavat. Inte illa...

Retoriskt självskadebeteende

av TOR BILLGREN

Med underbar torrhet sätter idag författaren Lena Andersson fingret på en sak som jag själv försökt formulera länge. Nu behöver jag inte söka efter orden längre:

Den deklarerade ateismen provocerar numera ordentligt, främst intellektuella i kulturskiktet. Med tröttsam frekvens blir ateistens hållning förminskad och medvetet missförstådd. Människor tycker sig höra att ateisten påstår mer än hon gör, att hon sitter inne med triumferande svar på de obesvarade frågorna.

Det är en fullständigt bakvänd analys. Ateismen förklarar ju ingenting och påstår mycket lite, medan religionen ger kolossalt många svar och förslag i heltäckande idésystem. Ändå är det ateisterna som konsekvent beskylls för att hävda saker som inte går att veta. ”Så du är troende”, är en vanlig spydighet till ateisten som uppvisar minsta lidelse i sitt motstånd mot knasigheterna som större delen av jordens befolkning inrättar sina liv efter.

Ordet tro är intressant i sammanhanget, för vad personen avser är motsatsen: ”Så du tror att du vet.” Och meningen med hela denna retoriska övning är att tala om för gudsförnekaren att hon är religiös.

Texten handlar främst om de ljumma icketroendes vurm för agnosticismen och raljanta avfärdande av ateismen, men precis samma retorik anförs förstås även av troende. Jag vet inte hur många gånger jag i artiklar och på bloggar har sett hur troende försöker angripa ateismen genom att säga att den är en tro. Detta är en paradoxal debattstrategi. I sin strävan att förringa och avfärda ateismen, jämställer de den med fundamentet för sin egen världsåskådning, som de därmed devalverar och underminerar. Budskapet blir "Ateismen är lika dum som kristendomen"...

Det är ungefär samma retoriska självskadebeteende som när fotbollsfantaster envisas med att utropa fotboll till kultur, eller när hantverkare "upphöjer" konsthantverk till konst. Men varför kan inte idrott få vara idrott, konsthantverk vara konsthantverk och tro vara tro? Det ena är inte bättre eller sämre än det andra. Hierarkin existerar inte i sig själv, men den uppstår i samma ögonblick som någon försöker upphöja eller devalvera en företeelse till något den inte är.

Exodus absurda retorik och lögnaktiga påståenden

av TOR BILLGREN

Egentligen borde man sig inte för en sekund bry sig om Exodus International, USA:s ledande ex-gayorganisation. Organisationen förlorade all heder och trovärdighet, när de skickade en delegat till den antigayextremistiska konferens i Uganda i mars, som ledde till den vålds- och förföljelsevåg mot homosexuella som pågår i landet just nu.

Men jag kan inte låta bli att ta upp två saker som organisationens ledare Alan Chambers (bilden) skriver i sin kommentar om att president Barack Obama utropat juni till Pridemånad.

1.
I sitt tal i samband med detta sa Obama bland annat "LGBT youth should feel safe to learn without the fear of harassment." Detta kommenterar Chambers med en tårdrypande historia om Andrea, en tjej som mobbades i hans klass:

The girls were so mean to her, and I watched her endure the cruelest taunting and abuse. I will never forget seeing her eyes fill up with tears as she put on a brave face. I wish that I had stood up for her. I wonder, though, are we not playing playground politics once more by elevating the status of LBGT individuals above those of the equally valuable Andreas of the world?

Chambers menar att Obama med sitt enkla och självklara uttalande om att HBT-ungdomar ska känna sig säkra i skolan och slippa trakasserier, ställer dem över Andrea och alla andra mobbade barn. Chambers spelar alltså ut det gamla ”special rights”-kortet, vilket innebär att man framställer homosexuellas kamp för lika rättigheter, som en kamp för särskilda rättigheter. Chambers går i de gamla utmötta antigayretoriska hjulspåren på ett så slentrianmässigt sätt att han inte märker hur absurd hans slutsats är. Men tyvärr funkar det. Folk nickar medhållande och skakar på huvudet åt homolobbyns orimliga anspråk...

2.
Chambers fortsätter:

Ultimately, the biggest problem I have with Obama's proclamation is our difference of opinion on what is truly worth celebrating. I chose to leave gay life more than 18 years ago because the self-indulgent, empty pursuits I encountered there are certainly not worth commemorating. It's the life I live now as a fulfilled husband, father and ministry leader that causes me to look back and celebrate what God has done in and through me.

Lägg märke till att Chambers inte beskriver sig som omvänd, botad eller heterosexuell. För det är han inte. Han är fortfarande homosexuell i ordets enda bemärkelse, det vill säga att han attraheras av män, det har han vittnat om många gånger. Vad han har gjort är att han har lämnat ett liv bakom sig som han beskriver som fullt av habegär, egoistisk njutning och tomma strävanden. Och detta är en essensiell distinktion inom ex-gayrörelsen. Där får man hjälp att lämna ett liv, ett beteendemönster som i propagandan associerats med homosexualitet. Men man ändrar inga känslor eller behov. Man väljer att bortse från och motarbeta dem.

Ett sådant val kan vem som helst göra. En präst kan välja att leva i celibat. En köttätare kan välja att bli vegetarian. En vegetarian kan välja att bli vegan. Jag hade kunnat gifta mig mig med en kvinna när som helst. Jag hade kunnat göra henne gravid och säga att jag älskar henne. Om jag dessutom är övertygad om att jag hamnar i helvetet om jag inte gör det, hade saken varit klar. Jag hade kunnat göra det imorgon. Men jag vill inte. Det finns nämligen ingen anledning. Jag är lycklig med min man. Jag upplever det självhat som den konservativa kristenheten planterar hos unga människor med homosexuella känslor. Det liv Chambers beskriver har ingenting med det liv jag lever att göra.

onsdag, juni 10, 2009

Positiva trender och alarmerande faktum i Sydafrikas hiv-statistik

av TOR BILLGREN

Igår publicerades den senaste sydafrikanska hiv/aids-statistiken (år 2008). Andelen hivsmittade i landet ligger på 11%, det vill säga samma siffra som vid undersökningarna 2002 och 2005.

Den mest utsatta gruppen är kvinnor i åldern 25-29 år, där hela 32,7% bär på viruset. Siffran har varit oförändrad sedan 2002.

Det finns dock positiva tendenser. Rapporten har underrubriken "A Turning Tide Among Teenagers?", eftersom förekomsten av hiv/aids i åldersgruppen 15-24 har minskat från 10,3% (2005) till 8,6% (2008). Enligt rapportförfattarna beror minskningen på ökat kondomanvändande och att kvinnor generellt blivit bättre på att kräva kondom vid samlag. HIV-utbildningsprogram och ett öppnare samtalsklimat kring sex och hiv nämns också som förklaringar till den postiva trenden.

Andra positiva tecken är att förekomsten av hiv bland barn i åldern 2-14 år har minskat från 5,6% (2002) till 2,5% (2008). Samtidigt ökar andelen smittade bland de äldre, vilket förklaras med att man helt enkelt inte dör lika lätt av sjukdomen längre, tack vare bromsmedicinerna som numera distribueras i landet.

Rapportförfattarna listar följande framgångar de senaste åren:

- Minskning av hiv bland barn i alla provinser utom i Mpumalanga (det finns sammanlagt nio provinser).
- Minskning av hiv bland ungdomar i alla provinser utom KwaZulu-Natal och Mpumalanga.
- Ökad medvetenhet om hiv-status. Mellan 2005 och 2008 fördubblades antalet människor som kände till sin hiv-status i åldersgruppen 15-49 år.
- Ökat kondomanvändande totalt räknat.
- Minskning av hiv-förekomst bland vuxna i fyra provinser: western Cape, Gauteng, Nortern Cape och Free State.
- Antalet människor som nås av kommunikationsprogram om hiv har ökat.

... och följande utmaningar:

- Förekomsten av hiv har stabiliserat sig, men på en hög nivå.
- Förekomsten av hiv bland kvinnor i åldern 25-29 år är fortsatt mycket hög.
- Sex mellan kvinnliga tonåringar och äldre män har ökat.
- Promiskuiteten har ökat i Free State.
- Kondomanvändningen är låg i western Cape.
- Förekomsten av hiv bland vuxna ökade med 10,1 procentenheter i KwaZulu Natal och 5,0% procentenheter i Eastern Cape. I mindre utsträckning även i Mpumalanga och Limpopo.
- Kunskapen om hur hiv överförs har minskat från 64,4% (2005) till 44,8% (2008)


Statistisk sammanfattning

Kön
Män: 7,9%
Kvinnor: 13,6%
Totalt: 10,9%

Ålder
2-14 år: 2,5%
15-24 år: 8,7%
25+ år: 16,8%

Befolkningsgrupp
Afrikaner: 13,6%
Vita: 0,3%
Färgade: 1,7%
Indier: 0,3%


Källor
"South African National HIV Prevalence, Incidence, Behaviour and Communication Survey, 2008" (PDF) publicerad av
The Human Sciences Research Council

Politicsweb

tisdag, juni 09, 2009

Normkritik är en överlevnadsstrategi

av TOR BILLGREN

I ett ovanligt surt blogginlägg kommenterar Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund idag de andliga arrangemangen kring sommarens Stockholm Pride, som kommer att genomföras i samarbete med Studieförbundet Sensus. Visst, arrangörerna använder ordet spirituell på ett angliserat och inkorrekt sätt, men den typen av språkliga förskjutningar kan väl knappast vara en nyhet.

Hon muttrar över den normkritiska inriktningen på arrangemanget, särskilt seminariet "Varför påven har fel om sexualitet och kön", och uppmanar indirekt Sensus kristna medlemsorganisationer att avbryta samarbetet med studieförbundet.

Men normkritik för en person som skiljer sig från mängden är inget annat än en överlevnadsstrategi. Normkritik handlar om att trots utanförskap hitta en gemenskap och ett existensberättigande. Jag begriper inte hur man argumentera för att frysa ut en organisation som erbjuder en plattform för detta.

Och hur kan det vara kontroversiellt att påstå att påven har fel om sexualitet och kön, när den officiella hållningen från Katolska Kyrkan är att homosexuella handlingar inte har ”sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet” (katekesen #2357). Så länge påven förkroppsligar en sådan lära, har han fel. Det är väldigt enkelt.

Även dagens fråga kretsar kring Sensus och Pride.

Antigayretoriska strategier: Att framställa satir som agenda

av TOR BILLGREN

Av de otaliga texter, dokument och citat som den antihomosexuella kristenheten har lyft fram som den ondskefulla homosexuella agendan (Sodom Vises Protokoll), är nog nedanstående det mest populära. Det brukar kallas "The Gay Manifesto":

We shall sodomize your sons, emblems of your feeble masculinity, of your shallow dreams and vulgar lies. We shall seduce them in your schools, in your dormitories, in your gymnasiums in your seminaries, in your church groups, in your movie theater bathrooms, in your houses of Congress, wherever men meet with men. Your sons shall become our minions and do our bidding. They shall be recast in our image.


Scott Lively har citerat det inför jublande massor under antihomosexuella väckelsemöten i Baltikum och Ryssland. Kampanjgruppen America Forever kallade det "A homosexual declaration of war" i helsidesannonser i Utah-tidningar i februari. Det åberopades också under den kristna konferensen i Uganda i mars, som ledde till den nya vålds- och förföljelsevåg mot homosexuella som just nu pågår i landet.


America Forevers annons. "Den homosexuella krigsförklaringen" finns i högerspalten. Klicka på bilden för förstoring.

Men är det inte sant då? Är inte detta en ondskefull programförklaring från gayrörelsen? Har inte antigayaktivisterna rätt när de påstår att homosexuella är ute efter barn?

Jo visst hade de haft rätt. Om det inte hade varit satir. Texten publicerades i tidningen Gay Community News 1987 av pseudonymen Michael Swift – en tydlig hommage till den berömde satirikern Jonathan Swift (1667-1745), skriven i samma anda som hans berömda A Modest Proposal. För säkerhets skull har texten dessutom följande förord (som förstås alltid utelämnas när den antihomosexuella kristenheten hänvisar till texten):

This essay is an outré, madness, a tragic, cruel fantasy, an eruption of inner rage, on how the oppressed desperately dream of being the oppressor.


Det finns alltså tre tydliga signaler om att det inte är allvar:
1. Pseudonymen
2. Förordet
3. De absurda anspråken

Tre bevis på att den som hänvisar till citatet som en äkta programförklaring ljuger medvetet.

Ett annat exempel på uppenbart komiska texter eller uttalanden som förvandlas till agendor eller sanningar är denna formulering ur Marshall Kirks och Hunter Madsens bok After the Ball (en bok som för övrigt också ofta lyfts upp som Sodom Vises Protokoll):

the cheating ratio of ‘married’ gay males, given enough time, approaches 100%.


Läst i sitt sammanhang utgör citatet en tydlig humoristisk vändning. Men det hindrar inte kristna "pro-family"-organisationer som Family Research Council från att referera till det som ett erkännande från homorörelsen själv, om att homosexuella inte kan leva i äktenskap.

Häromdagen såg vi ytterligare ett exempel på denna vanliga antigayretoriska strategi. Jag skrev ett inlägg om att finanskrisen berodde på heterosexualiteten, och underströk i slutet av texten att jag raljerade. Den detaljen bortsåg Maranatamannen Berno Vidén ifrån, och valde på sitt sedvanligt polariserande sätt att skriva ett alarmerande blogginlägg med rubriken Desinformation som vapen:

En av gayrörelsens mer energiska försvarare, Tor, upphör inte att förvåna. Tidningen Dagen publicerar ett uttalande av evangelisten Franklin Graham som säger att den ekonomiska krisen är en moralisk kris som grundar sig i att västvärlden vänt Gud ryggen, en konklusion varje sunt tänkande människa måste ge sitt bifall till.
Tor kallar påståendet nonsens och menar att krisen beror på den naturliga familjens dominans i samhället.

Det finns väl ingen livsstil som genom lögner och desinformation torpederat samhället så mycket som den Tor förespråkar. Ta lärdom och markera avstånd från dessa styggelser som bibeln varnar för


Ett uppenbart raljerande påstående lyfts upp till gayrörelsens officiella sanning och ståndpunkt. Vi har sett det förut. Och vi kommer att få se det många gånger igen.

fredag, juni 05, 2009

Aftonbladets SD-annonskupp ett tomt upptåg

av TOR BILLGREN

Aftonbladet låter Sverigedemokraterna annonsera i tidningen inför EU-valet – men skänker intäkterna, 39000 kronor till Expo. Så här skriver Kalle Jungkvist, chefredaktör för aftonbladet.se:

En central del i demokratin är att även partier och åsikter som man starkt ogillar ska ha möjlighet att göra sina röster hörda. Därför är det logiskt att Sverigedemokraterna kan köpa annonsplats så länge deras annonser följer den allmänna policy vi har och självklart också följer svenska lagar och regler.
[...]
Jag ser Sverigedemokraterna som ett högerpopulistiskt parti med stark främlingsfientlig prägel. Men ska vi därför låtsats som att partiet inte finns? Eller ska vi främja en öppen demokratisk debatt? Sverigedemokraterna älskar att utmåla sig själva som martyrer där "etablissemanget" försöker förhindra deras möjligheter att göra sig hörda.

Jungkvist tänker rätt men fullföljer inte tanken. Sverigedemokraterna kommer att utmåla sig som – och de facto vara – förföljda så länge de särbehandlas av det politiska etablissemanget och media. Det är hög tid att börja hantera Sverigedemokraterna som ett parti bland de andra, det vill säga med demokratiskt vedertagna metoder: debatt, argumentation och opinionsbildning. Att skänka pengar till Expo är självfallet alltid bra, men i det här sammanhanget blir det inte mer än ett tomt upptåg och kan knappast betraktas vara en hållbar strategi för att bemöta partiet i framtiden.

The non-offensive skolavslutning

av TOR BILLGREN


Philip Glass på samma scen som ungarna i South Park.

Ett av mina favoritavsnitt av South Park är när barnen ska uppföra ett Non-offensive Christmas play. Efter att ha skurit bort alla kulturella och religiösa referenser med kränkningspotential, återstår ett fullständigt blankt teaterstycke, där barnen rör sig robotlikt på scenen till minimalistisk musik av Philip Glass. Och Kyles skitkorv Mr Hankey blir den nya julikonen – the Christmas Poo. Fullständigt neutral och något alla kan relatera till.

Jag kommer att tänka på episoden varje gång det är skolavslutning och de eviga diskussionerna om huruvida det är lämpligt att ha dessa i kyrkan dyker upp i tidningar och på bloggar. Jag blir lika förvånad varje gång. Jag begriper inte hur det kan vara så stötande. Skolavslutningen är en högtidlig tillställning och kyrkan är en högtidlig lokal – den enda i sitt slag på många mindre orter. Den som är sur på kyrkan och kristendomen kan väl vända på det och säga att skolan utnyttjar kyrkolokalen eller stjäl den från de kristna – vad som helst. Men säg inte ”kränkt”. För det är inte sant.

Läs gärna Maria Anderssons underhållande och skarpt raljerande blogginlägg på samma tema i Världen Idag. Dagen skriver också om saken.

Litauen ett steg närmare strypt yttrandefrihet

av TOR BILLGREN

Det lagförslag som syftar till att förbjuda "homopropaganda" i Litauen har tagit ett nytt och stort steg mot förverkligande. I onsdags röstade parlamentet med stor majoritet för vidareberedning av ärendet, skriver Pink News.

Förslaget innebär att positiv exponering av homosexualitet ska inkluderas i lagen om skydd av minderåriga, tillsammans med kategorier som
- psykiskt och fysiskt våld
- exponering av lik eller lemlästade kroppar
- information som skapar fruktan
- uppmuntran till självskadebeteende eller självmord.

Om lagen går igenom kommer det bland annat att bli kriminellt att diskutera homosexualitet i skolor (fast inte ur ett negativt perspektiv förstås...) Så här kommenterar den litauiska hbt-organisationen Tolerant Youth Association förslaget i Pink News:

- Lagen skulle möjliggöra förbud inte bara av websajter och filmer som framställer homosexuella relationer på ett positivt sätt (t.ex Brokeback Mountain), utan även nattklubbar, utställningar, demonstrationer eller andra homoreleaterade evenemang i det offentliga rummet, så länge de är tillgängliga för minderåriga.


Läget för hbt-personer i Litauen är redan svårt. Litauen är ett av sex länder i EU som har lagar som förbjuder homosexuella från att demonstrera. Det är ett av tre länder som förbjuder transsexuella att juridiskt byta kön. Mer om det extremt antihomosexuella politiska klimatet i denna kartläggning av Bengt Held (som numera bloggar här).

Marcus Birro kräks

av TOR BILLGREN

Den pånyttfödde katoliken Markus Birro (jag understryker att jag med den formuleringen inte på något sätt vill förringa eller raljera över de erfarenheter som fört Birro närmare sin tro) – som för övrigt nyligen rekryterats som bloggkrönikör i Världen Idag – har fått nog av den feministiska och hbt-gnällande kritiken mot Vatikanen.

Min katolska kyrka är en förlåtande, revolutionär, frimodig, värdig, vacker och tolerant kyrka. Jag känner helt enkelt inte igen mig i denna ständiga svartmålning som media i Sverige ägnar sig åt. Det finns en daglig andlighet som berikar mitt liv, som gör mig till en bättre människa.

Vi ska därmed lägga locket på och vifta bort Vatikanens hållning mot hbt-personer runt om i Europa. Vi ska glömma hur kyrkans inflytande i länder som Polen, Litauen och Lettland blockerar förbättringar av hbt-personers villkor och kränker deras yttrandefrihet och demonstrationsrätt. (Men inte alla katoliker över en kam! Det finns gott om katoliker som drar andra slutsatser av sin tro och Bibeln.)

Birro tycks vara extra irriterad på t:et i förkortningen hbt:

Jag kräks på alla rättänkande predikanter som värnar “transpersoner” som vore dessa en stor, utsatt skara människor i Sverige. Hur många är dessa transpersoner egentligen? Varför hör man ingenting från dem själva? Är det verkligen den grupp människor i Sverige som behöver mest stöd, flest upprörda försvarare?

Varför skulle en viss grupps storlek vara relevant för dessa människors fri- och rättigheter? Måste man komma upp till en viss kritisk massa för att engagemang från andra inte ska framkalla kräkreflexer hos en rättroende katolik? Låt oss säga att tio män och kvinnor på den afghanska landsbygden vill konvertera till kristendomen utan att riskera sina liv. Är de för få för att förtjäna engagemang? Hur många bör de vara? Femton? Hundra? Tusen? Eller räcker det med en? Jag hade hoppats på det... (Inga övriga jämförelser mellan tro och könsidentitet.)

(Tack Emil för tips.)

torsdag, juni 04, 2009

Antigaykabinett #10: Anita Bryant

av TOR BILLGREN

Jag inleder här en artikelserie om antigayretorikens centrala ideologer och aktivister. Serien utformas som en topplista, men fäst inte för stor vikt vid rangordningen (förutom möjligen i den absoluta toppen). Kom gärna med tips.

Då börjar vi.

På tionde plats, med anledning av filmen Milk där hon spelar en viktig historisk roll – mina damer och herrar: sångerskan och skönhetsdrottningen Anita Bryant, en av de första antihomosexuella superstjärnorna, framförallt känd för sin kamp för yrkesförbud för homosexuella.


"Save our Children from homosexuality".

Den 18 januari 1977 införde Dade County på Floridas sydspets ett förbud mot diskriminering av homosexuella på bostads- och arbetsmarknaden. Lagen innebar bland annat att det t.ex. inte skulle vara tillåtet att ge lärare sparken med hänvisning till sexuell läggning. Detta var oacceptabelt, menade många konservativa och kristna i delstaten, så de bildade kamporganisationen Save Our Children, med den kända sångerskan och kristna profilen Anita Bryant (född 1940) som ledare och dragplåster.

Bryant hade 1958 krönts till Miss Oklahoma och inledde året efter sin karriär som sångerska. Hennes största hit var Paper Roses, som 1960 klättrade upp till Billboardlistans femteplats. 1969 blev hon taleskvinna för Florida Citrus Commission och gjorde under sin karriär även reklam för bland annat Coca Cola, Kraft Foods och Tupperware. 1973 sjöng hon vid president Lyndon B. Johnsons begravning. Så det var en välbekant kvinna Save Our Children fick som ansikte utåt.

I en intervju i Playboy magazine i maj 1978 förklarade hon att hon hade känt flera homosexuella i nöjesindustrin, men att hon inte hade känt till deras "sexuella beteende" förrän hennes make Bob Green beskrev det för henne. T.ex att de äter varandras sperma... Men hennes offentliga motivation mot homosexuellas rättigheter var att den nyligen antagna lagen mot diskriminering diskriminerade hennes rätt att lära sina barn biblisk moral, och organisationens käpphästar var att homosexuella rekryterar barn, samt förgriper sig på dem. Bryant sa bland annat:
- What these people really want, hidden behind obscure legal phrases, is the legal right to propose to our children that theirs is an acceptable alternate way of life. [...] I will lead such a crusade to stop it as this country has not seen before.

Och:

- As a mother, I know that homosexuals cannot biologically reproduce children; therefore, they must recruit our children"

Och:

- If gays are granted rights, next we'll have to give rights to prostitutes and to people who sleep with St. Bernards and to nail biters.

Save Our Children lyckades snabbt samla ihop det antal namnunderskrifter (och många fler därtill) som krävdes för att få till stånd en folkomröstning om antidiskrimineringslagen. Kampanjen bestod bland annat av tidnings- och tv-annonser med dragqueens och sexuellt explicita bilder av kyssande män, samt de gamla vanliga försäkringarna om att homosexuella rekryterar och förgriper sig på barn. ”There is no 'human right' to corrupt our children", var en ett av slagorden.


En av Save Our Childrens broschyrer från 1977.

President Jimmy Carter uttalade motstånd mot kampanjen liksom 51 nederländska politiker, som skrev under en helsidesannons med texten “We, from the land of Anne Frank, know where prejudices and discrimination can lead to", och uppmanade de röstberättigande i Dade County att inte rösta ner antidiskrimineringslagen. Men vid folkomröstningen, som hölls den 7 juni 1977, vann Save Our Childrens linje stort: 69% mot 31%. Antidiskrimineringslagen drogs tillbaka.

Kampanjen drog upp tonläget mot homosexuella ordentligt i USA och utlöste avsevärda oroligheter. Homosexuella demonstrerade högljutt och aggressivt runt om i landet och utsattes för våld. Tonläget utlöste även en självmordsvåg, t.ex. sköt sig den kubanske gayaktivisten Ovidio Ramos efter att ha medverkat i ett radioprogram där han fått höra att homosexuella borde deporteras, slängas i koncentrationsläger eller avrättas.
– Jag visste inte att de hatade oss så mycket, sa han till en vän innan han tog livet av sig.

De negativa associationer Save Our Children-kampanjen förde med sig gjorde att vissa skivbolag vägrade att distribuera Bryants senaste skiva. Symaskinföretaget Singer avbröt förhandlingar om ett reklamkontrakt och det inleddes en bojkott mot apelsinjuice från Florida. Välgörenhetsorganisationen Save the Children stämde Save Our Children för att den använde ett snarlikt namn, och senare ändrades också namnet till Anita Bryant Ministries.


Den 14 oktober 1977. Anita Bryant och hennes man Bob Green under en presskonferens i Des Moines, Iowa, där de berättar om sitt korståg mot homosexualiteten. En av de första offentliga tårtningarna. Fyllning: jordgubbar och rabarber. Finns även på Youtube.

Samtidigt fick Anita Bryant förstås också mycket stöd och inspirerade andra till liknande initiativ. Kaliforniensenatorn John Briggs imponerades till den grad av det överväldigande stödet som Bryant fått vid folkomröstningen att han trodde att en liknande kampanj skulle kunna hjälpa honom till delstatens guvenörsstol 1978. Så han la fram ett lagförslag som skulle förbjuda homosexuella från att arbeta som lärare och inneha andra uppdrag i det allmännas tjänst. Förslaget kallades Proposition 6, eller Briggs Initative, och mycket av kampanjtaktiken och retoriken hämtades från Save Our Children. Homosexuella målades ut som ”rekryterare” och pedofiler i annonser och kampanjmaterial. Briggs sa bland annat så här:

– What I am after is to remove those homosexual teachers who through word, thought or deed want to be a public homosexual, to entice young impressionable children into their lifestyle.

Vad han inte hade räknat med var att homorörelsen var betydligt mer organiserad i Kalifornien än i Florida och dessutom hade oerhört mycket större stöd från övriga samhället. Även förre guvenören Ronald Reagan uttalade sig emot förslaget. Den 7 november 1978 röstades det ned med sifforna 58,4% mot 41,6%. Visst, det är en betydande majoritet, men det är otäckt att tänka sig att hela 41,6% av de röstande faktiskt var för ett yrkesförbud för homosexuella. För fler detaljer kring hänvisar jag till filmen Milk, som till stor del handlar om dramatiken kring Proposition 6.

Mot 70-talets slut började det gå utför för Bryant. Florida Citrus Commission sa upp kontraktet med henne 1979. 1980 skilde hon sig från sin man som stått vid hennes sida under kampanjerna. Skilsmässan ledde till att hon frystes ut av vissa kristna grupper. Hon välkomnades inte längre vid deras tillställningar, vilket ledde till avsevärt inkomstbortfall. 1990 gifte hon om sig och försökte göra comeback som sångerska, med konkurs som följd. Hon har på senare år halvhjärtat beklagat kampanjerna.

De antihomosexuella kampanjerna i slutet av 70-talet innebar inte bara att den antihomosexuella kristenheten började formera sig på allvar, utan var lika mycket startskottet för en mer organiserad och politiserad homorörelse. Författaren Fred Fejes skriver så här i sin bok “Gay Rights and Moral Panic":
While the riots of Stonewall 1969 may have marked the beginning of the modern lesbian and gay movement, the campaigns of 1977 and 1978 marked the emergence of a national politically self-conscious lesbian and gay community.

Anita Bryants extremt homofientliga retorik provocerade ut tiotusentals homosexuella ur garderoben för att genom sin blotta existens motbevisa henne. Men bara några år senare var det dags för nästa kris för homorörelsen. Den 5 juni 1981 rapporterades fem fall av en ovanlig form av lunginflammation bland homosexuella män i Los Angeles...


* * *

Källor
Engelska wikipedia om de aktuella personerna och organisationerna.

Fotnot
Conservapedias artikel om Anita Bryant ligger här.

onsdag, juni 03, 2009

Pepsis tur att bojkottas av American Family Association

av TOR BILLGREN



Jag har tidigare skrivit om American Family Associations bojkotter mot företag som "inte förhåller sig neutrala i det kulturella kriget mot homosexualiteten". De vanligaste orsakerna till bojkott är att företaget har donerat pengar till någon hbt-organisation, att de har hbt-personer i ledningen eller ger homosexuella anställda samma rättigheter som heterosexuella. AFA försöker alltså med sina bojkotter få företagen att särbehandla homosexuella på ett negativt sätt. Genom åren har AFA bland annat uppmanat sina miljontals medlemmar att bojkotta Disney, Ford, Procter & Gamble och McDonalds. De tog under lång tid på sig äran av Fords ekonomiska problem, men av någon anledning slår de sig inte längre på bröstet nu i samband med den amerikanska bilindustrins kollaps.


Om AFA får välja: Heterocertifierad Pepsiannons med David Hasselhoff.

Företagen bojkottas fram till att AFA påstår att de har gjort en eftergift eller lovat att följa organisationens krav – vilket de i själva verket mycket sällan gör, men det hindrar inte AFA från att ljuga om saken. AFA:s policy när det gäller bojkotter är alltså mycket inkonsekvent och godtycklig, och därför har jag länge misstänkt att det ligger andra skäl bakom, till exempel ekonomiska. Någon borde granska organisationens affärer i samband med kampanjerna.

Just nu är det Pepsis tur att bojkottas. AFA skickar ut Action Alerts om företagets hemska stöd till Den Homosexuella Agendan och distribuerar petitioner och namnunderskriftsblanketter. Därför, om du tvunget ska dricka läskeblask: välj Pepsi. Här ligger AFA:s bojkotta-Pepsi-sajt.

Andra texter om AFA:s bojkotter:

Narniafilm ger absolution

Moralen som handelsvara

AFA bojkottar norska företag

Högerkristen bojkott av Ford hävd

Heinz lägger sig platt när den principiella kränkthetens vindar blåser

Högerkristen bojkott av McDonald's

Lägger sig McDonald's för högerkristen extremretorik?

Nazireferenser i Världen Idag: #24

av TOR BILLGREN

24.
2009-06-03: Nya kättare och inkvisitorer
Man stod heroiskt och förtjänstfullt emot Hitler i vars rike det inte fanns yttrandefrihet. Men nu vill socialdemokraternas broderparti på eget bevåg nedmontera grundstenarna i en demokrati: yttrandefrihet, religionsfrihet och organisationsfrihet.

Tidigare inlägg:


Naziferefernser i Världen Idag: #23

Naziferefernser i Världen Idag: #22

Nazireferenser i Världen Idag: #20-#21

Nazireferenser i Världen Idag: #19

Nazireferenser i Världen Idag: #18

Nazireferenser i Världen Idag: #17

Nazireferenser i Världen Idag: #16

Nazireferenser i Världen Idag: #15

Nazireferenser i Världen Idag: #13-14

Nazireferenser i Världen Idag: #11-12

Nazireferenser i Världen Idag: #1-10

tisdag, juni 02, 2009

På vilket sätt ska samhället markera det ideala, Skånberg?

av TOR BILLGREN

På sin blogg försöker Tuve Skånberg förklara vad han egentligen menade med sina uttalanden i Dagen om KD:s förslag till ny, homoinkluderande familjepolitik. Han sa bland annat att "det [är] viktigt att samhället uttalar vilken typ av familj man vill stödja. Det är den där barn lever med sin biologiska mamma och pappa. Samhället måste stå för det ideala."

Jag kommenterade uttalandet med att fråga på vilket sätt han menar att samhället ska markera vad som är det ideala respektive det icke-ideala. Men något konkret svar lämnas inte på bloggen. Bara följande luddiga formulering:

Hur kan då samhället lyfta fram och förorda en familjebildning där barnen får växa upp med sina föräldrar, utan att därmed diskriminera de som väljer annorlunda? De redskap som samhället har för normöverföring är skolans läroplan, familjerådgivning, barn- och mödravårdscentral, och även den normbildande och opinionsskapande verkan som politiska beslut kan ge.


I en lång (men läsvärd) bloggkommentar ger prästen Liselotte Malmqvist dessa ord konkret innebörd. Hennes utgångspunkt är att det redan finns barn som lever under "ickeideala" former (regnbågsfamiljer, skilsmässor, adoptioner etc), och att man måste ta hänsyn till detta faktum vid utformandet av en barncentrerad familjepolitik:

Du talar om normöverföringen, men är det inte så att man i skola redan möter barn som är i dessa relationer, att man på barn- och mödravård möter mammor som redan är på väg att bli föräldrar i dessa relationer? Hur ska man i familjerådgivningen om ett homosexuellt par kommer dit för att få stöd och hjälp hålla samman hjälpa dem? “Avprogrammering?”. Ett onödigt hårt ord, jag vet.

Det finns idag mycket effektiva sätt för denna normöverföring. Det räcker att skicka hem en blankett från skola eller församling och på den skriva underskrift av, telefonnummer till: mamma och pappa istället för vårdnadshavare. Och därtill räkna med att barnet bor på en och samma adress alltid. Så har man tydligt slagit fast normen både till barn och föräldrar och sagt vad samhället tycker i frågan.


Det är, som Malmqvist visar, mycket svårt att föreställa sig hur samhällets markerande av det ideala inte skulle gå ut över barnen och stigmatisera dem.

Finanskrisen är heterosexualitetens kris

av TOR BILLGREN

Franklin Graham, son till den inflytelserike och mäktige pastorn Billy Graham har avlagt statsbesök i Tallinn, skriver Dagen. I helgen predikade han inför 30000 estländare i huvudstaden och talade bland annat om finanskrisen:
– Den globala ekonomiska krisen är en moralisk kris. Västvärlden har vänt Gud ryggen och ledare ber inte till Gud.

Detta är nonsens. Finanskrisen är om något den heterosexuella livsstilens kris. Krisens motor har varit föreställningen om den idela heterosexuella, kristna familjen med villa, två bilar och hundratusendollarsbröllop för dottern. Det är när folk har fått låna ihop pengar till sin heterosexuella mönstertillvaro som ekonomin har urholkats. Kollapsen var en tidsfråga.

Men var inte bankerna och låneinstituten omoraliska när de lånade ut pengar till folk som saknade täckning? Nej, inte ur ett kristet perspektiv. För det första uppfyllde de folks villadrömmar. För det andra gjorde de precis vad Jesus uppmanar oss att göra i liknelsen om talenterna (Matt 25:14f). Sträva efter vinst och tillväxt.

Jag raljerar en smula, javisst. Men jag vågar ändå påstå att den här tolkningen av finanskrisen ligger närmare sanningen än Grahams.

När föräldrarna är redo att prata sex är det för sent

av TOR BILLGREN

Nyamko Sabuni och Jan Björklund blev genast anklagade för att fiska i grumliga vatten med sin insändare i Dagens Nyheter i söndags, där de förklarade att nya skollagen inte kommer att tillåta några elever att frånvara från t.ex. simundervisning eller lektioner i sex och samlevnad. Och visst, artikeln fokuserade på ”invandrartjejer”, men det vore dumt att låta denna ensidiga betoning överskugga och relativisera bort själva problemet. Nämligen att det finns föräldrar som av kulturella, religiösa eller ideologiska skäl vill hindra sina barn från att ta del av viss information.

Dagen då det skulle komma en homosexuell till vår helsvenska och sekulariserade klass under sex- och samlevnadsundervisningen i åttan, fick en del av mina klasskompisar inte gå till skolan. Det är visserligen närmare 20 år sedan, men illustrerar ändå att det inte bara är hederskultur och religion som ligger bakom dessa attityder.

En av de mest kända sex och samlevnadsinformatörerna här i Sydafrika är artisten Pieter-Dirk Uys, även känd som divan Evita Bezuidenhout, en blandning av Dame Edna och Eddie Izzard. Hans frispråkiga sätt att tala om sex och aids med ungdomar får många föräldrar att se rött. De anser att det är upp till dem att ta upp dessa känsliga frågor – inte skolan eller någon avdankad transa. Och Pieter-Dirk Uys svar på kritiken är lika giltigt i Sydafrika som i Sverige: ”När ni är redo att tala om det, är det alltid redan för sent.”


Ur föreställningen "Evita praat Kaktus" som vi såg i Darling den 24 maj. I rollen som Evita Bezuidenhout: Pieter-Dirk Uys, en veteran inom Sydafrikansk satir.



Publicerad i förkortad version i Sydsvenskan den 2 juni 2009.

måndag, juni 01, 2009

Mindre psykiska problem hos barn i lesbiska familjer

av TOR BILLGREN

Barn i lesbiska familjer löper mindre risk för att drabbas av psykiska problem, skriver danska tidningen Politiken, som referar till en ny undersökning från Institutet för Folkhälsovetenskap vid Köpenhamans universitet.

Man jämförde hur stor del av barnen i lesbiska respektive heterofamiljer som hade fått psykiatrisk behandling för depression, personlighetsstörningar och anorexi. För barn som hade vuxit upp i heterofamiljer var siffran 5%, medan den var under 2% för barn som växt upp i lesbiska familjer.

Barnen är upp till 23 år gamla och tillhör den första generationen som från och med adoptionslagen 1999 blev adopterade av sin biologiska mors kvinnliga partner. Enligt Merete Laubjerg som är en av forskarna bakom undersökningen, visar resultatet att man inte behöver bekymra sig över den psykiska hälsan hos barn som växer upp i annorlunda familjer. En förklaring till resultatet kan enligt henne vara att lesbiska mödrar har byggt upp en särskild stabilitet, för att de genom sina liv stött på mer motstånd än heterosexuella.

Enligt professorn i psykiatri Per Hove Thomsen på Barn och ungdomssjukhuset i Århus kan det faktum att barnen är önskebarn också spela roll.
– Det är många andra barn också, men barn till lesbiska är det kanske i högre grad. Kvinnorna har gjort en extra insats för att bli gravida och det kan ha en stärkande effekt, säger Thomsen till Politiken.

(Tack Fredrik S. för tips.)