Intressant om hiv i Arena
Vi är mitt inne i en ny hiv-epidemi, och den största ökningen hittar man i den grupp som borde ha allra störst kunskap om sjukdomens smittovägar, nämligen män som har sex med män. Olika åtgärder vidtas. Sexvanor kartläggs, statistik publiceras. RFSL-rådgivningen i Malmö har lanserat sajten komikondom.com och tagit fram en ny kondom som heter Knullkompis. "Tanken är att göra kondomen sexig igen och att få folk att prata kondom", skriver QX. (Bilden kommer också från QX. Har kondomen förresten nånsin varit sexig?) Även forskaren Ronny Tikkanen förordar samtal och dialog om sex och skydd.Jag vet egentligen inte vad i detta som är nytt. Jag vet inte varför en kondom skulle vara mer sexig för att den heter Knullkompis och distribueras i särskild behållare. Men alla åtgärder är självklart viktiga, hur obetydliga och de än kan verka.
Hiv aktualiseras även i nya numret av tidskriften Arena, som slår fast att "det är dags att prata om hiv på ett nytt sätt". Tomas Hemstad skriver i sin artikel om den riskabla klichébilden av den hivsmittade, och framhåller artisten Andreas Lundstedts utkomst som hivsmittad som en historisk händelse. Det håller jag med om. Han fortsätter:
Medias fokusering på enstaka hivmän skapar en bild av att hiv inte smittar mellan frivilliga sexuella kontakter utan mellan offer och förövare.
Vidare argumenterar han mot den så kallade informationsplikten – eller i alla fall att den ska "ses över", eftersom den riskerar att invagga hivnegativa i en falsk trygghet.
vid frivilligt sex är ansvaret, som en man med mångårigt arbete av hivprevention en gång uttryckte det för mig, 100/100. Det är ditt, såväl som dina partners, ansvar att skydda både dig själv och din partner.
Att alla parter i en sexakt är ansvariga för säkerheten håller jag självklart med om. Men jag förstår fortafande inte varför informationsplikten ska bort. Jag tror inte på vaggas-in-i-säkerhet-resonemanget. Vem tror att det är riskfritt med fasadklättring bara för att det inte finns en skylt på varje husvägg med texten "OBS: Klättring på fasaden förenat med livsfara"?
Informationsplikten ska inte ses eller fungera som ett straff mot hivpositiva, utan som en av många komponenter i kampen mot hivspridningen – som självklart inte utesluter några andra komponenter, eller fråntar hivnegativa sin del av ansvaret för säkert sex.
Anna-Maria Sörberg skriver en artikel om Sveriges hivpolitik genom åren, och slutsatsen verkar vara att den hade blivit bättre om den utformats med facit i hand. Huvudkritiken är att politiken byggde på EN lösning, och att det inte duger för en så komplex fråga som hiv. Artikeln är ett utdrag ur boken Det sjuka som kommer på Atlas förlag i höst.
Den intressantaste texten står Anna Bredström för. Hon kritiserar begreppet "utlandssmitta" och sättet på vilket olika informationskampanjer har antytt att risken att smittas av hiv är större i utlandet än hemma i "rena" Sverige, och att det genom detta skulle ha vuxit fram en föreställning om att det är platsen och vissa identiteter som utgör själva risken – och inte det sexuella beteendet. Texten är ett utdrag ur hennes avhandling Safe sex, unsafe identities: intersections of "race", gender and sexuality in swedish hiv/aids policy (Linköpings universitet).
posted by Tor Billgren at torsdag, juni 05, 2008
10 Comments:
Tor
Jag håller med dig i det du skriver förutom när det gäller informationsplikten. Jag menar att det, även om argumentet inte är klockrent vilket du visar, är så att informationsplikten kan förmedla följande budskap.
1. Det är den som har hiv som har ensamt ansvar. Genom att berätta eller låta bli. Det många glömmer är att de allra flesta som smittar andra inte själv vet att de har hiv.
2. Om ens partner inte berättar något kan vissa tolka det som att partnern är frisk. Nu resonerar säkert inte de allra flesta så obegåvat men med alkohol i kroppen kan vissa göra det.
Sverige har haft och har Västvärldens mest repressiva politik mot hiv.
I inget västland kan myndigheter tvångisolera hiv-positiva år efter år utan varken rättegång eller att vederbörande gjort något brottsligt. Det räcker att en smittskyddsläkare tycker personen möjligen senare KAN smitta andra och att en nämnd sedan säger ja vilket de i princip alltid gör.
Inget annat land i Västeuropa har vad jag vet någon absolut informationsplikt. Tom om två personer bara ska onanera åt varann måste den som har hiv berätta om sin smitta trots de gör något som i princip aldrig kan sprida hiv.
Sverige var ensamt land i Västeuropa om att 1987, med hänvisning till risken för hivspridning bland bögar, förbjuda ställen som möjliggör tillfällig sex mellan gäster. Den sk bastuklubbslagen. Sverige tillät 2004 återigen bastuklubbar.
Sverige var ensamt land i Västeuropa på 1980-talet om att INTE tillåta narkomaner att på vissa kliniker få byta smutsiga sprutor mot rena sprutor. Förutom i ett projekt i Malmö-Lund.
Vissa försvarar den repressiva politiken med att den gjort att relativt få blivit smittade av hiv i Sverige jämfört de flesta andra länder. Förutom att man inte kan veta om det verkligen är så eller andra faktorer varit viktigare, så måste alltid sådana restriktionsåtgärder vägas mot människors frihet, egna ansvar och rättsäkerhet.
Jag instämmer i RFSL med fleras kritik att restriktionerna inom hiv-politiken i Sverige varit FÖR långtgående och ibland kanske tom kontraproduktiva.
Men att vi återigen fått en allvarig situation när det gäller hiv-spridning i Sverige är givet. Trots nuvarande informationsplikt.
Bengt Held
Bengt
"kan förmedla budskap"?
"kan tolka som"?
Men då är det väl viktigare att sprida kunskap om att det INTE är säker sex bara för att ens partner inte har sagt något?
Ingen har väl någonsin argumenterat för, eller ens antytt, att informationsplikten skulle vara ett heltäckande skydd mot hiv?
På motsvarande sätt som invändningarna mot informationsplikten, skulle man kunna argumentera mot kondomer, eftersom kondomen KAN spricka.
Tor
"Men då är det väl viktigare att sprida kunskap om att det INTE är säker sex bara för att ens partner inte har sagt något?"
Visst kan man göra det men desto fler budskap ju större risk att folk inte tar till sig alla delar. Det bästa och enklaste budskapet är att man har delat ansvar.
"Ingen har väl någonsin argumenterat för, eller ens antytt, att informationsplikten skulle vara ett heltäckande skydd mot hiv?"
Nej. Men fungerar lagen idag? Är den realistisk även vid tillfällig sex?Har det gjorts någon riktig utvärdering? Och varför ska hiv-positiva vara skyldiga berätta även om man tex onanerar tillsammans? Varför har inte andra demokratiska länder en sådan lag om den fungerar effektivt hiv-preventivt. Det borde riksdagen utreda.
Givetvis ska det även i det system jag förordar vara straffbart för en hiv-positiv (som vet om sin hiv-status) att ha osäker sex. Han eller hon ska kunna åtalas och dömas även om sexpartnern inte blev smittad. Typ framkallande av fara för annan. Så fungerar det i de flesta länder i Västeuropa.
Bengt Held
Sedan behöver du nog inte vara orolig Tor att informationsplikten försvinner de närmaste åren. I riksdagen är det bara mp som vill avskaffa den delen av smittskyddslagen när det gäller hiv. Visserligen är det oenighet om lagen i flera partier men de som vill avskaffa informationsplikten är i tydlig minoritet förutom då som sagt i mp.
Bengt Held
1/ Jag blev förbluffad över det där med att informera även om det bara gäller onani, Bengt. Jag citerar ur Smittskyddsläkarnas smittskyddsblad (hämtat från Smittskyddsinstitutets webbplats):
"• Du är skyldig att före samlag informera din tilltänkta sexualpartner om att du har HIV. Detta gäller för samlag där penis är inne i slidan, för analt samlag, för oralsex och annan sexuell aktivitet som innebär risk för smittspridning.
• Vid samlag där penis är inne i slidan, ändtarmen eller munnen ska kondom användas under hela samlaget."
Med "annan sexuell aktivitet som innebär risk för smittspridning" kan väl för tusan inte avses onani?
2/ Så här står det i Smittskyddslagen om "Den enskildes skyldighet att förebygga smittspridning":
"Den som vet att han eller hon bär på en allmänfarlig sjukdom är skyldig att lämna information om smittan till andra människor som han eller hon kommer i sådan kontakt med att beaktansvärd risk för smittoöverföring kan uppkomma. (min fetning)
3/ Hiv har "ganska låg smittsamhet", skriver även Smittskyddsinstitutet. Vad krävs för att det ska uppstå en beaktansvärd risk? Betydligt mer än ömsesidig onani. Så jag undrar varifrån du har fått dina uppgifter.
Niklas
Bra att du frågade. Det är sannolikt en del som läser det här som är hiv-positiva och jag vill inte sprida fel info.
Att hiv-positiva är skyldiga att berätta om sin hivstatus även vid ömsesidig onani är det folk (vid möten om hiv) som muntligt berättat. Dock kan det vara fel. Är det fel beklagar jag att jag spridit infon.
Jag har också läst det där om "beaktansvärd risk". Det blir ju en (ibland svår) tolkning av vad det är.
Men det förändrar inte min principiella kritik mot informationsplikten.
Jag tycker att, även då en hiv-positiv person tillämpar säker sex, så är det klokt och etiskt rätt att berätta om sin hivstatus, vid en fast relation menar jag det är en etisk skyldighet att göra det men är skeptisk till att det ska vara en juridisk skyldighet. Det är helt enkelt inte realistiskt att förvänta sig att de flesta gör det vid tillfälliga relationer.
Bengt Held
Bengt
Jag har ingen aning om lagen fungerar idag. Det skulle förvåna mig om det var smittskyddslagen som är orsaken till den rådande hivepidemin. Det som däremot inte fungerar är människors ansvarstagande när det gäller sex.
För övrigt skulle jag aldrig vara "orolig" över informationspliktens vara eller inte vara. Jag kan inte påstå att jag förespråkar den eller kräver att den till varje pris ska finnas för att jag ska vilja leva på denna jord. Jag har bara inte stött på tillräckligt övertygande argument för att den bör avskaffas.
Om empiri och vetenskap - och inte bara empati - visar att den är den är kontraproduktiv, bör den självklart avskaffas.
Tror inte för fem öre att det blir något bättre om man tar bort informationsplikten. Tycker argumenten för att plocka bort det är grymt svaga.
Tor
"Det skulle förvåna mig om det var smittskyddslagen som är orsaken till den rådande hivepidemin."
Det tror inte jag heller. Förmodligen har lagen påverkat antalet hivsmittade marginellt åt ena eller andra hållet. Mycket av den enkla anledningen att det är mycket svårt att via lagar påverka folks sexuella beteenden. Det visar ju sodomilagarna förr i USA (i många delstater var för övrigt även oralsex och analsex för heteropar förbjudet)
"Det som däremot inte fungerar är människors ansvarstagande när det gäller sex."
Det håller jag med om. Vissa människors alltså, många tar sitt ansvar. Det måste till en attitydförändring bland de som inte gör det.
"Jag har bara inte stött på tillräckligt övertygande argument för att den bör avskaffas."
Jag resonerar tvärtom. Informationsplikten är en tvångslag. Alltså har de politiker som är för den bevisbördan. En utredning bör visa att den är en del av en effektiv hivprevention för att motivera ett sådant tvång.
Bengt Held
Jag tycker nog att informationsplikten kan avskaffas. Vore det inte bra med lite hälsosam (!) rädsla för att bli smittad?
Jag tror att smittspridningen ökar för att de flesta MSM inte tror att det är så farligt, för att det finns bromsmediciner och för att frågan inte är "inne" längre. Bland unga är tydligen okunskapen stor.
Viruset är ju inte särskilt smittsamt, så den som t.ex. suger av någon utan kondom löper inte särskilt stor risk. (Rövsex är mycket riskablare som bekant, även för en negativ påsättare/positiv påsatt.)
Men konsekvenserna är desto allvarligare, hur göra?
Tja, får man välja mellan belöning nu och en eventuell kostnad senare, eller kostnaden (kondom) nu och belöningen (hälsa) senare, så väljer många det första alternativet. Det är helt enkelt en psykologisk mekanism som är svår att rå på - och vore det inte så, skulle vi inte ha några rökare eller överviktiga i Sverige, alltså om vi styrdes av vårt förnuft.
Lagen talar om personligt ansvar och går att tolka som att den som väljer bort kondom också bär ett ansvar. Och så tycker jag att det är. Om jag har all information och ändå väljer att ha osäkrare sex så är det mitt och bara mitt ansvar om jag blir smittad.
Den som är hivpositiv skulle kunna slippa informera, tycker jag, eftersom vederbörande ändå har ett ansvar för att inte sprida viruset. Det finns förstår hänsynslösa personer som medvetet sprider hiv, men de är väl gudskelov undantagsfall och påverkas knappast av hur lagen är utformad.
Skicka en kommentar
<< Home