Barnens bästa...
Just nu utspelar sig ett drama i Utah, USA, där ett gaypar kämpar för att den ene mannens svärdotters fyra barn ska kunna få bo hos dem medan modern försöker komma på rätt köl i sitt drog- och kriminalitetsbelastade liv. Eftersom barnens fäder inte är i stånd att ta hand om barnen frågade kvinnan sin släkting Michael Valdez och hans partner Michael Oberg om de kunde vara fosterföräldrar, och de ställde gärna upp. Barnen (11 år, 6 år, 2 år och 10 månader) har bott hos männen i tre veckor nu, men enligt Utahs lagar måste fosterföräldrar antingen vara gifta eller ensamstående. Och eftersom homosexuella inte kan gifta sig i Utah är gaypar således otänkbara som fosterföräldrar. Därför försöker myndigheterna nu häva ett domstolsbeslut som ger Valdez och Oberg tillfällig vårdnad om barnen, så att de kan placeras i "riktiga" fosterfamiljer.
Barnens bästa är i detta fallet inte att bo tillsammans alla fyra hos människor de redan känner och har känslomässiga band till, utan att placeras åtskilda hos främlingar. Halleluja!
Källor:
Daily Herald
Box Turtle Bulletin
Barnens bästa är i detta fallet inte att bo tillsammans alla fyra hos människor de redan känner och har känslomässiga band till, utan att placeras åtskilda hos främlingar. Halleluja!
Källor:
Daily Herald
Box Turtle Bulletin
posted by Tor Billgren at måndag, oktober 01, 2007
26 Comments:
Självklart omöjligt att svara på, men tror du att lagen tillkommit för att skilja ut honmosexuella par, eller för att se till att barnen hamnar i en stabil miljö (och missbrukas nu)?
Jag äcklas alltid när barn används som slagträ oavsett vem som gör det.
Jag bryr mig inte om i vilket syfte lagen tillkommit, jag konstaterar bara att den verkar fullständigt blint, och rakt emot vad som kan betraktas vara "barnens bästa".
Om lagen hade sett till barnens bästa hade den tagit hänsyn till rådande omständigheter och givit utrymme för individuell bedömning av varje fall. Nu exkluderas möjligheten att använda barnens onkel som fosterförälder bara för att han lever med en annan man.
Att uppmärksamma detta exempel är inte att använda barn som slagträ. Det är att peka på det orimliga i att kollektivt utesluta homosexuella par som fosterfamiljer. Ibland kan det vara den enda lösningen. Då ska möjligheten inte vara stängd på grund av symboliska och religiöst motiverade lagar.
Tagga ner. Jag menade inte att du använde barn som slagträ. Åtminstone inte i det här inlägget. Däremot tycker jag att man kan hävda att barn kommer i kläm i situationen du beskriver.
Halleluja på dig själv, förresten.
Snälla, tagga aldrig ner, Tor!
Ett orimligt beslut på orimliga grunder i ett allt orimligare land.
Ett fullt rimligt beslut, på fullt rimliga grunder i ett betydligt mer rimligt land än det vi lever i.
Helt otrolig vad löjligt av Tor att avsluta med halleluja, att kränka andra i sitt försvar har blivit en vana som gör att jag tar denna blogg på allt mindre allvar.
Lagen är motiverad av endögd religös populism. Varför skulle jag INTE avsluta med Haleluja?
Man kan bara kränka om någon känner sig kränkt. Varför känner du dig kränkt Anonym #3? Känns det jobbigt? Tungt att gå upp på morgonen? Svårt att äta?
Undrar om den där familjen i Utah känner sig kränkt.
Jag uppfattar att Tor med det avslutande "halleluja" vill visa på det motsägelsefulla (spritt språngande galna!) i att kalla sig kristen (med tanke på kristendomens kärleksbudskap) och samtidigt utan att blinka splittra familjer "av princip". Kan man inte se det absurda i detta förstår man nog inte heller ironin.
Anonym, det skulle vara intressant om du kunde motivera det här: Ett fullt rimligt beslut, på fullt rimliga grunder i ett betydligt mer rimligt land än det vi lever i.
Konstigt hur påfallande ofta argument och beslut baserade på religiösa grunder står i direkt konflikt med vanligt sunt förnuft.
Jag gillar Roy Zimmerman ;-)
http://www.metacafe.com/watch/723436/defenders_of_marriage_by_roy_zimmerman/
/Sanna
Tor: Halleluja stavas med två ll, annars blir betydelsen annorlunda på hebreiska...
Lagen har sällan motiv, redan där gör du en logisk kullerbytta. Lagen är ett resuktat av en folkvald församlings beslut. Vad dessa personer grundar sina åsikter på kan man givetvis populistiskt gissa sig till, eller konstatera att lagen, även i fall där den fullföljs och för märkliga och sorgliga konsekvenser, bör efterlevas i en demokrati. Anarki nästa bör annars vara Billgrens nästa rubrik.
Tor: Jag menar exakt det jag skriver, akn du precisera vad det är som du inte förstår?
tp: Om du inte förstår orsak och verkan i denna argumentation kan jag bara beklaga. Tyvärr faller Tor allt oftare i fällan att göra mot sina meningsmotståndare det han anklagar dem göra mot honom. han utropar ironiskt ett för judar ooch kristna heligt begrepp i ett sammanhang där en juridisk lagstiftning, framtagen av ett demokratiskt vald folkförsamling, fullföljer folkets vilja i en representativ demokrati, i ett beslut han ogillar. Att han ogillar det är en sak, att hans bitterhet får detta uttryck gör som jag sa bara att trovärdigheten sjunker ytterligare några snäpp. Så, varför reagerar du på att jag reagerar? Känner du dig kränkt, eller åt du just?
Du kanske kan förklara det rimliga i att splittra på en syskonskara p.g.a. religiösa idéer om homopersoners omsorgsförmåga, vilket det i slutändan handlar om. Det är i alla fall något jag skulle vilja få ett svar på.
// Smitz
teas mamma: Tack för din tolkning. Intressant infallsvinkel det där, att kalla fullföljandet av en lag, framtagen i ett demokratiskt system, för spritt språngande galen. Vare sig man grundar lagar på religiösa, filosofiska, moraliska, humanistiska, ateistiska eller nihilistiska principer, bör de alltid efterlevas så länge de framkommit ur en demokratisk process, något som gärna teas mamma får förklara för mig varför hon inte anser. Tyvärr, du får nog upplysa mig igen om ironin i att fullfölja lagen och det absurda i att följa ett juridiskt system.
Förresten, vad är sin syn på kärlek? Är tillåtelse kärlek? Obryddhet? Vad är kärlek enligt din definition?
Smitz: Jag har enbart förklarat lagens giltighet utifrån demokrati. Huruvida den i det enskilda fallet gynnat varje individ på ett fullt tillfredsställande sätt är omöjligt att svara på. Bör man på de premisserna, att enskilda hamnar i kläm i det juridiska systemet, kräva att en lag inte efterlevs? I så fall är detta en klubb för destruktiva krafter av sällan skådat mått.
Sanna: Jag, och motsatsen är minst lika påfallande, är inte det intressant?
Vad tycker du vore sunt förnuft i det aktuella exemplet, att ställa lagen åt sidan för den enskilda familjen. Att sätta miljoner människors demokratiska vilja ur spel för att en familj hamnat i kläm? Givetvis är det bara att beklaga lagens och demokratins ofullkomlighet. Innebär det att vi ska åsidosätta den?
Personligen gillar jag när debatten berör sakfrågan, inte bara känslorna...
alla: Jag vill be om ursäkt då jag anser att jag tagit i för hårt i debatten här ovan. Förlåt att jag brusat upp, dock står jag kvar vid vad jag sagt: Man kan absolut tycka illa om en lag och än mer illa om vad en lag får för konsekvens i en individ/familjs situation, men jag anser att demokratin är viktigare i ett samhälle än enskilda far illa till följd av en demokratiskt beslut. Det är bara att beklaga om det i detta fall inneburit ett aldrig sås tort lidande i en familj.
Anonym
1. Stort tack för påpekandet om stavningen av Halleluja. Jag visste inte att hebreiskan använder latinska bokstäver. Vilken betydelse får ordet om det stavas med två L?
2. Det faktum att lagar stiftas demokratiskt gör dem inte immuna för kritik och diskussion.
3. Det jag inte förstår är hur det kan vara rimligt att
a.) splittra en syskonskara i olika familjer
b.) bortse från moderns önskan om vem som ska vara vårdnadshavare till barnen, samt
c.) förbjuda den enda tillgängliga släktingen, och uppenbarligen den person som barnen har starkast band till att vara vårdnadshavare.
Anonym, bortse gärna från min raljanta punkt nummer ett. Det är trevligare att vara vänner.
Anonym frågade mig: Vad tycker du vore sunt förnuft i det aktuella exemplet, att ställa lagen åt sidan för den enskilda familjen.
Naturligtvis vore det sunt förnuft i det aktuella fallet är att sidoställa lagen till förmån för barnen, och familjen. Lagar är inte huggna i sten, dom är varken oföränderliga eller okopromissbara, och så vitt jag har förstått den amerikanska demokrati processen vad det gäller juridik och lagar, så har en,(folkvald?), domare rätt att sidoställa lagen om den slår orättvist mot enskilda individer, och den här lagen är ett praktexempel på det, vad kallas det, praktisk juridisk demokrati?
/Sanna
Anonym: Om du läser mitt inlägg igen när du lugnat ned dig lite, så ser du säkert att jag inte kritiserar den demokratiska principen utan det faktum att människor gömmer sig bakom en för mig totalt förvrängd version av kristendom (som faktiskt först och främst handlar om kärlek) för att legitimera sina egna fördomar och göra andra illa.
Religion måste helt lämnas därhän i all argumentation kring "barns bästa", samt lagstiftning kring det. I åsikter kring homosexuellt föräldraskap tycks det vila en föreställning om att bara folk med BEVISLIGEN god moral (gudfruktiga människor av en viss könsfördelning) kan älska sin nästa bättre än någon annan.
Hallleluja!
Orimligt i USA:
konsumtionen
bilåkandet
ätandet
fetman
okunnigheten
sjukvården
rösträkningssystemet
partisystemet
våldet
vapenlagarna
segregationen
fängelsesystemet
korruptionen i näringslivet
medierna
nu orkar jag inte mer, men fyll på för all del!
Skicka en kommentar
<< Home