söndag, juli 22, 2012

Diskussion om begrepp

av TOR BILLGREN

Igår läste jag en artikel i Fria Tidningen om hur islamfientliga English Defence League och dess systerorganisationer använder Pridefestivaler som plattformer för sin kamp mot islam och muslimer. Mot bakgrund av vårens debatt om uppseendeväckande vänsteraktioner vid hbt-manifestationer (se punkt 2 nedan), twittrade jag följande:

Stackars Pride. Ockuperas av både höger- och vänsterextremister. http://www.fria.nu/artikel/93775
Sexologen och radiomannen Robert Jacobsson undrade vad jag menade med det, och jag svarade:
Slagträ i kampen mot kapitalismen å ena sidan och mot islam å den andra
Jacobsson fortsatte:
aha - jag tolkade det som något ironiskt. hur tycker du Pride har ockuperats av "vänsterextremister"?

på vilket sätt är de nämnda aktionerna utförda av "vänsterextremister"? vad är en vänsterextremist enligt dig?
Biologiprofessor Erik Svensson var också nyfiken på hur jag menade:

Ja, vad menar du? Är kritik av kapitalismen "vänsterextremism" och hur kan du jämföra det med Breivikterror?
Ja, jag skulle också gärna höra din definition av vänsterextremist. Är jag t.ex., vänsterextremist?
Jag svarar så här:

1. 
Jag skulle definiera en extremist som en person som strävar efter att implementera sin agenda med våldsamma och/eller störande metoder (avbryta tillståndsgivna manifestationer, trakassera meningsmotståndare, krossa skyltfönster etc), alternativt en person som har extrema och/eller populistiska åsikter, t.ex. att Sveriges rättssystem styrs av CIA, världsekonomin styrs av judiska bankirer, att medierna regeras av homosexuella nätverk, att samhället måste förändras genom revolution, att Israel låg bakom 11 september-attentaten, att Svenskt Näringsliv styr medborgarnas konsumtionsvanor med hjälp av nanodatorer som injiceras tillsammans med influensavaccin, att det pågår ett kulturellt krig mellan islam och kristendomen, och så vidare.

2.  
När jag skriver att Pride och hbt-rörelsen är ockuperad av vänsterextremister avser jag främst fyra händelser:

  • Regnbågsparaden i Göteborg i maj 2010. Maskerade aktivister ur paraden angrep Livets Ord-medlemmar och vandaliserade deras materiel. Jag skrev ett affekterat inlägg om händelsen.
  • Prideparaden i Stockholm förra året. Aktivister ur nätverket Ofog kapade Försvarsmaktens sektion i paraden och exponerade kränkande och generaliserande omdömen de deltagande soldaterna.
  • HBTQ-festivalen i Göteborg i juni i år. Ett seminarium om hatbrott avbröts av personer som ville göra ett migrationspolitiskt statement.
  • Att folket bakom Uppsala Pride har approprierat begreppet Pride för en antikapitalistisk manifestation. Naturligtvis har jag inga synpunkter på att någon arrangerar antikapitalistiska evenemang, men genom att kalla det hela för Pride skapar man en onödig förvirring, eftersom begreppet är vedertaget som en manifestation för hbt-personers rättigheter och kärlek, och har en inkluderande hållning, där faktorer som etnicitet, yrkesval och politisk och religiös övertygelse ska vara underordnade. 

Min generella kritik mot ovan nämnda aktioner är att homo- och bisexualitet handlar om läggning/identitet, inte om åsikter och politiska värderingar.

3. 
Som framgår i artikeln jag länkade till, håller Pride alltså också på att ockuperas från högerextremt håll. Vi har de senaste åren också sett hur Sverigedemokraterna svängt från explicit homofientlighet till en mer accepterande hållning. Ett bra exempel är partiledaren Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet 2010, där han t.o.m. bad om ursäkt för olika partiföreträdares antihomosexuella uttalanden.

För den som studerat partiets politik över tid är det dock mycket tydligt att ursäkten är falsk och att SD:s omsorger om homosexuella inte handlar om något annat än att kunna använda dem som slagträ i kampen mot islam. Och den typen av politiskt "stöd" kan man aldrig acceptera. Samtidigt – och det är detta som är svårt och intellektuellt utmanande – måste man hantera och diskutera det faktum att islam generellt HAR ett mycket problematiskt förhållande till hbt-frågor och att det är extremt ovanligt med homovänliga samfund på samma sätt som det finns inom t.ex. kristendomen och judendomen. Det enda jag känner till är nätverket Inner Circle i Kapstaden – men det är mer en stödgrupp, inget samfund.

3 Comments:

Blogger Creutz said...

"Min generella kritik mot ovan nämnda aktioner är att homo- och bisexualitet handlar om läggning/identitet, inte om åsikter och politiska värderingar."

Exakt så.

tisdag, juli 24, 2012 8:50:00 em  
Blogger Johan Lundgren said...

Det blir ju oftast i såna här diskussioner att man underförstått, iaf i betraktarens ögon, vänder sig mot hela den grupp vars extrem man säger sig kritisera. Huruvida det sedan är avsikten eller ej är tyvärr nästan omöjligt att avgöra för en utomstående.

Så det är ju väldigt bra att göra så som du gör nu och begränsa mot mainstreamen så att du fångar in de verkliga extremerna.

Helst skulle jag se att man också nämner gruppernas namn, så som: "och vänsterextremister, som OFOG och Uppsala Pride." Motsvarande för högerextremister förstås. Det skulle minimera infektionen av debatten då alla försöker läsa mellan raderna och bli påhoppade.

Men det är ju förstås inte gångbart på twitter.

onsdag, juli 25, 2012 3:41:00 em  
Anonymous Fightforyourrights said...

Om man känner till Prideparadernas bakgrund och historia kan man alltså säga att de var ockuperade av vänsterextremister eller åtminstone extremister?

Bör de HBT-aktivister som slogs mot polisen vid Stonewall vara välkomna på dagens Pride? Man undrar ju. Avpolitiseringen av Pride innebär att marginaliserade grupper känner sig utestängda och kränkta. Men huvudsaken är väl att polisen och Migrationsverket trivs.

söndag, juli 29, 2012 6:36:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home