onsdag, december 30, 2009

Humanisterna ska INTE vara samfund

av TOR BILLGREN

Så har Förbundet Humanisterna för tredje gången fått avslag på sin ansökan om att få samfundsbidrag av staten. Förbundet menar att de har rätt till bidrag på samma villkor som t.ex. pingstkyrkan, muslimska församlingar och Katolska Kyrkan – men får nej med motiveringen att de inte är att betrakta som ett trossamfund.

Denna bidragskamp är en olycklig retorisk kullerbytta. För trossamfund är ju precis det Förbundet Humanisterna INTE ska vara. Genom att ständigt söka detta bidrag gör de sin position grumlig och signalerar att humanistisk livsåskådning bara är en tro bland alla andra, präglad av sin typ av vidskepelser och dogmer – att vetenskapen skulle vara ett Gudssurrogat och lärosätena vår tids tempel. Istället för att kämpa för att jämställas med religion borde Förbundet Humanisterna vara nöjda och stolta över att utgöra ett tydligt och konsekvent alternativ.

Publicerad i Sydsvenskan den 28 december 2009

måndag, december 28, 2009

2009 - - - Höjdpunkter och bottennapp

av TOR BILLGREN

Välkomna till årets Årets-lista. Innehållet sammanfaller delvis med den kronologiska genomgången i förra inlägget. Här ligger 2007 och 2008 års listor.

Årets mest förtalade
2009 var det 200 år sedan Charles Darwin föddes och 150 år sedan han publicerade sina epokgörande teorier i Om arternas uppkomst. Och den konservativa kristenheten utlöste som väntat en veritabel tsunami av lögnaktiga påståenden, avsiktliga förvanskningar och vantolkningar av hans person och teorier. Darwin utnämns till rasismens och nazismens fader och ansvarig för folkmord och krig. Den vanligaste tankevurpan är att de religiösa opinionsbildarna bortser från att Darwin var vetenskapsman och alltså presenterade teorier baserade på observationer, och istället behandlar honom som en ideolog som publicerade politiska visioner.

Årets antihomosexuella stjärnskott
Denna utmärkelse delas i år av den amerikanska BH-modellen Carrie Prejean och den svenske wannabe-dissidenten och Mohamed Omar. Prejean blev snabbt antygaylobbyns favoritpinuppa efter att hon gått miste om Miss USA-titeln för att hon, som de påstod, hade ”försvarat det traditionella äktenskapet” under tävlingen. Denna förföljelsemyt rasade senare.

Under året kom Mohammed Omar ut ur garderoben som diktaturslickande islamist, och har publicerat en mängd intervjuer med andra kvasidissidenter och haverister om livsåskådning, den judiska världskonspirationen, Stora Satan och – förstås – homosexualitet. I intervjun med Åke Green, fick vi t.ex. veta att "Homosexualitet [inte är någon] läggning. Det är något man väljer. En livsstil man bejakar därför att man söker sexuell spänning" och att "den kärlek som de homosexuella känner till varandra är egoistisk och den går ut på att tillgodose sina egna egoistiska kärleksbehov… En sådan kärlek är inte god utan självisk". Teologen och medeltidsforskaren Alf Härdelin såg martyrskapet som en tänkbar lösning om "Överheten vill tvinga katolska präster att viga homosexuella". Och Jan Myrdal svamlade utförligt om något han kallade "stjärtgossetillvaron".

Jag riktar därmed ett stort tack till Mohamed Omar för att han lagt ner så omfattande arbete på att exponera denna väldiga mängd halsbrytande antigayretorik. Jag hade sannerligen inte kunnat göra det bättre själv.

Årets film 1
Gus van Sants film om den förste öppet homosexuelle som valdes till ett officiellt ämbete i USA är skrämmande aktuell med paralleller till de senaste årens antigaykampanjer i USA där homosexuella förnekats rättigheter genom folkomröstningar. Sean Penn gör en lysande insats som Harvey Milk och soundtrackets generösa associationer till min favoritopera Tosca gjorde mig särskilt berörd.

Årets film 2
Vi trodde att det inte kunde bli värre än Maria Hallmans reklamfilm för sin bok Homosexualitet är synd. Men så kom National Organization for Marriage med ett utsökt pekoral om hur samkönade äktenskap hotar vanliga, schyssta heterosexamerikaners frihet. Filmen fick mig osökt att associera till två Stanley Kubrick-filmer, The Shining och 2001. Håll i er:



Årets artist
2009 var det 5 år sedan den sydafrikanska sångerskan Brenda Fassie avled. Men för mig är hon årets artist, eftersom jag inte kände till henne innan. Hon hade sin storhetsperiod under 80- och 90-talet och kallades ”Township Madonna” och skapade rubriker för sitt vilda leverne och sin bisexualitet. Hennes dödsbädd besöktes av såväl Nelson Mandela som dåvarande presidenten Thabo Mbeki. Hon avled den 9 maj 2004, 39 år gammal. En av mina favoritlåtar är Weekend Special från tiden då hon ingick i gruppen Brenda in the Big Dudes.



Årets bok



Dodo Parikas HBT speglat i litteraturen är en sammanställning av böcker som på olika sätt har HBT-anknytning. Ett mycket lyckat kalenderbitarprojekt med hundratals lästips.

Årets vederstyggligaste kristna mission
När den antihomosexuella kristenheten förlorat slaget om synen på homosexualitet och äktenskap på hemmaplan, reser de till länder där jordmånen för anithomosexuella strömningar redan är god och för att sprida sin demoniserande propaganda, t.ex. i forna kommunistdiktaturer och tredje världen. I slutet av 2008 föreläste Åke Green om ”riskerna med homolobbyns framfart” i Etiopien – där homosexuella handlingar redan ger ett års fängelse. I mars deltog prominenta kristna ledare i en antihomosexuell konferens i Uganda, som inspirerade till ett nytt lagförslag, där "grov" homosexualitet straffas med döden. Under årets slut kom det uppgifter om att de hårdaste straffen möjligen inte kommer att bli aktuella, men än så länge har inget definitivt beslut fattats.

Årets värre-blir-värst
Även i Irak förvärrades situationen för homosexuella. Under året har en tortyr- och mordkampanj dragit över landet, som uppmärksammades flera gånger i media.

Årets Ja’-vill-ju-va’-som-du-u-u
Jesusmanifestationen, som i maj arrangerades för andra året, tar allt mer formen av en kristen Pridefestival. Konceptet är identiskt: att med sin kropp och närvaro visa på ett fenomen som existerar runt om i samhället, och att man står för den man är och det man tror på. Gott så! Men arrangörerna är bittra och missnöjda över att Pridefestivalen får mycket mer medieuppmärksamhet – och nu gör de allt för att lista ut hur Pridefolket lyckas så bra med att locka tidningar och tv. Man skulle kunna säga att de försöker knäcka Sodoms-koden. Vid en konferens i höstas presenterade journalisten Stefan Lundell sina teorier om denna kod. Dagen rapporterade:

Pride handlar mycket om sex, vilket gör sig bra i media, och är spektakulärt och bildmässigt. Dessutom fokuserar de mycket på kändisar och har en utvecklad presstjänst. Det är bitar som Jesusmanistationen kan fundera på om det finns lärdomar att göra, enligt Stefan Lundell. Och det finns fler aspekter.
– Pride har en tydlig konflikt i evenemanget, i det kontroversiella, och man spelar gärna på det genom att bjuda in överraskande invigningstalare som machomännen Jan Guillou och Glenn Hysén. Sånt gillar media.
Personligen tror jag att människor och media har svårt att se mellan fingrarna när det gäller Jesusmanifestationens exkluderande natur – och att den kommer att bedömas och behandlas utifrån denna.

Årets dumstrut
Litauen antog efter många om och men sin lag som förbjuder ”propaganda för homosexualitet” om den riskerar att exponeras för barn. Det vill säga i alla sammanhang, eftersom barn finns överallt. Detta betyder att homosexuellas yttrandefrihet och demonstrationsrätt begränsas, att annonsmaterial och webplatser måste censureras och att vetenskapliga och nyanserade samtal om homosexualitet i skolor och i media förbjuds. I december kom uttalanden om att lagförslaget ska justeras till det bättre.

Årets mest aningslösa hyllning
Denna typ av lagstiftning, samt Rumäniens nyligen antagna äktenskapslag som förbjuder homoäktenskap, kallade Världen Idags Jonas Adolfsson för att ”kaxigt sätta ned foten" i äktenskapsfrågan. Det är obegripligt att man kalla lagar som begränsar vissa människors fria rörlighet, deras yttrandefrihet och demonstrationsrätt för kaxiga. Men det exponerar tydligt de perversa värderingar som genomsyrar tidningen.

Årets äckligaste retorik
Efter tio sekunder på utställningen Dödens Industri kunde jag avgöra att det var Scientologerna som låg bakom, trots att det inte framgick explicit. Efter en minut mådde jag illa. Dödens Industri är en ambulerande utställning som syftar till att demonisera och underminera förtroendet för psykiatrin och skolmedicinen, till förmån för scientologernas pseudovetenskap dianetik. En formidabel uppvisning i aggressiv och oärlig retorik av den absolut lägsta sorten.

Årets Agnarsson
Sveriges kommer att drabbas av katastrofer på grund av lagen om könsneutrala äktenskap, samt kyrkomötets beslut om kyrkliga vigslar för homosexuella. Detta har Ruben Agnarsson slagit fast i två texter under året. Nu sitter han antagligen bara och väntar på en lämplig bussolycka, fartygsförlisning eller storm som kan exploateras för att "bevisa" tesen som han så omsorgsfullt lagt upp bollen för.

Årets jämförelse
Den unge lundaislamisten Porang Zahedi skrev en intressant text på Newsmill i höstas, där han oförblommerat stod för att han är homofob, något som kristna antigayaktivister sällan vågar göra. Textens höjdpunkt var när han jämförde homofobernas lidande i det politiskt korrekta Sverige med de homosexuellas situation i den muslimska världen. Inte illa!

Årets hattande
De konservativt kristna opinionsbildarna har ännu inte lyckats bestämma sig för hur de ska ha det med F-ordet, d.v.s. -fobi. I sammansättningen kristofobi används det som en adekvat benämning på slentrianmässig skepsis och motstånd mot kristendomen, men så fort det handlar om homofobi eller islamofobi åker redaktionens ordböcker fram, och vi får veta att fobi betyder "irrationell rädsla" som framkallar "svettningar och illamående". Jag försökte diskutera saken i Världen Idags kommentarsfält, men utan resultat. Senast den 21 december förekom ordet på tidningens ledarsida. Kristofobi alltså. Suck...

2009 - - - En kronologi

av TOR BILLGREN

2009 var ett år både med stora framgångar och ofattbara bakslag för världens homosexuella. I Sverige och flera andra länder infördes samkönade äktenskap. I andra, som Irak, Uganda och Litauen hårdnade situationen markant. Välkomna till min kronologiska genomgång av 2009. Materialet sammanfaller som vanligt delvis med årets Årets-lista. (Här ligger motsvarande genomgångar för 2007 och 2008.)

Januari
- Året började med Världen Idag i toppform. I en artikel skrev tidningen hyllande om Åke Greens resa till Etiopien, där han deltog i ett tvär religiöst antihomosexuellt symposium och föreläste om ”riskerna med gaylobbyns framfart”. Jag skrev ett brev till redaktionen där jag ifrågasatte rimligheten att i artikeln utelämna att homosexuella handlingar är kriminaliserade i Etiopien och leder till minst ett års fängelse. Här ligger skriftväxkligen med tidningens ansvarige utgivare Ruben Agnarsson.

Öppet brev till Världen Idag om Åke Green

Var står Världen Idag i frågan om hets mot folkgrupp?

Agnarsson tar fakta om fängelsestraff med en nypa salt

Nytt svar i skriftväxlingen om Åke Green

- Den 4 januari gifte jag mig med Erik. Den sjunde gick flyget mot Sydafrika. Den åttonde bosatte vi oss där.

- KD försökte blanda bort korten med rena lögner i sitt förslag om alternativ till samkönade äktenskap.

- Den 28 januari sammafattade jag läget i äktenskapsdebatten i en artikel i Sydsvenskan.

Februari
- Gus van Sants film Milk fick två Oscars.

Mars
- En av de ivrigaste och mest notoriska amerikanska antigayaktivisterna, James Dobson avgick från sin post som ledare för Focus on the Family, som han grundade 1977.

- I början av mars anordnades en antihomosexuell konferens i Ugandas huvudstad Kampala, där flera amerikanska kristna ledare deltog. Konferensen anses ha inspirerat till det lagförslag om hårdare straff för homosexuella handlingar (bl.a. dödsstraff), som har chockerat människorättsförespråkare under året. Jag skrev om saken första gången den 6 mars.

- Världen Idag har länge haft för vana att jämföra meningsmotståndare med Hitler och likna fenomen de inte gillar med nazismen (även med Stalin, förstås). Den 11 mars började jag halvt skämtsamt räkna nazireferenserna i Världen Idag. Under hösten drog jag ner på mitt homobloggande till förmån för mitt Sydafrikabloggande och slutade hålla räkningen. Den senaste noteringen var den 25 september och då stod ställningen på 34 referenser. Här ligger hela listan.

- Den 12 mars meddelades att Felicia Svaeren blir ny chefredaktör för Världen Idag. Ett spännande och oväntat val. Hon tillträdde i maj.

- Musikalen Gaycamp fick rätt mycket uppmärksamhet när pjäsmakarna inför premiären avslöjade att exgayorganisationen Exodus International planerade ett läger i Stockholms skärgård till sommaren. Något som av allt att döma var en PR-lögn.

- Den 25 mars inleddes mitt korta bloggsamarbete med Bengt Held. Det avslutades den 29 maj, då han startade en egen blogg, Helds HBT-nyheter.

- Skrev om Ugandakonferensen i Expo.

April
- Den 1 april fattade Riksdagen beslut om könsneutrala äktenskap...

- ...och kort därefter passade naturligtvis den homoskeptiska kristenheten på att ropa VAD VAR DET VI SA? NU BLIR DET MÅNGGIFTE! efter ett förslag från RFSL:s och Miljöpartiets ungdomsförbund. Men detta förslag gick ut på att avskaffa äktenskapet. Inte utvidga det. Både Dagen och Världen Idag-bloggaren Jacob Rudolfsson medgav senare att de missuppfattat saken.

- Den inflytelserike amerikanske pastorn Rick Warren bytte fot i homofrågan. Till det bättre.

- National Organization for Marriage lanserade en reklamfilm mot homoäktenskapet som blev en internationell skrattsuccé.

- Den islamistiska tortyr- och mordkampanjen mot homosexuella i Irak uppmärksammades i media.

- Den amerikanska antigaylobbyn fick ett nytt ansikte med bystdrottningen Carrie Prejean, som enligt den indignerade retoriken förlorade Miss USA-titeln för att hon hade "försvarat det traditionella äktenskapet".

- Forskaren Kristian Steiner skapade panik på Världen Idag efter att det kommit ut att han studerade tidningens syn på islam.

Maj
- Den 2 maj hölls Jesusmanifestationen i Stockholm.

- Jag skrev en debattartikel i Expressen om Åke Greens och andra kristna ledares antihomosexuella missionsresor i länder där bögar och flator redan har det mycket svårt.

- Det blev mycket rabalder kring Jonas Gardells bok Om Jesus.

- RFSL:s ordförande Sören Juvas blev misshandlad i samband med en demonstration för homosexuellas rättigheter i Moldavien.

- Den 26 maj utsågs Eva Brunne till biskop i Stockholms stift.

- Och från Kalifornien kom en dålig och en god nyhet. Den dåliga: att lagen om homoäktenskap revs upp. Den goda: att de tiotusentals homosexuella som hade hunnit gifta sig inte skulle behöva genomgå tvångsskilsmässa.

Juni
- Barn som växer upp med lesbiska föräldrar lider av färre psykiska problem än andra barn, enligt en dansk studie. Den högerkristna pressen, som vanligtvis uppvisar stort engagemang för barn i homosexuella familjer, berörde inte studien.

Juli
- Efter många turer antogs slutligen Litauens lag om förbud mot homopropaganda

Augusti
- Den 1 augusti stormade en beväpnad person in på ett center för unga homosexuella I Tel Aviv, Israel, och öppnade eld. Två personer dödades. Ingen har ännu gripits för skjutningen.

- The American Psychological Association (APA) drog i en ny studie slutsatsen att det inte finns några bevis som stödjer tesen att sexuell läggning kan ändras genom terapi.

- Det kom fler oroande och deprimerande rapporter om den islamistiska mord- och tortyrkampanjen mot bögar i Irak.

September
- Svenska Fotbollförbundets ordförande Lars Åke Lagrell imponerade stort när han kritiserade den italienske förbundskaptenen Marcello Lippi, efter att denne uttalat sig nedvärderande om homosexuella.

- Den 22 september dömdes en man till livstids fängelse för att ha varit med och korrektionsvåldtagit och mördat den lesbiska fotbollsspelaren Eudy Simelane i Sydafrika.

- Och så fick Tyskland fick en ny utrikesminsiter, den öppet homosexuelle Guido Westerwelle.

Oktober
- Jag satte Antigayreotirk på sparlåga för att fokusera på Sydafrika.

- Prästen Dag Sandahl delade frikostigt med sig om sina puerila fantasier om homosexualitet.

November
- Allt fler medier började uppmärksamma Ugandas Anti Homosexuality Bill, som bland annat föreskriver dödsstraff för upprepad homosexualitet.

December
- RFSL ungdom publicerade en rapport om situationen för unga hbt-personer. Världen Idag trodde att man kan visa medkänsla genom att blotta vampyrtänder.

- Ugandas regering gjorde uttalanden som pekar mot att det inte kommer att bli något dödsstraff för homosexuella handlingar. Något slutligt beslut är ej ännu fattat.

- RFSL:s tidning Kom Ut hade bett mig att skriva en lång artikel om varför så mycket motstånd mot homosexuella kanaliserats just genom religionerna. Nya numret kom ut i mitten av december och här ligger artikeln. Här ligger ett appendix som handlar om antigayfanatiker. Och här ligger en kommentar om det provocerande omslaget.

- Innan jul kom rapporter om att Litauen kommer att mildra sina antigaylagar.

söndag, december 27, 2009

Anmärkningsvärda antigayaktivister

av TOR BILLGREN

Min Kom Ut-artikel om aspekter av religiöst motstånd mot homosexualitet ackompanjerades av en lista över några särskilt anmärkningsvärda antigayaktivister.

Ron Linden (a.k.a. Ronnie Lindén)
Svenskamerikan som 2006 startade sajten AMOSO – Avslöjande av Myter om Sexuell Orientering (numera tillgänglig på www.emaso.org), som han de senaste åren har låtit översatta till 23 olika språk. I februari 2008 rapporterade GT om en pappa som upptäckt att någon smusslat in ett visitkort i en födelsedagspresent till hans sexårige son, med texten ”Homosexuella för AIDS vidare då de slickar varandra i röv-hålet. Vad sysslar de mera med? Kolla på: www.amoso.se”

Paul Cameron
Har varit den antihomosexuella rörelsens hovforskare i decennier, och fabricerar med jämna mellanrum studier om homosexualitetens fördärv . Den etablerade vetenskapen har tagit avstånd från honom för länge sedan på grund av hans oseriösa metoder. Det har inte hindrat tidningen Världen Idag från att lyfta upp honom som ”sanningssägare och budbärare”. På grund av sina problem att bli publicerad i ”riktiga” vetenskapliga tidskrifter, startade han 2007 en egen, nätbaserad tidskrift, www.ejssb.org

Missa förresten inte Paul Camerons framträdande i ”Brüno”, där han förtalar det kvinnliga könet å det grövsta.

Peter LaBarbera
Har ägnat hela sitt vuxna liv åt kristen antigayaktivism, för närvarande som ordförande för Americans For Truth about Homosexuality, www.americansfortruth.com, som är en guldgruva för den som vill hitta häpnadsväckande påståenden. Argumenterar för diskriminering och yrkesförbud för homosexuella.

Scott Lively
Mest känd för att ha medförfattat boken ”Pink Swastika” som driver tesen att nazismen var en homosexuell uppfinning och att gayrörelsen om den inte stoppas, kommer att återskapa 30- och 40-talets Tyskland i USA. 2007 turnerade han med sitt budskap i Ryssland och Baltikum, och han var även en av föreläsarna på den antihomosexuella konferensen i Uganda i mars 2009. Så här kan det låta på hans sajt:
– Diskriminering av homosexuellt beteende är nödvändigt för att skydda [ett] samhälle mot homokulturens konsekvenser. (...) För att se faran av denna behöver vi inte gå längre än till Nederländerna, där sexliberalismen – förespråkad av homorörelsen – har lett till skapandet av ett pedofilparti.

Maria Hallman
Gav 2005 ut boken ”Homosexualitet är synd”, där hon bland annat framförde de revisionistiska teserna från ”Pink Swastika”. Hon gjorde ett stort nummer av att inget etablerat förlag ville ge ut hennes bok och påstod att det berodde på det kontroversiella innehållet. Läser man boken upptäcker man att det snarare beror på att den är fruktansvärt dåligt skriven. Reklamfilmen för boken är en modern klassiker.

Yahya Jammeh
I maj 2008 utfärdade Gambias president Yahya Jammeh ett dekret där alla homosexuella beordrades att lämna landet inom 24 timmar. Alla homosexuella som återfanns efter det skulle halshuggas.

Benny Hinn
År 1990 profeterade den populäre megapastorn Benny Hinn följande inför en jublande publik:
– Herren kommer i mitten av 90-talet, inte senare än 1995, att förinta USA:s homosexuella. Han kommer att förgöra dem med eld. Och många kommer att omvända sig och bli frälsta, och många kommer att göra uppror och förintas.

Redaktionen lade mycket påpassligt och korrekt även till Irans president Mahmoud Ahmadinejad.

torsdag, december 24, 2009

Litauen mildrar sitt antigayreglemente

av TOR BILLGREN

Igår kom rapporter om en ny vändning i följetongen om Litauens förbud mot "homopropaganda". Det verkar ljusna? Eller?

Litauens parlament antog i kväll ett antal tillägg till den kontroversiella lag som förbjuder ”främjande av homosexualitet”, men organisationer som arbetar för homosexuellas rättigheter var inte nöjda.

VILNIUS. Litauens parlament antog på tisdagen ett antal tillägg till den kontroversiella lag som förbjuder ”främjande av homosexualitet”, men organisationer som arbetar för homosexuellas rättigheter var inte nöjda.

Med 58 röster mot 4, och 25 nedlagda, godkände parlamentet ett antal tillägg som syftar till att tona ned de homofoba och intoleranta formuleringar som väckte ett ramaskri bland människorättsorganisationer i såväl Litauen som utlandet, och bland regeringar inom EU.

Ursprungslagen, som skulle ha trätt i kraft i mars 2010, förbjöd ”offentlig spridning” av upplysningar som kunde anses framställa homosexualitet i en positiv dager. Lagen omfattade också bisexualitet, polygami, bilder av heterosexuella samlag, döda och allvarligt skadade människor, övernaturliga företeelser, fult språk och dåliga matvanor. Men ”offentlig spridning” definierades inte och inga straffsatser föreskrevs.

I tisdagens tillägg förbjuds information som ”uppmuntrar till sexuellt utnyttjande av minderåriga, sexuella relationer mellan minderåriga, och andra sexuella relationer”.

En talesman för president Dalia Grybauskaite kommenterade att ”nu är de homofoba klausulerna borta och lagen är i linje med de europeiska normerna.

Men Vladimir Simonko vid Litauiska gayförbundet sade att problemen består. Han hänvisade till bland annat att lagen fastslår att det är skadligt att främja ”varje annan uppfattning om familjen än den som författningen fastslagit”. Den litauiska grundlagen säger att ett äktenskap bara kan ingås mellan en man och en kvinna.

– Från och med nu kan varenda en av våra offentliga tillställningar hamna under den klausulen och förbjudas, sade Simonko.

fredag, december 18, 2009

Om religöst motstånd mot homosexualitet

av TOR BILLGREN

I nya numret av RFSL:s tidning Kom Ut medver ar jag med en artikel om religiöst motstånd mot homosexualitet, där jag resonerar kring varför så mycket antihomosexuell aktivism har kanaliserats just genom religionerna.

I juni 2007 låste den marockanske författaren Abdellah Taïa in sig på ett hotellrum i Tanger och barrikaderade dörren med bord och stolar. På sängen låg det alldeles färska numret av tidskriften Tel Quel, med hans ansikte på omslaget och texten ”Homosexuel envers et contre tous", det vill säga ”Homosexuell, mot alla andra”.

Han var 34 år gammal och hade aldrig knystat ett ord till någon om sin sexuella läggning. Nu hade han gjort det offentligt. Tärningen var kastad. I en intervju med Brian Whitaker på webtidningen Al Bab, berättar han att han egentligen inte hade tvekat att tala om homosexualiteten. Han ville inte ”upprätthålla hycklandet som andra marockaner och araber håller på med”, utan ville gå framåt med sin egen sanning.
Men på natten när intervjun publicerats kom skräcken.
– Detta är Marocko, säger han in intervjun med Whitaker. Det påstås att hemliga polisen är en av världens bästa, efter Mossad i Israel. Det hade inte varit några problem för dem att komma och föra bort mig.

Men de kom inte. Faktum är att det inte blev några offentliga reaktioner alls. Men det började hyschas och pyschas i hans omgivning och hans familj fick anonyma gliringar av grannar och kollegor. Idag är kontakten med familjen bruten – men egentligen kanske inte så mycket på grund av själva bög-grejen. Mer om det senare…

Situationen för hbt-personer är minst sagt brokig runt om i världen. Och ofta dikteras villkoren just av religiösa föreställningar, och/eller kulturella värderingar som religionen förvaltar. Av allt att döma står vi just nu står mitt i en internationell backlash. Efter en tid av idel förbättringar av hbt-personers situation i många länder, hårdnar villkoren på andra håll. Litauen införde i somras ett förbud mot ”propaganda för homosexualitet”, något som bara kommer att kunna upprätthållas genom censur och begränsad yttrandefrihet. I andra östeuropeiska länder med starka kristna traditioner, som Polen, Lettland och Moldavien, attackeras demonstrationståg för homosexuellas rättigheter regelmässigt med stenar och förolämpande banderoller. Eller så förbjuds de helt sonika av myndigheterna.

I den muslimska världen hanteras frågan främst som i fallet med Abdellah Taïa: med tystnad, socialt tryck och tabu. Men de senaste åren har läget förvärrats. I Irak uppmanar radikala imamer explicit till mord på bögar. Sedan 2004 beräknas över 700 män ha torterats, mördats och skändats av islamistiska aktivister. Och från Iran kommer regelbundet rapporter om avrättningar av homosexuella, ofta under förevändning att gärningsmännen skulle gjort sig skyldig till någon form av övergrepp eller pedofili.

Pendelsvängningen kan paradoxalt nog förklaras mot bakgrund de senaste årens förbättringar, menar islamologen Erica Li Lundquist vid Lunds Universitet, som forskar på homosexuellas situation i den muslimska världen, särskilt Libanon.
– Situationen har BÅDE blivit sämre och bättre runt om i den muslimska världen. Anledningen till det ökade våldet och den ökade homofobin beror just på ett pågående synliggörande och en ökad debatt angående frågor som rör homosexuella. Samtidigt är det fler och fler som tar ton i debatten för homosexuellas rättigheter. Det blir värre innan det blir bättre, kan man säga.

Att situationen hårdnar i vissa kristna länder beror delvis på en ny form av kristen mission. När den antihomosexuella kristenheten i USA och Europa förlorat matchen på hemmaplan, försöker de istället att plantera sitt budskap där jordmånen för antihomosexuella attityder redan är god, t.ex. i före detta kommunistdiktaturer och tredje världen. I december 2008 deltog t.ex. pastor Åke Green på ett tvärreligiöst symposium i Etiopien där han föreläste om ”riskerna med gaylobbyns framfart” – detta i ett land där homosexuella handlingar bestraffas med minst ett års fängelse.

Det allvaligaste exemplet hittills på denna oroande missionstrend är den antihomosexuella konferens som hölls i Uganda i mars 2009. Situationen har länge varit horribel för homosexuella i landet. Förföljelsen bedrivs öppet och statsunderstött. Medierna hänger ut bögar och flator med namn och bild, och uppmanar allmänheten att ange homosexuella grannar och bekanta.

På konferensen deltog flera amerikanska kristna ledare, och deras skräckpropaganda i kombination med de redan starkt negativa ugandiska föreställningarna ledde fram till ett nytt lagförslag som föreskriver livstids fängelse för den som utför homosexuella handlingar. Dödsstraff om ”gärningsmannen” är hiv-smittad eller ”serieförbrytare”. Det är skrämmande att se hur influerat det teoretiska innehållet i förslaget är av amerikansk högerkristen retorik.

Även i Sverige kan man notera en form av pendelsvängning, även om vidden inte på något sätt är jämförbar med den muslimska världen, Östeuropa eller Uganda. Den konservativa kristenheten har de senaste åren organiserat sig och putsat upp sin fasad. Och så har vi wannabe-dissidenten Mohamed Omar, som på sin blogg samlar antihomosexuella röster från alla religiösa och politiska avkrokar.

Något man inte får glömma bort är att de fientliga attityderna i relationen religion - homosexualitet inte bara upprätthålls av religionerna. Det omvända förhållandet gäller också. Samtidigt som det finns många religiösa hbt-personer, så finns det också en utbredd religionsskepsis inom gruppen. Och det är förstås inte det minsta märkligt. Religionerna har genom tiderna visat att deras makt och inflytande i samhället står i direkt motsats till homosexuellas rättigheter. Genom att hårdnackat om förstockat motsätta sig varje förbättring av homosexuellas villkor, har religionerna begått ett långsamt självmord och passivt bidragit till den sekularisering som ägt rum de senaste decennierna.

Så de frostiga känslorna är ömsesidiga. Det råder dock inget som helst tvivel om vilket läger som kastade första stenen i ställningskriget mellan religionerna och den samkönade kärleken. Låt oss i resten av artikeln undersöka vad denna sten består av:

1.
Teologi, visst… Det är vad de religiösa företrädarna vill ge sken av att det handlar om. Lärda tolkningar av Herrens ord och vilja. Men om man granskar retoriken och de underliggande värderingarna, upptäcker man snabbt att de teologiska argumenten ofta bara är torr mossa på stenens yta, som används för att kamouflera rent personliga åsikter och preferenser.

De teologiska argumenten är lätta att avfärda eftersom de för det första baseras på den absurda premissen att de som skrev de heliga skrifterna kände till fenomenet homosexualitet som vi känner det idag. För det andra för att citaten som vanligen åberopas mot homosexualitet vid närmare granskning handlar om något helt annat, t.ex. prostitution, våld eller enskilda sexuella praktiker.

Berättelsen om Sodom och Gomorra handlar sålunda om gruppvåldtäkter – även den variant av berättelsen som finns i Koranen. Tredje Moseboks förbjud för män att ligga med män som med kvinnor, kan i patriarkal kontext lika gärna kan innebära att en man inte får behandla en annan man underordnat i sängen. Och om Paulus i Romarebrevet över huvud taget talar om något som kan härledas till homosexualitet, så är det på sin höjd analsex, eftersom han använder terminologi som implicerar en aktiv och en passiv part i den sexuella akten. Därmed har vi halkat in på själva fundamentet för den antihomosexuella världens föreställningar om fenomenet homosexualitet.

2.
För det som sitter i centrum av dessa föreställningar är, ursäkta uttrycket, just rövhålet. Vi ser gång på gång hur homosexualitet och analsex anses vara samma sak. Och den kristna traditionen har varit mycket noga med att förstärka detta samband, vilket framgår av ordkedjan Sodom – sodomi – sodomit. Det som karaktäriserat kyrkans förståelse av samkönad kärlek genom åren, är således beteendet vi får läsa om i Första Mosebok, där en rasande massa vill gruppvåldta två manliga änglar.

I botten för analfixeringen ligger en patriarkal föreställning om vad sex ska vara, det vill säga penetrerande, med en dominant part (mannen) och en underordnad (kvinnan). Och exemplen på hur analsex lyfts upp i homodebatten är otaliga. Ett av de mest genanta är den svenskamerikanske aktivisten Ron Linden, som på sin utförliga och multilingvistiska antihomosajt EMASO tar avstamp i utförliga beskrivningar av rövslickning. Och i höstas uppmärksammades prästen Dag Sandahl för att ha raljerat om rövknullande i en diskussion som rörde homosexualitet på ett generellt plan.

Analfixeringen understryks även av att många av bögarna som mördats i Irak har torterats genom att röven klistrats igen, och att den internationella antipridesymbolen är förbudsskylt föreställande en man som bestiger en annan man.

Denna fokusering beror dels på okunskap – analsex är som bekant en sexuell praktik och inte synonymt med homosexualitet, dessutom exkluderar den lesbiska. Dels på populism, eftersom analsex är ett fenomen som det är lätt att skapa aversion kring.

3.
En annan anledning till att många religiösa individer mejslar ut homosexualiteten ur syndakatalogen och lägger så mycket energi på att bekämpa just den, är att det är något som de vet att de själva aldrig kommer att kunna begå.

Ett bra exempel på detta är den sydafrikanske pastorn Ray McCauley, ledare för megakyrkan Rhema Church. Han är vän med president Jacob Zuma och bildade nyligen ett konservativt nätverk som bland annat lobbar för at Sydafrika ska avskaffa homoäktenskapet. Han tycks dock inte ha några synpunkter på polygami – för då hade han ju stött sig med sin vän presidenten, som har två hustrur (och flera trolovade). Han verkar inte heller stå på barrikaderna för ett skilsmässoförbud – trots att Jesus säger ”Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt”. Så tydligt uttrycker sig Jesus inte om homosexualitet. Men så är ju också McCauley själv frånskild. Och omgift med en kvinna som är skild två gånger... Fokusera och förstärk andras synder, så framstår dina egna som mer försumbara.

4.
En religion uppstår och verkar ofta som en reaktion mot andra religioner och sedvänjor. Det är viktigt att ha någon eller något att definiera sig mot, och skylla samhällets förfall på. Denna mantel har under historiens gång axlats av olika grupper, folkslag och subkulturer, homosexuella är bara ett av många exempel.

Den mordvåg som just nu drar in över Irak är ett exempel på detta. Homosexualitet anses vara ett västerländskt fenomen som bidrar till samhällets degenerering, och som därför måste resas ut, precis som allt annat oislamskt.

Även för den konservativa kristenheten i västvärlden spelar homosexuella ofta rollen som samhällets förstörare. Homosexuellas rättigheter sätts i motsats till samhällets goda och homorörelsen utmålas som en oproportionerlig maktfaktor i samhället, som styr media, politik och juridik.

En allmän sanning inom delar av den svenska frikyrkligheten är att Estonia förliste för att Gud tog sin hand från landet i och med att Riksdagen fattade beslut om partnerskapslagen i juni 1994. Den inflytelserike kristne ledaren Jerry Falwell (1933-2007) hävdade i ett berömt uttalande i tv-pastorn Pat Robertsons program att elfte september-attacken 2001 bland annat skedde på grund av feministers och homosexuellas inflytande i USA.
– Jag pekar med fingret i deras ansikten och säger ”Ni bidrog till att detta hände!”

Robertson höll med, men Falwell tog senare avstånd från uttalandet och bad om ursäkt. Och i februari 2008 hävdade Schlomo Benizri, som representerade det strängt religiösa Shaspartiet i Knesset, att ett kostnadseffektivt sätt att hindra jordbävningar, hade varit att stoppa homovänliga reformer…

Vidare påpekade Åke Green i sin predikan 2003 att Sverige kommer att drabbas av katastrofer på grund av landets toleranta hållning mot homosexualitet. Tidningen Världen Idag drog kort därefter på ledarplats paralleller mellan detta och Tsunamikatastrofen. Och på senare tid har tidningens VD Ruben Agnarsson i flera ledare och blogginlägg lagt upp bollen för en katastrof på grund av 2009 års beslut om samkönade äktenskap respektive kyrkliga vigslar. Nu väntar han bara på en lämplig katastrof att sätta i samband med dessa beslut.

5.
En annan viktig faktor är förstås pengar. Tusentals människor runt om i världen försörjer sig på antigayaktivism, främst i USA. Det finns otaliga organisationer som tjänar miljoner på donationer, bidrag och försäljning. Affärsidén är enkel och står på två ben. För det första övertygar man folk att homorörelsen är farlig, samtidigt som man visar att man är kapabel att försvara landet mot denna destruktiva kraft. För det andra intalar man människor som upplever samkönad attraktion att homosexualitet leder till helvetet, och erbjuder dem bot. Det ordnas konferenser, läger, seminarium och produceras tonvis med böcker, filmer och annat material. Och allt kan köpas. Med dessa bittra ord kommenterade den amerikanske komikern Peterson Toscano knark- och sexskandalpastorn Ted Haggards påstående att han blivit heterosexuell efter tre veckors terapi:
– Och här har jag spenderat 17 år och 30000 dollar på tre kontinenter på att försöka att strejta till mig…
Något som inte fugerat. Idag kallar han sig ex-gay-survivor.

6.
Kyrkor, moskéer och synagogor har genom historien fungerat som maktens megafoner och kontrollredskap. I tider då det inte fanns snabba kommunikationer, var det religionens hot och löften som höll undersåtarna i schack. Den enda belöningen skulle komma från makten och kyrkan.

Människokroppen är dock så finurligt skapad att den har ett inbyggt belöningssystem – sexualiteten. Men eftersom detta gör individen självständig, tog religionen makten över sexualiteten, smutsade ner den med skam och synd och utropade sig till den enda legitima distributören av denna belöning. Det är svårt att föreställa sig att den samkönade kärleken skulle ges rum i ett sådant system.

Men samtidigt har homosexuella i alla tider tagit sig plats. De har hittat sätt att leva ut sin sexualitet och kärlek, genom att antingen utnyttja, eller gå runt samhällets kontrollerande institutioner. I intervjun med Abdellah Taïa som nämndes i början, får också man känslan av att det inte är själva bögeriet som är problemet i det traditionella marockanska samhället, utan att homosexualiteten är en zon i samhället inom vilken det inte finns några regler. En zon där det råder ett oberoende.
– Det handlar inte om homosexualitet, säger han i intervjun. Utan om individuell frihet.
Och är det något som skrämmer konservativa och kollektivistiska samhället, så är det just denna frihet.

7.
Därmed har vi kommit in på den mest grundläggande aspekten av religiöst och kulturellt motstånd mot homosexualitet – den antropologiska. I sin briljanta bok ”Renhet och fara” resonerar Mary Douglas kring varför människor reagerar negativt mot det avvikande, och hon visar att den bakomliggande mekanismen till att vi upplever en störning av t.ex. en toalettpappersrulle på diskbänken, är besläktad med sedvänjan att döda ena barnet vid tvillingfödslar, som noterats i vissa primitiva kulturer. Människan har en stark drift att vilja rätta till företeelser som stör det kollektiva ordningssinnet. En extrem variant av detta behov är de korrektionsvåldtäkter av lesbiska som förekommer i fattiga delar av Sydafrika.

Det är lätt att inbilla sig att reagerandet mot det avvikande är djupt mänskligt och liksom inskrivet i vårt DNA. Och ja – reaktionen är det. Men inte föreställningen om vad som är avvikande. Ta bara rökförbudet på svenska restauranger. Att vifta med en cigarett vid bordet idag hade uppfattats som en grov överträdelse. Det känns som förbudet har gällt i evinnerlig tid – men infördes så sent som 2005. Två brudklänningar på en bröllopstårta är exempel på precis samma typ avvikelse från det inlärda. Och lika lätt att förändra. Det enda som krävs är information, öppenhet och kunskap. Och det är precis därför homosexualitet är tabubelagt och oberörbart i strängt religiösa och patriarkala samhällen.

Under de år som jag debatterat hbt-frågor på min blogg, har jag ofta stött på religiösa människor som sökt sig till dit med ett ärligt och öppet uppsåt att lära sig mer om bögars och flators villkor. Diskussionerna är fyllda av respekt och ömsesidigt utbyte, och leder kanske inte alltid till att vederbörande ändrar åsikt – men själva erkännandet och konstaterandet att bilden som lärs ut av religionerna är ofullständig, är ett mycket större steg.

Okunskapen och tystnaden är de antihomosexuella aktivisternas största resurs. Den litauiska lagen mot ”homopropaganda” och den muslimska världens hyschande kring frågan visar hur oerhört värdefull denna resurs är. Men vi vet också att det är en bräcklig resurs. Visst, lögner och vanföreställningar har lätt att slå rot i människors medvetande, men till slut vinner ändå alltid verkligheten. Och kärleken.

onsdag, december 16, 2009

Hanne Kjöller och Uganda

av TOR BILLGREN

"Hur kan vi kräva att andra länder ska hoppa över de utvecklingsstadier som alla andra moderna länder gått igenom?", frågade Hanne Kjöller på DN:s ledarsida på Luciadagen, apropå regeringens hot om att dra in biståndet till Uganda om landet inför dödsstraff för "grov" homosexualitet.

Och svaret på Kjöllers fråga är: Det är hur lätt som helst. Inga problem!

Hon har dock rätt i sista stycket, att Sverige borde ha reagerat långt tidigare.

Här är texten i sin helhet.

* * *

Bistånd till förtryck

Sverige skickar pengar till stater som kränker grundläggande mänskliga rättigheter. Det är dags att ifrågasätta flödet. Som västerlänning är det plågsamt att läsa den ugandiska parlamentarikern Hon David Bahatis lagförslag ”The Anti Homosexuality Bill, 2009”. Formuleringarna är fjärran det mesta som handlar om människors lika värde. En hel del andra avgörande, mer eller mindre universella principer slaktas glatt på vägen: rätten till liv, rätten till personlig integritet, yttrandefrihet, pressfrihet, konstnärlig frihet, skyldigheten att följa ingångna internationella avtal.

Livstid eller till och med dödsstraff för ”grova” homosexuella handlingar. Förbud med i runda slängar sju års fängelse för alla aktiviteter som kan tänkas uppmuntra eller legitimera homosexualitet. Det innefattar att hyra ut lokaler eller ge ekonomiska bidrag till frivilligorganisationer som arbetar med ”fel” frågor. Alla internationella avtal, protokoll, deklarationer och konventioner som strider mot andan i denna antihomosexualitetslag skall annulleras och inga nya som hotar samma anda ska ingås.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Hbt-organisationer, Amnesty International, Human Rights Watch och många fler är på krigsstigen. Det är biståndsgivarna också. Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson sa i Ekots lördagsintervju (28/11) att biståndssamarbetet var i fara och att hon hoppats och trott att Sverige och Uganda efter den långa tiden av bistånd ”skulle börja dela gemensamma värderingar”.
Det är lätt att förstå den svenska upprördheten. Och det är rimligt att fundera över det lämpliga i att subventionera den utveckling som nu – om lagförslaget går igenom – lurar runt hörnet.

Men det finns någonting i biståndsministerns formulering som sätter problemet med bistånd i blixtbelysning. Att Sverige och Uganda skulle börja ”dela gemensamma värderingar” är självfallet inget mål. Gunilla Carlsson är inte det minsta intresserad av att Sverige ska börja närma sig Uganda i synen på homosexuellas rättigheter. Vad hon egentligen säger är att Uganda ska närma sig Sverige. I detta liksom i allt annat.

Det är den ena sidan, den andra är att det finns – eller borde finnas – en uppsättning grundläggande universella mänskliga rättigheter som står över kultur, tradition och religion. Som till exempel rätten till liv. Dödsstraff för homosexualitet är således en sak, attityder eller till och med kriminalisering av homosexualitet en annan. Det är inte så värst länge sedan homosexualitet var förbjudet också i Sverige. Ännu kortare tid sedan homosexuella betraktades som psykiskt sjuka. Hur kan vi kräva att andra länder ska hoppa över de utvecklingsstadier som alla andra moderna länder gått igenom?

Uganda är inte Sverige. Det är ett extremt kristet land där många hör hemma i samma kyrkliga sfär som George W Bush. Det betyder nej till minsta hångel före äktenskapet, nej till aborter och nej till homosexualitet. Om detta kan liberala svenskar tycka vad som helst, men frågan är – kan inte ugandierna också det?

Gunilla Carlsson har mellan raderna sagt att Ugandas skärpta syn på homosexualitet äventyrar fortsatt svenskt bistånd. Det ugandiska svaret är mer tydligt: gör vad ni vill med biståndet – vi gör vad vi vill politiskt.

Inte för att förringa den politiska förändring som måhända väntar, men om regeringen tycker den är så illavarslande att den funderar på att dra in biståndet – måste man fråga sig hur regeringen stått ut med allt som varit: det långa inbördeskriget i norr, att flickor blivit hållna som sexslavar, att presidenten fängslat sin utmanare i valet, för att nu bara nämna något av allt det som utmanat frihet och utveckling i Uganda.

Den hållning som biståndsministern nu demonstrerar är måhända politiskt korrekt. Men sett ur ett mänskligt och demokratiskt perspektiv borde biståndsministern reagerat långt tidigare.

tisdag, december 15, 2009

"Kom Ut", tema MOTSTÅND

av TOR BILLGREN



Idag utkommer nya numret av RFSL:s magasin Kom Ut, temat är motstånd. Jag medverkar med en lång artikel om varför så mycket motstånd mot homosexuella och våra rättigheter har artikulerats just genom religionerna. Jag kommer att publicera texten här så småningom.

Omslaget kommer definitivt att orsaka protester, och jag kan väl också tycka att det är lite väl drastiskt att sammanföra biskopsskruden med Svenska Motståndsrörelsens logga. Men visst, det har en poäng också. Den antihomosexuella retoriken från konservativt kristet respektive högerextremt håll är ofta identisk. Den vanliga strategin från kristenheten när detta påtalas, är INTE att fråga sig varför det är så – utan att skjuta budbäraren. Vilket förmodligen även kommer att ske denna gång.

Releasefest för nya numret arrangeras i Stockholm i afton. Här är redaktionens pressmeddelande:

Välkommen på SMygläsning!

tisdag 15 december
plats: Högkvarteret, närkesg.8 i stockholm

Fira med oss och läs ett nytt tjockt, härligt vinternummer av landets (hittills) enda hbtq-tidning (i fyrfärgs magasinformat med regelbunden utgivning)!

Smygläsning från 19.00, Högkvarteret öppnar 18.00, och serverar mumsig mat. www.hogkvarteret.se

Kom Uts egen sexillustratör spelar tuttifrutti hissmusik, multikulti cocktail och cocospop! Prins Viktoria håller dansgolvet varmt med alla de bästa låtarna nånsin (de flesta gjorda mellan 1981-84 och med någon inblandning av Luther Vandross).

Om Kom ut 03/2009:
Julnumret av Kom Ut handlar om motstånd. Motstånd från religiösa fanatiker, sverigedemokrater, nazister och rasister, könskonservativt vänsterfolk och hbt-personers egna familjer. Läs om fanatiska tokstollar och avhoppade nazister. Dessutom bjuder vi på nyskriven svensk novell av Hans Olsson.

fredag, december 11, 2009

Goda nyheter från Uganda, trots allt

av TOR BILLGREN

Idag tar Dagen äntligen upp den amerikanska, högerkristna kopplingen till Ugandas nya lagförslag om kraftigt skärpta straff för den som utför homosexuella handlingar. Enligt förslaget ska homosexuella handlingar straffas med livstids fängelse och "serieförbrytare" ska kunna dömas till döden. Tidningen utgår från en rapport författad av den anglikanska prästen Kapya Kaoma, där den amerikanske kändispastorn Rick Warren pekas ut som en av inspiratörerna till lagförslaget, något som han förnekar.. Själv har jag i sammanhanget nämnt Scott Lively och Don Schmierer från Exodus International, som medverkade vid en antihomosexuell konferens i Kampala i mars.

Tidningen tar inte upp det uppenbara parallellfallet med Åke Green, som för ett år sedan predikade om "riskerna med gaylobbyns framfart" i Etiopien – ett land där homosexuella handlingar ger ett års fängelse.

Det finns dock någon sorts "hopp" i Uganda. Igår rapporterade gaysajten Pink News att det aktuella lagförslaget antagligen kommer att justeras så att döds- och livstidsstraffet lyfts bort:

The minister for ethics and integrity, James Nsaba Buturo, reportedly said a more "refined" set of punishments would be favoured instead of execution.

Although it is not clear what this means, he pointed to so-called 'gay cure' therapies, saying the bill would promote counselling for gay people.

Buturo said the modified draft bill would come before parliament within two weeks.

Visst är det goda nyheter att bögar och flator inte ska kunna avrättas – men lagen föreskriver fortfarande hårda straff för homosexuella och de som "propagerar" för homosexualitet. Och justeringen av lagförslaget får inte ta uppmärksamheten från det faktum att amerikanska och europeiska pastorer sprider starkt negativa och demoniserande antihomosexuella budskap i Tredje Världen, där situationen för homosexuella redan är mycket svår.

onsdag, december 09, 2009

Den förljugna och oärliga ångern

av TOR BILLGREN

Idag sätter Världen Idag tänderna i RFSL Ungdoms rapport Effekter av Heteronormen (kan laddas ned här, PDF). Rubrik: "Gayvärlden en högriskmiljö. Resultat från studie: vartannat hbt-barn utsatt för sexuella övergrepp"

Artikeln ackompanjeras av en intervju med ”Robin”, som berättar hur han som 15-åring hade sex mot sin vilja med en 25-åring (beskrivs som ”en äldre man” i tidningen). Och så följer en intervju med psykoterapeuten Lennart Bergström, där tidningen försöker visa upp en medkännande och inkluderande sida. Ett magplask av monumentala mått och ett praktexempel på glappet mellan religiösa föreställningar och hbt-personers verklighet. Här följer intervjun:

Han anklagar kyrkan för svek
Svidande kritik från psykoterapeut


Kyrkan är lösningen, men tar inte sitt ansvar. Det säger psykoterapeut Lennart Bergström, som tror på en väckelse i den unga hbt-världen.
Psykoterapeut Lennart Bergström menar att kyrkan inte tar sitt ansvar vad gäller unga hbt-personer.
– De är helt hänvisade till gayrörelsen eftersom kyrkan övergett dem, vilket blir förödande. Jag blir ledsen när jag tänker på det. Vi måste ta in dessa människor i värmen, och då kanske en del farbröder och tanter måste flytta lite på sig så att de får plats, säger han.
Lennart Bergström menar att agendan för församlingarna borde vara solklar.

– Dessa barn och ungdomar är mer värda än andra i Jesu ögon. De är högprioriterade, om man ser till Jesu berättelse om när herden lämnar de 99 fåren för att söka efter det som kommit bort, men församlingarna är slöa och lutar sig bakåt i dessa frågor. Det angår dem inte på något vis, säger han.

Han menar också att attityden från församlingsmedlemmarna måste vara kärlek.
– De måste kunna krama om de här barnen och visa på en annan typ av kärlek, en Gudskärlek. Jag tror på en kraftig väckelse bland hbt-ungdomarna. I Bibeln ser vi att alla de tilltufsade människorna var närmast Jesus. Han var som en magnet. Då kan jag tänka mig att ett stort antal kommer att bli heterosexuella på kuppen.

Lennart Bergström poängterar att det inte är de ungas fel att de hamnat där de är.
– Det råder undervisningsbrist i landet. Det gör att de unga inte rår för sitt beteende – de vet ju inte om att det är fel.
Lösningen anser han vara att församlingarna tar emot de unga hbt-personerna kärleksfullt och löser deras problem i takt med att de kommer upp.
Hans erfarenhet är att värmen hos den som samtalar är direkt avgörande för hur långt man kan komma med en hbt-person.
– Hallelujastilen går inte, utan man måste ha en riktig bas i arbetet. Homosexuella behöver någon de kan lita på, de är inte säkra någonstans, säger han.

Denna förljugna ånger är ett klassiskt, billigt och hjärtlöst grepp inom den konservativa kristenheten och framförallt exgayrörelsen. Utåt låtsar man att man erkänner felaktigt och exkluderande bemötande av homosexuella, så att vilsna och svikna ungdomar ska tro att de kan finna trygghet inom kyrkan. Men vad är det egentligen man erbjuder? Vad är det som är nytt? Här är kontentan av vad Lennart Bergström säger:

1. Det du tror är kärlek (det vill säga precis det som vi kristna hyllar på varje bröllop) är inte till för just dig. Du är kallad till att uppleva en annan typ av kärlek, något vi inte riktigt kan förklara, men tro oss: Det är jättebra.

2. Anledningen till att du känner kärlek och attraktion till personer av samma kön som du själv, är att du aldrig fått veta att det är fel med homosexualitet. Snälla, förlåt oss för det. Det är vårt fel. Vi har inte nått ut med budskapet tillräckligt tydligt att homosexualitet är en cancersvulst på samhällskroppen. Förlåt oss för att vi kristna fått dig att tro att homosexualitet är OK.

3. Sök dig inte till personer eller grupper som delar dina erfarenheter och som du kan känna samhörighet med, det är förödande. Sök dig istället till oss inom kristenheten som under århundrandena har förföljt, demoniserat och förtalat homosexuella, ja till och med lagt grunden för samhällets antihomosexuella attityder. Oss kan du lita på.

4. Tro inte att du vet något om dig själv. Du missförstår dina känslor. Vi däremot, vet allt om dig. Vi sitter här på vår fina piedestal och är beredda att ta emot dig och klappa dig kärleksfullt på huvudet. Du är så varmt och innerligt välkommen till oss. Fast på ett villkor: Att du underkastar dig vår tvåtusenåriga vishet, baserad på berättelsen om Sodom och Gomorra, där en hel stad full av homosexuella män ville kasta sig över två änglar och våldta dem. DET är homosexualitet. DET är vad du är. Och DET kan vi hjälpa dig ur.


* * *

Är det dessa attityder Lennart Bergström hoppas ska ligga till grund för en väckelse bland hbt-personer, kan jag bara säga: Lycka till!