måndag, november 22, 2010

Ruben Agnarsson lämnar redaktionsledningen

av TOR BILLGREN

Ruben Agnarsson slutar som VD och ansvarig utgivare för Världen Idag för att ägna sig åt mer journalistiskt arbete, meddelar tidningen idag.

Detta görs för att säkerställa tidningens framtida positiva utveckling samt stärka det redaktionella innehållet.

Jag hade inte kunnat uttrycka det bättre själv.

I begynnelsen var de fyra i redaktionsledningen: Carin Stenström, (chefredaktör) Hans-Göran Björk (näringslivsredaktör), Ruben Agnarsson (VD och ansvarig utgivare) och Mats Tunehag. (utrikesredaktör). 2007 gjorde Björk sorti från tidningen, något som man försökte smussla undan. Han ersattes av Siewert Öholm. Hösten 2008 slutade Carin Stenström av oklara anledningar. Hon har sedermera delvis vänt sig mot tidningen och offentligt intygat att Världen Idag de facto har starka band till Livets Ord, något som ständigt har förnekats (bland annat av henne själv när hon var chef). Stenström ersattes av Felicia Svaeren som tillträdde i maj förra året. Och idag avslutas alltså den agnarssonska epoken.

På ledarplats har Agnarsson ofta haft svårt att hålla isär sitt förra uppdrag som presschef för Livets Ord, och rollen som VD och utgivare för en oberoende tidning. Han har varit redaktionens främste antihomosexuelle ideolog och spridit förakt och häpnadsväckande lögner om homorörelsen (han har bland annat hävdat att RFSL bedriver sexhandel och att organisationen arbetar för att legitimera barnsex). Och så har han flera gånger bedrivit kampanjer mot mig som person (här och här). Som journalist, den roll han alltså nu kommer att fokusera på, går han ofta åt det konspirationsteoretiska hållet (Estonia, DC9:an, Bordellhärvan, Palmemordet etc). Texterna präglas av en envis ihärdighet som ofta är inspirerande.

______________________________________
Dagens artikel om saken.

fredag, november 19, 2010

Sydafrika sviker homosexuella i FN-omröstning

av TOR BILLGREN

Uppdaterad den 19 november 2010

FN:s generalförsamling fördömer inte längre dödande av homosexuella i sin resolution mot "oberättigade avrättningar". Det var i tisdags som generalförsamlingen strök formuleringen "sexual orientation" i resolutionen, på initiativ av Mali och Marocko, som agerade å alla afrikanska och muslimska medlemsländers vägnar. De föreslog istället att formuleringen "discriminatory reasons on any basis" skulle skrivas in i resolutionen.

Därmed har dessa länder (se lista i Bilaga 3) på ett smidigt sätt lyckats få världssamfundet att godkänna fortsätta förföljelser och – i förekommande fall – avrättningar av personer på grund av deras sexuella läggning. "Discriminatory reasons on any basis" är en tandlös gummibandsformulering, eftersom diskrimineringsbegreppet aldrig kan tillämpas på homosexuella i länder där homosexualitet är ett brott. På samma sätt kan vi heller inte säga att en mördare diskrimineras när han sätts i fängelse i Sverige.

Jag noterar med fasa att Sydafrika tillhör länderna som röstade för Malis och Marockos förslag. Men förvånas inte det minsta. ANC:s sändebud i New York har gång på gång visat att frågor som rör mänskliga rättigheter och demokratiska principer är underordnade i deras internationella arbete. I ett uttalande motiverar Sydafrika sin röst med ihåliga hårklyverier och teknikaliteter:

South Africa was conscious of the fact that there was no international agreement regarding the definition of sexual orientation, and believed that there needed to be a formal process on the issue. South Africa believed that they should define sexual orientation and establish parameters under human rights law. Until there was such a discussion, there would be division, which had characterized the issue over past years.

Vad ANC-delegationen låtsar att de inte begriper är bland annat följande:

1. Det förföljs och dödas homosexuella NU och det är viktigare att fördöma detta, än att det råder konsensus kring terminologin. FN-länderna kommer dessutom aldrig någonsin att bli överens om dessa definitioner.

2. Sydafrikas internationella attityder och beteenden har konsekvenser på hemmaplan. Sydafrika är ett land med mycket negativa attityder mot homosexualitet i alla folkgrupper. Är det inte "oafrikanskt" så strider det mot den Nederländska Reformerta kyrkans bud. Fenomenet korrektionsvåldtäkter, där lesbiska gruppvåldtas [och ev. mördas] för att bli "normala", är ett reellt problem i landet. Att ställa sig på de notoriskt antihomosexuella ländernas sida i FN konsoliderar de antihomosexuella attityderna på hemmaplan.

3. Sydafrika är med sin starka konstitution ett föregångsland för homosexuellas rättigheter. Inte bara i Afrika, utan i hela världen. Därför skulle landet kunna spela en viktig roll, inte minst i södra Afrika, som är en av världens mest antihomosexuella regioner. Men istället för att försöka påverka grannländerna genom att stå upp för konstitutionen och förklara och försvara den utåt, väljer det politiska ledarskapet att tiga. Det är som att de skäms för landets hbt-vänliga lagar. Istället är det de kyrkliga ledarna som visar mod och beslutsamhet i frågan. Desmond Tutu har länge varit en frispråkig förkämpe för homosexuellas rättigheter.

_______________________________________

Bilaga 1
Tisdagens omröstning gör Per Svenssons lysande artikel Dags att klä av FN kostymen angelägnare än någonsin.

_______________________________________

Bilaga 2
Sydafrikas främste satiriker Zapiro kommenterar ofta de antihomosexuella attityderna i landet.


Efter mordet på nynazistledaren Eugene Terre'Blanche florerade rykten om att han hade utnyttjat sina banemän sexuellt (något som senare avfärdades).


Homosexuella förföljs i hela Afrika men Sydafrikas politiska ledarskap låtsas som ingenting.

_______________________________________

Bilaga 3
Lista över de 79 länder som röstade för Malis och Marockos förslag (namnen är på tyska. Använd fantasin.)

Ägypten, Äthiopien, Afghanistan, Algerien, Angola, Aserbaidschan, Bahamas, Bahrain, Bangladesch, Belize, Benin, Botswana, Brunei, Burkina Faso, Burundi, China, Dschibuti, Elfenbeinküste, Eritrea, Ghana, Grenada, Guyana, Haiti, Indonesien, Iran, Irak, Jamaika, Jemen, Jordanien, Kamerun, Kasachstan, Katar, Kenia, Komoren, Kongo (Demokratische Republik), Kongo (Republik), Kuba, Kuwait, Libanon, Lesotho, Liberia, Libyen, Madagaskar, Malawi, Malaysia, Malediven, Mali, Marokko, Mozambique, Myanmar, Namibia, Niger, Nigeria, Nordkorea, Oman, Pakistan, Ruanda, Russland, Saint Kitts und Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent, Sambia, Saudi-Arabien, Senegal, Sierra Leone, Simbabwe, Somalia, Südafrika, Sudan, Surinam, Swasiland, Syrien, Tadschikistan, Tansania, Tunesien, Uganda, Usbekistan, Vereinigte Arabische Emirate, Vietnam.

_______________________________________

Bilaga 4
Analys av Sydafrikas första vända i FN:s Säkerhetsråd

tisdag, november 02, 2010

Homoförbud diskuteras nu även i Kongo-Kinshasa

av TOR BILLGREN

I Kongo-Kinshasa samlar just nu parlamentsledamoten Ejiba Yamapia stöd för ett lagförslag som syftar till att förbjuda särskilda "onaturliga sexuella handlingar", däribland samkönade relationer, skriver Afrol News. Yamapia säger sig främst ha fått stöd för förslaget från kvinnliga ledamöter, som menar att homosexualitet "inte är förenligt med afrikansk kultur", en hållning som delas av ledande politiker i länder som Zimbabwe, Malawi, Uganda and Kenya.

Enligt Ejiba Yamapias förslag skulle praktiserande homosexuella kunna dömas till fängelse och böter. Han är dock inte oemotsagd i parlamentet. Flera ledamöter kritiserar förslaget för att det "kränker individens konstitutionella rättigheter" och går emot den allmänna trenden att öka de individuella och mänskliga rättigheterna i Kongo-Kinshasa.