Monument över kyrkans föränderliga sanningar

Vatikanen planerar att resa en staty över Galileo Galilei, skriver Dagen. Den kommer att placeras i närheten av den lägenhet där han hölls inspärrad i väntan på rättegången 1633, då han åtalades för att ha uttalat stöd för Kopernikus heliocentriska världsbild, vilken han med kniven på strupen tvingades ta avstånd från. Straffet blev ändå livstids husarrest. Försök föreställ er vilka upptäckter och vetenskapliga storverk inkvisitionen snuvade mänskligheten på genom att begränsa den store vetenskapsmannens frihet på det sättet.

Så här förklarar kärnfysikern Nicola Cabibbo, chef för Påvliga vetenskapsrådet, beslutet att resa statyn:

- Kyrkan vill avsluta Galileoaffären och nå en avgörande förståelse inte bara för hans enorma betydelse utan också för relationen mellan vetenskap och tro.

Statyn över Galileo kommer emellertid inte att bli ett monument över relationen mellan vetenskap och tro, som Vatikanen verkar hoppas på. Nej, vad vad statyn verkligen kommer att påminna om, är hur oerhört föränderliga och flexibla kristenhetens så kallade sanningar är.

Samtidigt som man kan (och bör) raljera över detta, får man inte försumma att berömma Vatikanen och katolska kyrkan för sin förmåga att be om ursäkt och erkänna sina misstag. Det börjar bli en del del sådana nu. För att inte tala om alla som återstår. Men en sak i taget...