fredag, februari 09, 2007

Facket bär sig åt

Jag blir illa berörd av historien om salladsbaren i Göteborg som tvingas slå igen efter en två månader lång facklig blockad (källa: Aftonbladet). Vad håller facket på med? Förra året ställde Syndikalisterna till med scener utanför en sushirestaurang i Malmö, som fick företrädare för Syndikalisterna centralt att reagera mot metoderna. Vad håller ni på med, frågade de sina kamrater i Malmö.

Det är uppenbart att det här inte handlar om arbetsrätt eller rättvisa, utan om politik och någon sorts klasskamp. För om det hade handlat om rättvisa hade Malmösyndikalisterna tvingats försätta hela Möllevångstorget i Malmö i blockad. I både Götebors- och Malmöfallet har det handlat om "fel" sorts näringsidkare som vänt sig till "fel" sorts kundkrets. Sushirestaurangen till hör Malmös mer sofistikerade och dyra, Göteborgssalladsbaren lockade så kallat nyliberalt klientel (läs gärna riksdagsledamoten Josefin Brinks (v) hatiska blogginlägg om saken). Aldrig, aldrig kommer vi att få se någon blockad framför en kebabrestaurang eller jourbutik.

Hur kan en kommentar om det här passa på en blogg som handlar om antigayretorik? Elementärt: När det handlar om demonisering och utfrysning är det alltid samma mekanismer som ligger i bakgrunden. Det spelar ingen roll om det är demonisering av homosexuella, näringsidkare, nyliberaler, muslimer eller kristna. Den som är beredd att ställa sig och stirra ut restauranggäster, hindra dem från att komma in eller till och med ta till handgripligheter, kopplar förbi samma intellektuella och sociala spärrar som den som formerar sig i en pöbel och ger sig på homosexuella. Aqurette uttryckte det drastiskt med tänkvärt i sin jämförelse med Sverigedemokraterna:

Slående är att det som socialister till både höger och vänster fruktar mest är avvikelser. De kallar det solidaritet men det handlar alltid om att alla ska tvingas in i samma trånga norm.

På konstnären Fredrik Axwiks blogg ligger fler texter och bilder här, här, här och här. Sydsvenskans Andreas Ekström skrev en bra kommentar i dagens tidning, som jag hoppas kommer att hamna på Kulturbloggen under dagen.

20 Comments:

Blogger Christian BK Aasvestad said...

Det är visst arbetsrätt konflikten mellan facket och salladsbaren i Göteborg handlar om!!!

En stor del av den svenska arbetsrätten som reglerar anställningsvillkoren och som stadgar en lägstalön finns inte i lagstiftningen utan i kollektivavtalen.

Det är så arbetslivets organisationer vill ha det. Det har sina fördelar, men det förutsätter att alla förpliktar sig till att följa avtalen annars fungerar systemet inte.

Alternativet är att kollektivavtalen ersättas med detaljerade lagregleringar, som i många andra länder

Och en "avvikelse från normen" som innebär att ett företag konkurrerar med lägre löner och sämre villkor, och därmed slår ut andra företag som har kollektivavtal med högre lön och bättre villkor, är inte en avvikelse jag välkomnar.

fredag, februari 09, 2007 5:16:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Fackets metoder visar att det handlar om makt. Fackets val av mål visar att kampen inte handlar om faktiska förhållanden, utan om vem näringsidkaren är. En lyxig sushikrog på Lilla Torg i Malmö - utmärkt. En brattig brud i Göteborg - ah perfekt...

Facket gör ett viktigt arbete, men håller på att underminera sitt förtroende totalt med den senaste tidens stridsaktioner. Det är så gränslöst primitivt.

Jag som kommer från mediesvängen vet dessutom vilket skit LAS är. Det finns förmodligen ingen enskild faktor som har orsakat fler magsår, missfall och brustna drömmar än den praktiska tillämpningen av LAS. Den stora bristen på dagens arbetsmarknad är den obefintliga möjligheten till flexibilitet. Facket är den mest reaktionära kraften i det sammanhanget.

Den enda konsekvensen av aktionerna i Göteborg är att ett antal människor har förlorat sina jobb. Grattis, facket.

fredag, februari 09, 2007 5:34:00 em  
Blogger Christian BK Aasvestad said...

Som Josefin Brink berätter i sitt blogginlägg så skrev 39 företag på avtalet utan konflikt nder den kampanj Hotell- och restaurangfacket genomförde i Göteborg förra året i syfte att få fler arbetsgivare att teckna avtal.

Och LAS är en lag, den regleras inte av kollektivavtalen.

Alternativen till avtalen är precis mer av lagar.

fredag, februari 09, 2007 5:39:00 em  
Blogger Christian BK Aasvestad said...

Och visst handlar det om makt!

fredag, februari 09, 2007 5:40:00 em  
Blogger Christian BK Aasvestad said...

Och om avtalen ersättas med detaljerade lagregleringar, tror du det kommer att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden?

fredag, februari 09, 2007 5:55:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Vad är nyttan att protestera mot ett avtal som på de flesta punkter är bättre än kollektivavtalet? Varför ska facket ha monopol på att träffa avtal?

fredag, februari 09, 2007 6:15:00 em  
Blogger Christian BK Aasvestad said...

Advokat Toivo Öhman har jämfört anställningsvillkoren på Wild n' Fresh med det fackliga hängavtalet:

I sin sammanfattning konstaterar han att ”anställningsvillkoren för personalen på Wild n' Fresh är på samtliga undersökta punkter sämre än för personal på kollektivavtalsbundna arbetsplatser.”

Om det inte är facket som ska förhandla om avtal, vem ska då göra det? Ska varje enskild nyanställd förhandla på egen hand? Värför ska en företagare då vilja anställa en fackorganiserad person som kommer att kräva minst lägstalön när företagaren istället kan anställa en person som inte har facket bakom sig och betala under lägstalön?

fredag, februari 09, 2007 6:46:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Villkoren för de anställda vid den blockerade salladsbaren i Göteborg är lika bra eller bättre än kollektivavtalet på nio av tio punkter, enligt en rapport som presenterades på onsdagen. Även den tionde uppges nu ha rättats till.

Jag protesterar inte mot facket som instans. Som jag sa är det bra att de finns. Det är bra att det finns en part som förhandlar. Men den här typen av maktdemonstrationer gagnar ingen. Destruktivitet kan aldrig vara ett medel för att uppnå samförstånd.

fredag, februari 09, 2007 7:02:00 em  
Blogger Christian BK Aasvestad said...

De två rapporterna som presenterades av ”Centrum för Rättvisa” respektive HRF kommer tydligen till olika konklutioner när det gäller frågan om personalen på "Wild n' Fresh" hade bättre eller sämre anställningsvillkor än personal på kollektivavtalsbundna arbetsplatser.

Och frågan är större en som så, den handlar om en företagare ska förplikta sig till att ge sina anställda villkor och lön i enlighet med kollektivavtalen, eller om det ska vara upp till företagaren själv om han/hon önskar att ge lika bra eller sämre villkor och lön än enligt avtalen.

Det var denna principen det handlande om för facket och det verkar som det var principen det handlade om för Sofia Appelgren.

Om inte värför skrev hon då inte på avtalet och undgick konflikt, om hon ändå hade lika bra eller bättre villkoren för de anställda än kollektivavtalet?

fredag, februari 09, 2007 7:29:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Vet inte, men jag antar att det är en sak mellan henne och hennes (före detta) anställda. Som inte var med i facket.

måndag, februari 12, 2007 8:50:00 fm  
Blogger Jacob said...

"Det spelar ingen roll om det är demonisering av homosexuella, näringsidkare, nyliberaler, muslimer eller kristna." Eller facket?

måndag, februari 12, 2007 9:59:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Ja, om du så vill... I det här fallet är det emellertid facket som demoniserar sig själv och sågar av grenen som de sitter på. En retorisk katastrof

måndag, februari 12, 2007 10:01:00 fm  
Blogger Jacob said...

Med god hjälp av media, tycker du inte? Som jag förstått det har facket först försökt förhandla i flera månader med ägaren och först därefeter börjat dela ut flygblad utanför entrén. Inte direkt de "maffiametoder" som många velat göra gällande i media. Men rent pr-mässigt har det som sagt inte funkat. Stora stygga vargen, liksom.

måndag, februari 12, 2007 10:40:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Vad har facket haft där att göra överhuvudtaget när det inte finns fackligt anslutna anställda?

måndag, februari 12, 2007 10:52:00 fm  
Blogger Jacob said...

Se LAS.

Sen kan man förstås tycka vad man vill om LAS. Men då blir det en annan frågeställning, och då handlar det inte längre om hur facket ska hantera sin makt utan om att den bör begränsas.

måndag, februari 12, 2007 12:44:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Jag tror inte fackets makt behöver begränsas. Men den bär utövas med värdighet och rimlighet.

måndag, februari 12, 2007 12:52:00 em  
Blogger Christoffer Smitz said...

..och nu vill bl.a. Federley ta över och låta bli att teckna kollektivavtal. Tuff kille.

"Vi vill ha ett avtal som är minst så bra som kollektivavtalet, och visa att personalen kan känna sig trygg ändå."

Forza låglönemarknad och den starkes rätt!

tisdag, februari 13, 2007 9:35:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Federley är en skamlös spektakelmakare. Vi kommer att få se honom hacka sallad på en pressbild, sen är det riksdagen som gäller igen.

Jag vill emellertid påpeka att "den starke" i Göteborgsfallet är facket, och "den svage" företagaren. Bilden av Företagaren som en tjock patron med en cigarr i ena handen och guldklocka i västen är så oerhört förlegad.

tisdag, februari 13, 2007 10:54:00 em  
Anonymous C. L. K. Aqurette said...

Christian:
Du skriver att frågan är större än frågan om personalen på "Wild & Fresh" hade bättre eller sämre anställningsvillkor än personal på kollektivavtalsbundna arbetsplatser. Du har rätt. Vad som står på spel är allas vår rätt att slippa vara representerade av andra än dem vi valt. I det aktuella fallet handlar principfrågan således om salladsbarens personal och deras rätt att förhandla sina anställningsvillkor själva. De har valde att inte gå med i HRF därför att de ansåg sig förmögna att föra sin egen talan.

Jag tycker det finns något mycket motbjudande i tanken på att vissa organisationer själva tar sig rätten att föra min eller andras talan. Det var så den gamla tidens aristokrati och prästerskap resonerade när de utan mandat bestämde vad som låg i folkets intresse. Jag kan ibland känna likadant när RFSL utger sig för att vara en samlad röst för alla homosexuella. Det är de ju inte ens när de gör ett jättebra jobb. De representerar sina medlemmar och den politik som de valt på förbundets kongresser. Och, för att fortsätta med liknelser, vi ser samma sak skapa friktioner inom kristenheten. Emellanåt tar Vatikanen på sig rollen som alla kristnas språkrör, vilket naturligtvis är att förolämpa alla de kristna som faktiskt inte är anhängare av påveväldet.

Frågan gäller alltså den fria demokratiska principen att själv få välja sina företrädare. Vem som än vill ska få organisera sig för att vinna styrka i förhandlingar på arbetsmarknaden. Det har varit en självklarhet sedan fackföreningarna först bildades. Därför har man alltid varit mån om att erbjuda arbetarna förmåner i anslutning till medlemskapet. Det som nu händer är att LO-förbunden blivit institutioner, nästan myndigheter, som genom en rad av år valt att värna vänskapen med socialdemokratiska regeringar istället för att värna medlemmarnas intressen. (Ett bra exempel är kommunalstrejken för ett par år sedan där LO kastade in handduken efter att Göran Persson ringt ett samtal.) För att värja medlemsraset har man börjat trakassera arbetare som inte vill eller hunnit bli medlemmar. Istället för argument tar man till symboliska blockader av utvalda småföretag. På så sätt försöker man sätta fokus på företagarnas vilja att teckna avtal istället för att fundera över varför arbetstagarna inte längre söker fackets hjälp med att teckna avtal.

Christoffer:
Jag antar att du med "forza låglönemarknad" menar att löneutvecklingen skulle peka neråt utan stor facklig anslutning. Det är visserligen den bild LO gärna ger, men faktum är att väldigt många europeiska länder har haft en bättre löneutveckling fastän de har en mycket låg facklig organisering. Det finns ingen given koppling. Tvärtom skulle man, om man vill vara lite populist, kunna inflika att det trots en nästan 90% facklig organisering inom svensk offentlig sektor ändå är så att anställda inom den tyska, nederländska, danska, norska, m.m., offentliga sektorn tjänar betydligt mer trots avsevärt lägre facklig organisering.

Det finns egentligen bara en sak som gynnar en positiv löneutveckling, och det är långa sammanhängande tider med låg arbetslöshet. Det är därför som tidningsbud och lokalvårdare i Köpenhamn tjänar nästan dubbelt så mycket som sina kollegor i Stockholm.

onsdag, februari 14, 2007 12:28:00 fm  
Blogger Christoffer Smitz said...

Den starkes rätt var mer riktat mot arbetstagarna; den som är stark kan förhandla till sig en bra position, medan den som är svag får ta smulorna. Typ nåt åt det hållet.

Låglönemarknadskommentaren är väl besläktad med ovanstående. Om inget skulle reglera minimilöner så slår det, återigen, mot de som är svagare och inte har samma förmåga som andra att förhandla till sig en bättre position på arbetsmarknaden. Sedan finns det nog alltid någon som är beredd att arbeta för någon krona mindre.. och ännu någon som kan tänka sig att arbeta för ännu lite mindre.

Visst kan man ha individuella avtal. Så länge det finns något som reglerar någon slags godtagbar lägsta nivå.

Ungefär så tänker jag. Med risk för att min okunskap på området riskerar bortse från diverse väsentligheter.

onsdag, februari 14, 2007 11:15:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home