Ytterligare en republikan som kommit ut som gay
Jag frågar som min bekante Fredrik: Finns det över huvudtaget några heterosexuella republikanska politiker?
Granskning av antihomosexuell retorik. Bloggen drivs sedan 2010 inte längre aktivt, utan fungerar mer som ett arkiv för mina hbt-relaterade artiklar.
Jag menar inte att Tor Billgren är likgiltig inför övergrepp och oförmögen att sätta sig in i våldtäktsoffers situation. Däremot var det i högsta grad rimligt med ett tydligt avståndstagande i hans recension från tanken att barnet upplevde våldtäkten som något positivt.
Kanske vi är vi till och med överens om att RFSL har varit otydliga i sin inställning till pedofili och att det tyvärr fortfarande finns de i organisationen som vill arbeta för att detta ska accepteras?
Min ursprungliga ledare handlade om en brittisk rapport om att vuxenvärldens aggressiva sexualisering är destruktiv för barnen. På detta svarar Billgren att "barn upptäcker sin sexualitet tidigare än vuxenvärlden inser". Hur vet han det?
Slutligen skulle det vara intressant att veta vad Billgren tycker om RFSL:s reklamkampanj "Happy hunting".
När tidningen startade fanns en ekumenisk bredd i redaktionen och på tidningen som successivt har tunnats ut. En klar majoritet av de anställda, framför allt på de ledande posterna, tillhör Livets Ord. Man kan konstatera att tidningens vinnande slogan om att vara en oberoende och ekumenisk tidning knappast längre används.
Tor Billgren har inte bara skrivit två twitter-kommentarer och en bokrecension. Föreslår att han räknar alla kritiska och nedsättande blogginlägg där mitt namn nämns som han haft de senaste åren - om de nu går att räkna.
Billgrens svar visar att det är helt meningslöst att försöka föra en seriös debatt om RFSL:s relation till pedofili, barnsexhandel och barnporr med Billgren.
Det räcker inte med att en FN-rapport och att svenska Rädda Barnen kritiserat rörelsen för att deras turistguide Spartacus vägledde pedofiler till ställen i Thailand som erbjöd barnsexhandel.
Inte heller med att en av Sveriges mest prisbelönte grävande journalister, Nuri Kino, upptäckte öppen barnsexhandel på RFSL:s hemsida.
Även när tidningen Stockholms Fria upptäckte barnporr på QX Qruiser och gjorde iakttagelsen att ansvariga såg mellan fingrarna på detta, är det inte något som QX ska stå till svars för.
Och författaren Pål Hollenders upptäckt att personer inom RFSL hade en dold agenda för att få pedofili accepterat, trots att man officiellt tagit avstånd från pedofili, viftas lättvindigt bort.
Den brittiska regeringsrapporten som varnar för att barn far illa av det översexualiserade samhället är heller inte något att ta notis om.
Det räcker heller inte med att RFSL:s tidigare ungdomsordförande dömdes för utnyttjande av barn, att ett remissvar till justitiedepartementet från RFSL på 1980-talet förespråkade pedofili, eller att RFSL haft en underavdelning som hette Pedofila arbetsgruppen och att man öppet diskuterat att accepterande på RFSL:s årskongress. Inte heller att tunga RFSL-profiler som Nils Hallbeck, Stig-Åke Pettersson och Kjell Rindar försvarat en pedofil livsstil.
Att påpeka alla dessa uppenbara faktauppgifter förvandlas i Tor Billgrens föreställningsvärd till lögner, svartmålning och svammel. Att påpeka en välgrundad verklighet omvandlas i Billgrens ögon till att omgivningen demoniserar och sprider insinuationer.
Kanske har den här debatten ändå klargjort en sak: skillnader i hur man ska se på ett övergrepp på ett barn. I Dagens Nyheter hösten 2002 försvarade sig en av de dömda pedofilerna i den Västsverige-härva som Världen idag avslöjade, med att de utnyttjade barnen i själva verket uppskattade övergreppen. Den retoriska cirkelbevisningen blir att pedofili inte är pedofili och att övergrepp inte är övergrepp.
Om det är utgångspunkten upphör möjligheten till att föra en vettig diskussion.