Könstillhörighetslagen. Del 4. Kan transsexuella vara bra föräldrar?

av BENGT HELD

Visst är det en något provocerande fråga. Men när väl debatten startar på allvar om att införa en ny könstillhörighetslag (vilket den tyvärr ännu inte gjort) så blir det här en av de mest kontroversiella aspekterna. Ska man försvåra eller förenkla för transsexuella att skaffa barn?

Vi kanske ska börja med att reda ut de två olika delarna.

Först handlar det om vi ska ha kvar kravet att en person måste vara steril för att få juridiskt byta kön. Sedan Sverige fick en könstillhörighetslag har det varit ett krav. När riksdagen införde lagen 1972 så menade de att transsexuella inte är lämpliga som föräldrar och så har attityderna generellt i samhället varit länge därefter också.

Könstillhörighetsutredningen som lämnade sin rapport 2007 föreslog visserligen att man skulle avskaffa sterilitetskravet men å andra sidan ville utredningen istället införa ett kastreringskrav, alltså att ta bort personens könskörtlar (testiklar respektive äggstockar). Ett mycket mer drastiskt krav. RFSL och föreningar för transsexuella har med rätta protesterat emot det.

Värt att notera är att flera länder t.ex. Storbritannien och Spanien tillåter människor att juridiskt byta kön utan att de opererar sig. Även transvestiter kan där få möjlighet att "byta kön" om en läkare bedömt att det är viktigt för dem.

Den andra delen handlar om sjukvården ska göra det enklare för transsexuella att få egna biologiska barn efter "könsbytesoperationen" genom att tillåta dem att spara könsceller (sperma respektive äggceller) före operationen. Idag är det tillåtet för vissa grupper t.ex. cancerpatienter att spara könsceller om de får en behandling som riskerar att göra dem sterila. Men Socialstyrelsens tolkar könstillhörighetslagens sterilitetskrav som att det är olämpligt att transsexuella blir föräldrar. Därför säger Socialstyrelsen idag nej till att tillåta transsexuella att spara sina könsceller.

Vilka är då argumenten emot att möjliggöra och förenkla för transsexuella att bli biologiska föräldrar? Några av dem vanligaste är följande.

Argument 1. Barnen till transsexuella riskerar att bli mobbade med en biologisk pappa som är kvinna eller en biologisk mamma som är en man.

Mitt svar. Barn kan bli mobbade av tusen olika saker, att föräldrarna är tjocka, rödhåriga, frikyrkliga, muslimer etc. Ska man då för säkerhets skull även göra det svårare för dem att skaffa barn? Det här argumentet avfärdades ju principiellt redan när Sveriges riksdag sa ja till homoadoptioner 2002. När det existerar fördomar, så ska man ju bekämpa de fördomarna, inte använda det som ursäkt för att hindra någon grupp i samhället att få del av rättigheter som andra har.

Argument 2. Ett barn behöver både en pappa och en mamma. För en del barn i transsexuella familjer blir det inte en sådan situation.

Mitt svar. Det är ju en åsikt man får respektera. Men eftersom vi idag tillåter både adoptioner för samkönade par och inseminationer för lesbiska par blir det ju helt ologiskt om riksdagen skulle använda det argumentet emot transsexuella. Forskning från t.ex. Amerikanska psykologförbundet visar att barn i samkönade familjer har samma sociala och emotionella utveckling som barn i olikkönade familjer. Det är ett tecken på att det avgörande för ett barn inte kan vara att bo ihop med både en man och en kvinna. Barnet kan få manliga och kvinnliga förebilder trots det. Det måste ju gälla även för barn i transsexuella familjer där det inte är traditionella könsroller.

Argument 3. Ett barn kan bli förvirrat av att bo med en biologisk pappa som är en kvinna eller en biologisk mamma som är en man.

Mitt svar. Det här menar jag själv är det mest seriösa argumentet som man inte enkelt kan avfärda. Jag resonerade med mig själv innan jag började jobba för att transsexuella ska få spara könsceller. Är det verkligen bra för barnet?

Erfarenheten visar att barn kan hantera även annorlunda situtioner om de får förklarat för sig hur det är när de är mogna för det. Vad det till sist handlar om är ju om transsexuella generellt är så dåliga föräldrar att det är olämpligt att förenkla för dem att få barn. Men likaväl som att det inte är den sexuella läggningen som avgör hur bra en förälder är, lika lite är det könsidentiteten. Det avgörande måste vara förmågan att ge barnet kärlek och trygghet. Och inget tyder på att transsexuella skulle vara sämre på det än andra.