tisdag, december 04, 2007

Om den destruktiva Don't ask, don't tell-principen

I USA får man inte tjänstgöra i försvaret om man är homo- eller bisexuell. Eller rättare sagt: det får man, men man får inte berätta något om sin läggning. Det betyder att man måste ljuga när samtal och kallprat kommer in på privatliv och familjeförhållanden. Om man inte ljuger, får man sparken. Det är å andra sidan inte heller tillåtet att efterforska de försvarsanställdas sexualitet.

Denna princip kallas Don't ask, don't tell och började gälla 1993, efter att Bill Clinton hade haft som vallöfte att även homo- och bisexuella skulle få rätt att tjänstgöra i försvaret. Någon sådan reform lät sig inte genomföras, och resultatet blev alltså halvmesyren Don't ask, don't tell.

Fram till 2005 har policyn lett till att 11082 försvarsanställda fått sparken. Nedanstående tabell från Wikipedia ger mer detaljerade siffor.



Det är inte svårt att förstå att detta är en mycket destruktiv policy. USA:s redan hårt prövade försvar tvingas göra sig av med kompetens som de egentligen inte har råd att förlora. I den här artikeln berättas till exempel om fallet med Bleu Copas, en dekorerad sergeant och lingvist i arabiska. Han outades av en anonym e-postkälla, och tvingades lämna sin tjänst. Lingvister med arabiska som specialitet växer det sannerligen inte på träd.

Men varför är det då inte lämpligt med homosexuella individer i försvaret? På vilka argument stöder sig de politiker som är för förbudet? Det kan ju inte vara risken att det uppstår sexuella och erotiska spänningar, eftersom män och kvinnor redan tjänstgör sida vid sida i USA:s försvar. I ett debattprogram i CNN härom veckan medverkade den pensionerade brigadgeneralen Keith Kerr, som nu efter pensioneringen är öppet homosexuell. Han frågade de närvarande politikerna varför de inte betraktar amerikanska soldater vara professionella nog att tjänstgöra tillsammans med homosexuella kollegor. Så här svarade den republikanske kongressmannen Duncan Hunter:
Yeah. General, General, thanks for your service, but I believe in what Colin Powell said when he said that having openly homosexual people serving in the ranks would be bad for unit cohesion. And the reason for that — even though people point to the Israelis and point to the Brits and point to other people as having homosexuals serve, is that most Americans [who] serve in the military [...] are conservatives. And they have conservative values, and they have Judeo-Christian values. And to force those people to work in a small, tight unit with somebody who is [...] openly homosexual goes against what they believe to be their principles — and it is their principles — is, I think, a disservice to them. And I — I agree with Colin Powell that it would be bad for unit cohesion. (Applause.) (Transkription kommer från antigayaktivisten Peter LaBarberas sajt Americans for Truth)

Som huvudargument framhåller alltså Hunter att majoriteten av de som tjänstgör i försvaret är konservativa och har judeo-kristna värderingar. Att detta är ett tomt fejk-argument som inte har med verkligheten att göra är mycket tydligt, eftersom det såvitt jag vet inte finns några som helst restriktioner mot militärer som
  • har genomgått skilsmässa,
  • lever i parförhållande utan att vara gifta,
  • genomgått abort,
  • har pornografiska bilder uppsatta i sina skåp,
  • brukar tobak,
  • röstar på demokraterna eller har liberala värderingar.

Hade det funnits substans i Duncan Hunters argument, hade självfallet ovanstående faktorer också varit ett stort problem för sammanhållningen för de konservativa och judeo-kristna soldaterna. Men för personer som lever i heterosexuella samboförhållanden finns det ingen som helst Don't ask, don't tell-policy. Duncan Hunter demonstrerar här antigayretoriken i sin mest blottlagda och hycklande form.

7 Comments:

Blogger Punkt. said...

Som vanligt bra poäng, Tor.

(En omedveten miss framkallade dock muntra fniss: "Om man inte ljuger får man SPAKEN." Jo, det hade nog varit en trevlig överraskning för många! :-D)

onsdag, december 05, 2007 11:08:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

jag får skärpa mig, det är tydligt

onsdag, december 05, 2007 9:58:00 em  
Anonymous Anonym said...

Eftersom jag har flera familjemedlemmar som har en hel karriär bakom sig i USA-uniform har jag stött på den här diskussionen ganska ofta. Tyvärr tvingas jag nog tillstå att Hunter har rätt i sitt påstående - tongångarna och argumenten känns igen - och det finns en överväldigande majoritet av konservativa inom USA:s olika försvarsgrenar som anser det stötande att behöva kampera ihop med homosexuella. (Tilläggas bör att vissa vapenslag inom flottan inte heller tillåter kvinnliga besättningsmän.) Skillnaden mellan inställningen till homosexuella och exempelvis män som lever i hetero-samboförhållanden är oerhört stor, vilket förmodligen har att göra med bögskräck, stigmatisering och en mängd andra orsaker. Så Hunters inställning är knappast så motsägelsefull som påpekas. Detta kan naturligtvis beklagas, men så är det trots allt.

fredag, december 07, 2007 4:04:00 em  
Anonymous TP said...

Och? Skillnaderna i inställning minskar knappast om locket läggs på. Ingen vill väl att skillnaderna ska bestå? ... Eller?
Fast jag tror slaget redan är förlorat för de konservativa. Det räcker att bli vän med en enda "homosexuell" för att de flesta ska inse hur ogrundad deras homofobi var. Den moderna armén tillåter sådana möten, även om det måste ske diskret. De som klamrar fast vid sin avsky när en god vän, en uppskattad tandläkare, brevbäraren eller dottern kommer ut, är en atypisk minoritet. Men de gör stor skada i maktpositioner.

söndag, december 09, 2007 9:26:00 em  
Anonymous RJ said...

Hej. Jag har suttit hela kvällen och läst på den här bloggen. Jag är uppriktigt sagt helt förtvivlad och förskrämd av alla tokigheter som kristna människor gör sig skyldiga till. Jag är själv kristen och kan inte för mitt liv förstå varför någon skulle lägga ned sådan enorm energi på att motarbeta homosexualitet. Även om någon nu tycker att homosexualitet är fel så finns det absolut inga ursäkter för att kränka, diskriminera eller på grund av sexuell läggning vara taskig. Jag är mycket ledsen för att det är på det sättet. En liten anmärkning bara; homofobi används flitigt i gayretoriken. Angående ovanstående resonemang om amerikanska armen kan det möjligtvis vara befogat, men för kristna människor handlar det i många fall knappast om en faktiskt rädsla utan snarare om att man är väldigt mån om att följa bibelns levnadsråd. Sen är det ju en annan historia att man samtidigt glömmer bort andra viktiga saker som "Döm inte". Bara en förklaring, som inte rättfärdigar det hela på något vis. Alla bögar och flator: I'm sorry!

måndag, januari 14, 2008 9:17:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Hej rj

Tack för ditt inlägg. Du är varmt välkommen att kommentera vad som helst på bloggen, även (och kankse allra helst) när du inte samtycker med det jag skriver. Jag söker samtal och diskussion.

Jag förstår att det jag samlar här kan ses till kristenhetens nackdel, men det är absolut inte så det är tänkt. Jag försöker avgränsa mina attacker till dem det vederbör, och försöker undvika att dra alla över en kam. Det finns självfallet ingen anledning för enskilda kristna att göra bot å andra kristnas vägnar. Men gesten uppskattas, förstås. Hoppas att du hittar mycket läsvärt på bloggen, och som sagt: Bjud gärna motstånd. Eller i alla fall friktion.

måndag, januari 14, 2008 9:36:00 em  
Anonymous RJ said...

Hej. Tack för din kommentar.

Självklart kan jag inte be om förlåtelse å andras vägnar, men jag fick den impulsen när jag drabbades av insikten om att homosexuella på lösa/obefintliga grunder gång på gång motarbetas.

Tycker annars att du håller en saklig och vettig ton. Skulle underlätta betydligt om alla gjorde det.

fredag, januari 18, 2008 10:55:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home