Artikel om homolagförslag raderad?

av TOR BILLGREN

Den Världen Idag-artikel om en "uppskjuten europeisk homolag" som jag skrev om igår har försvunnit från tidningens sajt. Jag kritiserade artikeln för att dess författare Jonas Adolfsson undanhöll vad det innebär för ett homosexuellt par om deras civilstånd inte erkänns i ett land.

Om artikeln har avlägsnats för sin selektiva skildring av verkligheten har tidningen agerat på ett imponerande och integritetsfullt sätt, som förtjänar ett ödmjukt erkännande. Även om jag gärna hade fortsatt den diskussion som hade inletts i kommentarfältet...

Samkönade par diskrimineras om deras civilstånd ej erkänns

av TOR BILLGREN

Världen Idag gör allt för att framställa homosexuellas kamp för lika rättigheter som en underjordisk kuppverksamhet, orkestrerad av lömska och odemokratiska krafter, vars syfte är att föra världens hederliga medborgare bakom ljuset. Jonas Adolfssons språkbruk och antydningar i artikeln Europeisk homolag sköts upp i sista stund är ett bra exempel.

I övrigt har jag tre kommentarer:

1.
Citat:

- Det finns bra saker i rapporten, som att alla ska behandlas likvärdigt och inte diskrimineras. Men det finns också sådant som strider mot grundläggande friheter, säger David Fieldsend, lobbyist för den kristna organisationen Care for Europe.
Han är bland annat kritisk till rapportens förslag att alla Europarådets stater förväntas erkänna homosexuellt partnerskap.

Det är oerhört förvånande att man kan citera en lobbyist på ett så här okritiskt och oreflekterat sätt. Hur kan Jonas Adolfsson inte upptäcka att Frieldsend motsäger sig själv och att uttalandet är fullständigt ihåligt?

Först säger Frieldsend att det är bra att "alla ska behandlas likvärdigt och inte diskrimineras". Men sedan är han kritisk till att "alla Europarådets stater förväntas erkänna homosexuellt partnerskap". Detta är en formidabel motsägelse. För om ett land inte erkänner partnerskap har ett samkönat par inte samma rättigheter som ett heterosexuellt par i det landet. Parterna i det samkönade partnerskapet/äktenskapet anses vara ensamstående när de passerar gränsen. Det betyder att två av EU:s mest grundläggande rättigheter inte gäller homosexuella par - den fria rörligheten och rätten att bosätta sig var man vill. Och detta, mina vänner, är diskriminering. Ett klockrent exempel på att homosexuella inte behandlas likvärdigt. Och beviset på att David Frieldsend talar i nattmössan. Det är lågt av Världen Idag att okritiskt förmedla denna typ av billig propaganda.

2.
Citat:

- Adoption är inte är en rättighet för någon, adoptioner ska baseras på barnets bästa och en granskning av föräldrars lämplighet, säger David Fieldsend.

Adoption är visst en rättighet. För barnet! Det är en rättighet för barnet att ha två vårdnadshavare. Utan möjlighet att närståendeadopteras av sin biologiska förälders partner förnekas barnet den rättigheten.

3.
Citat:

Han pekar också på formuleringar som gäller hatuttalanden. Här används vaga referenser och uttryck som ”negativa attityder”.
- Vi är rädda att detta är ett försök att skapa lagstiftning som kriminaliserar yttrandefriheten. Att inte hålla med om någon annans åsikt skulle kunna bli ett brott, varnar David Fieldsend.

Här aktualiseras den eviga frågan om hatrott och hets. Är Frieldsend kritisk mot själva begreppet hatuttalande? Eller bara att homosexuella också skyddas av paragrafen? Är han för ett fullständigt avskaffande av hatbrotts- och hetslagar? Eller vill han bara att homosexuella hålls utanför?

Tragedier när homosexuella gifter sig straight

av TOR BILLGREN

Idag skriver Dagen om Gayle Haggard, maka till den skandaliserade megapastorn Ted Haggard. Hon är aktuell med en bok om de senaste årens prövningar: Why I Stayed: The Choices I Made in My Darkest Hour.

Jag har två reflektioner kring Dagens artikel:

1. Återigen är det Haggards homosexuella "synd" som hamnar i fokus. Han "chockade en värld med homosexuella snedsprång", skriver reportern Kerstin Doyle. Men - som vanligt - inte ett ord om att han också använde narkotika. Borde inte det ha varit en värre chock? Nej, tydligen inte. Omoralen att ägna sig åt lagliga homosexuella handlingar, är en värre omoral än att använda olagliga preparat. Det är den bild Dagen ger genom sin rapportering.

2. Affären med Haggard sätter fingret på det vanliga fenomenet att personer med homosexuella känslor handlar emot sin orientering och gifter sig med personer av motsatt kön av religiösa eller sociala skäl. Det förvånar mig oerhört att Dagen inte problematiserar detta fenomen, som är upphov till tusentals tragedier runt om i världen varje år. Jag har skrivit om detta förr, och återpublicerar här nedan en text från den 22 november 2007:

Nyligen kom Faghag – en bok om kvinnor som älskar bögar av Linda Leopold. Den bästa delen av boken är reportagen från USA, där hon bland annat intervjuar Amity Pierce Buxton, 78 år. 1983 kom hennes man ut som homosexuell efter 25 års äktenskap. Hon upptäckte ganska snart att hon inte var ensam om den erfarenheten, och startade Straight Spouse Network för att stötta makor och makar i samma situation.

Att homosexuella gifter sig med någon av motsatt kön för att tillfredsställa familjen, kyrkan, samhället och förväntningarna är tyvärr ingen ovanlig företeelse, och oftast klarar den homosexuelle inte av att leva i lögnen. Resultatet blir oftast skilsmässa och splittrade familjer. I USA räknar man med att det finns ungefär två miljoner straighta kvinnor och män som är eller har varit gifta med homosexuella. Jag citerar ur boken:

Idag hjälper Straight Spouse Network runt sju tusen fruar och män. Fortfarande är kvinnorna i majoritet.[...] Genom åren har Amity personligen varit i kontakt med ungefär fjorton tusen straighta fruar och män, vilket enligt henne bara är en droppe i havet.
[...]
– Vi vill slippa se fler äktenskap mellan homosexuella och straighta under falska förutsättningar, som slutar i skilsmässa coh splittrade familjer. Men ännu viktigare: Vi stöttar dem av respekt för den mänskliga värdigheten och medkänsla med alla Guds barn! säger Amity.
[...]
– En av de saker som motiverade mig att starta Straight Spouse Network var att ha upplevt den kamp min ex-make genomled. Det var så ironiskt. Han försökte göra det rätta och fördärvades av det. Jag vill inte att någon annan ska behöva gå igenom samma sak.
[...]
– Tror du att äktenskap mellan straighta och homosexuella kommer att försvinna i framtiden? undrar jag.
– Nej, men de kommer att bli ovanligare. Jag önskar att det inom en snar framtid inte kommer att behöva finnas några homosexuella i garderoben längre. Men det kanske är för mycket att hoppas på, säger Amity.
[...]
– Det långsiktiga målet är att påverka opinionen, säger Amity. Om två människor älskar varandra och vill bilda familj, och de råkar vara bögar eller lesbiska – låt dem göra det! Tillåt dem! Stötta dem! Gör det lagligt för dem att gifta sig och skaffa familj. Om ni inte gör det kommer det bara bli fler skilsmässor. Äktenskapet som institution kommer att försvagas snarare än stärkas. Att låta bögar och lesbiska ingå egna förhållanden och bilda egna familjer är stärkande – inte bara för äktenskapet som institution, utan för hela samhället.

Självklarheter, självklarheter, självklarheter... Ändå är detta utan tvekan en av de viktigaste texterna jag publicerat på Antigayretorik.

Världen Idag underminerar sitt arbete mot antisemitismen

av TOR BILLGREN

Idag, på Förintelsens minnesdag, skriver Mats Tunehag en ledarartikel om att nazister och islamister förenas i sina antijudiska värderingar och konspirationsteorier. Det är en korrekt iakttagelse. Och när det kommer till antihomosexuella värderingar och konspirationsteorier, hade Tunehag och den konservativa kristenheten lätt och ledigt kunnat gå med i ringdansen tillsammans med såväl nazisterna som islamisterna. Men det är inte det den här texten ska handla om. Utan om retorik och verklighetsbilder.

Världen Idag är den tidning i Sverige som i störst utsträckning har främjat och hemfallit åt just den typen av konspiratoriska tänkesätt och logik som Tunehag kritiserar i sin artikel. Tidningen har givit utrymme för historierevisionister som Maria Hallman, som i sin bok Homosexualitet är synd beklagar att homosexuella uppmärksammas som offer vid minnesdagar för Förintelsen, eftersom nazismen enligt henne egentligen var en homosexuell rörelse. En vanlig antisemitisk konspirationsteori (som Tunehag angriper i sin text) är att judarna låg bakom Förintelsen. Hallman menar att De Homosexuella låg bakom... (Till hennes försvar kan man anföra att det inte är hon som uppfunnit denna teori. Hon hämtar den från den svenske domedagsteoretikern Pierre Enbert, som i sin tur hämtar den från Scott Lively och Kevin Abrams).

Tidningen har också vid upprepade tillfällen hänvisat till dr Paul Camerons bluffstudier om homosexualitetens fördärv. Han har hyllats som "sanningssägare och budbärare", och intervjuats. Vad som inte framgått i tidningen är att Cameron hämtat bekräftelse och inspiration för sina teorier om homosexualitet från bland annat Auschwitz' lägerkommendant Rudolf Höss.

Därtill har Världen Idag vid upprepade tillfällen angripit homorörelsen med lögner och konspirationsanklagelser, som till exempel:

# att RFSL har som målsättning att legitimera sex med barn.

# att RFSL bedriver barnsexhandel

# att RFSL-medlemmar har förtur till höga samhälleliga poster

# att homosexuellas emancipationskamp har destruktiva syften och hotar att fördärva hela samhället

# att opinionsarbetet för homoäktenskap närmast kan liknas vid bildandet av rasbiologiska institutet 1921.

Hur nära den högerextrema föreställningsvärlden och retoriken ligger den högerkristna, framgår av den nationaldemokratiska debattartikel som tidningen av misstag råkade publicera i augusti 2008. Den inleddes med ett antihomosexuellt resonemang som förts på tidningens ledarplats bara några veckor tidigare, men övergick sedan i antisemitiskt raljerande, något som tjänstgörande redaktör uppenbarligen inte upptäckte.

Jag försöker naturligtvis inte antyda att Världen Idag har något med nazism eller högerextremism att göra. Tvärtom, Världen Idag bedriver ett viktigt arbete mot antisemitism och rasism. Men detta arbete undermineras tyvärr av att tidningen samtidigt odlar och göder precis samma konspirationslogik och -retorik som ligger till grund för (bland annat) just antisemitismen.

_______________________________________
Mer om Förintelsens minnesdag:
Antijudiskt kräver agerande (Dagen)

Tror inte Tunehag på Guds straffdomar?

av TOR BILLGREN

Ingen har väl missat Mats Tunehags artikel om den amerikanske tv-pastorn Pat Robertsons uttalande om de jordbävningsdrabbade haitiernas djävulspakt. Det är intressant att notera hur Tunehag inte riktigt vet vilket ben han ska stå på i artikeln. Han vet att han inte kan försvara Robertsons uttalande eftersom det är perverst. Samtidigt tycks det vara i linje det med hans egen religiösa tro. Resultatet blir en text som säger emot sig själv flera gånger.

Han förklarar tydligt att Världen Idag inte har "anledning att försvara Robertson". Men att frågorna Robertson ställer är "väl värda att beakta".

Han sätter [...] Haitis situation i ett större sammanhang, inklusive kulturellt och religiöst. Robertson ställer den högst rimliga frågan om varför Haiti är så hårt drabbat och fattigt, när grannlandet på andra halvan av ön är tämligen välmående. Kan det även finnas andliga (religiösa) förklaringar?

Sedan slår han fast att "jordbävningen i sig inte är en följd av kulturella och religiösa faktorer". Hur kan han veta det? Tror han helt plötsligt inte på Bibeln? Tror han inte på berättelsen om Sodom och Gomorra? Tar han avstånd från Ruben Agnarssons varningar om att Sverige kommer att drabbas av katastrofer på grund av 2009 års äktenskapsbeslut? Och om han inte tror att jordbävningen kan vara ett resultat av Haitiernas påstådda djävulspakt, vad menar han i så fall med konstaterandet senare i texten att "det finns en andlig värld och att och att det finns konsekvenser för olika ageranden"?

Notera också Tunehags debattteknik i kommentartråden:

Tror ni - Chezuz och Jens - att Gud kan svara på bön? Jag har ingen aning om er trosuppfattning, ni kanske delar Hitlers, Stalins, Maos och Sturmarks världsbild – ateism. I så fall förstår jag att ni anser det otroligt och osant att vi lever i en värld med sådd och skörd, där handlingar kan få konsekvenser, som att exempelvis Gud kan svara på bön.

Så argumenterar endast den som
1. är desperat, eller
2. djupt ohederlig

USA och kusingiften

av TOR BILLGREN


Via The Daily Dish.

Wallentin kommenterar Greens avhopp

av TOR BILLGREN

Åke Green gjorde många besvikna när han hoppade av den föreläsning om böglobbyn, som skulle hållas inför den antisionistiska studiegruppen Aguéli nästa helg. "Ynkligt, Åke Green", är rubriken på förre NDU-ordföranden Andreas Wallentins intressanta och tänkvärda kommentar, som återfinns i sin helhet på sajten Nationell. nu:

Till Världen Idag säger han att han inte ”visste så mycket var inbjudan kom ifrån”. Lögn naturligtvis. Han visste att det var Aguéli som bjudit in honom och att det är Mohamed Omar som står bakom studiegruppen. När han konfronterades i media vågade han dock inte stå för att han skulle ”hålla föredrag för islamister och nationaldemokrater”, utan valde att skylla ifrån sig och rätta in sig i ledet.

Åke Greens beteende är beklagligt, men det är inte vår sak att döma honom. Däremot visar det hur starkt behovet är av det initiativ som Mohamed Omar har tagit. Vem hade för några år sedan kunnat tro att muslimer, kristna, nationalister och radikala vänstermänniskor skulle kunna föra en konstruktiv dialog med varandra?

Wallentin understryker också vikten av att dessa grupper samarbetar. För bara "så länge den kristna kyrkan är isolerad kan den aldrig bli ett hot [mot makten]."

Tyvärr verkar det finnas en grundsyn [bland kristna medier] som säger att vi till fullo skall bejaka de få beröringspunkter som vi har med det etablerade samhället, samtidigt som vi skall bortförklara de värden vi delar med andra grupper som beklagliga sammanträffanden.

Här sätter Wallentin fingret på något mycket intressant och viktigt. Det har länge varit hög tid för den konservativa kristenheten att ta ett ordentligt tag i frågan om die falsche Freunde i homofrågan.

_____________________________________
Relaterade texter
Mohamed Omars intervju med Åke Green

Min kommentar på M. Omars intervju med Å. Green

Åke Green föreläser för antisionistisk studiegrupp

Åke Green hoppar av föreläsning om gaylobbyn

De oheliga allianserna (Rakel Chukri)

Tipstack till Fredrik J.

Åke Green hoppar av föreläsning om gaylobbyn

av TOR BILLGREN

Slutet gott för Åke Green och Världen Idag. Kort efter att jag postade mitt inlägg om att Green skulle föreläsa i Mohamed Omars studiegrupp Aguéli publicerar Världen Idag en artikel med rubriken Åke Green nobbar Mohamed Omar.

- Jag visste inte så mycket var inbjudan kom ifrån, utan fick en fråga om jag ville berätta om mina upplevelser i samband med rättegången, och tackade därför först ja att komma till Uppsala. Jag trodde att förfrågan berodde på att det fanns ett nyfiket intresse kring de här frågorna, säger Åke Green.
- När jag nu har satt mig in lite mer i vad Muhammed Omar står för och vilka han samarbetar med, har jag beslutat mig för att tacka nej till inbjudan. Rubriken för föredraget har de satt helt själva.

Åh, vad jag hade velat höra samtalet mellan Världen Idag och Åke Green. Åh, vad jag hade velat veta vad som hänt om jag inte hade bloggat om saken igår...

______________________________________
Uppdatering:
Nu har även Dagen skrivit om saken. Intressant att känna igen sina formuleringar...

"Haitierna hade pakt med jävulen"

av TOR BILLGREN

Byggnaderna i Port-au-Prince hade knappt sluta skaka innan kristenhetens vidrigaste gamar började kretsa över byggresterna och de desperata överlevarna. Här kommer den enormt inflytelserike tv-evangelisten Pat Robertsons kommentar om katastrofen på Haiti:

Something happened a long time ago in Haiti and people might not want to talk about. They were under the heel of the French, you know Napoleon the third and whatever. And they got together and swore a pact to the devil. They said 'We will serve you if you will get us free from the prince.' True story. And so the devil said, 'Ok it’s a deal.' And they kicked the French out. The Haitians revolted and got something themselves free. But ever since they have been cursed by one thing after another.

True story... Slavupproret mot kolonialmakterna var "en pakt med Satan". Mannen uttalar sig som en idiot, men följs av tiotals miljoner kristna över hela jorden (samtidigt som det naturligtvis också finns tiotals miljoner kristna som tar avstånd från honom). Antagligen tror han inte själv på vad han säger. Han har legat i framkant som pastor och entreprenör i tv-branschen sedan 60-talet och är mycket väl införstådd med mediets genomslagskraft och mekanismer. Han vet att den här typen av utfall orsakar enorm uppmärksamhet. Och det tjänar han naturligtvis på.

Det är inte första gången Robertson exploaterar lidande så här. Han har dragit paralleller mellan Katrinakatastrofen och aborter, och höll med kollegan Jerry Falwell när han anklagade homosexuella och feminister för att ha utlöst terrorattackerna den 11 september. Återstår bara att se om våra svenska religiösa företrädare väljer att uppföra sig lika illamåendeframkallande.

Åke Green föreläser för antisionistisk studiegrupp

av TOR BILLGREN

Den 23 januari är pastor Åke Green inbjuden till wannabedissidenten Mohamed Omars studiegrupp Aguéli i Uppsala för att föreläsa om "kristendomens syn på homosexualitet, rättegången mot honom, och böglobbyns destruktiva inflytande i Sverige". Enligt sin webplats har studiegruppen hittills tagit upp ämnen som "sionismen, 911, den nya världsordningen, sufism, revisionism och judisk makt i Sverige." Gruppen "erkänner inte Israels rätt att existera" och mötena hålls på hemliga platser som man får reda på om man går med i e-postlistan Antisionisterna.

Bland de som hittills anmält sig till Åke Greens föredrag finns enligt evenemangets Facebook-sida personligheter som Ahmed Rami och förre ledaren för Nationaldemokratisk Ungdom, Andreas Wallentin.

Det hela verkar mycket intressant och jag utgår från att Världen Idag skickar en reporter. Redaktionen sitter ju till och med i samma stad.

_______________________________________
Mer att läsa:

Här kommenterar jag den intervju Mohamed Omar gjorde med Åke Green förra året, och här ligger min Expressenartikel om Greens antihomosexuella undervisning i Etiopien.

Tack till Fredrik J för tips.

Uppdatering 14 januari:
Åke Green hoppar av föreläsning om gaylobbyn

Bokrecension: HBT speglat i litteraturen

av TOR BILLGREN



Dodo Parikas
HBT speglat i litteraturen
BTJ Förlag

Som uppvuxen på 70- och 80-talet eller tidigare är det lätt att känna igen sig i ”HBT speglat i litteraturen”. Särskilt när Dodo Parikas beskriver hur han som tonåring smög omkring mellan hyllorna på biblioteket i jakt efter böcker som kunde hjälpa honom begripa sina känslor för killar, och hur det kändes att ställa sig i utlåningskön med Bengt Martins ”Sodomsäpplet” i handen, för att få ”återlämningstiden stämplad i boken av tanten i lånedisken (som också jobbade på pastorsexpeditionen och kände mamma) och sedan med bankande hjärta cykla hem för att läsa”.

Parikas berör i boken hundratals romaner, biografier, fack- och ungdomsböcker som på olika sätt har HBT-anknytning och sätter dem i sammanhang med personliga kommentarer, utdrag ur recensioner och författarintervjuer. Det är ett omfattande, viktigt och imponerande kalenderbitarprojekt, som i sin sympatiska och personliga utformning även fungerar väl som sträckläsning.

Dodo Parikas (f. 1956) har en diger allmänjournalistisk bakgrund, men är också en veteran inom hbt-journalistik och -aktivism. Han har bland annat skrivit böckerna ”Frigörelse” (1981) och ”Öppenhetens betydelse” (1995) och arbetat för gaytidningar som Magasin Gay, Reporter och QX. 1979 var han en av de som ockuperade Socialstyrelsen (det vill säga satt i myndighetens trappa) i protest mot att homosexualitet klassades som sjukdom.

Som utgångspunkt för ”HBT speglat i litteraturen” använder han ofta den egna bokhyllan, som ”innehåller metervis med böcker om sex och kärlek mellan personer av samma kön”. Och han är noga med att understryka att urvalet är strikt personligt och subjektivt. I inledningen nämner han att han helt enkelt hoppat över författarskap som Thomas Mann, Karin Boye, Edith Södergran och Hjalmar Bergman. Och visst kan det vara en poäng att fokusera på litteratur som kanske inte är lika bestående som dessa giganter – de kommer ju att läsas i alla fall. Och visst är det omöjligt att inkludera ALL litteratur i ett sånt här projekt. Men att just exkludera författare som satt så stora avtryck i litteraturhistorien känns inte helt rimligt. Berättelserna om hur de behandlade det känsliga temat och hur det bemöttes av kritiker och omvärld får liksom inte fattas i en bok som har titeln ”HBT speglat i litteraturen”.

En annan svaghet, som känns trist att lyfta upp men som är alltför iögonfallande att utelämna, är de bedrövligt många korrfelen. Boken hade förtjänat ett mer uppmärksamt redaktörskap.

Men detta är mindre invändningar. Trots urvalsluckor lyckas boken förmedla åtskilliga insikter om de senaste hundra årens litteratur och attityder i homosexfrågan. De utförliga recensionscitaten speglar en kritikerkår (och i förlängningen ett samhälle) som långsamt bekantar sig med fenomenet homosexualitet. Men det är också överraskande att notera att den under prydare dagar så vanliga kritikerstrategin att helt sonika bortse från homotemat, även förekommer så sent som i recensioner av t.ex. Theodor Kallifatides ”Det sista ljuset” (1995) och Niklas Rådströms ”En handfull regn” (2007).

En frånkomlig egenskap hos identifikations- och frigörelselitteratur är att behovet av den avtar i takt med att samhällets attityder förändras till det bättre. Detta i kombination med Internets intåg, har gjort att mycket hbt-skönlitteratur har förlorat en central funktion hos läsarna. Idag behöver man inte längre smyga längs bibliotekshyllor med blossande kinder för att söka bekräftelse eller livbojar i en oförstående och fientlig omvärld. Idag hittar man likasinnade att dela erfarenheter och funderingar med efter en tvåminuterssökning på nätet. Här gör Parikas en viktig insats genom att påminna om att det finns gott om läsvärde och andra kvaliteter i hbt-litteratur, även bortom identifikations- och tillhörighetsaspekterna.

Han påminner också om att världen inte slutar i Sverige med sin – i alla fall på ytan – fina och toleranta hållning gentemot hbt-personer. En av bokens mest tankeväckande och hoppingivande passager, är när Parikas upptäcker understrykningar och anteckningar i sitt biblioteksexemplar av Eva Lejonsommars bok ”Att älska henne” (1995), av förlaget kallad ”den första svenska lesbiska relationsromanen”. Anteckningar som verkar vara översättningar – skrivna på arabiska. För många svenska bögar och flator må frigörelsen och kampen för lika rättigheter precis ha fullbordats. För andra ligger den fortfarande stadigt i startgroparna.

Publicerad i Sydsvenskan den 7 januari 2010