måndag, augusti 31, 2009

Föredömligt klarspråk från Pingst

av TOR BILLGREN

Sydsvenskan inleder idag en artikelserie hur om de olika religiösa samfunden ser på det könsneutrala äktenskapet. Landets judiska församlingar uppges vara splittrade. Malmös konservativa församling säger nej, medan Stockholms mer liberala säger ja:
– Som judar vet vi vad det innebär att vara utsatta för diskriminering. Då ska vi inte vara de som diskriminerar själva, säger Lena Posner-Körösi, ordförande för Judiska centralrådet till Sydsvenskan.

Svenska Kyrkan säger ja, Missionskyrkan säger kanske och Pingstkyrkan bestämt nej. Sten Gunnar Hedin, ordförande för Pingstkyrkans vigselnämnd, talar klarspråk på ett föredömligt sätt.

– Visst är det diskriminering, och det är egentligen odemokratiskt. Våra ämbetsmän kommer att välja bort medborgare som har laglig rätt att bli betjänade.

Så varför avsäger ni er inte vigselrätten? Ni har ju diskuterat det tidigare.
– Vi har varnat för just detta, och föreslog därför en civilrättslig lösning där staten hade hand om giftermålen. Men regeringen valde att stoppa huvudet i sanden. Nu ger oss lagstiftaren den här möjligheten, och då tänker vi inte avsäga oss vigselrätten.

Ni resonerar: ”Vi varnade för det här, det är inte vårt fel att vi kommer att diskriminera folk.”
– Där har du det. Men vi är inte glada över detta. Det kommer att dyka upp fall där vi säger nej till homosexuella, och det blir jobbigt. Jag skulle också tycka att det var jobbigt att bli diskriminerad.


Hedin gör det enda värdiga, skrotar hårklverierna och kallar samfundets hållning för vad den är. Men jag stödjer ställningstagandet. Det är inte rimligt att tvinga präster etc att viga homosexuella par.

Morgondagens artikel handlar om islam.

onsdag, augusti 26, 2009

Om Ted Kennedy

av TOR BILLGREN

Läs gärna Bengt Helds inlägg om den igår avlidne Ted Kennedy, som arbetade mycket för hbt-personers rättigheter.

fredag, augusti 21, 2009

Nazireferenser i Världen Idag: #33

av TOR BILLGREN

33.
2009-08-21: Storebror ser oss bättre än någonsin
Redan i dag har den globala rädslan för terrorism bland annat i Sverige lett till den beryktade FRA-lagen, som på flera punkter gör avsteg från nämnda FN-konvention: ”Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens…” (artikel 12).

Konventionen om de mänskliga rättigheterna skrevs efter Andra världskriget, då man fortfarande hade nazisternas fruktansvärda kontrollstat i färskt minne.

måndag, augusti 17, 2009

Mord- och tortyrkampanj i Irak under 2009

av TOR BILLGREN

Det har under flera år rapporterats om systematiska förföljelser av homosexuella i Irak. Idag publicerar Human Right Watch en rapport om situationen där de slår fast att det svept en mord- och tortyrkampanj mot homosexuella över landet under 2009. Rapporten heter They Want Us Exterminated - Murder, Torture, Sexual Orientation and Gender in Iraq, och DN refererar:

Hundratals homosexuella män har hittats döda, dumpade på gator och avfallshögar, i många fall stympade på groteska sätt, exempelvis med avskurna könsorgan. Flera läkare som HRW talat med berättar om att dussintals män har kommit in till bårhusen, mördade genom att någon sprutat in lim i deras anus.

Homosexuella män som HRW har intervjuat talar om att de numera måste hålla sig gömda för att inte rövas bort av böghatare. Uppenbarligen torteras infångade homosexuella för att de ska avslöja andra personer med samma sexuella läggning. Bögjägarna har i alla händelser rikligt med information om vilka personer det rör sig om.

[...]


...det är högst sannolikt enligt HRW:s sagesmän att stöd för torterarna och mördarna av homosexuella också kommer från högre politiskt och religiöst håll.

Våldsvågen mot bögar började nämligen i den så kallade Sadr-staden i Bagdad, som är ett fäste för den fundamentalistiske shiamuslimske pastorn och politikern Moqtada Sadrs [...] Mahdimilis. Denne tidigare mycket militante shialedare har på sistone hållit sig i bakgrunden. Men källor som HRW talat med hävdar att antibögkampanjen delvis är en satsning av Sadrs anhängare att återvinna politiskt initiativ genom att framträda som "främjare av social rening".

Företrädare för Mahdimilisen har också uttryckt uppfattningen att militära aktioner ska råda bot på "feminiseringen av irakiska män".

HRW citerar också en bögjägare som framträtt i irakiska massmedier och förklarat kampanjen med hänvisning till den USA-ledda ockupationen av Irak: han och hans kamrater angriper i själva verket "en allvarlig sjukdom i samhället som spritt sig snabbt bland ungdomar efter att den introducerades i Irak av amerikanska soldater. Dessa (homosexuella) vanor tillhör inte det irakiska samhället och vi måste eliminera dem". [...]

"En allvarlig sjukdom i samhället"...? Typ "en djup cancersvulst på samhällskroppen", eller...?

Tidigare poster om Irak:

5 oktober, 2006
Islamistkräk mördar homosexuella i Irak

29 januari 2007
Verkligheten opassande i Irak

20 april, 2009
Möjlighet skänka ett bidrag till Iraqi LGBT.

21 april, 2009
Mer om Irak


090818: Även i SvD och Dagen.

Nazireferenser i Världen Idag: #31 - #32

av TOR BILLGREN

31.
2009-08-17: Vad är människan värd?
Idéer har betydelse och får konsekvenser. Det vet vi alltför väl även genom nazism och kommunism vars ideologier innefattar ett relativt människovärde. Men det är inte bara totalitära idésystem som är farliga för människan – och särskilt för de mest utsatta och svaga.


32.
2009-08-17: Vad är människan värd?
[Cass Sunstein] har också föreslagit att djur ska ges rättslig status för att kunna åtala människor som behandlar dem illa. Många djurrättsaktivister ser detta som självklarheter.

Det gjorde även nazisterna – som var stora djurvänner – men inte människovänner. Koncentrations­lägerchefen Himmler kallade jakt för ”mord av oskyldiga”. Hermann Göring hotade skicka de som behandlade djur illa till koncentrationsläger. Synen på människan och människans värde får konsekvenser.

söndag, augusti 16, 2009

Absurda konsekvenser av censur

av TOR BILLGREN

Nytt sensationellt världsrekord på 100 meter! Den regerande världsmästaren Usain Bolt putsade sitt rekord från 9,69 till 9,58. Tvåan Tyson Gay kom in på 9,71. Inte dåligt!

Loppet får mig att påminnas om en komisk incident förra sommaren, då den högerkristna nyhetsbyrån One News Now demonstrerade de absurda konsekvenserna av sin strävan att med alla till buds stående medel motarbeta homosexuella. Jag skrev om saken i inlägget Fundamentalistisk censur när den är som bäst (1 juli 2008), som härmed repriseras:

* * *

En av högerkristenhetens strategier för att demonisera homosexualitet, är att censurera bort alla positiva associationer till fenomenet, t.ex. ordet "gay". För att slippa att manuellt sitta och sätta gay inom citationstecken eller ersätta ordet med synonymer, filtreras nyhetstelegrammen genom ett finmaskigt nät innan de hamnar på One News Now. Filtret ersätter olämplig vokabulär med mer religiöst korrekta ord, till exempel blir gay automatiskt homosexual.

Vad programmerarna på One News Now emellertid inte har tänkt på, är att Gay också kan vara ett efternamn. Det finns till exempel en känd Mozartkännare som heter Peter Gay. Och en sprinter som lystrar till Tyson Gay. Så här fint blev telegrammet om den sistnämndes seger i en 100-meterssemifinal i helgen:



Synd att One News Now inte slog till med storsläggan när de ändå var i farten. Tänk om de hade låtit gay ersättas av sodomite. Då hade vi fått ett nytt tandkrämsmärke: Tyson Sodomite. Eller kanske en tecknad superhjälte?

Teokratins återkomst #2: Kyrkan stoppar opera

av TOR BILLGREN

Katolska kyrkan på Sicilien säger nej till den senaste uppsättningen av Pietro Mascagnis opera "På Sicilien" (Cavalleria Rusticana), skriver Dagen. Kyrkans ogillande av föreställningen får till följd att den nu förbjuds.

Operan skulle ha uppförts i den sicilianska staden Caltagirone. Kykorådet i staden har efter överläggningar enats om att operan är "omoralisk", rapporterar italienska La repubblica.

Operan skulle uppföras i samband med de festdagar i staden då man av tradition hyllar jungfru Maria.

Kyrkorådet i Caltagirone menar att uppförandet av Mascagni-operan inte går ihop med den religiösa högtiden, skriver TT.

"På Sicilien", eller "Cavalleria Rusticana", skrevs 1890 och handlar om en hemvändande soldat som finner att hans kvinna har hittat en annan.


Huruvida det är själva operan eller bara den aktuella uppsättningen som stoppats framgår inte helt tydligt av artikeln. Klart är i alla fall att festdeltagarna i Caltagirone inte kommer att få njuta av det berömda mellanspelet ur operan under högtiden:

Texttips: Teokratins återkomst i Europa

av TOR BILLGREN

Jag vill tipsa om filosofiprofessorn Per Bauns utmärkta debattartikel i SvD, där han kritiserar Irlands nyligen antgana blasfemilag. Utdrag:

En demokrati kan, för att skydda allas rätt till frihet, förbjuda uppvigling till våld, men den kan inte förbjuda åsikter bara för att de gör människor upprörda. Vi har inte en rätt att slippa åsikter som vi ogillar. Det som nu skett i Irland vittnar om religionens återkomst i politiken.

[...]

Under förevändning att skydda troende från kränkning erbjuder man ett redskap för fanatiker att sätta munkavle på sina kritiker. Det är bara att bli tillräckligt upprörd, så kan man få hjälp av domstolarna.

En demokrati värd namnet kan emellertid inte leva klämd mellan fanatikers krav på anpassning och de räddhågsnas oro för att inte vara nog till mötesgående. EU:s demokratiska trovärdighet fordrar färre, inte fler lagar mot blasfemi. Sverige har som ordförandeland ett ansvar att klargöra detta.

Homosexualitet i Sydafrika

av TOR BILLGREN

Signaturen Anonym ställde i föregående inlägg lite frågor om Sydafrika, som jag gärna besvarar. Det blir dock lite flyktigt, utan referenser. Det kanske kommer ett mer ingående och underbyggt inlägg om saken i framtiden.

Frågorna:

Hur är det för homosexuella där, de facto?

Märks det att apartheidsystemet funnits? Hur?

Hur är retoriken hos politiker; konservativ eller liberal i relation till Sverige angående homosexuellas rättigheter?



Svaren:

Homosexuella handlingar mellan män var illegala under apartheidtiden (t o m 1994) och kunde ge upp till sju års fängelse. Försvarsmakten hade befogenhet att tvinga homosexuella anställda till könsbyte. Denna hårda attityd hade dock inte med själva apartheidsystemet att göra, utan var mer en konsekvens av det sydafrikanska samhällets konservatism och stränga religiositet. (Läs mer om religionens roll och apartheidteologin i det här inlägget.) Efter att demokrati infördes 1994 förbättrades villkoren för homosexuella snabbt.

Landet införde år 2006 som femte land i världen äktenskap för homosexuella efter en lång rättslig följetong. Som homosexuell har man alltså lagen och konstitutionen på sin sida. Retoriken från politiskt håll är oftast positiv och inkluderande. Flera tongivande personligheter, som Inkathaledaren Mangosutho Buthelezi och ärkebiskop emeritus Desmond Tutu är ivriga försvarare av homosexuellas rättigheter (se här och här), samtidigt som nuvarande presidenten Jacob Zuma uttalat sig väldigt negativt. I en intervju för några år sedan sa han att homoäktenskapen är vanhedrande för landet, och att han när han var ung inte skulle tveka att slå ner en bög. Detta bad han senare om ursäkt för, och förklarade – som så ofta – med att han är en ”zulu-man”. (Nästan som i Fawlty Towers: "He's from Barcelona...")

Men Zumas uttalande är en bra indikation på den folkliga opinionen, som överlag är negativ. Det finns politiska krafter som kräver folkomröstning om homoäktenskapen, t.ex. det svarta separatistpartiet AZAPO. De svarta folkgrupperna anser överlag att homosexualitet är oafrikanskt, och det går inte heller ihop med afrikandernas (d.v.s. de vita boernas) konservativa och traditionella machovärderingar. Jag har aldrig träffat på så många hemliga och diskreta homosexuella som bland vita män i Sydafrika. De KAN helt enkelt inte komma ut ur garderoben. Bland svarta tycks det finnas viss tolerans mot bögar som antar en extremt feminin persona, det vill säga som inte ruckar på könsrollerna.

Ett tragiskt fenomen, särskilt i kåkstäderna är ”korrektionsvåldtäkter”, där lesbiska utsätts för grymma övergrepp. Flera lesbiska har även mördats de senaste åren.

På många sätt är homosexualitet fortfarande tabu och osynliggjort – även inom medicinen och forskningen. I våras uppmärksammades till exempel att det inte finns någon som helst HIV-statistik där homosexuella är inkluderade som kategori.

På det individuella och personliga planet är situationen dock en helt annan. Stellenbosch är en tämligen tolerant studentstad (gaypuben heter ”The Mystic Boer”) och Kapstaden är känd för sin pridefestival – Mother City Queer Project. Bed & Breakfast-värdinnan som vi bodde hos i början flyttade utan anmodan ihop våra sängar direkt när hon förstått att vi var ett par. Inga av våra vänner (och bland dem finns boer, zuluer, sotho, färgade, engelsmän, kongoleser, kamerunianer, xhosa, kenyaner, norrmän och belgare) har problem med homosexualitet, och vi erkänns som ett par i alla sammanhang. Många av dem är dessutom uttalat kristna, och jag frågar numera rutinmässigt alltid om någon vill be bordsbön när vi bjuder på middag.

Så det är svårt att säga något generellt. Som alltid handlar det om var man bor och vem man umgås med. Hade vi bott på landsbygden i Mpumalanga eller i afrikandernas vita enklav Orania i Norra Kapprovinsen, hade situationen förmodligen varit en helt annan.

Märks Apartheidsystemet fortfarande? Ja i högsta grad. Knappast längre i form av rasism, men segregeringen är fortfarande mycket påtaglig. Den främsta orsaken är det enorma utbildningsunderskottet bland svarta och färgade, som under apartheidtiden var hänvisade till undermålig så kallad "bantu-utbildning" - om de nu gick i skola överhuvudtaget. Bristen på utbildning leder till ekonomiska klyftor som leder till segregering som leder till kriminalitet. Läs mer om detta i den här artikeln, som publicerades i Aftonbladet den 31 juli.

Ytterligare mer läsning på den här bloggen, där jag arkiverar mina sydafrikarelaterade texter.

fredag, augusti 14, 2009

Världen Idag måste våga diskutera konsekvenserna av det de hyllar

av TOR BILLGREN

Världen Idag har under nya chefredaktören Felicia Svaerens första månader haft något av en mys-start, men nu är den hjärtlösa retoriken från Carin Stenströms tid tillbaka i full prakt. Idag skriver Jonas Adolfsson två artiklar från familjekonferensen i Amsterdam, en nyhetstext och en ledarkommentar. Lyriskt beskriver han östeuropas mod att stå emot det politiskt korrekta om hyllar två bakslag för de redan hårt ansatta homosexuella i de före detta kommuniststaterna:

1. Rumäniens lag om att förbjuda homoäktenskap och landets vägran att erkänna partnerskap/homoäktenskap som ingåtts i andra EU-länder.

2. Litauens nyligen antagna lag som förbjuder information och nyanserade diskussioner om homosexualitet. (Jag kommenterar den lagen här.)

Och naturligtvis får man vara lyrisk över detta. Man får vara lyrisk över allt. Men att vara det utan att diskutera konsekvenserna av det man hyllar är oärligt, oansvarigt och fegt.

Rumäniens lag innebär att EU:s fria rörlighet inte gäller homosexuella par, det vill säga en tydlig och odisputabel diskriminering av homosexuella på arbets- och bostadsmarknaden. Om min man skulle få ett jobb i Rumänien skulle jag inte få följa med honom på samma villkor som en heterosexuell make. Han hade tvingats avstå från jobbet, eller så hade vi tvingats till splittring. Det är bland annat därför vi just nu bor i Sydafrika, för att landet erkänner homosexuella relationer på samma villkor som heterosexuella (läs mer här).

Så varför Jonas Adolfsson, är Rumäniens beslut bra? Varför ska inte EU:s principer om fri rörlighet gälla homosexuella? Och hur kan du bortse från att landets hårdhet mot homosexuella är ett arv från kommunismen, som nu förvaltas av kristna och konservativa politiker? Homosexualitet var straffbart i landet in på 2000-talet. 2006 skadades ett tiotal personer när ett demonstrationståg för homosexuellas rättigheter attackerades. Läget för homosexuella i landet är mörkt. Detta bortser Världen Idag från.

Litauens nyligen antagna lag innebär bland annat att yttrandefriheten och demonstrationsrätten för homosexuella begränsas ännu mer. Varför, Jonas Adolfsson är det bra att homosexualitet inte ska kunna diskuteras i skolorna på ett nyanserat sätt? Varför är det bra att homosexuella inte har rätt att demonstrera? Varför är det bra med censur?

Tonläget i tidningen och på konferansen är smärtsamt polariserat och onyanserat. En av aktörerna och lobbyisterna bakom Rumäniens lag är World Congress of Families, vars Don Feder (som citeras i artiklen) var en av de medverkande på den extremistiska antihomosexuella konferensen Watchmen on the Wall i Riga 2007, där bland annat även förintelserevisionsiten Scott Lively deltog. Box Turtle Bulletin granskade konferensen ingående, och här ligger första inlägget.

Det är skrämmande att ta del av den krigsretorik som Världen Idag förmedlar från familjekonferensen i Amsterdam. De som arbetar för homosexuellas rättigheter kallas helt öppet för fiender i tidningen. Varför inte släppa sargen och inse att vi vill samma sak – leva våra liv i fred och på samma villkor, heterosexuella som homosexuella. Det finns ingen som helst anledning att polarisera och utmåla homosexuella familjer som ett hot heterosexuella eller samhället i stort. Sluta se fiender i era medmänniskor, Världen Idag!

Den förbjudna friheten

av TOR BILLGREN



När det nummer av tidskriften Tel Quel skulle komma ut, där författaren Abdellah Taïa (född 1973) berättade om sin homosexualitet, stängde han sig i ett hotellrum i Tanger och barrikaderade dörren med bord och stolar. Det var för några år sedan, och idag är han mer bekväm i rollen som en av de få öppet homosexuella författarna i Marocko.

Det är inga lättköpta skildringar av homosexualitet han ger. I den nu aktuella boken ”Salvation Army” beskriver han förbjuden kärlek till storebrodern och poesin i tillfälliga sexuella kontakter – långt från de tillrättalagda och avsexualiserade homoskildringar som serverats i filmer som ”Patrik 1,5” och ”Milk” de senaste åren. Men Abdellah Taïa har märkt att det inte är själva bögeriet som är problemet för hans konservativa landsmän, berättar han i en intervju på sajten al-bab.com. Utan det faktum att homosexualitet är ett fenomen som saknar regler – en zon i samhället där det råder individuell frihet – däri ligger det verkliga hotet för det kollektivistiska samhället.


Publicerad i Sydsvenskan den 24 juni

onsdag, augusti 12, 2009

Swärd 2: Om att erkänna fel, men ändå inte

av TOR BILLGREN

Stefan Swärds resonemang kring kyrkan och homosexualiteten landar i slutsatsen att kristenheten inte får låta sig styras av media och yttre tryck när det gäller synen på homosexuella, och hbt-personers rättigheter .

Här menar jag att vi kristna inte får styras av samhällstrycket. Vår lojalitet måste alltid vara till Kristus, Guds ord, och vi behöver också söka vägledning från kyrkans historia under 2000 år när vi tolkar skrifterna. Samtidigt måste vi kunna ompröva oss, och erkänna när vi har tolkat Bibeln fel, och när vi har gjort fel bedömningar.

Och jag tycker att vi kan erkänna att vi har haft fel när vi tidigare har anpassat oss till övriga samhällets homofobi och den kränkning av människor med en homosexuell läggning som har kännetecknat historien. Historiskt tror jag där att kyrkan har varit styrd av tidsandan. Att möta människor med kärlek och respekt är nödvändigt, och visa förståelse för brottningskampen med synden och livet - som vi alla känner på olika sätt - är nödvändigt. Och här har vi felat.


Detta är en tvetydig och intressant passage.

1.
Swärd erkänner att kyrkan har haft fel. Men absolut inte i tolkningen av hur Bibeln ser på homosexualitet – utan endast i hur kyrkan har bemött människor med homosexuell läggning. Den absurda premissen för detta är att man under den 2000-åriga tradition Swärd hänvisar till, skulle haft tillräcklig kunskap om fenomenet homosexualitet för att bedöma det på ett rättvist sätt. Men hur skulle det kunna vara så, när fenomenet motarbetats, dolts och stigmatiserats under precis de 2000 "vishetsår" som Swärd åberopar?

2.
Notera leken med hönan och ägget, hur Swärd försöker framställa det som att det är tidsandan – och inte den bibeltolkning som han själv förespråkar – som har legat bakom historiens förföljelser och demoniseringar av homosexuella. Det är ett skrattretande fegt sätt att försöka skjuta ifrån sig skulden på något abstrakt och ogreppbart, när det är det man själv står för och predikar som är själva upphovet och motorn bakom oförrätterna.

3.
Ha alltså förståelse för brottningskampen med synden, fördöm inte. Istället för att utdela en örfil till barnet som har bajsat i byxorna, ska man klappa det på huvudet. Det om något är väl en anpassning till tidsandan? Oförändrad och konstant står den kristnes högfärdiga behov att sitta på piedestal och helt utan lyhördhet och ödmjukhet inför andras erfarenheter och upplevelser sprida nedlåtande förståelse. Det är detta behov kristenheten borde rannsaka – inte dess uttryck. Huruvida man utdelar en örfil eller en klapp är bara en gradskillnad av samma tendens. Fromhet som osund egotripp, som Gregorius Rex så målande beskrev fenomenet på sin blogg.

4.
Samtidigt som jag är kritisk mot Swärd måste jag välkomna hans text. Det är stort att kunna erkänna fel och misstag. Jag är medveten om att detta är och måste vara en gradvis process; stoltheten lägger hinder i vägen även för den frommaste av kristna...

Swärd 1: Gregorius Rex' lysande kommentarer

av TOR BILLGREN

Den 21 juli skrev Stefan Swärd ett långt blogginlägg där han resonerar kring Kyrkan och homosexualiteten. Som svar skrev sign. Gregorius Rex två mycket intressanta kommentarer på sin blogg, som bör läsas i sin helhet. Här kommer några utdrag (mina fetningar):

"Swärd och homosexualiteten"

Jag hade hoppats på en något större kunskap hos Swärd om vilka krafter som drivit frågorna om homosexuellas rättigheter genom tiderna. Dessa krafter arbetar ju för att människor ska få det bättre i sina liv och slippa leva under mentalt och socialt förtryck - FÖR det goda, MOT det onda. Att påstå att det är bara media och politikerna som driver dessa frågor blir lite fånigt. Det talas svepande om homolobbyns politiskt korrekta påverkan på media och politiker. Det är som att tala om “negerlobbyns” politiskt korrekta arbete för lika rättigheter för svarta och vita i USA…

Kyrkan och de kristna vill helst inte syssla med frågan, verkar Swärd mena, vilket motsägs ju av den storm av kommentarer av olika slag som kommer in på dagen.se när man har nyheter om homosexualiteten. Klart att det berör. I nästa inlägg talar jag om varför.

Jag menar att en av anledningarna till detta hör samman med den osunda fromhetstyp som innebär att en kristen genom att se sig själv som utvald och upphöjd av Gud genom sin tro, tror sig ha rätt att ingripa i andra människors privatliv. Det gäller nu bara vissa områden. Exempelvis ekonomi och plånboksfrågor – det område som Jesus från Nasaret, så som han beskrivs i de fyra evangelierna, ägnar så stor kraft åt – ingår inte i dessa områden. Det gör däremot sexualiteten. Där bevakar man sin nästa och tror sig (felaktigt, givetvis) ha rätten att oombedd tillrättavisa och läxa upp sin medmänniska. Många homosexuella som kommit ut i en församlingskontext har vittnat om hur människor som tidigare inte engagerat sig i deras liv, plötsligt skriver långa brev och ringer och hälsar på för att berätta om hur fel det är med homosexualiteten. Oftast förstås utan att han kunskap om fenomenet, eller bry sig om att fråga den homosexuelle ur det känns eller om han haft det svårt.

Här gäller också information som botemedel. Har man en homosexuell nästa kan detta INFORMERAS bort. Predikan och förmaning ska hjälpa, och om inte, är man förhärdad och ett djävulens barn som kämpar emot Guds vilja. I vilken mån man verkligen tror på denna metod vill jag låta vara osagt. Det kan lika gärna vara ett sätt att inom den fromma korrekthetens ram få tillfälle att vara legitimt elak.


Som sagt: Läs gärna inläggen i sin helhet.

Minneshögtider

av TOR BILLGREN



...och förresten. Förra onsdagen var jag på en manifestation till stöd för offren i för skjutningen i Tel Aviv den 1 augusti. Det var en fin och värdig tillställning,, som ägde rum på Lilla Torg i Malmö. Ett tjugotal människor deltog.

Och i lördags samlades tiotusentals människor människor till en minneshögtid i Jesusalem. Israels president Shimon Peres var en av talarna och sa att alla israeler "har friheten att vara den de är, friheten att vara annorlunda och stolt.

Homosex orsakar svininfluensa

av TOR BILLGREN

Detta påstår regeringens officiella nyhetsbyrå i Malaysia, läser jag på Box Turtle Bulletin:

Avoiding masturbation and homosexual activities are among preventive measures one could take against Influenza A (H1N1), according to an eminent practitioner of complimentary therapy. Dr. V. M. Palaniappan said that such activities caused the body to develop friction heat which in turn, produced acid and made the body hyperacidised. “Thus, the body becomes an easy target for H1N1 infection,” he told Bernama, emphasising however, that normal sexual union between members of the opposite sex was absolutely safe.


Ett osmakligt exempel på hur medborgare ska skrämmas att följa islamska morallagar. Men ett bra exempel på hur desperata de religiösa ledarna är. Varenda tillgänglig lögn, varje halmstrå är måste utnyttjas i kampen om makten och själarna.

Slogs ned efter att ha kramat en vän

av TOR BILLGREN


Bild: Lars Bohlin

Lars Bohlin blev nedslagen för att han kramade en vän i Göteborg härförleden:

Efter en stund blir jag medveten om ett plaskande ljud och jag vänder blicken nedåt och får se hur blodet rinner från mitt ansikte, som ett rött litet vattenfall hinner jag reflektera, och landar så att blodet på marken bubblar sig, nästan som om det kokade.


– MEN VA FAN! hade gärningsmannen ropat innan han klippte till. En kort replik man yttrar när man ser något som kräver omedelbar korrigering. Ett strykjärn som håller på att bränna sig igenom en vit skjorta på strykbrädet. En kastrull med mjölk som kokar över. Nycklar på bordet. Lars Bohlin berättar sin historia på qx.se.

tisdag, augusti 11, 2009

Varför skulle församlingen vara just en brud?

av TOR BILLGREN

Häromdagen bemötte kyrkoherde emeritus Sverker Tronêt en del av de synpunkter som lämnats på hans debattartikel i Svenska Dagbladet den 22 juli. Själv skrev jag en kommentar här. I sitt bemötande skriver han bland annat så här:

Könsdifferentieringen är grundläggande för hela skapelsen. Växtriket, djurriket, människoriket och Guds rike har könsdifferentieringen som grundval.

Genom hela Guds uppenbarelse och frälsningshistoria handlar det om förhållandet mellan brudgummen och bruden.

Både i gamla och nya testamentet beskrivs förhållandet mellan Gud och den skapade världen, mellan Gud och människan, mellan Kristus och Kyrkan som förhållandet mellan brudgummen och bruden.


Detta med Jesus som brudgummen och församlingen som bruden är något som jag har problematiserat tidigare. För om man betänker att församlingen traditionellt leds, företräds och förkroppsligas av män, öppnar denna äktenskapsmetafor förvisso upp för en könsneutral tolkning (såvida Jesus inte är en kvinna).

Men det finns en annan invändning. För vad är det som säger att församlingen ska vara just en kvinna, en brud? Tronêt åberopar detta som en logisk och självklar sanning. Men varför skulle det vara så? Är det i själva verket inte en helt godtycklig metafor? Ganska dålig, dessutom... Det är inte rimligt att haltande poesi ska ligga till grund för lagstiftning och enskildas rättigheter i samhället.

lördag, augusti 08, 2009

Genant protest från katolska biskopar

av TOR BILLGREN

De katolska biskoparna i England, Wales och Skottland kritiserar EU:s nya jämställdhetsdirektiv, skriver Världen Idag.

Direktivet är ”fullständigt oacceptabelt”, menar biskoparna, som varnar för att det kommer att beskära religions- och yttrandefriheten och tvinga kristna att gå emot sitt samvete.

En konsekvens kan exempelvis bli att de som organiserar en katolsk konferens tvingas se till att det för deltagarna finns dubbelrum för såväl ogifta par som för homosexuella par.



Det är ett helt fantastiskt argument, som åter avslöjar kristenhetens ledare med byxorna nere vid fotknölarna. Varifrån kommer denna närmast patologiska besatthet vid människors privatliv ifrån? Är det celibatet som gör att de ser sex i bakom varenda knut, i varenda buske i varenda dubbelsäng?

Så länge de inte kräver skritlig försäkran från gifta heterosexuella makar att de inte tänker ägna sig åt annat sexuellt umgänge än det av katekesen föreskrivna i sina dubbelrum, är allt gnäll om vad homosexuella eller ogifta kan tänkas ha för sig fullständigt tomt och meningslöst.

torsdag, augusti 06, 2009

Exodus famlar efter halmstrån

av TOR BILLGREN

The American Psychological Association (APA) drar i en ny studie slutsatsen att det inte finns några bevis som stödjer tesen att sexuell läggning kan ändras genom terapi, skriver LA Times. APA rekommenderar således att sådana förhoppningar inte ska ges till "patienter":

Mental health professionals should not tell patients that they can change their sexual orientation and instead should help them "explore possible life paths that address the reality of their sexual orientation,"

APA har gått igenom 83 vetenskapliga artiklar i ämnet som publicerats 1960-2007, och funnit att mycket av forskningen innehåller metodfel.
– På sin höjd visade en del studier att vissa individer lärde sig hur de kunde ignorera eller avstå från att reagera på sina homosexuella attraktioner. Men dessa studier angav inte för vilka detta var möjligt, hur länge det varade eller hur det påverkade hälsan på sikt, säger psykologen Judith M. Glassgold på Rutgers University, som lett undersökningen.

Nå, detta hade vi redan på känn... Det intressanta är dock hur den kristna högern väljer att bemöta studien. Det traditionella sättet är att slå ifrån sig och utmåla APA som köpt av gaylobbyn och infiltrerat av ondskefulla liberaler och civilisationsfiender. Men exgayorganisationen Exodus International försöker denna gången en annan strategi. I ett uttalande som kom på rekordtid efter APA:s studie, anammar istället (delar av) studien, och lyfter upp den som bevis för sin linje, om att homosexuella kan och ska göra allt de kan för att bli heterosexuella. Studien nämner nämligen att individens tro är en viktig variabel för hur man hanterar konflikter mellan religion och sexuell attraktion. Detta parar de med en undersökning från Barna Research Group, som visar att 60 % av vuxna homosexuella värderar sin tro som "mycket viktig".

Bilden Exodus vill måla upp är att potentialen för en massutvandring ur homosexualiteten är mycket hög och nära förestående. Men då bortser de från en viktig detalj, nämligen att de homosexuella som ser sin tro som något "mycket viktigt", gör samma tolkning av Bibeln som Exodus och den kristna högern. Och DET är föga troligt. I Exodus uttalande uttrycker ordföranden Alan Chambers sin tacksamhet över APA:s "erkännande", och en förhoppning om att "religiös mångfald och personlig integritet ska respekteras i framtiden". Jag hade inte kunnat uttrycka det bättre själv.

Uppdatering 7.8
Idag skriver även SvD om saken, under den märkliga rubriken Seger för homosexuella i USA.

8.8
Även i Dagen.

onsdag, augusti 05, 2009

Intressant problematisering av hatbrott

av TOR BILLGREN

Jag har länge efterlyst en konsekvent hållning gentemot hatbrottsbegreppet i Världen Idag. Tidningen framställer begreppet ofta som specialbeställt för att endast skydda muslimer och homosexuella och ge dem gräddfil i rättssystemet, men problematiserar aldrig att det även omfattar t.ex. judar och romer. Tidningen har aldrig rett ut huruvida den är mot själva begreppet, eller bara att homosexuella och muslimer inkluderas i det. När bland annat även kristna explicit inkluderades från och med 2008, ställde jag en direkt fråga om tidningens förhållande till begreppet har förändrats.

Idag diskuterar Lars F Eklund saken på ett rimligt och tänkvärt sätt på ledarplats. Hans kritik vänder sig främst inte mot själva begreppet, utan straffskärpningsregeln. Huvudargumentet är att den strider mot kristen rättssyn.

Jag håller inte med honom i slutsatsen om att straffskärpningsregeln gör att det sätts olika värden på människors huvuden. Människan X:s värde räknas inte i antal fängelseår gärningsmannen Y tilldöms efter att ha begått ett brott mot X. Och jag kan inte annat än le åt de tvångsmässiga hänvisningarna till nazityskland, så fort det handlar om något man inte gillar.

Men på det hela taget är artikeln intressant. Den diskuterar hatbrottsbegreppet på ett generellt plan och kritiserar alltså även att antisemitiska brott inkluderas i begreppet. Äntligen en konsekvent och trovärdig hållning i frågan!

Fotnot:
Läs gärna Lars Flemströms kommentar om straffskärpningsbeställelsen i det här inlägget.

Nazireferenser i Världen Idag: #30

av TOR BILLGREN

30.
2009-08-05: Bedöm brottsliga gärningar lika
I Sverige försöker lagstiftarna nu alltså, i en absurd paradox, bekämpa antisemitism och homofobi med hjälp av en tankefigur i Hitlertysklands brottsbalk, fast med omkastade kategorier.

måndag, augusti 03, 2009

Om förföljarens rätt

av TOR BILLGREN

Redigerad den 4 april 2011. Författarens namn ersatt med NN.

Världen Idag ogillar att Sverige vill ta upp hbt-personers situation i biståndsmottagande länder. Kulturellt övergrepp är rubriken på en krönika av NN, som kritiserar en debattartikel av Anders Pederson på Sida, där han förklarar biståndsorganisationens inbjudan till biståndsgivande länder att "diskutera stöd till hbt-personers rättigheter" och framhåller vikten av "insatser som främjar hbt-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna".

På klassiskt antigayretoriskt manér förvanskar NN Sidas omnämnande av hbt-frågor till något som kommer att ske på bekostnad av andra grupper. Trots att det helt saknar stöd i Pedersens artikel hävdar hon att Sida "förespråkar att hbt-frågor ska stå i fokus i det svenska biståndet" och att "hbt-frågorna lyfts fram i särskild prioritetsordning" (mina kursiveringar).

Författaren framför två argument mot Sidas policy. Det första är att hbt-personer är människor och därför redan omfattas av allt nödvändigt skydd genom principen om mänskliga rättigheter. Det är ett fullständigt tomt argument, där hon helt bortser ifrån - eller inte låtsas om - den långa lista av systematiska kränkningar av hbt-personers mänskliga rättigheter som Pedersen nämner i sin artikel. T.ex. lagen som "kriminaliserar relationer mellan vuxna personer av samma kön i Burundi och inskränkningar i hbt-personers demonstrationsfrihet i Moldavien", och "sydafrikanska kvinnors vittnesmål om att antalet homofobiska attacker och så kallade omvändelsevåldtäkter av lesbiska kvinnor har ökat markant". Samt förstås Litauens nyligen antagna lag "som bland annat förbjuder diskussion om homosexualitet i skolan". Varför skulle en biståndsgivande myndighet inte få ha synpunkter på så uppenbara kränkningar?

I det andra argumentet försöker NN anlägga ett postkolonialt perspektiv och jämför med de tidiga kristna missionärernas överdrivna nit. Jag citerar:

Men när just hbt-frågorna lyfts fram i särskild prioritetsordning så finns det anledning att stanna upp en stund och fundera över var gränserna går mellan att tillgodose mänskliga rättigheter och överföring av beteende och livsmönster som formats under en relativt sett kort period i en sekulariserad, och experimenterande, västerländsk miljö. Utan en sådan reflektion måste risken för nya, kulturella övergrepp betraktas som överhängande.

De tidiga missionärerna kunde skylla på okunskap. Den nya omgivningen var för dem verkligen okänd. I vår tid finns all information som behövs och mycket mer därtill att tillgå. Kulturella frontalkrockar kan alltså undvikas, vilket är nödvändigt om utvecklingssamarbetet ska kunna fortgå. Och det måste ändå vara viktigare än att kortsiktigt tillfredsställa en högljudd hemmaopinion.


Jisses, var börjar man...?

1.
Det är beklämmande att se hur helhjärtat NN ställer sig på mobbarens sida. Det är inte den förföljdes rätt som står i centrum, utan förföljarens. Övergreppet för NN är inte när en hbt-person kränks, utan när förövaren blir tillrättavisad.

2.
Med NN:s argumentering skulle man kunna motsätta sig t.ex. religionsfrihet för kristna i muslimska länder. Allt för att undvika "kulturella frontalkrockar".

3.
NN utgår från att Sidas engagemang INTE syftar till att slå vakt om hbt-personer i de aktuella länderna, utan endast att "tillfredställa en högljudd hemmaopinion", det vill säga den fruktade homolobbyn. Det är en fullständigt absurd och respektlös hållning, som bara kan ha två utgångspunkter:

A: Att hon i likhet med Irans president är övertygad om att det inte finns hbt-personer i de aktuella länderna.

B: Att om de verkligen existerar inte behöver någon form av samhälleligt stöd eller diskrimineringsskydd.

4.
NN hänvisar till kunskap och information. Ändå framställer hon på ett ytterst godtyckligt och ovetenskapligt sätt homosexualitet som ett "beteende och livsmönster som formats under en relativt sett kort period i en sekulariserad, och experimenterande, västerländsk miljö". Möjligen kan den beskrivningen stämma in på den moderna homorörelsen, men knappast fenomenet homosexualitet. Och det är ju det det handlar om i sammanhanget.

söndag, augusti 02, 2009

Två mördade vid skjutning på gaycenter i Tel Aviv

av TOR BILLGREN



Ingen har väl undgått illdådet i Tel Aviv igår? Två mördade och femton skadade när en maskerad man stormade in på Tel Aviv Gay and Lesbian Association och öppnade eld med ett automatvapen. I rummet som attackerades pågick ett stödmöte för unga homosexuella tonåringar. Gärningsmannen är ännu på fri fot.

Senare på kvällen samlades hundratals sörjande israeler i en spontan manifestation. Det antihomosexuella ortodoxa partiet Sha har fördömt dådet, men Knesset-ledamoten Nissim Zeev kunde inte låta bli att spekulera kring gärningsmannens sexuella läggning:

- I am really shocked, but I’m not certain it’s because of this population’s affiliation. It’s possible that the person who fired the shots belongs to the same population.


Läs mer i Dagen, DN, Pink News och på Box Turtle Bulletin, här och här