tisdag, juni 19, 2007

Recension av Bögjävlar

Bögjävlar

Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson (red), Petter Wallenberg, Roger Wilson

Atlas


När synagogan i Stockholm invigdes 1870 var den utrustad med en tingest som var helt avvikande från judisk tradition – en orgel. I emancipationskampen för medborgerliga rättigheter var en av strategierna att tona ner den judiska gruppens avvikelser. Orgeln var ett sätt att demonstrera att judarna egentligen inte skiljde sig särskilt mycket från de kristna när de firade gudstjänst. Många judar protesterade förstås och ansåg att orgeln vanhedrade sabbaten, men i en kamp för rättigheter måste man alltid vara beredd att offra något.

Om dessa offer – fast i en helt annan kontext – handlar antologin Bögjävlar. Kampen för rättigheter för homosexuella har förflackat och kastrerat den homosexuella subkulturen, som en gång i tiden var utmanande och avantgardistisk. Nu är det mest rosa sockervadd och schlager. Den minsta möjliga oproblematiska nämnaren har blivit norm.

Vad som har hänt är att homorörelsen de senaste decennierna låtit självbilden formas av förväntningarna om vad ”de andra” ska tycka. Man har mutat majoritetssamhället med idylliska skildringar för att tillfredsställa dess omättliga törst efter konformitet i hopp om att få något tillbaka. Man har spelat med i det ovärdiga spelet vars huvudregel är att respekt måste förtjänas. Klart man installerar en orgel. Klart man sorterar bort bögar som inte passar in i de stereotyper heterosamhället har godheten att tolerera.

Detta har resulterat i ett medie- och samhällsklimat där bögarna är reducerade till tjänare. Plikttrogna män som piffar till den heterosexuella vardagen. Lustigkurrar och festprissar med en medfödd känsla för estetik och mode. Det finns ingen större lögn. Ändå omhuldas dessa stereotyper med stor entusiasm av gayvärlden. Dess officiella språkrör – tidningen QX älskar att frossa i intervjuer där diverse heterosexuella idrottsmän eller artister hasplar ur sig plattetyder om att ”bögar festar mycket bättre” eller ”min bästa shoppingpartner är en bög”. Citat som om de till exempel hade handlat om färgade direkt hade hamnat i papperskorgen. Genom att bejaka och buga inför denna nedlåtande välvillighet konsoliderar man bilden av sig själv i underläge.

Boken handlar bara om bögar och det är bra. En av faktorerna som har förflackat HBT-kulturen är just att den är HBT – ”alla ska med”. Men den som vänder sig till alla, vänder sig slutligen till ingen. Författarna demonstrerar istället motsatsen: genom att renodlat tala till EN liten grupp talar man automatiskt till så många fler. För vad boken egentligen handlar om är majoritetssamhällets mekanismer och härskartekniker, och den underdånighet och konformitet dessa skapar hos minoriteterna. Underförstått belyser och problematiserar boken detta ur allas perspektiv, inte bara bögarnas.

Ett stort minus dock för försöket att introducera det vidriga ordet pugga istället för bög. Ett lika utsiktslöst som fåfängt projekt. Så glöm det, mina vänner. Glöm det.

(Publicerad i Sydsvenskan den 19 juni 2007)

14 Comments:

Anonymous malte said...

den homosexuella subkulturen, som en gång i tiden var utmanande och avantgardistisk

Exakt när var denna 'en gång i tiden'? Det verkar som många tror att det inträffade något slags guldålder för homosar mellan garderobseran och den nuvarande massutkommande-eran, men jag kan av någon anledning inte placera den i vare sig tid och rum. Eller är det mer(för kulturen så inspirerande) homofobi och förtryck som man vill ha?

tisdag, juni 19, 2007 12:36:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Generaliserad och idealiserad dåtid. Ungefär som konservatism.

tisdag, juni 19, 2007 12:38:00 em  
Anonymous Antikristen said...

"Klart man installerar en orgel. Klart man sorterar bort bögar som inte passar in i de stereotyper heterosamhället har godheten att tolerera."

Klart man sorterar bort Karl Andersson...

tisdag, juni 19, 2007 1:26:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Ja exakt.

tisdag, juni 19, 2007 1:34:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

...medan gubbsjukan i det närmaste är internaliserad i bilden av "heterosamhället". Men homosexuell gubbsjuka, ajabaja. Undantaget är Sverker Åström-dokumentären

tisdag, juni 19, 2007 1:36:00 em  
Anonymous ab said...

På vilket sätt hänger sexuell läggning ihop med avantgarde?

tisdag, juni 19, 2007 7:03:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Inte det minsta. Men den homosexuella subkulturen var avantgardistisk.

tisdag, juni 19, 2007 7:40:00 em  
Anonymous ab said...

Hur då? Vansinnigt nyfiken.

Och för att den homosexuella subkulturen ska vara det måste den väl vara skapad av... öh... homosexuella?

tisdag, juni 19, 2007 8:19:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Det är inte själva homosexualiteten som är kulturalstraren. Men kulturen uppstår ur de gemensamma erfarenheter människor med ett visst utanförskap har, i de miljöer de hänvisas till - utrymmen i det offentliga rummet där de tar sig plats. Nattklubbar, parker, kulturella arenor, interna kotterier.

Det är kanske lätt att ha romantiska föreställningar om Weimarrepubliken, men jag tror vi kan se ett visst avantgarde med rötter i den homosexuella subkulturen där som yttrar sig i till exempel scen- och bildkonst. Dragshower, expressionistisk konst, litteratur.

Beatkulturen hade starka homosexuella inslag (Ginsberg, Burroughs med flera). Det homosexades en hel del kring The Facotory och Andy Warhol, som väl får betraktas som avantgardistisk. Velvet Underground.

Nattklubbskulturen som vi känner den i dag är i mångt och mycket en homosexuell uppfinning, och house- och technomusiken hybridiserades fram på bögklubbarnas dansgolv. Vågen av ambientmusik som kom i början av 90-talet föddes i VIP-rummet på gayklubben Heaven i London.

Och på sexologins område var väl homosexuella föregångare? (Hirschfeld, Kinsey)

tisdag, juni 19, 2007 8:37:00 em  
Anonymous ab said...

Tack för svar - men vad hände då med flatornas utanförskap? Är de också avantgarde fast det inte har kommit fram, eller ingen har försökt samla ihop yttringarna under en rubrik? Eller med kvinnornas överhuvudtaget? När kvinnor gör nya saker som mest omfattas av kvinnor, åtminstone i början, kallas det ofta inte avantgarde utan en sidolinje till den "riktiga" kulturen.

onsdag, juni 20, 2007 7:28:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Boken och texten handlar om bögar, det är en av poängerna med det hela. Någon annan får skriva ur flatornas perspektiv. Man kan inte skriva om alla samtidigt. (Fast visst fanns det kvinnor i Weimarrepubliken. Och visst betraktas väl Boye, Stein m.fl. som avantgardister?)

Vad som är avantgarde och vad som är sidolinje kan man inte avgöra förrän i efterhand. Det är något som historieskrivningen avgör.

onsdag, juni 20, 2007 7:43:00 fm  
Anonymous ab said...

Jag talade inte om att boken handlar om bögar, utan om begreppet avantgarde i förhållande till utanförskap - gick en bit till, alltså.

Frågan är om eftervärlden verkligen kan avgöra vad som är avantgarde - eller borde ha varit det om det inte negligerats, rättare sagt.

onsdag, juni 20, 2007 10:29:00 fm  
Anonymous Lusen said...

http://karlsplanet.blogspot.com/2007/08/sanningen-om-bgjvlar.html

Kom idag i denna debatt! :)

måndag, augusti 06, 2007 6:12:00 em  
Blogger Kjellsson said...

Den homosexuella kulturen ÄR utmananande och avantgardistisk!
Skönhet sitter, som bekant, alltid i betraktarens öga.

Homosexuell kultur är mer än "Pride".
Leve den lilla skillnaden!
Leve Bengt Martin!

/Kjellsson

söndag, februari 21, 2010 10:27:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home