torsdag, juli 30, 2009

Pride är ingen duktighetsmanifestation

av TOR BILLGREN

Hoppas ni har en lika trevlig sommar som jag, kära bloggläsare. Jag har fortfarande mycket knagglig tillgång till Internet - och är lika glad för det. En kort kommentar om Pride kanske jag hinner skriva innan nätet går ner igen:

Det är många som vänder och vrider på Pride i dessa dagar. Måndagens ledare i Nya Wermlands-Tidningen menar att festivalens dolda syfte är "att driva på sexualiseringen av det offentliga rummet och politiseringen av det allra innersta av privatlivets helgd, nämligen sexualiteten" och att hbt-personer har kidnappats och "missbrukas som slagträ mot den borgerliga moralen, de traditionella familjevärderingarna och tvåsamhetsidealet". Och så kommer det mest formidabla missförståndet:

Frågan måste till slut ställas om detta evenemang verkligen är ägnat att öka den sociala acceptansen för homosexualitet, bisexualitet och transsexualitet?


Och svaret på den frågan är ett rungande NEJ! Pride riktar sig INTE till heterosexuella. Det är INTE någon sorts duktighetsmanifestation där hbt-personer ska visa att de kan rulla runt, sitta och ligga på kommando. Det är inget skyltfönster, utanför vilket majoritetssamhället kan stå och bedöma vilken grad av acceptans som är rimlig.

Nej, Pride är en fest för hbt-personer. Att sexualiteten hamnar i fokus är självklart, eftersom det just är kring denna som särarten, utanförskapet och gemenskapen kretsar. Rättigheter och respekt är inget man kollektivt måste göra sig förtjänt av, utan något man individuellt har rätt till.

måndag, juli 27, 2009

Så förtalar man homorörelsen utan att ta ordet i sin mun

Idag inleds Stockholm Pride som också är en stor högtid för den konservativa kristenheten. En av de årligen återkommande ritualerna är att dekonstruera själva ordet pride. En mycket populär variant av detta som jag sett tidigare år är att påminna om att det engelska ordet pride inte bara kan översättas med stolthet, utan även med högmod. Ja tåckna e di, sodomiterna...

En annan variant är att framställa stolthet som något alltigenom negativt och ont. Jag har sett det många gånger, och därför säger min erfarenhet att det inte var en slump att nedanstående text publicerades i fredagens Världen Idag, alldeles innan Stockholm Pride. Skribent: Daniel Viklund.

1. Stoltheten förutsätter och tar för givet – Ödmjukheten frågar och visar omtanke.
2. Stoltheten visar inte att den är imponerad –Ödmjukheten gläds med den som berättar.
3. Stoltheten frågar inte efter hjälp eller vägledning – Ödmjukheten söker råd och hjälp.
4. Stoltheten överdriver – Ödmjukheten ser något stort i det lilla.
5. Stoltheten kräver och förväntar sig – Ödmjukheten förväntar sig inget, men uppskattar allt.
6. Stoltheten hävdar sin rätt – Ödmjukheten är tacksam.
7. Stoltheten vill vara speciell och annorlunda – Ödmjukheten kan vara anonym och inser att alla är i samma båt.
8. Stoltheten vill inte bli tillrättavisad, den vill undervisa – Ödmjukheten lyssnar även om det verkar fel, den kanske inte vet allt…
9. Stoltheten kommer med ursäkter – Ödmjukheten säger förlåt.
10. Stoltheten är självklok och oberoende – Ödmjukheten är ett behovets barn.

Byt ut ordet Stoltheten mot hbt-rörelsen eller homosexuella, och vips går patiensen ut mitt framför ögonen. Varje punkt kan läsas som ett angrepp på eller förlöjligande av hbt-rörelsen och kampen för lika rättigheter. Det är lömsk och raffinerad antigayretorik, som när den avkodas avslöjar en skrämmande syn på vilket förhållande hbt-personer bör ha till det omgivande samhället. Sitt still i båten. Tro inte att du är något. Tjata inte så förbannat om rättigheter. Var osynlig. Det finns andra som känner dig bättre än du själv.

lördag, juli 25, 2009

Scientologernas aggressiva utställning om psykiatri

av TOR BILLGREN


Hitler och likhögar. Scientologerna försöker nyansera diskussionen om psykiatrin.

I lördags råkade jag se utställningen Dödens industri - psyikatri på Börshuset i Malmö. Bakom står "Kommittén för Mänskliga Rättigheter" och det tog ungefär en sekund att genomskåda det hela som ett scientologiskt propagandaarrangemang av gigantiska mått. Utställningen går ut på att utmåla psykiatrin är en helvetisk vetenskap som bedrivs av sadister, brottslingar och maktfullkomliga galningar med enda syfte att förstöra, plåga och mörda människor. Det bakomliggande syftet är förstås skapa skepsis och rädsla för konventionell och vetenskapligt vedertagen psykiatri, så att att scientologernas hemsnickrade terapi dianetik ska framstå som en seriös, fungerande och human metod.

Det anmärkningsvärda är inte att utställningen är kritisk mot psykiatri - utan den extremt aggressiva retoriken. Jag har faktiskt aldrig sett något liknande när det gäller selektiv framställning och demonisering. Här ligger antigayretorikerna i lä, även de mest extrema.

Det är avslöjande att orden scientologi, dianetik eller L. Ron Hubbard (scientologernas framlidne grundare och guru) inte förekommer på något ställe i utställningen. Det faktum att scientologerna ser sig tvungna att använda ett täcknamn, som dessutom doftar starkt av FN, vittnar om att de är väl medvetna om hur komprometterad rörelsen och de egna varumärkena är. Paradoxalt nog komprometteras den ännu mer av en utställning av denna kaliber.

Dödens industri kommer enligt KMR:s hemsida till Stockholm i oktober. Se den och få en formidabel uppvisning i aggressiv och oärlig retorik av den absolut lägsta sorten.

Länkar:

Kommittén för Mänskliga Rättigheter

Psychiatry: An Industry of Death (Wikipedia)

Citizens Commission on Human Rights (Wikipedia)

onsdag, juli 22, 2009

Katolsk livsstil främjar dödssmitta

av TOR BILLGREN

Dagen ger idag ett bra exempel på hur destruktiv den kristna, och speciellt den katolska livsstilen kan vara. Tidningen rapporterar om hur vissa brittiska kyrkor dragit in nattvardsvinet och vigvattnet, för att de utgör uppenbara smittovägar för svininfluensan. Åtgärden visar att kristendomen i sin naturliga utövning främjar smitta och ohälsa.

Etiketter:

Nya äktenskapslagen innebär komplettering, inte ersättning

av TOR BILLGREN

Var gärna kritiska mot den könsneutrala äktenskapslagen! Motsätt er gärna att homosexuella får samma villkor och rättigheter i samhället som heterosexuella! Men snälla, gör det utan att blanda in fantasier och egenhändigt ihopsnickrad låtsasfilosofi. Skriv hellre "Det strider mot min övertygelse". Det blir så oerhört mycket trovärdigare då.

I en debattartikel i dagens Svenska Dagbladet trasslar kyrkoherde emeritus Sverker Tronêt till det ordentligt. Utrdrag:

På vägen [mot det könsneutrala äktenskapet] gör man sig av med den grundläggande distinktionen mellan manligt och kvinnligt och ersätter den med en differentiering efter sexuell orientering. Frågan är om man inte därmed inför en ny androgyn antropologi och underminerar hela den judisk-kristna människosynen.

En kulturs grundläggande struktur är beroende av de sexuella kategorierna. Sexualiteten är av fundamental betydelse inte endast för de enskilda individernas liv, utan också för samhällsstrukturen och hur den erbjuder verkligheten till sina medlemmar. Den lobby som vill öppna äktenskapet för homosexuella, åstadkommer medvetet eller omedvetet en fundamental arkitektonisk förändring av hela förståelsen av den mänskliga naturen och av den helt grundläggande könsdifferentieringen. Deras tänkande som driver denna fråga innehåller motsägelser: De önskar att homosexuella par skall kunna omfattas av äktenskapslagstiftningen och bli en del av den äktenskapliga institutionen, samtidigt som deras grundläggande antropologi undergräver och tömmer hela institutionen på dess innehåll.


1. Att göra äktenskapet könsneutralt innebär inte att man "ersätter" kategorierna manligt och kvinnligt eller ens heterosexualiteten. Den nya lagen innebär en komplettering, inte ersättning.

2. På samma sätt innebär den nya äktenskapslagen inte att äktenskapsinstitutionen töms på sitt innehåll. Det kompletteras och förstärks. För Tronêt kan väl inte med innehåll mena ordstäv som "Män kommer från Mars och kvinnor från Venus", eller den barnsliga leken med skruven och muttern? Det skulle reducera äktenskapet till en bekräftelse på att människor kan ha sex med varandra. (Något som förvisso inte exkluderar homosexuella. Homosexeulla kan ha sex...)

3. Tronêt tycks som så ofta i debatter av detta slaget utgå från att heterosexualitet är en konstruktion som måste läras in. Det är alltid lika rörande att se hur konservativt kristna debattörer möts med queerfeminister på vänsterkanten i denna fråga.

4. "Sexualiteten är av fundamental betydelse inte endast för de enskilda individernas liv", skriver Tronêt "utan också för samhällsstrukturen och hur den erbjuder verkligheten till sina medlemmar." Det är ett uttalande som lämnar många oroande frågetecken, särskilt om man läser det med konservativa glasögon. Vilken verklighet är det Tronet vill att samhället bör erbjuda sina medlemmar? Vilken samhällsstruktur är han ute efter? Hur ska den eftersträvansvärda strukturen och verkligheten kommuniceras och implementeras? Vad skulle detta innebära individens fri- och rättigheter?

5. Det könsneutrala äktenskapet leder till "en fundamental arkitektonisk förändring av hela förståelsen av den mänskliga naturen", skriver Tronêt. Det är givetvis helt fel, i alla fall om man med förändring menar försämring. För är det något det könsneutrala äktenskapet gör, är det att öka försteålsen för den mänskliga naturen, eftersom homosexualiteten är en del av denna. Att förminska eller dölja homosexualiteten i samhället innebär däremot att förståelsen blir bristfällig.

lördag, juli 18, 2009

Maranatafolkets högtid närmar sig

av TOR BILLGREN

Maranatafolkets årliga högtid Pridefestivalen närmar sig med stormsteg. Samfundet firar traditionsenligt festivalen genom att ge sig ut på gator och torg med plakat och gitarrer, iförda fantasifulla dräkter tillverkade av säckväv. Traktaten sprids för vinden som konfetti.

Läs gärna äldstebrodern Berno Vidéns uppladdningstext inför firandet. Det går inte att missta sig på hans engagemang. Notera särskilt hur subtilt han demonstrerar sitt innerliga förakt för Jonas Gardell och hans familj i slutet av texten.

Ytterligare lögn eller bara missförstånd?

av TOR BILLGREN

Det är något skumt med Dagens artikel om ett tumult vid Hultfredsfestivalen, där två bibelutdelare ska ha omhändertagits av polis. Utdrag:

Två av Street Churchs medlemmar, en man och en kvinna, stötte [...] på särskilt svåra problem. De fördes bort av vakter och visiterades. Därefter kom polis och skjutsade i väg dem till en busshållplats en kilometer bort från festivalområdet.

- En polisman sade till oss att om vi återvände så riskerade vi att häktas, berättar mannen. Han är 30 år och jobbar inom databranschen. Kvinnan som omhändertogs är en 45-årig lärare.

- Jag uppfattade vaktchefen och hennes vakter som oprofessionella. Jag gjorde inget motstånd mot vakterna eller höjde min röst mot dem. Jag önskade dock att vi hade fått samtala om saken så att vi hade fått en lösning på problemet.

Men något utrymme för samtal fanns inte. De omhändertogs för "störande av allmän ordning".

Den 30-årige medlemmen gick inte tillbaka till området, eftersom han ju hotades av häktning om han gjorde det.

Precis som tidningen nämner tidigare i artikeln är häktning inget en polis kan göra eller ens hota med. Det är en åtgärd som beslutas av domstol. Att en polis skulle ta ordet i sin mun på det sätt som artikeln beskriver är fullständigt osannolikt. Det behöver förstås inte betyda att den 30-årige mannen far med osanning, kanske blandar han bara ihop begreppen.

Det faktum att Street Church är inblandad i historien, främjar dock inte trovärdigheten. I sin inkarnation Biker Church publicerade de 2007 ett så kallat Barnmanifest, som vid närmare granskning inte handlade så mycket om barnens väl och ve, utan bara var ett förtäckt och taffligt angrepp på homorörelsen. Manifestet är vilselsedande och innehåller grova lögner, bland annat att RFSL och RFSU skulle lobba för sex med minderåriga. Jag granskar manifestet mer ingående här.

Fotnot:
Även Per Westberg skriver om saken.

fredag, juli 17, 2009

"Det onaturliga ligger i att de får lustar som går emot deras natur"

av TOR BILLGREN

Jag önskar åter lyfta upp en klarsynt och mycket läsvärd teologisk utläggning av Christoper Aqurette, ur tråden Gallring bland Dagen-kommentarerna. Jag fetar efter eget behag:

MannyPacquiao:
"Menar du att kristna som anser homosexualitet vara en synd gör det för att de är homofober och inte pga slutsaterna de drar när de läser bibeln?"

Ja, precis så.

De "teologiska argument" som framförs bygger på en homofobisk tolkningstradition och har mycket lite stöd i texterna som åberopas. I Tredje Mosebok står bara att män inte ska ligga med män som med kvinnor. Det står i anslutning till en lång och utförlig beskrivning av de regler som gäller för hur män ska ligga med kvinnor och måste naturligtvis läsas i sin kontext. Detta gör inte den där majoriteten kristna som du hänvisar till. De väljer den för homosexuella mest ofördelaktiga tolkningen i syfte att legitimera sina egna åsikter om homosexualitet. De väljer att vara homofober och skyller på Gud.

Läser man Romarbrevet och Paulus texter noggrant så märker man att han skriver om heterosexuella som straffas med homosexualitet. Det onaturliga ligger i att de får lustar som går emot deras natur. Vem vet, om Gud blir arg under Pride så kanske han straffar bögarna med heterosexuella drifter som går emot deras natur. Det vore i så fall jämförbart med det straff som Gud gav männen och kvinnorna i Paulus text. Men de homofobiska teologerna väljer att kasta om texten så att straffet blir synden. Men eftersom vi har texten så kan varje homosexuell man och kvinna stå stark i förvissningen om att den synd Paulus beskriver är avgudadyrkan, för vilken alltså de heterosexuella straffas med för dem onaturliga homosexuella drifter.

Det är trist att den homofobiska teologin fått stå oemotsagd under så många sekel. Det är hög tid att andra mer bibeltrogna teologer utmanar mörkermännen som bara vill sprida sitt hat och gömma sig bakom Gud.

Den litauiska lagens långtgående konsekvenser

av TOR BILLGREN

Vad handlar den kontroversiella litauiska lagen egentligen om?

Världen Idag skriver att lagen syftar till att begränsa "propaganda, riktad till barn och ungdomar, som ger en positiv bild av homosexualitet och bisexualitet." Tidningen framställer det som att det handlar om att man vill hindra hbt-organisationer från att "propagera" på skolor eller annan verksamhet som riktar sig direkt till barn och ungdomar. Att det alltså skulle röra sig om en väldigt begränsat ingrepp i yttrandefriheten.

Men detta är bara halva sanningen. För vad det egentligen handlar om är att "skydda minderåriga mot de skadliga effekterna av allmän information" (citat från Kyrkans Tidning, min kursivering). Vi talar alltså om all form av information i medier och det offentliga rummet som kan tänkas kunna nå barn och ungdomar. Det betyder att hbt-organisationer inte kommer att få annonsera eller sprida information om sin verksamhet, än mindre demonstrera (den rätten är visserligen redan begränsad i den befintliga lagstiftningen). Att skolor inte kommer att få hålla nyanserad och vetenskaplig undervisning om homosexualitet. Att hbt-relaterade diskussioner radio och tv måste utmynna i en negativ bild av homosexualitet. Att det blir förbjudet för homosexuella att visa ömhet eller hålla varandra i handen offentligt. Att internet och tv kommer att censureras. Framförallt innebär det att en redan hårt ansatta och demoniserade människor i Litauen får det ännu svårare.

Okunskap är grunden för alla förutfattade meningar och negativa föreställningar. Kunskap och öppen information är nyckeln till tolerans och förbättrade villkor. Litauen visar med sin nya lag att de fruktar kunskapen. Att öppen information och yttrandefrihet är ett hot mot det konservativa och religiöst traditionalistiska samhället. Kanske ska vi vara tacksamma för att de så öppet och ogenerat demonstrerar de ödesdigra konsekvenserna av att blanda samman religion och politik.

Kommer åsikterna om hatbrott att svänga nu?

av TOR BILLGREN

Vissa kristna opinionsbildare har under många år kritiserat hatbrottbegreppet. Världen Idags Mats Tunehag har kallat hatbrott "ett hot mot demokratin" och man får ofta höra att människor som inkluderas i hatbrottsparagrafen skulle värderas högre än andra medborgare. En annan vanlig ståndpunkt är att hatbrottsbegreppet påstås vara skräddarsytt för att skydda homosexuella och muslimer, trots att ordet "trosbekännelse" finns med i definitionen.

Men i samband med redovisningen av 2008 års statistik har BRÅ förtydligat hatbrottskriterierna:

När det gäller hatbrott på grund av religion har Brå tidigare endast fört statistik över anmälningar som gällt judar och muslimer. Men från och med 2008 inkluderar man även hatbrott mot personer på grund av kristen religion. Det kan till exempel handla om skadegörelse och klotter på kyrkor och församlingslokaler, eller kränkningar och hot mot enskilda personer. (Dagen)

Det ska bli mycket intressant att ta del av vad kristna opinionsbildare tycker om det här. I dagens Dagen välkomnar chefredaktören Elisabeth Sandlund förtydligandet och framhåller hatbrottsbegreppets relevans. Men vad kommer de tidigare motståndarna att tycka? Att kristna värderas högre än ickekristna medborgare? Att hatbrottsbegreppet är odemokratiskt? Att det är framlobbat av högljudda kristna lobbyorganisationer? Att det syftar till att ge kristna en gräddfil i rättssystemet? Jag avvaktar med spänning!

Fotnot:
Jag tycker inte att hatbrottsbegreppet är oproblematiskt. Men om det nu ska finnas, är det rimligt att såväl sexuell läggning som trosbekännelse inkluderas i bestämmelserna.

torsdag, juli 16, 2009

Nazireferenser i Världen Idag: #29

av TOR BILLGREN

29.
2009-06-22: Religionsfriheten måste prioriteras!
Extrem ateism och islam har skapat mest ofrihet, även om deras ideologier i mångt och mycket skiljer sig från varandra. 1900-talets största folkmördare var ateistiska despoter och regimer som Stalin, Hitler och Mao.

Gallring bland Dagen-kommentarerna

av TOR BILLGREN

Diskussionerna på Emanuel Karlstens blogg (den första och den andra) har sedan länge kantrat från frågan om varför man som kristen blir glad över att yttrandefriheten och det offentliga samtalet stryps kring ett ämne som rör en redan förföljd grupp i Litauen, till det sedvanliga och tvärlåsta repeterandet av antigayretoriska slentrianargument. Här kommer några exempel:

1.
Att det är homolobbyister som ligger bakom alla "Glad"-klickningar under artikeln om Litauens nya lag för att skapa bilden av att homosexuella är förföljda. Denna insinuation motbevisas lätt av att många i de båda diskussionerna hyllar lagen.

2.
Att homorörelsen är en "propagandaapparat som lockar människor in i ett destruktivt levnadsmönster", och att det därför är bra att Litauen antagit den aktuella lagen. Här finns två klassiska antigayretoriska stereotyper:

I: Att homorörelsens agenda är att rekrytera människor för att göra dem homosexuella. Snarrrk! Homorörelsens agenda är att underlätta för dem som är homosexuella genom att sprida adekvat information och skapa opinion för förbättrade villkor för homosexuella.

II: Att det skulle vara destruktivt att leva som homosexuell. Det finns inget i homosexualiteten som i sig är destruktivt. Däremot kan man som homosexuell (eller heterosexuell) individ ägna sig åt beteenden och utföra handlingar som är destruktiva.

3.
Att det är förbjudet att yttra kritik mot homosexuella eller ha synpunkter på homosexualitet. Att man blir förföljd och trakasserad om man gör detta. Det påstås till och med att homofobi skulle vara ett brott. Inget av detta är sant. Det som är förbjudet i lag är att hetsa eller uppmana till våld. HD-domarna mot Åke Green och Leif Liljeström visar att takhöjden för "diskussioner" om homosexualitet "i religiös kontext" i det närmaste är obegränsad. Men kristenheten tycks inte vara nöjda med detta. De VILL att det ska vara förbjudet. Så de påstår det gång på gång på gång. Mot bättre vetande.

4.
Att rättigheter för homosexuella och värnande om deras trygghet skulle stå i motsats till värnandet för kärnfamiljen och heterosexualiteten. Att förbättrade villkor för homosexuella skulle underminera Familjen och Äktenskapet. Detta är ett orsak-verkan-förhållande som är totalt gripet ur luften. Varför skulle det vara så?

5.
Att Elisabeth Ohlson-wallin jämställer Göran Hägglund med nazister i utställningen "In hate we trust". Det gör hon inte. Däremot tar upp om fördomar, ogina föreställningar, antigayretorik och våldsbrott som drabbar homosexuella och deras familjer och pekar på sambandet mellan retorik och handling. Hon kan inte hjälpa att antihomosexuella strömningar främst förekommer bland religiösa och högerextremister. Den som kritiserar konstnären för detta skjuter budbäraren istället för att ägna några allvarliga tankar om varför det förhåller sig på det sättet som hon beskriver.

6.
Och så är det förstås ett himla fokus på själva sexet. Många tycks utgå från att det är människors sexuella praktik, det vill säga vad de gör i sängkammaren, som ska ligga till grund för vilka rättigheter och villkor man ska ha i samhället och inom de religiösa samfunden. Den typen av arugment blir giltiga först i det ögonblick man avkräver räkenskap för hur heterosexuella par har sex med varandra. Ty det finns många sätt att synda sexuellt, även om akten äger rum mellan gifta makar...

7.
En som har lagt många timmar på debatten är antigayideologen Stefan Pehrson (som då och då även medverkar i Världen Idag). Dagens mest sensationella uttalande är att yttrandefriheten bör inskränkas:

Faktum är att det ÄR glädjande att man kan förbjuda tal som hävdar det som är ohållbart. Som kristen bör man inskärpa att att fasthållande vid synden hindrar vägen till Gud. Vi har det ansvaret.

Med det glädjebudskapet drar vi streck för ikväll.

Fixa idéer och polariserade föreställningar

av TOR BILLGREN

På Dagen.se kan man som läsare gradera det tidningen skriver beroende på om man blivit Upplyst, Glad, Förvånad, Ledsen eller Arg av artikeln. Igår noterade Emanuel Karlsten i en bloggpost att 40% av de som angivit sitt känsloläge efter att ha läst artikeln om att Litauen förbjuder nyanserad och vetenskaplig information om homosexualitet hade valt Glad. Förvånad frågar han sig hur så många bli glada av att yttrandefriheten kring ett känsligt ämne begränsas, och konstaterar medvetet provocerande att ”all vett försvinner när homosex kommer på tal.”

Det är mycket bra att Karlsten tar upp detta och diskussionen som följer blogginlägget är en formidabel uppvisning i de polariserade föreställningar och fixa idéer som råder inom stora delar av kristenheten när det gäller homosexualitet.

Detta är ett provisoriskt inlägg om diskussionen som syftar till att uppmärksamma den. Jag är precis på väg till Östra Karup för att titta på konst och har inte tid att analysera just nu. Men i eftermiddag kommer en komplettering. Tills dess: mycket nöje.

Fotnot
Klockan 10:45 idag fördelade sig känslolägena efter litauenartikeln så här:
Upplyst (8%)
Glad (25%)
Förvånad (14%)
Ledsen (14%)
Arg (37%)

onsdag, juli 15, 2009

Dumstrut över Litauen

av TOR BILLGREN

Det har varit många turer kring det litauiska lagförslaget om förbud mot "homopropaganda" det senaste året. Men nu är lagen trots allt antagen, skriver Dagen och Svenska Dagbladet:

[L]agen träder i kraft den 1 mars nästa år. I syfte att skydda barn får man inte sprida positiv information om till exempel homo- eller bisexualitet, polygami, flera typer av våld, spel och dobbel, hypnos samt dåliga vanor vad gäller mat, hygien och motion.

Hbt-personers yttrandefrihet och demonstrationsrätt är redan starkt begränsad i den litauiska lagstiftningen och den nya lagen försämrar situationen ännu mer. Lagen kommer att innebära censur av Internet, annonser, filmer, böcker, tidningar – ja allt som minderåriga kan "riskera" att råka se. Det kommer förstås även att vara kriminellt att diskutera homosexualitet i skolor på ett sakligt och vetenskapligt sätt.

Det positiva i sammanhanget är att lagen tydligt demonstrerar riskerna med att låta populistiska och konservativa kristna krafter påverka lagstiftningen i ett land. Lagen kommer också att lyfta fram hyckleriet hos dem som i vanliga fall brukar framställa sig som yttrandefrihetens objektiva riddare. Det är även positivt att lagen antas just nu, när Sverige är EU:s ordförandeland. Jag förväntar mig storslagen och dräpande retorik från regeringshåll.

Här ligger mina tidigare texter om lagen:

Litauen ett steg närmare strypt yttrandefrihet

Litauens lag om strypt yttrandefrihet härmed antagen

Litauens turistinformation svarar

Litauisk vansinneslag stoppas

måndag, juli 06, 2009

Personliga vendettor på Världen Idags ledarsida

av TOR BILLGREN

Ruben Agnarsson har ofta svårt att skilja på sitt engagemang i Livets Ord (där han bland annat var informationsansvarig under de turbulenta åren på 80- och 90-talet) och sitt uppdrag som ansvarig utgivare och ledarskribent på Världen Idag. När det blev känt att Livets Ord-kritikern Per Kornhall blivit sakkunnig på Skolverket, skrev Agnarsson en bitter och affekterad ledare där han lanserade teorin att Kornhall och andra medelmåttor (Agnarssons uttryck) infiltrerat samfundet för att sedan kunna hoppa av och skapa sig en karriärväg som initierade Livets Ord-kritiker. (Här ligger mitt blogginlägg om ledaren.)

I kommentarfältet kritiserar flera skribenter Agnarssons omotiverade och spekulativa personangrepp och idag bemöter en av de uthängda personerna artikeln i tidningen. Agnarsson svarar direkt, men istället för att kommentera bemötandet i sak eller be om ursäkt, som vore det enda värdiga och seriösa, utökar han angreppet till personens familj.

Eftersom det ständigt förnekas att Livets Ord har en exklusiv särställning på Världen Idag, kan Agnarssons handlande endast ses som personliga vendettor mot individer han haft konflikter med i tidigare karriärer. Det är obegripligt att någon kan tillåtas att föra den typen av kampanjer på ledarplats i en tidning som gör anspråk på att vara seriös och oberoende.

söndag, juli 05, 2009

Lästips: Granskning av Pink Swastika

av TOR BILLGREN

Nope, Antigayretorik är inte tillbaka ännu. Jag har seglat och umgåtts med långväga vänner, och Venedig står för dörren. Internet flyter borta i horisonten och avlägsnar sig allt mer.

Men jag vill passa på att tipsa om Warren Throckmortons utmärkta genomgång av antigayextremisten Scott Livelys bok Pink Swastika. Jag har skrivit mycket om både honom och boken tidigare (sök på namnen med bloggens sökmotor uppe till vänster) och kommer så småningom att skriva en längre artikel om Lively till mitt antigaykabinett. Throckmortons texter om Pink Swastika ligger samlade i den här länken.