måndag, september 04, 2006

Konst, litteratur och film

Varför är det alltid groteska eller övertydliga filmer som The Passion of the Christ eller Narnia som kristenheten lyfter upp för att värva proselyter? Varför inte mästerverk som Evelyn Waughs Brideshead Revisited? En historia där det profana och heliga sliter och drar i läsaren åt sina respektive håll, men där heliga och katolicismen vinner en av litteraturhistoriens mest storslagna och övertygande segrar - utan att man som kritiker känner det minsta behov att protestera. Eller Richard Wagners Tannhäuser? Storslaget och underbart om nåd, mirakel och förlåtelse. Det är verk som infiltrerar en totalt med religiösa tankemönster och insikter. Hur skulle någon nånsin vilja vara utan den magnifika finalen i Tannhäuser, när pilgrimerna återvänder från Rom med påvens grönskande stav?

De unga pilgrimerna
Heil! Heil! Der Gnade Wunder Heil!
Erlösung ward der Welt zu Teil!
Es tat in nächtlich heil'ger Stund'
der Herr sich durch ein Wunder Kund:
den dürren Stab in Priesters Hand
hat er geschmückt mit frischem Grün:
dem Sünder in der Hölle Brand
soll so Erlösung neu erblühn!
Ruft ihm es zo durch dies Wunder Gnade fand!
Hoch über aller Welt ist Gott,
und sein Erbarmen ist kein Spott!
Halleluja! Halleluja!
Halleluja!

Alla
Der Gnade Heil ist dem Büsser bescheiden,
er geht nun ein in der Seligen Frieden!

Ridå

Ah!

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home