Intervju med Gardell om hans bok "Om Jesus".
av BENGT HELD
En av de första böckerna med "homotema" som jag läste när jag började besöka RFSL-ställen (RFSL hade då ett café i Lund där jag bodde) 1990 var Passionsspelet av Jonas Gardell. I mitt studentkorridorrum konstaterade jag att han skickligt förde samman två motiv i boken. Dels det personliga, relationen och den gryende kärleken mellan två unga män. Dels det kristna budskapet om påsken.
Jag gillade boken men reagerade med viss förvåning att Gardell skrev så mycket om kristna referenser. Han verkade då vara "typiskt icke-kristen". Vilket kanske säger något om hur många av oss förväntar oss hur kristna ska vara. Idag är det väl få allmänbildade i Sverige som inte vet att Gardell blivit hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet.
Sydsvenska dagbladet har idag en intervju med Jonas Gardell. Mycket handlar om hans nya bok Om Jesus. Att Gardell är kontroverisiell som teolog är ju väl bekant. Och visst är en del av hans åsikter radikala i relation till traditionell Bibeltolkning. Men Gardell har också en befriande självdistans till sina uttalanden. Enligt Sydsvenskans artikel skriver han följande i sin bok.
En av de första böckerna med "homotema" som jag läste när jag började besöka RFSL-ställen (RFSL hade då ett café i Lund där jag bodde) 1990 var Passionsspelet av Jonas Gardell. I mitt studentkorridorrum konstaterade jag att han skickligt förde samman två motiv i boken. Dels det personliga, relationen och den gryende kärleken mellan två unga män. Dels det kristna budskapet om påsken.
Jag gillade boken men reagerade med viss förvåning att Gardell skrev så mycket om kristna referenser. Han verkade då vara "typiskt icke-kristen". Vilket kanske säger något om hur många av oss förväntar oss hur kristna ska vara. Idag är det väl få allmänbildade i Sverige som inte vet att Gardell blivit hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet.
Sydsvenska dagbladet har idag en intervju med Jonas Gardell. Mycket handlar om hans nya bok Om Jesus. Att Gardell är kontroverisiell som teolog är ju väl bekant. Och visst är en del av hans åsikter radikala i relation till traditionell Bibeltolkning. Men Gardell har också en befriande självdistans till sina uttalanden. Enligt Sydsvenskans artikel skriver han följande i sin bok.
Var kritisk mot det jag presenterar. Tro inte på allt vad jag säger.
Hade Ulf Ekman, Stanley Sjöberg eller Siewert Öholm sagt det där i någon bok? Sannolikt inte. Tyvärr.
Jag ska säga att Gardell inte är bland mina favoriter, varken som komiker eller författare. Vissa av hans produkter har jag gillat, annat har varit ganska ointressant. Inte heller är jag någon expert på hans teologi.
Men några av mina vänner är mycket kunniga om teologi och har följt Gardells resonemang, varit med när han predikade i Allhelgonakyrkan i Lund och de säger att han är mycket Bibelkunnig och en duktig retoriker. T.o.m. de som är konservativa och inte håller med honom erkände efter hans predikan i Lund att Gardell är seriös.
Gardell säger även i intervjun
Jag ska säga att Gardell inte är bland mina favoriter, varken som komiker eller författare. Vissa av hans produkter har jag gillat, annat har varit ganska ointressant. Inte heller är jag någon expert på hans teologi.
Men några av mina vänner är mycket kunniga om teologi och har följt Gardells resonemang, varit med när han predikade i Allhelgonakyrkan i Lund och de säger att han är mycket Bibelkunnig och en duktig retoriker. T.o.m. de som är konservativa och inte håller med honom erkände efter hans predikan i Lund att Gardell är seriös.
Gardell säger även i intervjun
Först av allt, och det är viktigt: Den här boken är inte berättelsen om en Jesus som jag ville ha, och sökte bekräftelse av. Tvärt om är det ett arbete som i grunden tvingat mig att revidera min egen bild av Jesus. Många gånger under projektet har jag förtvivlat, och tänkt att jag aldrig kommer att komma ur det här med en tro i behåll.
En Jonas Gardell som inte reducerar sig till att föra ut enkel propaganda utan själv låter sig påverkas. Det är inte den där tvärsäkre radikalextremisten som många konservativa försöker få honom till.
11 Comments:
Vad säger du om att det faktiskt uttryckligen står att Jesus kunde läsa?
"På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet [...]
Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig." (Luk 4:16f, 20)
Och han var inte 'bonnig' eller som en obildad:
"När halva högtiden redan var förbi, gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa. Judarna blev förvånade och sade: 'Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?'" (Joh 7:14f)
"Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev mycket förvånade och sade: 'Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar? Är det inte snickarens son?'" (Matt 13:54f)
Hur stor trovärdighet har man när man säger att det är sannolikt att det inte var så?
Hej Stefan!
Jag försvarar inte allt som Gardell säger. Jag har heller inte läst hans bok. Kanske någon som gjort det kan svara på hur han resonerar om det du berättar om.
Min poäng är istället att de som lyssnat på Gardell menar att han är mycket teologiskt kunnig, även om man sedan kanske inte håller med honom om allt.
Bengt
"Vad säger du om att det faktiskt uttryckligen står att Jesus kunde läsa?"
De överromantiserade en aning kanske, det blir gärna så när man skapar en mytisk hjältefigur, det är varken konstigt eller ovanligt, finns flera exempel på andra mytiska hjältar i historien, och speciellt vanligt är det när man är ute efter att skapa en hel kult kring en person.
Forskningen om Jesus historicitet är så rörig att det är bäst att förhålla sig agnostisk till hans existens.
Annars verkar det som om "teologi" betyder religionsvetenskap i Sverige men inte utomlands. En olycklig situation isf., eftersom det behövs ett eget ord för denna speciella genre av intellektuell onani.
Det är ett intressant påstående att ordet "teologi" inte har samma betydelse i Sverige som utomlands. Det har jag länge misstänkt, och tillåter mig alltså att vara kritisk mot åtskilliga svenska s.k. teologer.
Enligt sig själv är kristendomen en uppenbarad religion. Detta innebär att Gud vid olika historiska tillfällen (det senaste för snart 2000 år sedan) har meddelat sig med oss människor, och talat om vem han är och vad han vill. Någon ytterligare kunskap om dessa ämnen, utöver det som Gud själv har meddelat, går inte att få. Inte ens genom teologisk forskning, vilket en del svenska s.k. teologer verkar tro. Eller försöker få andra att tro. Objektet för denna s.k. forskning (Gud) är nämligen inte åtkomligt för forskning med vetenskapliga metoder.
Jonas Gardell verkar vara en av dem, som gått på bluffen, och därför är hans budskap inte riktigt kristet, stämmer inte med den givna uppenbarelsen, vad Jesus har sagt om sig själv.
Gardell är ju dessutom uppvuxen i en frikyrka, och har väl lärt sig snacksa. Att Gardell dessutom är teologie hedersdoktor är väl det som inom journalistisken kallas returinformation. De s.k. teologer som har förärat honom doktorshatten, har ju numera en teologi hedersdoktors ord på att deras egen kristendomsförvanskning är sann. Men vad kan de göra annat än att citera varandra. Själva objektet för forskningen (Gud) är ju inte åtkomlligt för vetenskaplig forskning.
De som fick del av uppenbarelsen under första generationen berättade eller skrev ner vad de sett och hört. De skrev de skrifter, som utgör Nya Testamentet. Och de förklarade för sina anhängare vad de menade med det de hade skrivit. Detta är depositum fidei, som har förts vidare från generation till generation.
Det kan man ju försöka ändra på. Men då blir det en ny lära och en ny religion. Muhammed var smart. Han sa att han hade fått nya uppenbarelser. Det kan man ju tro på om man vill. Det för 1 miljard muslimer i världen, mot 2 miljarder kristna.
I all teologisk s.k. forskning kommer man till en´punkt, när vetenskapen inte räcker längre,. när tron är det enda man kan hänga upp argumenten på. Det förstod man redan under medeltiden. Men inte nu. "När man kan flyga till månen, kan man väl bygga en tunnel genom Hallandsåsen", sa kommunikationsminister Inez Usman. På samma sätt resonerar de s.k. teologerna vid svenska universitet. Kan man vederlägga föråldrade astronomiska teorier, kan man vederlägga den kristendom, som kristna alltid har trott på. Fan tro't!
Det är något djupt besvärande som äger rum när troende personer konfronteras med modern forskning.
Å ena sidan så är uppenbarelsen sann. Den är "given" och kan varken ifrågasättas eller omformuleras. Den är grunden för det kristna tankesystemet och som sådan oantastbar. Att göra detta till föremål för forskning, eller diskussion i största allmänhet, blir därför en våldtäkt på den kristna tron.
Å andra sidan är kristenheten en historiskt intressant företeelse som har oerhört starka band till hela den kultursfär som vi tillhör. Allt från apostlarna till husförhören och dagens institutionaliserade kyrkostruktur hänger samman med en av de längsta och mest sammanhållna historiska utvecklingsprocesser som vi känner: Den kristna tron. All forskning som kan skänka nytt ljus till detta är angelägen.
Frågorna i sådan forskning kan naturligtvis tolkas som ifrågasättande av uppenbarelsen, Bibeln eller av kristendomen som sådan. Man kan till och med säga att forskning om kristendomen reducerar religionen till ett socialt uttryckssätt bland många andra. Trivialiserar den helt enkelt.
Därför är forskningen farlig för de värdekonservativa och högerkristna. Och därför är forskningen nödvändig för demokratin och förståelsen av vår kultur.
Om man som kristen inte kan tillåta att göra tankesystemen till föremål för vetenskaplig diskussion så måste man förstå att man alienerar sig från sin samtid. Motsättningen mellan tro och forskning är genuin och har att göra med två helt skilda förhållningssätt som inte kan kommunicera med varandra. Och som inte bör göra det heller.
Gardells bok är ingen Bibel. Gardells bok förändrar inte någon uppenbarelse eller några grundbultar i den kristna tron. Gardells bok är ett debattinlägg, en sorts amatörforskning, kombinerad med olika tankespån kring teologiska frågeställningar, snyggt paketerad och intressant upplagd. Vi måste få prata om kristendomen. Inte bara bli upplysta om dess innebörd.
Anledning till att jag deltar här är dels att skingra missuppfattningar och fördomar om kristna och kristen tro, dels att lära mig själv mer om homosexuella och deras situation.
Sign Anders har lyckats missförstå vad jag skrev. Anders kan så att säga inte skilja mellan äpplen och päron. Jag har inte motsatt mig forskning om kristen tro, utan menar att objektet för denna tro (Gud) inte kan utforskas med vetenskapliga metoder.
Och jag tror att de flesta, som yrkesmässigt sysslar med verklig forskning, håller med mig om detta. Påståenden av typ "ALLA MUSLIMER TROR att Muhammed var Guds son" är sant eller falskt. (Det är falskt). Påståenden av typ "Muhammed VAR Guds son", kan inte med vetenskapliga metoder fastställas som sant eller falskt.
Och samma sak gäller förstås påståenden av typ "Jesus var Guds son" alternativt "Jesus var inte Guds son." Var finns de vetenskapliga instrument och metoder varmed man kan konstatera att någon historisk person var, respektive inte var Guds son?
Hur det var med den saken sägs i uppenbarelsen. Ocvh den kan envar välja att tro, eller inte tro på. Förr i tiden skiljde man mellan lärdom och vetenskap (knowledge respektive sciense). Skillnaden bör kanske klargöras på nytt?
En uppenbarad religion, vilket kristendomen är, håller vissa trosartiklar för sanna. Vetenskapligt obevisade, men sanna. Uppenbarelsen är alltså given, men kan naturlitvis gestaltas på olika sätt, för att förstås av de människor som man vänder sig till. Den praktiska tillämpningen av ett uppenbarat religiöst budskap kan naturligtvis anpassas till olika grupper av människor. Det är därför jag vill lära mig mer om homosexuella och deras situation.
Inte för att ändra något i uppenbarelsen, t. ex. att utlevd homosexualitet är en synd, utan för att bemöta homosexuella personer med den kärlek som de förtjänar som en del av hela den fallna mänskligheten. Sinners as ourselves.
Ja. Tro och vetande är svårt. Självklart kan man inte vetenskapligt undersöka om en religiös föreställning är sann eller falsk. Det faller på sin orimlighet. Tron är just en tro som inte behöver vetenskapliggöras. Det var hela poängen.
Lars deltar i debatten "för att bemöta homosexuella personer med den kärlek som de förtjänar som en del av hela den fallna mänskligheten". Det är gott och väl - även om det är lite patronizing. Jag deltar i debatten för att skapa ett mer jämställt och demokratiskt samhälle där homosexuella möte av tolerans och respekt. För att åstadkomma det är det nödvändigt att kristna argument hindras styra lagstiftning och opinionsbildning av den enkla anledningen att det kyrkans budskap i just detta avseende är djupt odemokratiskt och intolerant. Det är ett politiskt ställningstagande. Inte tro.
Gardell är onekligen kunnig och påläst, men låter ändå, precis som Öholm, Ekman och Sjöberg ideologi och önsketänkande ta överhanden när det verkligen gäller. På min blogg förklarar jag varför de alla har fel och varför Jesus snarast var en antik Kristi brud.
http://davamal.blogspot.com/
Lars
Man kan som du påpekar inte med vetenskapliga metoder efterforska Gud. Men självfallet kan man forska om uppenbarelserna. Vad säger originaltexten? I vilken kontext nedtecknades de? I vilket politiskt sammanhang? Av vem? För vem?
Särskilt grundtexterna är intressanta att på på djupet med. Du hävdar t.ex. att uppenbarelsen säger att utlevd homosexualitet är synd. Men du kan inte i Bibeln hitta något explicit belägg för just den formuleringen. Glappet mellan vad som verkligen står i Bibeln, och hur den kristna traditionen har valt att tolka det genom tiderna är ett oerhört intressant forskningsområde.
Jag är inte bibelfundamentgalist. Är du? Någon gör sig till auktoritet på Bibeln och gör sig en förment vetenskaplig konstruktion, som han anklagar kristna för att inte tro på.
Skicka en kommentar
<< Home