onsdag, februari 22, 2006

Motsägelsefullt om barnens bästa

Precis som skäggen i inlägget här nedan lyckas skapa enighet i en tid av extrema religiösa motsättningar, går representanter för katolska kyrkan, pingströrelsen, Svenska Kyrkan, Judiska församlingen, islam, ortodoxa kyrkan, en advokat och Siwert Öholm idag ihop i en artikel i Svenska Dagbladet med rubriken Bevara begreppet äktenskap. Jag rörs åter av att judar och muslimer, katoliker och pingstvänner kan ta varann i hand, ställa sig i en ring och höja dem mot skyn och samstämmigt utropa: Vi vill egentligen värva er som proselyter och få er att överge er kätterska och otrogna tro, men i ett förenas vi: Våra fantasier om homosexualitet.

Nå, vad innehåller då en artikel om äktenskapet februari 2006, två år efter den stora debatten? Den presenterar väl nya och intressanta argument? Nya tänkesätt och vinklar?

Ingalunda. Nej. Det är samma skåpmat. Samma formuleringar och argument som tidigare, satta på repeat...

Det främsta argumentet för att äktenskapet skall förbehållas man/kvinna är att det kan ge barn. Det främsta argumentet är således baserat på eventualiteter. Den tragiska konsekvensen av det här arugmentet är att infertila par, par som är äldre, samt par som aktivt inte vill ha barn också skall utestängas från äktenskapet. Två åttioåringar som funnit kärleken på äldre dar skall således inte få gifta sig. Deras relation kan inte ge barn.

Ett annat argument är FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som i förbigående nämner att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna. Att i en fråga som berör homosexualitet åberopa en deklaration som för det första säkerligen är författad på den tiden då homosexualitet var kriminellt eller sjukdomsklassat i större delen av världen, och för det andra måste kunna godkännas av länder som Iran och Nigeria, där homosexualitet leder till dödsstraff – är inte bara löjligt, utan stötande.

Givetvis används även favoritargumentet barnens bästa. Men som vanligt ges ingen förklaring till varför det stora antal barn som redan lever i familjer med föräldrar av samma kön ska ha sämre villkor än andra barn. Varför vill ni offra de här barnen, kära kyrkoledare? Ena sekunden skriver ni att äktenskapet ger störst trygghet för barnen, andra sekunden menar ni att vissa barn inte skall få åtnjuta denna trygget.


Fotnot
I samband med artikeln har det startats ett upprop på www.bevaraaktenskapet.nu. Förra gången ett upprop av det här slaget startades var det mycket informativt att läsa motiveringarna till varför undertecknarna skrivit under. Det sade en hel del om deras föreställningar och fantasier om homosexualitet. Det gamla uppropet ligger kvar här, gå gärna in och läs.

8 Comments:

Blogger Jonas Bergroth said...

Tja, nog är detta en debattartikel med påtagliga brister. Skribenterna ägnar väl bortåt 9o procent av utrymmet åt att förklara att de gillar heterosexuell tvåsamhet - och det står dem givetvis fritt att göra. Men på ett par ställen nämns liksom i förbifarten att denna typ av samlevnad åtnjutit ett visst skydd (från samhället, menas det väl) och lite luddigt låter man förstå att det borde förbli så.

Vad jag har svårt att begripa är varför man inte utvecklar sina synpunkter i kärnfrågan: VARFÖR ska samhället genom lagstiftning gynna just heterosexuella äktenskap.

onsdag, februari 22, 2006 3:19:00 em  
Anonymous ab said...

Tokfransar.
Äktenskapet har inte funnits överallt och alltid.
Och såvitt jag vet gifter man sig med den man är kär i, inte för att föra släktet vidare - hur mycket man än ev längtar efter barn.

onsdag, februari 22, 2006 11:02:00 em  
Anonymous Björn said...

Det var ganska väntat att detta skulle bli en sak som de fundamentalistiska kristna även i Sverige skulle tycka vara avgörande för mänsklighetens fortgång.

Det är klart, om vår kärlek skulle värderas lika högt som deras?

Oh, ve och fasa! vi homos är ju alla syndare som krälar i resultatet av vår syndiga livsstil och vårt Gudshat :-)

Snacka om hyckleri.

Jag tror vi kommer vinna denna kampen också för upplysthet, kunskap, fakta och vetenskap kommer som vanligt att vinna över tro.

Framförallt den tro som stinker förutfattade meningar, inskränkthet och ignorans.

torsdag, februari 23, 2006 9:29:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Särskilt kommentaren nr 353 var ju bra...

... och 777 ;=)

Fast någon kunde ju ha gått in och rättat alla stavfel och kanske tagit bort en och annan som dubbeltecknat sig.

lördag, mars 04, 2006 6:34:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jag har skrivit under uppropet på www.bevaraaktenskapet.nu efter att ha sökt tänka genom detta noga.

Rosa-blått upplägget syftar givetvis på man<->kvinna, en del genusvetare tycks leva i konstruerad värld där biologiska fakta blånekas alla kan tillskrivas ordet "konstruktioner".

Begreppet den kristna högern är vidare fruktansvärt grovt och missvisande - sådana grupper finns ja visst, men en överväldigande majoritet kristna - inte minst i Europa - har inte i närheten av rasistiska motiv. Tvärtom är de många gånger människor som har större respekt för andra än medelsvensson (känn på det orättvisa begreppet).

Vad gäller kvinno- och mans roller lever vi i ett land där en polistiserad elit bortser från fakta. Det är ett biologiskt faktum att man och kvinna är olika, samt att alla människors hjärnor är anpassade för att växa upp med föräldraparter av två kön. När barnet föds sker en s.k. bonding där barnets hjärna registrerar mammans unika fermon, och mamman registrerar barnets. Vidare sker liknande fermonutbyten mellan barn<->pappa, samt inte minst mellan pappa<->mamma. Pappan börjar t.ex. som följd av sin kvinnas graviditet producera större mängder vasopressin som anpassar det manliga beteendet för att verka komplementärt i förhållande till kvinnan.

Människobarnet föds ca 2 år för tidigt. Till skillnad från en schimpansunge så saknar det förmågan att själv söka mat, saknar färdigt immunförsvar osv. Barnet är således högst beroende av föräldrar. Eftersom barnets hjärna redan strax efter födelseögonblicket, när mamman håller sitt barn, genomför s.k. bonding till just den mamman (som också har liknande DNA struktur kodande för fermon) så bör barnet få växa upp med sin biologiska mamma som det är beroende av för direkt överlevnad fram tom 2 år och efter det fortfarande är beroende av omvårdnad...

Sociologisk forskning visar att barn mår absolut bäst när de växer upp med sin biologiska mamma<->pappa. Det har inom biopsykologin visats att vuxna män som vistas i närheten av ett tygstycke indränkt med svett från modern (och således hennes unika fermon) blir >>påtagligt<< lugnare med följd att personer i dessa mäns omgivning blir lugnare.

Vidare är föräldraparterna direkt speglade i barnens hjärnor. En separation mellan föräldrarna innebär en med PET-scan mätbar livslång konflikt i barnets hjärna.

Bowen's theory ger kanske för er som är intresserade vidare en god insikt i barnets hjärna som system i ett större system - familjen - och hur det präglas av detta samt varför de biologiska föräldrarna mamma<->pappa också är bäst för barnens uppfostran.

Givetvis finns det heterosexuella par som inte borde ha barn och är direkt olämpliga som föräldrar men eftersom personers ev. olämplighet är något som är allmängiltigt är det fullständigt ovidkommande i diskussionen.

Vidare kan det tilläggas att barn tidigt läser av föräldrarnas fermoner och vad gäller sexuell identitet anknyter till föräldern av samma kön. So much for genusteori om att könen är en fullständig konstruktion. Det är tyvärr lite svårt att hävda att det är frågan om en några hundra eller tusen år gammal konstruktion när vi talar om evolutionen som lagt grunden för komplementaritet mellan könen samt i förhållande till avkomma/barn.

Låt oss nu addera:

[Barnet är pga. neuro- & biokemiska betingelser beroende av sina biologiska föräldraparter] + [Föräldraparterna är neuro- och biokemiskt beroende av sin avkomma] + [En separation mellan biologiska föräldrarna innebär en påtaglig och mätbar konflikt i barnets hjärna] + [Sociologisk forskning, barnkliniker, familjekliiniker, familjeterapeuter vittnar om en enorm problematik kring skilsmässor - detta är Sverige No 1 problem, men ingen vågar säga det i rädsla för att väcka ångest hos alla de som skiljt sig i stället för att söka relationsrådgivning] + [barn identidiferar sig med föräldern av samma kön] osv = barn mår i allmänhet bäst av att växa upp med sina biologiska föräldrar. I inget samhälle och aldrig någonsin har barn tillkommit utanför det sexuella mötet mellan man<->kvinna. Eftersom barnet sedan också mår bäst av att växa upp med föräldraparterna ifråga är detta alltså bäst för barnet.

I en del samhällen lever man i extended, konjugala familjetyper. Men centralt är ändå att barnen mår bäst när de har en relation till sina biologiska föräldrar samt dessa föräldrar har en fungerande relation med varandra.

Vad beträffar en del svenska etnologers eviga hänvisanden till naturfolk och diverse skildringar om människors levnadssätt - i syfte att hävda sin tes om konstruktivism och relativism - behöver man ställa sig följande frågor;

1) Hur kommer det sig att människans hjärna är anpassad för föräldrar av två kön som har fungerande en relation till varandra?
2) Hur kan man som etnolog hävda att skrivbordsprodukter a la dekonstruktionism är mer grundläggande än biopsykologisk forskning på spädbarn?
3) Hur kommer det sig att familjekliniker vittnar om att fungerande familjer med heterosexuella föräldrar fungerar bättre än andra typer av familjer i förhållande till barnens hälso och personliga utveckling?
4) Ska inte barnens bästa sättas i första rummet?
5) Är jag medveten om att mångt och mycket i skildringsväg som skrivits av antropologer om naturfolken avslöjats som rena påhitt; t.ex. Margareta Meads sagor.

På vilket sätt skapar osanningar jämlikhet? Min övertygelse är att ett samhälle byggt på lögner - så som att man och kvinna är två påhittade konstruktioner, man<->kvinna relationen inte bör ha en samhällelig särställning osv. -
skapar växande orättvisa, mer destruktivitet och ondska.

Sverige är på väg utförs i flera avseenden.
1) Hatbrott mot homosexuella ökar - dvs. lobbyorganisationen RFSLs kampanjer tycks motverka sina egna mål
2)Barn far idag väldigt illa, många barn med föräldrar som skiljer sig utnyttjas sexuellt av någon föräldrapart som söker närhet och ersättning för sexuellt umgänge hos barnet som söker trösta sin förälder.
3) Sverige har de högsta skilsmässotalen i världen = stor stor social misär och en stor ekonomisk belastning på landet
4) Den sexuella frigörelsen med RFSL och RFSU i spetsen går hand i hand med marknadsliberala jättar och trumfar ett "segertåg". I kölvattnet blir tusentals barn som söker stilla sin nyfikenhet på detta "SEX" som alla talar om sexuellt ofredande via MSN, ICQ och webbkameror, vart tredje barn ofredas sexuellt etc. sen har vi alla hänsynlösa våldtäkter som sker runt om i landet och främst drabbar unga, ett ökat antal pedofilibrott osv.
Vad är det för en ideologisk grund Sverige saknar?
4) Samkönade par har idag samma juridiska & ekonomiska möjligheter att ingå ansvarsfulla relationer; samboskap. Men äktenskapet åsyftar att ge den heterosexuella, livslånga relationen mellan man<->kvinna (som också är den enda barnaalstrande i en mer vid bemärkelse där även barnets bästa tas med och allt tänkande a la "allt som krävs är att sperma möter ägg" vederläggs) en särställning i samhället, för att utgöra en så fundamental och viktig norm.

Att man sedan vill ta avstånd från begreppet [borgerlig] kärn familj och inte gillar isolationspolitik vad gäller familjesyn - dvs. familjen som någon slags sjuk ö som ska hävda sin brillians i förhållande till andra och hålla andra människor på håll - det är nog bara sunt. Men idéerna kring den borgerliga familjen och kärnfamiljen är egentligen inte desamma vid närmare granskning.

Vad beträffar kristna så kännetecknas den tidiga kristna kyrkan (katolska?) av ett tänkande där mamma<->pappa och barn hade en särställning samtidigt som detta samhälle präglades av ett tänkande a la extended family. Vi är en grande famila - och så tänker man fortfarande inom t.ex. katolska kyrkan. Ingen uppmuntring till isolation eller kärnfamilj som någon slags paketlösning a la svenska/amerikanska (mar)drömmen.

Rättvisa är en mångfassetterat begrepp - det vittnar i princip alla filosofer om - att så tala om lika rättigheter kan lett skapa en falsk rättvisa, en schimär, som bygger på orättvisa och destruktiva vilkor för många människor. I vårt samhälle far först och främst barnen illa.

Hur blir det då med de barn som lever i homosexuella relationer?
Det är en fråga. En annan är. Hur blir det med de som inte gör det - och i framtiden kanske får växa upp under bättre förutsättningar då äktenskapet mellan man<->kvinna fortfarande är normerande för samhället?

Det handlar inte om att offra barn - sånt snack är tarvelig retorik. Titta på Tibet, där flyttar kineserna in familjer i syfte att göra Tibet kinesiskt, ska man då inte få hävda att Tibet först och främst är och bör få förbli tibetanskt, även om så kinesiska familjer upplever det som en mindre önskvärd norm. Ursäkta den klumpiga jämförelsen, men barnens bästa är något som är verkligt, inte bara ett retoriskt knep, och måste sättas först även om en minotiret upplever det som jobbigt - det behövs normer som verkar för att barnen får så bra förutsättningar som möjligt att växa upp till hela personer, detta är den heterosexuella tvåsamhetsnormen som ytterst hävdar att barnen ska växa upp med de föräldrar som bringat dem till livet - men givetvis bör även pappa<->pappa barn osv få stöd att klara sin uppgift att fostra de barn de anförtrotts och inte få barn som upplever sig som mindre värda. Men vi kan inte blunda för den problematik som finns här - barn mår inte lika bra av att växa upp med två (styv)pappor som en mamma och en pappa, om vi ser till generell forskning (för visst finns det undantag där två styvpappor kan vara mckt kärleksfulla och söka kompensera för det som kanske saknas [en mamma] - men undantagen kan inte diktera generella riktlinjer som baserar sig på det som generellt är bäst för barnen med avseende på deras behov) inom biopsykologi och sociologi.

torsdag, maj 11, 2006 12:22:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jag har skrivit under uppropet på www.bevaraaktenskapet.nu efter att ha sökt tänka genom detta noga.

Rosa-blått upplägget syftar givetvis på man<->kvinna, en del genusvetare tycks leva i konstruerad värld där biologiska fakta blånekas alla kan tillskrivas ordet "konstruktioner".

Begreppet den kristna högern är vidare fruktansvärt grovt och missvisande - sådana grupper finns ja visst, men en överväldigande majoritet kristna - inte minst i Europa - har inte i närheten av rasistiska motiv. Tvärtom är de många gånger människor som har större respekt för andra än medelsvensson (känn på det orättvisa begreppet).

Vad gäller kvinno- och mans roller lever vi i ett land där en polistiserad elit bortser från fakta. Det är ett biologiskt faktum att man och kvinna är olika, samt att alla människors hjärnor är anpassade för att växa upp med föräldraparter av två kön. När barnet föds sker en s.k. bonding där barnets hjärna registrerar mammans unika fermon, och mamman registrerar barnets. Vidare sker liknande fermonutbyten mellan barn<->pappa, samt inte minst mellan pappa<->mamma. Pappan börjar t.ex. som följd av sin kvinnas graviditet producera större mängder vasopressin som anpassar det manliga beteendet för att verka komplementärt i förhållande till kvinnan.

Människobarnet föds ca 2 år för tidigt. Till skillnad från en schimpansunge så saknar det förmågan att själv söka mat, saknar färdigt immunförsvar osv. Barnet är således högst beroende av föräldrar. Eftersom barnets hjärna redan strax efter födelseögonblicket, när mamman håller sitt barn, genomför s.k. bonding till just den mamman (som också har liknande DNA struktur kodande för fermon) så bör barnet få växa upp med sin biologiska mamma som det är beroende av för direkt överlevnad fram tom 2 år och efter det fortfarande är beroende av omvårdnad...

Sociologisk forskning visar att barn mår absolut bäst när de växer upp med sin biologiska mamma<->pappa. Det har inom biopsykologin visats att vuxna män som vistas i närheten av ett tygstycke indränkt med svett från modern (och således hennes unika fermon) blir >>påtagligt<< lugnare med följd att personer i dessa mäns omgivning blir lugnare.

Vidare är föräldraparterna direkt speglade i barnens hjärnor. En separation mellan föräldrarna innebär en med PET-scan mätbar livslång konflikt i barnets hjärna.

Bowen's theory ger kanske för er som är intresserade vidare en god insikt i barnets hjärna som system i ett större system - familjen - och hur det präglas av detta samt varför de biologiska föräldrarna mamma<->pappa också är bäst för barnens uppfostran.

Givetvis finns det heterosexuella par som inte borde ha barn och är direkt olämpliga som föräldrar men eftersom personers ev. olämplighet är något som är allmängiltigt är det fullständigt ovidkommande i diskussionen.

Vidare kan det tilläggas att barn tidigt läser av föräldrarnas fermoner och vad gäller sexuell identitet anknyter till föräldern av samma kön. So much for genusteori om att könen är en fullständig konstruktion. Det är tyvärr lite svårt att hävda att det är frågan om en några hundra eller tusen år gammal konstruktion när vi talar om evolutionen som lagt grunden för komplementaritet mellan könen samt i förhållande till avkomma/barn.

Låt oss nu addera:

[Barnet är pga. neuro- & biokemiska betingelser beroende av sina biologiska föräldraparter] + [Föräldraparterna är neuro- och biokemiskt beroende av sin avkomma] + [En separation mellan biologiska föräldrarna innebär en påtaglig och mätbar konflikt i barnets hjärna] + [Sociologisk forskning, barnkliniker, familjekliiniker, familjeterapeuter vittnar om en enorm problematik kring skilsmässor - detta är Sverige No 1 problem, men ingen vågar säga det i rädsla för att väcka ångest hos alla de som skiljt sig i stället för att söka relationsrådgivning] + [barn identidiferar sig med föräldern av samma kön] osv = barn mår i allmänhet bäst av att växa upp med sina biologiska föräldrar. I inget samhälle och aldrig någonsin har barn tillkommit utanför det sexuella mötet mellan man<->kvinna. Eftersom barnet sedan också mår bäst av att växa upp med föräldraparterna ifråga är detta alltså bäst för barnet.

I en del samhällen lever man i extended, konjugala familjetyper. Men centralt är ändå att barnen mår bäst när de har en relation till sina biologiska föräldrar samt dessa föräldrar har en fungerande relation med varandra.

Vad beträffar en del svenska etnologers eviga hänvisanden till naturfolk och diverse skildringar om människors levnadssätt - i syfte att hävda sin tes om konstruktivism och relativism - behöver man ställa sig följande frågor;

1) Hur kommer det sig att människans hjärna är anpassad för föräldrar av två kön som har fungerande en relation till varandra?
2) Hur kan man som etnolog hävda att skrivbordsprodukter a la dekonstruktionism är mer grundläggande än biopsykologisk forskning på spädbarn?
3) Hur kommer det sig att familjekliniker vittnar om att fungerande familjer med heterosexuella föräldrar fungerar bättre än andra typer av familjer i förhållande till barnens hälso och personliga utveckling?
4) Ska inte barnens bästa sättas i första rummet?
5) Är jag medveten om att mångt och mycket i skildringsväg som skrivits av antropologer om naturfolken avslöjats som rena påhitt; t.ex. Margareta Meads sagor.

På vilket sätt skapar osanningar jämlikhet? Min övertygelse är att ett samhälle byggt på lögner - så som att man och kvinna är två påhittade konstruktioner, man<->kvinna relationen inte bör ha en samhällelig särställning osv. -
skapar växande orättvisa, mer destruktivitet och ondska.

Sverige är på väg utförs i flera avseenden.
1) Hatbrott mot homosexuella ökar - dvs. lobbyorganisationen RFSLs kampanjer tycks motverka sina egna mål
2)Barn far idag väldigt illa, många barn med föräldrar som skiljer sig utnyttjas sexuellt av någon föräldrapart som söker närhet och ersättning för sexuellt umgänge hos barnet som söker trösta sin förälder.
3) Sverige har de högsta skilsmässotalen i världen = stor stor social misär och en stor ekonomisk belastning på landet
4) Den sexuella frigörelsen med RFSL och RFSU i spetsen går hand i hand med marknadsliberala jättar och trumfar ett "segertåg". I kölvattnet blir tusentals barn som söker stilla sin nyfikenhet på detta "SEX" som alla talar om sexuellt ofredande via MSN, ICQ och webbkameror, vart tredje barn ofredas sexuellt etc. sen har vi alla hänsynlösa våldtäkter som sker runt om i landet och främst drabbar unga, ett ökat antal pedofilibrott osv.
Vad är det för en ideologisk grund Sverige saknar?
4) Samkönade par har idag samma juridiska & ekonomiska möjligheter att ingå ansvarsfulla relationer; samboskap. Men äktenskapet åsyftar att ge den heterosexuella, livslånga relationen mellan man<->kvinna (som också är den enda barnaalstrande i en mer vid bemärkelse där även barnets bästa tas med och allt tänkande a la "allt som krävs är att sperma möter ägg" vederläggs) en särställning i samhället, för att utgöra en så fundamental och viktig norm.

Att man sedan vill ta avstånd från begreppet [borgerlig] kärn familj och inte gillar isolationspolitik vad gäller familjesyn - dvs. familjen som någon slags sjuk ö som ska hävda sin brillians i förhållande till andra och hålla andra människor på håll - det är nog bara sunt. Men idéerna kring den borgerliga familjen och kärnfamiljen är egentligen inte desamma vid närmare granskning.

Vad beträffar kristna så kännetecknas den tidiga kristna kyrkan (katolska?) av ett tänkande där mamma<->pappa och barn hade en särställning samtidigt som detta samhälle präglades av ett tänkande a la extended family. Vi är en grande famila - och så tänker man fortfarande inom t.ex. katolska kyrkan. Ingen uppmuntring till isolation eller kärnfamilj som någon slags paketlösning a la svenska/amerikanska (mar)drömmen.

Rättvisa är en mångfassetterat begrepp - det vittnar i princip alla filosofer om - att så tala om lika rättigheter kan lett skapa en falsk rättvisa, en schimär, som bygger på orättvisa och destruktiva vilkor för många människor. I vårt samhälle far först och främst barnen illa.

Hur blir det då med de barn som lever i homosexuella relationer?
Det är en fråga. En annan är. Hur blir det med de som inte gör det - och i framtiden kanske får växa upp under bättre förutsättningar då äktenskapet mellan man<->kvinna fortfarande är normerande för samhället?

Det handlar inte om att offra barn - sånt snack är tarvelig retorik. Titta på Tibet, där flyttar kineserna in familjer i syfte att göra Tibet kinesiskt, ska man då inte få hävda att Tibet först och främst är och bör få förbli tibetanskt, även om så kinesiska familjer upplever det som en mindre önskvärd norm. Ursäkta den klumpiga jämförelsen, men barnens bästa är något som är verkligt, inte bara ett retoriskt knep, och måste sättas först även om en minotiret upplever det som jobbigt - det behövs normer som verkar för att barnen får så bra förutsättningar som möjligt att växa upp till hela personer, detta är den heterosexuella tvåsamhetsnormen som ytterst hävdar att barnen ska växa upp med de föräldrar som bringat dem till livet - men givetvis bör även pappa<->pappa barn osv få stöd att klara sin uppgift att fostra de barn de anförtrotts och inte få barn som upplever sig som mindre värda. Men vi kan inte blunda för den problematik som finns här - barn mår inte lika bra av att växa upp med två (styv)pappor som en mamma och en pappa, om vi ser till generell forskning (för visst finns det undantag där två styvpappor kan vara mckt kärleksfulla och söka kompensera för det som kanske saknas [en mamma] - men undantagen kan inte diktera generella riktlinjer som baserar sig på det som generellt är bäst för barnen med avseende på deras behov) inom biopsykologi och sociologi.

torsdag, maj 11, 2006 12:24:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jag har skrivit under uppropet på www.bevaraaktenskapet.nu efter att ha sökt tänka genom detta noga.

Rosa-blått upplägget syftar givetvis på man<->kvinna, en del genusvetare tycks leva i konstruerad värld där biologiska fakta blånekas alla kan tillskrivas ordet "konstruktioner".

Begreppet den kristna högern är vidare fruktansvärt grovt och missvisande - sådana grupper finns ja visst, men en överväldigande majoritet kristna - inte minst i Europa - har inte i närheten av rasistiska motiv. Tvärtom är de många gånger människor som har större respekt för andra än medelsvensson (känn på det orättvisa begreppet).

Vad gäller kvinno- och mans roller lever vi i ett land där en polistiserad elit bortser från fakta. Det är ett biologiskt faktum att man och kvinna är olika, samt att alla människors hjärnor är anpassade för att växa upp med föräldraparter av två kön. När barnet föds sker en s.k. bonding där barnets hjärna registrerar mammans unika fermon, och mamman registrerar barnets. Vidare sker liknande fermonutbyten mellan barn<->pappa, samt inte minst mellan pappa<->mamma. Pappan börjar t.ex. som följd av sin kvinnas graviditet producera större mängder vasopressin som anpassar det manliga beteendet för att verka komplementärt i förhållande till kvinnan.

Människobarnet föds ca 2 år för tidigt. Till skillnad från en schimpansunge så saknar det förmågan att själv söka mat, saknar färdigt immunförsvar osv. Barnet är således högst beroende av föräldrar. Eftersom barnets hjärna redan strax efter födelseögonblicket, när mamman håller sitt barn, genomför s.k. bonding till just den mamman (som också har liknande DNA struktur kodande för fermon) så bör barnet få växa upp med sin biologiska mamma som det är beroende av för direkt överlevnad fram tom 2 år och efter det fortfarande är beroende av omvårdnad...

Sociologisk forskning visar att barn mår absolut bäst när de växer upp med sin biologiska mamma<->pappa. Det har inom biopsykologin visats att vuxna män som vistas i närheten av ett tygstycke indränkt med svett från modern (och således hennes unika fermon) blir >>påtagligt<< lugnare med följd att personer i dessa mäns omgivning blir lugnare.

Vidare är föräldraparterna direkt speglade i barnens hjärnor. En separation mellan föräldrarna innebär en med PET-scan mätbar livslång konflikt i barnets hjärna.

Bowen's theory ger kanske för er som är intresserade vidare en god insikt i barnets hjärna som system i ett större system - familjen - och hur det präglas av detta samt varför de biologiska föräldrarna mamma<->pappa också är bäst för barnens uppfostran.

Givetvis finns det heterosexuella par som inte borde ha barn och är direkt olämpliga som föräldrar men eftersom personers ev. olämplighet är något som är allmängiltigt är det fullständigt ovidkommande i diskussionen.

Vidare kan det tilläggas att barn tidigt läser av föräldrarnas fermoner och vad gäller sexuell identitet anknyter till föräldern av samma kön. So much for genusteori om att könen är en fullständig konstruktion. Det är tyvärr lite svårt att hävda att det är frågan om en några hundra eller tusen år gammal konstruktion när vi talar om evolutionen som lagt grunden för komplementaritet mellan könen samt i förhållande till avkomma/barn.

Låt oss nu addera:

[Barnet är pga. neuro- & biokemiska betingelser beroende av sina biologiska föräldraparter] + [Föräldraparterna är neuro- och biokemiskt beroende av sin avkomma] + [En separation mellan biologiska föräldrarna innebär en påtaglig och mätbar konflikt i barnets hjärna] + [Sociologisk forskning, barnkliniker, familjekliiniker, familjeterapeuter vittnar om en enorm problematik kring skilsmässor - detta är Sverige No 1 problem, men ingen vågar säga det i rädsla för att väcka ångest hos alla de som skiljt sig i stället för att söka relationsrådgivning] + [barn identidiferar sig med föräldern av samma kön] osv = barn mår i allmänhet bäst av att växa upp med sina biologiska föräldrar. I inget samhälle och aldrig någonsin har barn tillkommit utanför det sexuella mötet mellan man<->kvinna. Eftersom barnet sedan också mår bäst av att växa upp med föräldraparterna ifråga är detta alltså bäst för barnet.

I en del samhällen lever man i extended, konjugala familjetyper. Men centralt är ändå att barnen mår bäst när de har en relation till sina biologiska föräldrar samt dessa föräldrar har en fungerande relation med varandra.

Vad beträffar en del svenska etnologers eviga hänvisanden till naturfolk och diverse skildringar om människors levnadssätt - i syfte att hävda sin tes om konstruktivism och relativism - behöver man ställa sig följande frågor;

1) Hur kommer det sig att människans hjärna är anpassad för föräldrar av två kön som har fungerande en relation till varandra?
2) Hur kan man som etnolog hävda att skrivbordsprodukter a la dekonstruktionism är mer grundläggande än biopsykologisk forskning på spädbarn?
3) Hur kommer det sig att familjekliniker vittnar om att fungerande familjer med heterosexuella föräldrar fungerar bättre än andra typer av familjer i förhållande till barnens hälso och personliga utveckling?
4) Ska inte barnens bästa sättas i första rummet?
5) Är jag medveten om att mångt och mycket i skildringsväg som skrivits av antropologer om naturfolken avslöjats som rena påhitt; t.ex. Margareta Meads sagor.

På vilket sätt skapar osanningar jämlikhet? Min övertygelse är att ett samhälle byggt på lögner - så som att man och kvinna är två påhittade konstruktioner, man<->kvinna relationen inte bör ha en samhällelig särställning osv. -
skapar växande orättvisa, mer destruktivitet och ondska.

Sverige är på väg utförs i flera avseenden.
1) Hatbrott mot homosexuella ökar - dvs. lobbyorganisationen RFSLs kampanjer tycks motverka sina egna mål
2)Barn far idag väldigt illa, många barn med föräldrar som skiljer sig utnyttjas sexuellt av någon föräldrapart som söker närhet och ersättning för sexuellt umgänge hos barnet som söker trösta sin förälder.
3) Sverige har de högsta skilsmässotalen i världen = stor stor social misär och en stor ekonomisk belastning på landet
4) Den sexuella frigörelsen med RFSL och RFSU i spetsen går hand i hand med marknadsliberala jättar och trumfar ett "segertåg". I kölvattnet blir tusentals barn som söker stilla sin nyfikenhet på detta "SEX" som alla talar om sexuellt ofredande via MSN, ICQ och webbkameror, vart tredje barn ofredas sexuellt etc. sen har vi alla hänsynlösa våldtäkter som sker runt om i landet och främst drabbar unga, ett ökat antal pedofilibrott osv.
Vad är det för en ideologisk grund Sverige saknar?
4) Samkönade par har idag samma juridiska & ekonomiska möjligheter att ingå ansvarsfulla relationer; samboskap. Men äktenskapet åsyftar att ge den heterosexuella, livslånga relationen mellan man<->kvinna (som också är den enda barnaalstrande i en mer vid bemärkelse där även barnets bästa tas med och allt tänkande a la "allt som krävs är att sperma möter ägg" vederläggs) en särställning i samhället, för att utgöra en så fundamental och viktig norm.

Att man sedan vill ta avstånd från begreppet [borgerlig] kärn familj och inte gillar isolationspolitik vad gäller familjesyn - dvs. familjen som någon slags sjuk ö som ska hävda sin brillians i förhållande till andra och hålla andra människor på håll - det är nog bara sunt. Men idéerna kring den borgerliga familjen och kärnfamiljen är egentligen inte desamma vid närmare granskning.

Vad beträffar kristna så kännetecknas den tidiga kristna kyrkan (katolska?) av ett tänkande där mamma<->pappa och barn hade en särställning samtidigt som detta samhälle präglades av ett tänkande a la extended family. Vi är en grande famila - och så tänker man fortfarande inom t.ex. katolska kyrkan. Ingen uppmuntring till isolation eller kärnfamilj som någon slags paketlösning a la svenska/amerikanska (mar)drömmen.

Rättvisa är en mångfassetterat begrepp - det vittnar i princip alla filosofer om - att så tala om lika rättigheter kan lett skapa en falsk rättvisa, en schimär, som bygger på orättvisa och destruktiva vilkor för många människor. I vårt samhälle far först och främst barnen illa.

Hur blir det då med de barn som lever i homosexuella relationer?
Det är en fråga. En annan är. Hur blir det med de som inte gör det - och i framtiden kanske får växa upp under bättre förutsättningar då äktenskapet mellan man<->kvinna fortfarande är normerande för samhället?

Det handlar inte om att offra barn - sånt snack är tarvelig retorik. Titta på Tibet, där flyttar kineserna in familjer i syfte att göra Tibet kinesiskt, ska man då inte få hävda att Tibet först och främst är och bör få förbli tibetanskt, även om så kinesiska familjer upplever det som en mindre önskvärd norm. Ursäkta den klumpiga jämförelsen, men barnens bästa är något som är verkligt, inte bara ett retoriskt knep, och måste sättas först även om en minotiret upplever det som jobbigt - det behövs normer som verkar för att barnen får så bra förutsättningar som möjligt att växa upp till hela personer, detta är den heterosexuella tvåsamhetsnormen som ytterst hävdar att barnen ska växa upp med de föräldrar som bringat dem till livet - men givetvis bör även pappa<->pappa barn osv få stöd att klara sin uppgift att fostra de barn de anförtrotts och inte få barn som upplever sig som mindre värda. Men vi kan inte blunda för den problematik som finns här - barn mår inte lika bra av att växa upp med två (styv)pappor som en mamma och en pappa, om vi ser till generell forskning (för visst finns det undantag där två styvpappor kan vara mckt kärleksfulla och söka kompensera för det som kanske saknas [en mamma] - men undantagen kan inte diktera generella riktlinjer som baserar sig på det som generellt är bäst för barnen med avseende på deras behov) inom biopsykologi och sociologi.

torsdag, maj 11, 2006 12:24:00 em  
Anonymous Anonym said...

En rättelse till texten ovan: "...barn som lever i homosexuella relationer..." skulle givetvis ha varit "...barn som lever med homosexuella vårdnadshavare.." eller dyl.

torsdag, maj 11, 2006 12:28:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home