Äktenskapsartikel i DN

Så kom det till slut, det på förhand beryktade DN-debattinlägget "Ett biologisk faktum att homoäktenskap är fel". Åtta borgerliga politiker talar ut om äktenskapsfrågan. Vad kommer de då fram till? Får vi oss några giltiga argument till livs? Eller är det de vanliga irrblossen om barnens bästa som rabblas igen?

Både och. Artikelförfattarna tar faktiskt upp några relevanta argument, men lyckas inte avfärda dem på ett övertygande sätt. Man hänvisar ofta till en fransk utredning från 2006.

I den franska utredningen slås fast att äktenskapet ska förbli den institution som ligger till grund för familjebildning.

Utmärkt. Även homosexuella bildar familjer...

Äktenskapet som institution anses ha egenskaper som, med hänsyn till barnets bästa, legitimerar att det bevaras intakt i rättsligt avseende. Man framhåller exempelvis att äktenskapet "inte bara är ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer. Det är ett förpliktigande ramverk av rättigheter och skyldigheter som är utformat för att kunna ta emot ett barn och ge det en harmonisk uppväxt".

Javisst. Men barnen som de facto lever i familjer med homosexuella föräldrar då? Så här svarar artikelförfattarna:

Argumentet att enkönade par bör kunna ingå äktenskap, eftersom det finns de som genom adoption eller ett tidigare förhållande har barn, avvisas av den franska utredningen. Den slår istället fast att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan.

Vad? Är äktenskapet en metafysisk symbol eller en juridisk samlevnadsform? Varför skall inte barn som lever med homosexuella föräldrar leva under andra villkor än andra barn? Författarna går vidare med detta fantastiska stycke:

Även om inte alla äktenskap leder till att barn föds, avvisar den franska utredningen argumentet att homosexuella par, genom till exempel assisterad befruktning, kan bidra till reproduktionen. Man konstaterar det uppenbara faktum att i en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad. I den meningen skulle ett sådant äktenskap inte längre baseras på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt. Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans, biologiska ursprung.

VAD??? Blir ett förhållande en trepartsrelation vid assisterad befruktning? Är familjer som tar emot sperma-/äggdonationer bigamister? I så fall skall de ju gripas av polis! Det är olagligt!

Och menar de verkligen att en relation ska avspegla barnets biologiska ursprung? Hur ska man då betrakta adoptioner?

Artikelförfattarna fortsätter med en vändning som innebär att även infertila och äldre bör utstängas från äktenskapet:

Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion.

Slutligen argumenterar de för att en "könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare."

Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar.

Det är ett under omständigheterna delvis relevant argument. Men det är inte rätt att anpassa lagstiftning och normer efter andras förväntningar och kulturer.

Uppdatering: För övrigt är utgångspunkten att "de andra" per automatik skulle vara mindre toleranta än "oss" ytterst tvivelaktig. Jämför med Spanien, som är Europas största invandrarland. Där har man haft samkönade äktenskap i flera år utan att det har blivit några sammanstötningar med "de andra". Hottentotterna, muselmanerna, eller vad det nu är artikelförfattarna menar. (Tack till L. Jonsson för tips.)

Jag argumenterar varken för eller emot könsnetralt äktenskap. Det jag efterlyser är en adekvat debatt i frågan. Och hittills är det bara förespråkarsidan som har lyckats producera riktiga argument. Motståndarsidans argument ekar av tomhet.

Jag kommer aldrig att förstå hur kan man argumentera för något man kallar "barnens bästa" när man samtidigt väljer att bortse från tusentals barn som redan lever i familjer med homosexuella föräldrar? Det är cyniskt, själviskt och oansvarigt.