måndag, februari 22, 2010

Bokrecension: Eli Levén - "Du är rötterna..."

av TOR BILLGREN



Eli Levén
”Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats”
Norstedts

”Vad finns det för svar inuti mig”, frågar sig Sebastian när han förlorar oskulden över badkarskanten åt en av sin brors kompisar under vad som rent juridiskt är en våldtäkt. Men Sebastian ser det inte så. Han inser istället att han tycks ”bära på något andra vill åt”. Är han utvald?
'
Eli Levéns (f. 1984) debutbok verkar vara en minnesskrift över denne Sebastian. I prologen beskriver en röst hur han står bunden vid ett träd som helgonet med samma namn, halvnaken och genomborrad av pilar – ett motiv som de senaste tusen åren eller så har varit ett populärt motiv för konstnärer och författare som velat skapa antydningar om kärlek mellan män. Som i Thomas Manns ”Döden i Venedig” och Evelyn Waughs ”En förlorad värld”.

Eli Levéns Sebastian är en pojktransa, som till viss del verkar vara formad efter författaren själv. När vi möter honom dansar han omkring ”som en fjäril genom sin mammas vardagsrum klädd i en av hennes klänningar”. Han sminkar sig slampigt, sniffar, super, knarkar och har sex med okända män. Kryssar omkring i en stereotyp gayvärld och spelar med i det rigida sexspelet på bastuklubbar och pissoarer. Hoppar av skolan.

Men så inleder han en passionerad och vacker relation med den formellt heterosexuelle Andreas. Killar är inte hans grej, förklarar han gång på gång – men det råder inga tvivel om att han verkligen älskar Sebastian. De utforskar varandras kroppar, dansar tango på hustak och reser till Paris.

Samtidigt känner Sebastian hur något växer inom honom. Något som ibland blommar ut i form av den ståtliga och självsäkra kvinnan Ellie och som Sebastian drömmer om att en dag utvecklas till fullt ut.

”Du är rötterna…” är en bländande vacker liten bok, omsorgsfullt frammejslad med poesi som gör att man känner karaktärernas närvaro på ett påträngande konkret sätt. Andreas har auberginemuskler, hans hårbotten ”luktar av mat och sockrigt fett”, skrevet som ”pannkakssmet”. ”Sängen är våt och luktar surt kött, rostbiff.” Barndomsskildringarna får mig att tänka på fotografen Preben Holsts examensutställning ”The Last of Summers”, där han skildrade barn/ynglingar i gränstrakterna mellan oskuld och lust (KHM i Malmö, december 2008). Tonåren bubblar av håkanhellströmsk och naiv livsbejakelse. Det fula, slampiga och torftiga upphöjs till något vackert och oemotståndligt, och det uppstår paralleller till Gus Van Sants film ”På drift mot Idaho” (1991). Precis som filmen genomsyras boken av den erotiska laddningen mellan bögen och heterokompisen – en laddning som sällan är ömsesidig, och kanske just därför ofta uttrycker sig som en besatthet. Det finns knappast någon homosexuell som inte någon gång har drömt om att förföra (eller ännu hellre: bli förförd av) någon av sina straighta (eller hemligt bisexuella) vänner. Och när det väl sker, ackompanjeras det av pukor och basuner. Ett underbart exempel är Allen Ginsbergs dikt ”Many Loves”, som handlar om hur Kerouac och gänget efter en lång festnatt sover över hos en bekant. Ginsberg hamnar i en tältsäng med den sköne Neal Cassady och ligger stelt och balanserande på sin sida, livrädd för att råka nudda den åtrådde. Men så händer det oerhörda: Neal lägger sin arm över Allens bröst och viskar ”Draw near me”…

Och det är en viskning som också susar genom ”Du är rötterna…”. Martyren S:t Sebastians brott var att han inspirerade ädla romare att överträda gränsen till det förbjudna: att konvertera till kristendomen. På samma sätt drar romanens Sebastian med sin blotta natur till sig hockeygrabbar och machokillar och låter dem viska i hans öra.

Men Eli Levén framställer inte det maskulina som något önskvärt eller idealt. Tvärtom, överläget finns ständigt hos den veke Sebastian, som omvandlar sin låga position till styrka. Han får på käften av en nazikille – men blir tacksam: ”han har gett mig en glimt av hans själ”, tänker han medan blodet forsar ur näsan. Våldshandlingen blir ett uttryck för något sårbart och mjukt. Det passiva mottagandet blir att ha kontroll.


Gustave Moreau: S:t Sebastian. "Helgonets händer är precis bakom huvudet och armbågarna pekar ut från kroppen som om han knyter ett band kring sin skalle. Som Rambo. Hans ögon är skräckslagna."

Sebastian och Andreas är representanter för en ny generation. En ny mänsklighet, för vilken aidshysterin, homofrigörelsekampen och den slentrianmässiga aversionen mot homosexualitet ligger begravd i historien. Sebastian underkastar sig inte normerna i gayvärlden, han utnyttjar dem till något eget. Andreas låter sig inte hindras i sin kärlek till Sebastian för att han råkar vara kille, utan utforskar den förutsättningslöst och skiter i att omvärlden tror att han är bög.

Slutet är gåtfullt. Sebastian är borta och superkvinnan Ellie vankar av och an i en lägenhet med resårmadrass och vattenkokare på golvet. Har hon alltså äntligen blommat ut och lämnat sebastianskalet bakom sig? Tänkbart. Men det kan också vara tvärtom. Att det är Ellie som är avlägsnad från Sebastian och att han har lämnat henne där i lägenheten. Intervjun med författaren i första numret av tidningen Mums (oktober 2009) ger antydningar i den riktningen. Och helgonet dog ju heller inte av pilarna, utan levde vidare.

En annan intressant detalj i Mumsartikeln är att huvudpersonen där har namnet Alex. Visst det kan ha varit för att hålla parallellen till S:t Sebastian hemlig. Men det kan också tyda på att helgonallegorin är en sen efterkonstruktion – en slumpmässig upptäckt av gemensamma beröringspunkter. Jag vill att det ska vara så.

Publicerad i Sydsvenskan den 22 februari 2010


______________________________________
Andra recensioner

Svenska Dagbladet
Destruktiv och ömsint Eli Levén
Paulina Helgeson

Helsingborgs Dagblad
Kroppsvätskornas höga visa
Jenny Högström

Tidningen Kulturen
Heteradelfo heter ett osynligt syskon som bor i mig
Crister Enander

Bokhora
Johanna Karlsson

Kulturnytt
Känslan huvudperson hos Eli Levén
Marie Lundström

Lilla O
En av vårens debutanter
Lilla O

Expressen
Johan Hilton

Aftonbladet
Helgon och hora
Viktoria Jäderling

söndag, februari 21, 2010

Bengt Martin avlider. Eli Levén debuterar.

av TOR BILLGREN


Bengt Martin 1933 - 2010.

I går kväll rapporterade TT Spektra följande:

Författaren Bengt Martin har avlidit i Stockholm efter en tids sjukdom.

Vid sidan av sitt författarskap är Martin känd som skådespelare och inte minst som en stark förespråkare för homosexuellas rättigheter.

Hans mest kända verk är "Sodomsäpplet" och de böcker han skrev med och om sin väninna Sonja Åkesson.

Bengt Martin blev 76 år.

Nyheten om Bengt Martins död kommer helgen innan Eli Levéns fantastiska debut "Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats" utkommer. Sverige förlorar en av sina mest betydelsefulla bögförfattare. Ur askan stiger en ny. Jag recenserar Levéns bok i morgondagens Sydsvenskan.

_____________________________________
Läs mer om Bengt Martin på Jan Magnussons blogg, i Dodo Parikas "HBT i litteraturen" och framförallt i antologin "Bögjävlar", där Roger Wilson medverkar med ett mycket fint hyllningsbrev till den bortglömde Bengt Martin.

fredag, februari 19, 2010

”Jag är inte mindre macho än någon i en tajt tröja med tatueringar och oljefläckar.”

av TOR BILLGREN



Glömde att tipsa om Rakel Chukris briljata text om konståkaren Johnny Weir i Sydsvenskan igår.

Just konståkning är en av få sporter som har tänjt på den stereotypa manligheten. Komedifilmen ”Blades of glory” från 2007 var en satir över de pråliga dräkterna och dramatiska gesterna. Men det är fortfarande få som öppet vågar kritisera idrottsvärldens förväntningar på heterosexuella hjältar. Amerikanske Rudy Galindo, som tog VM-brons i konståkning 1996, har beklagat att hans idrottsprestationer skymdes av att han kom ut som homosexuell.

När det gäller Weir har de öppna gliringarna länge haglat. Kanadensaren Elvis Stojko, tidigare konståkare, menar att herrarnas konståkning borde utmärkas av ”styrka, maskulinitet, fokus”.

Han har också applåderat den kanadensiska konståkningsorganisationens ambition att inför OS göra sporten mer macho för att locka till sig hockeypubliken.

Hockeypubliken, ja ni läste rätt. Weir kom sexa i herrarnas korta program i natt. Den ständige Plushenko vann förstås. Här i Sydafrika sänds inte OS i public service-tv, så jag missar allt. Tyvärr.

onsdag, februari 17, 2010

Bengt is back

av TOR BILLGREN

Idag är Helds HBT-nyheter tillbaka. Bengt har i samarbete med flera bloggläsare rett ut trasslet som uppstod i lördags, då någon kapade sajten.

måndag, februari 15, 2010

Positiv utveckling på Världen Idag

av TOR BILLGREN

Det pågår onekligen en positiv utveckling på Världen Idag. Den 10 februari skrev chefredaktör Felicia Svaeren en ledare med rubriken Utbildning behövs - inte bara om hbt, som handlar om att Migrationsverkets tjänstemän bör få utbildning om olika minoriteters villkor i hemländerna:

Migrationsverket ska nu storsatsa på hbt-utbildning, enligt Dagens Eko i måndags. Alla som arbetar med asylärenden, ska få ökad kunskap om hbt-personer genom bland annat rollspel. Detta är bra. Om man i ett ärende missar, eller inte förstår, vad det innebär för en homosexuell att leva i ett land där man riskerar att bli dödad för sin sexuella läggning, kan det uppenbart få förödande konsekvenser. Det är därför inte en dag för tidigt med denna utbildning.

Nu är bara frågan: när kommer utbildningen för att öka Migrationsverkets kunskap om kristna minoriteter och konvertiter? Man skulle kunna tycka att verket behöver en omfattande utbildningssatsning också när det gäller dessa. På verkets presstjänst säger man att någon sådan utbildning troligen inte finns.

Svaeren visar att det är möjligt att skriva om villkoren för hbt-personer respektive kristna utan att sätta dem i motsatsförhållande till varandra. Det har tidigare aldrig gjorts i tidningen. För några år sedan hade det istället skapats rubriker typ Myndighet påtvingar anställda homosexpropaganda, eller Migrationsverket köper indoktrineringskurs av gaylobbyn. Det nya tonläget är lovande och mycket välgörande för den svenska debatten, som behöver seriösa, konservativa röster.

Det stormar hos Karlsten

av TOR BILLGREN

Det har seglat upp ett storbråk i kommentarfältetEmanuel Karlstens blogg. Det handlar bland annat om den eviga frågan om Livets Ords inflytande på Världen Idag, Livets Ord i allmänhet, förra Världen Idag-chefredaktörens hastiga försvinnande, samt det vanliga käbblet mellan de båda tidningskonkurrenterna.

Notera särskilt Siewert Öholms tonläge. Han kallar Karlsten magsur, rädd, konspiratorisk spionchef med besserwisserkomplex och "sittande på ett elfenbenstorn". Dagens chefredaktör Elisabeth Sandström kallar han stalinist (sic!). Och upprepar beskyllningen (sic!).

Som kommentar till pratet om kopplingen mellan Världen Idag och Livets Ord som förekommer i tråden, repriserar jag ett inlägg från den 13 februari 2009:

Världen Idag och förnekandet av det uppenbara

På sin blogg idag spelar Siewert Öholm upp den berömda Bagdad Bob-charaden som går ut på att förneka att Livets Ord och Ulf Ekman har en särställning på Världen Idag.

Ekman är styrelseordförande för tidningen, flitig annonsör, ledarskribent, ofta förekommande nyhetsstoff och har till och med nominerats till ärkebiskop på ledarsidan. Så fort samfundet eller Ekman hamnar i blåsväder eller granskas i media rycker Världen Idag ut i blint försvar, t.ex. när Upsala Nya Tidning refererade till intern ekonomisk kritik (oktober 2007), eller efter en granskning i SVT-programmet Existens (mars 2007). Världen Idag ägnar mycket utrymme åt att granska och kritisera andra religioner, samfund och församlingar, men har aldrig skrivit ett kritiskt, granskande eller ifrågasättande ord om Livets Ord eller Ekman.

Jag säger inte att per automatik behöver vara fel med starka band mellan tidningar, samfund och enskilda individer – bara man är öppen och ärlig med det. Det finns inget komprometterande med att ha med Livets Ord att göra, vilket verkar vara tidningens märkliga premiss varje gång saken aktualiseras. Världen Idag skulle vinna mycket i förtroende av att sluta förneka det uppenbara.

I en kommentar på sin blogg ställer Karlsten samma fråga:

Medan Dagen flera gånger granskar och avslöjar oegentligheter inom pingströrelsen kan jag inte minnas att jag sett en enda granskande artikel av Livets ord i Världen idag. Visst måste du [Öholm] hålla med om att det skulle vara märkligt? Och visst måste det vara så att jag bara har missat en sådan artikel?

Det skulle vara så oerhört intressant att få ett svar.

________________________________________
Världen Idag-chefredaktören Felicia Svaerens kommentar till diskussionen på Emanuel Karlstens blogg ligger här: Karlstens blogg

Indien öppnare än Ryssland

av TOR BILLGREN

Sydsvenskan har de senaste dagarna bjudit på två intressanta texter om gayfilmer. I kulturdelen skriver idag David Isaksson om den "mest populära" filmen i Ryssland just nu, komedin "Ödets kulor", av blondinskämthumorgruppen Nasja Russia (ej ännu på nätet):

[...]

I ”Ödets kulor” finns en sketch där töntiga gaydemonstranter vid Röda torget blir bortjagade av polis. Filmen förutsätter att publiken sympatiserar med polisen.

Samtidigt har Ryssland fått sin första film om drag queens. ”Lustigkurrarna”, som den heter, har inte varit någon publikframgång, men den har visats på biografer runt om i landet. I ”Lustigkurrarna” dricks det mer vodka än i någon annan film med gaytema och man gör klart att det fanns transvestiter även under Sovjettiden. Att filmen gått på bio utan att ungdomsorganisationer eller kyrkan protesterar kan ses som ett tecken på ökad tolerans i Ryssland. Men ”Ödets kulor” gör tydligt att det kommer att dröja länge innan vi ser gaydemonstrationer på Röda torget.

Saker och ting är sig likt i det ortodoxa Ryssland med andra ord. Hur är det i Indien då? I gårdagens utrikesdel berättade Mikael Bergstrand att Bollywood tar sitt stora homosteg i maj:

Homosexualitet betraktas fortfarande som synd och perversion av en majoritet av Indiens befolkning. Den som öppet går ut med sin läggning stämplas som social paria och löper stor risk att utsättas för våld.

[...]

Den indiska filmindustrin, som är (ö)känd för sin sexualkonservativa syn även när det gäller kyssar mellan män och kvinnor, släpper i maj den första kommersiella indiska rullen någonsin som skildrar ett kärleksförhållande mellan två män.

Regissör Sunjay Sharma är en av landets mest lovande, och hans bror Kapil Sharma, som spelar huvudrollen, tillhör toppskiktet av den nya generationen Bollywoodstjärnor. Filmen heter ”Dunno Y ... Na Jaane Kyun” (Vet inte varför) och handlar om en manlig modell som åker till Bombay för att söka lyckan och där träffar en man som han blir förälskad i. Filmen har redan väckt stor uppmärksamhet genom den med indiska mått mätt mycket vågade filmaffischen, som visar Kapil Sharma och hans motspelare i naken omfamning.

Huvudrollsinnehavaren är medveten om filmens sprängkraft, men fruktar inte den historiskt sett så stränga indiska censuren.

– Jag tror att Indien är moget för en sådan här film nu. Under inspelningarna koncentrerade jag mig på att skildra min karaktär som en verklig människa, långt bort från den förlöjligande karikatyrbilden av homosexuella, säger Kapil Sharma till Times of India.

[...]

Jag är förstås mycket nyfiken på båda filmerna. Kanske främst den ryska. Populistisk antihomosexuell propaganda i kombination med blondinskämt - det är nästan för bra för att vara sant.

Bengts blogg hackad?

av TOR BILLGREN

Jag noterar att Bengt Helds blogg är saboterad av någon som kallar sig Sverigedemokraterna. Inte för att jag tror att det verkligen är SD som ligger bakom den osofistikerade och groteska attacken, men så länge de står som avsändare, förväntar jag mig ändå någon form av officiell dementi från partiet.

Jag har ingen aning om hur man återställer en blogg efter en sådan attack och kan inte ge några råd till Bengt. Någon annan som vet? Backup är förstås alltid bra.

onsdag, februari 10, 2010

Primitiv argumentering om hbt i försvaret

av TOR BILLGREN

I sitt senaste Action Alert uppmanar den kristna antigayorganisationen American Family Association (AFA) sina medlemmar att protestera mot Barrack Obamas planer på att häva förbudet för hbt-personer att tjänstgöra i försvaret. Argumenteringen är underbart primitiv. Här kommer mailet i sin helhet. De göttigaste delarna i fetstil:

Obama's new military: Gays showering with straights

Tell Congress not to overturn ban on homosexuals in the military
February 8, 2010


Dear Tor,

Gays showering with straights? Absolutely.

If President Obama, congressional Democrats, and homosexual activists get their wish, your son or daughter may be forced to share military showers and barracks with active and open homosexuals who may very well view them with sexual interest.

Talk about creating a hostile work environment for people who practice normative sexuality!

As former General Colin Powell observed in 1993 (before bowing to pressures of political correctness), "...it would be prejudicial to good order and discipline to try to integrate gays and lesbians in the current military structure."

He compellingly argued against the completely bogus comparison between race and sexual preference: "Skin color is a benign, nonbehavioral characteristic. Sexual orientation is perhaps the most profound of human behavioral characteristics. Comparison of the two is a convenient but invalid argument."

Here are some important facts:

* Both the American Legion and the Veterans of Foreign Wars (which includes four million vets) have come out strongly against overturning the ban, with the VFW calling it a "new social-engineering project."

* More than 1,160 retired admirals and generals strongly oppose the change, saying that overturning the ban would "undermine recruiting and retention, impact leadership at all levels, have adverse effects on the willingness of parents who lend their sons and daughter to military service, and eventually break the All-Volunteer Force."

* Richard H. Black, the former chief of the U.S. Army's criminal law division, citing numerous "criminal reports document[ing] serious offenses being committed frequently by homosexual GIs," calls the ban "an essential element of military discipline" which "must be retained."

* Overturning the ban will likely preclude advancement and promotions for officers and chaplains who do not publicly affirm homosexual behavior, essentially ending their military careers.

If we do not insist that the ban on homosexual military service be retained, our military will no longer be the place America's families want to send their best and brightest young men and women.

Take Action

Email your representative and senators urging them to oppose the repeal of the ban on homosexuals in the military.

Det är häpnadsväckande att människor med miljoner och åter miljoner dollars att röra sig med för att skapa opinion inte kommer längre än tvålen-i-duschen-argumentet. AFA:s kampanjsida ligger här: Gays in the military - bad for America.

torsdag, februari 04, 2010

Avslöjande om exgay-terapin

av TOR BILLGREN

Jag vill rekommendera en briljant artikel av Patrick Strudwick, som publicerades i The Independent i måndags. Han utger sig för att vilja bli botad från sin homosexualitet och wallraffar hos två ex-gay-terapeuter i London. Det blir en underbar resa kvasipsykologins och det kvalificerade charlataneriets fantastiska värld.

Här kommer ett utdrag ur en session med terapeuten "Lynne".

"Are you feeling quite lustful with the SSA [Same Sex Attraction]?" she asks. I reply that I am – but not just lust. In my last relationship, I say, I felt profound love towards my boyfriend. "That needs to be broken," she says. "There's a darkness that's very real that keeps you as its dog, but of course our God is more powerful than that."

Lynne's approach is two-pronged. She gives practical advice to intercept my sexual feelings towards men and, in keeping with Nicolosi's theories, delves into my past to search for my "wounds". These, she says, will explain why I turned to homosexuality.

She begins her wound hunt by asking about my family. I tell her that I have a close relationship with my parents and that they always gave me huge amounts of love, so I didn't understand why Nicolosi says that homosexuality is caused by inadequate parenting. "Well, there was something happening within your family dynamics that led to your depression," she says.

Lynne explains that people only identify as gay when they are already depressed. "There's a confusion, there's an anxiety, there's a lot of pain," she says. "Often the thought can be, 'Oh I'm confused about my sexuality so I must be gay'." She says that at the heart of homosexuality is a "deep isolation", which is, she says, "where God needs to be".

"Did you have a difficult birth?" she asks. No, I say. Why?
"It's just something I have noticed. Often [with homosexuality] it is quite traumatic, the baby was put into intensive care and because of the separation from the mother there can be that lack of attachment."

She moves on. "Any Freemasonry in the family?" No, I say, again asking her to elaborate. "Because that often encourages it as well. It has a spiritual effect on males and it often comes out as SSA."

Next, she looks for self-esteem wounds. "I think you have some unhelpful thoughts about yourself, about who you are," she says. "What do you think about yourself? In the deepest part of you, in your stomach."

"I think I'm a good person," I reply. She wants more. "I think I am a determined person." Still not enough. "I think I've a lot to give."
"But do you like yourself?" she asks, becoming impatient.
"I think I'm a good person," I repeat.
"Yes that's different though from 'do you like yourself?' Deep underneath this there's other stuff we need to get to. I think you must have had quite a lot of bullying." No, I say. "There was no sexual abuse?" she asks, leaning in and squinting again. No, I repeat. "I think it will be there," she replies, dropping her voice to a concerned tone. "It does need to come to the surface."

And so, she prays for me again. "Father, we give you permission to bring to the surface some of the things that have happened over the years. Father, enable your love to pour into that place of isolation in that little boy, whatever age, we give you permission to go there, with your healing power and your light, go into those parts, open all the doors, and access each one with your light."

She looks up. I ask her again about this abuse. "I think there is something there," she says. "You've allowed things to be done to you." In the next session I ask if she thinks the abuse would have taken place within my family, because I can't remember it. "Yes, very likely," she replies.

The following session takes place on the phone as Lynne is abroad. This time, she focuses on the practical. She recommends that I distance myself from my gay friends and take up a sport such as rugby.


Frimurare, mobbing och sexuella övergrepp. Som ska avhjälpas medelst rugby. Den andre terapeuten Patrick Strudwick besöker talar om "the cannibalistic nature of homosexual sex" och suggererar fram erektion hos sin patient.

Artikeln bör definitivt läsas i sin helhet. Precis som Johan Hilton konstaterar i sitt klassiska wallraffreportage från Medvandrarna från 2004, orsakar samtalen djup förvirring. Strudwick talar till och med om att han känner sig skadad efter terapin:

The purpose of this investigation was to find out how conversion therapists operate. What I didn't expect was that I would learn how their patients feel: confused and damaged.

I began to constantly analyse why I found particular men attractive. Does that man represent something that's lacking in me? Do I want him because he looks strong which must mean I feel weak? Did something happen in my childhood? The therapists planted doubt and worry where there was none.

And the punchline: Terapin finansieras delvis av det brittiska skattefinansierade sjukförsäkringssystemet NHS. Häpp!