söndag, mars 05, 2006

Kristenhetens sågar och skohorn

Oj oj oj... I jakt på kommentarer kring Brokeback mountain hittade jag MovieGuide.org. En filmsajt som betygsätter filmer utifrån bibliska kriterier med orden Exemplary, Moral, Wholsome, Caution, Extreme Caution, Excessive och Abhorrent.

Arikeln Brokeback Mountain: Rape of the Marlboro Man gav mig sannerligen utdelning för mitt sökande. Det är något av det mest motbjudande jag läst, men åskådliggör kristenhetens skohorn och sågar på ett mycket tydligt sätt. Skohornen som de använder för att till varje pris bända ner verkligheten i sin lilla lilla låda av religiös korrekthet. Sågarna som sågar av det som inte får plats med - för ner ska det, till varje pris...

Tesen är att Hollywood har hjärntvättat allmänheten att acceptera homosexualitet, precis som Leni Riefenstahls filmer fick Tyskland att ta till sig nazismen.
I'm talking about a big-budget, big-name Hollywood masterpiece aimed at transforming America through film, just as Hitler relied on master filmmaker Leni Riefenstahl to make propaganda films to manipulate the emotions of an entire nation.

Artikelförfattaren relativiserar kärleksaspekten i filmen och jämför med en heroinist som blir förälskad i sin langare. Givetvis dras även paralleller till pedofili. Lägg märke till den hånfulla tonen och det raljanta användandet av ordet hat. Hela följande stycke är ett praktexempel på religiöst korrekt retorik, och gestaltar det hatfyllda förhållande de VILL ska råda mellan det av dem skapade VI och DOM (studera även de bibliska serierna på Chick Publications):
What if I were a heroin addict and told you I loved my drug dealer? What if I told you he always makes me feel good, and that I have a hard time living without him, and that I think about him all the time with warm feelings of anticipation and inner completion? And that whenever we get together, it's the only time I feel truly happy and at peace with myself?

Oh, you don't approve of my "love"? You dare to criticize it, telling me my relationship with my drug dealer is not real love, but just an unhealthy addiction? What if I respond to you by saying, "Oh shut up, you hater. How dare you impose your sick, narrow-minded, oppressive values on me? Who are you, you pinch-faced, moralistic hypocrite, to define for me what real love is?"

Don't laugh. I guarantee Hollywood could make a movie about a man and his drug dealer, or an adult-child sexual relationship, that would pull on our emotions and create some level of sympathy for the characters. Furthermore, in at least some cases, it would make us doubt our conscience – a gift directly from God, the perception of right and wrong that he puts in each one of us – our inner knowing that this was a totally unhealthy and self-destructive relationship.

Det är en lång och läsvärd, men också smärtsam artikel som åskådliggör det tragiska i att bestämt och aggressivt utgå från felaktiga premisser när man skapar sig en förståelse för en grupp av människor. Bibelställena den konservativa kristenheten hänger upp sig uppfattning av homosexualitet på, är tolkade i det bestämda syftet att demonisera. Det blir en låst position, och när de här männsikorna skriver eller yttrar sig om homosexualitet, sker det endast i syfte att bekräfta bibelställena utifrån deras tolkning. Det blir en religiös handling att förvränga verkligheten så att den passar in i den bibliska kontexten. De bekräftar det de tror är Guds ord, och när de gör det upplever de en positiv känsla - ett Tack från Gud. Det blir som en drog - en ständigt nedåtgående sprial, där varje bekräftelse ger ett nytt rus. Ett självförsörjande och farligt system...

4 Comments:

Anonymous ab said...

Jag tror fortfarande att ett stort antal av homofoberna sitter hopkrupna i garderoben. Den här killen säger ju rätt öppet "I love my dealer" och att han blivit förförd av filmen. Han verkar livrädd att ge efter för sina känslor av attraktion.

söndag, mars 05, 2006 11:33:00 fm  
Anonymous Björn said...

Intressant iakttagelse av hur den kristna högern ser på världen genom sina speciella begränsande glasögon.

söndag, mars 05, 2006 6:06:00 em  
Anonymous Anonym said...

Fint skrivet av dig Tor...och så nödvändigt!
Generositet -både mot sig själv och mot andra, kunde man kräva... En människas ENDA skyldighet i livet är att bli lycklig!
Ingen blir lycklig om man inte bottnar i kärleksbudsapet..."och av de tre är kärleken störst".( 1Korr.brev.)

tisdag, mars 07, 2006 4:27:00 em  
Anonymous Anonym said...

Du lyckas trolla bort det enda giltiga argumentet för att äktenskapet ska bibevaras som föreningen man<->kvinna och det är barnen.

Många pro-gay rörelser har i tjugo år tillsammans med mediaeliten - som tycks haft en påfallande stort intresse i pro-gay frågor utan att vara kända för att vara moralistk drivna - drivit kampanjer mot de en gång rådande normerande idéerna om livslånga relationer och trohet. Lobbyorganisationer som RFSU och RFSL har tillsammans med sin mammaorganisation Parenthood International kämpat stenhårda propagandakrig (utan minsta intresse i nyanserad dialog) runt om i västvärlden för att genomdriva det sexuellt "frigjorda" levnadssättet som sätter djupliggande ansvar mot andra i sista hand. Det är väl vidare inte så konstigt då Parenthood International till stor del finansieras av preventivmedelsindustrin - och således har denna organisation och därmed RFSU och RFSL även stora ekonomiska intressen i att folk knullar så mycket som möjligt och konsumerar de preventivmedelsprodukter som man oaktsamt gör reklam för som världens frälsning.

Och i vilket det ska ses som en självklarhet att unga kvinnor ska käka hormoner (när män käkar testosteron är det minsann inte ok) som rubbar deras kroppar till den graden att det kanske mest kärnfulla i livet (fortplantningen) rubbas, och detta med hundratals biverkningar (som man i princip aldrig diskuterar vilket är rent skumt då det är långt ifrågan frågan om godis - som folk iofs. anser vara skadligt för tänderna och bidra till fetma och allergi.)

Allt för att kvinnan ska bli mer som mannen - dvs. okapabel att själv bli med barn - och ha större möjligheter till sexuell "frihet" (ett begrepp som borde problematiseras - vad menar människor med frihet?). Detta är också vad många idag menar med jämställdhet - dvs. likriktning av män och kvinnor där olikheter mellan könen absolut inte får beaktas.

Vidare anses det vara en självklarhet att livet ska kunna definieras godtyckligt och barn ska få avrättas om de uppstått vid fel tillfällen. Argumentet att detta är bäst för kvinnan är en fet lögn (att kvinnor begår illegala aborter vittnar också om något - en livsfientlig omgivning som borde bekämpas istället bör barnen - se nedan), men det vet ju alla ärliga psykologer som tar hand om dessa kvinnor som påfallande ofta har depression och missing child syndrome (åter fenomen man finner hos däggdjur som haft missfall). Och att våldtäkt skulle ligga bakom många aborter än absurt, talet ligger väl runt en promille när man beaktar att kvinnor som blir överfallna i regel blir högst stresade och således sällan blir gravida pga. kroppsliga mekanismer som sätter igång vid enorma stresspåslag och hindrar spermier att nå ägget.

Vidare borde man kanske tänka på att abort även i våldtäktsfall inte löser det verkliga onda - våldtäkterna.

Abort är alltså som att lösa ont med ont istället för att söka lösa kärnan i problemet;
t.ex. att kvinnor får barn när de inte vill ha barn, att kvinnor får barn i samhällen där dessa barn inte är välkomna pga. släkt och "vänner", att kvinnor blir våldtagna. Dessa livsfientliga inslag i olika kulturer världen runt behöver bekämpas - istället för att felet blir barnens och man således måste ta bort "det".

Vidare får många etnologer och queer:ologer etc. här i Sverige verka ostört och utan problematiseringar. Bränslet är inte minst kristna småkyrkor som på ett okristeligt sätt yttrar sina känslor och som man använder sig av för att anklaga hela kristenheten med diverse slentrianmässiga begrepp som den "kristna högern" med en utnämnd Bush i spetsen (bekvämt - få har ju påtalat att påven var en av de största kritikerna till Bush utrikespolitik och Irak-kriget), men likväl använder man sig av konstruerade begrepp så som den "kristna högern", "religiösa fundamentalister" och annat som klingar väl i socialdemokratiska Sverige där människor har en miljon gånger större fördomar om katoliker än om homosexuella.

Man får t.ex. fritt babla om att familjen är en hundra år gammal konstruktion - vilket iofs. går bra när man med familj menar vit, borgerlig kärnfamilj som tar avstånd till släkt och vänner. Men denna definition är medvetet vald och är fullständigt absurd - för det krävs ingen exceptionell iaktagningsförmåga för att t.ex. se att de katolska länderna runt om i Europa just präglas av mer gemenskap och gränsöverskridande vänskapsband mellan familjer (och dvs. inte något sjukligt ö-liknande synesätt på kärnfamiljen som isolationsenhet - vilket tyvärr är vanligare här i Sverige). Men i dessa katolska länder anser man att föräldrar i alla familjer bör hålla ihop i en relation som fördjupas och stärks, vara trogna och ta ansvar för sina barn. Dessa ideal är inte kontruktioner i betydelsen att deras giltighet är relativa och att det inte spelar någon roll om föräldrar håller ihop eller inte. Faktum är att det ur allra främst barnens perspektiv spelar stor roll.

Hursomhelst. Att familjen först och främst består av en man och en kvinna och deras egna barn det är ett faktum. Oavsett om de så också lever i samma hus som en annan familj, eller morföräldrarna.

Faktum är att här ligger också kärnan i det du inte tycks vilja förstå. Äktenskap har i de flesta kulturer relaterat till den varaktiga relationen i vilket kvinnan och mannen lovar varandra evig trohet och kamp för relationen och får barn för att fortsätta hålla ihop och ta hand om dessa.

Varför är detta så viktigt?

Jo, därför att barn mår bäst av att leva med föräldrar som inte skiljer sig (ja, jag kommer till det). Detta är ett så bevisat faktum (inom [opolitisk] sociologi, psykologi, biopsykologi, hundratusentals familjekliniker världen över osv.) att det är pinsamt hur politiker och idag en stor drös politiskt korrekta akademiker i detta land sopar detta under mattan i rädsla för att trampa organisationer som RFSL på tårna eller skuldbelägga föräldrar - dessa svarar ju inte sällan med kraftiga personangrepp och åtal - ibland med rätta men långt ifrån alltid.

På komunerna är man rädda för att skilda föräldrar ska skuldbeläggas i och med tal om att barn mår skit och utifrån denna rädsla anser man att lögnen är att föredra.

Så. En man och kvinna har sexuellt umgänge som resulterar i barn. Vid födselögonblicket när barnet kravlar ut på mammas mage sker s.k. bonding, där barnets luktsensorik tillsammans med hjärna registrerar moderns unika doft. Att skilja sig från denna moder innebär efter detta högre stressnivåer hos barnet i form av ökad utsöndring av kortisol (livet ut!)- barnet behöver sin mor. Liknande fermonutbyten är idag påvisade mellan barn och pappan och mellan pappan och mamman. Här finns, oavsett hur hjärntvättade somliga i Sverige blivit av etablisemanget, en fullständigt uppenbar komplementaritet.

((Det är intressant hur många skapat ett fack för just "barnens bästa". Inom anti-gay-retorik-analysen talar man ofta om att barnens bästa inte finns och att det endast är kristna fundamentalister som talar om detta. Detta är en otroligt fet lögn, medveten strategi från gay-lobbyn och ett bekvämt "fack" för att hindra människor att undersöka saken närmare (och grundligt). Talar man om barnens bästa hamnar man i ett fack som gay-lobbyn definierat och sedan kan använda som verktyg för att sätta dig människor som problematiserar det som man inte önskar problematisera.))

Denna återfinner vi vidare hos majoriteten av däggdjur. Faktum är att mannens kropp läser av sin gravida kvinnas luktutsöndringar för att sedan slå på ökad utsöndring av vasopressin - vilket har visats rendera mannen mer klassiskt "manlig" - han beter sig mer beskyddande. Kvinnan hjärna skiljer sig i många avseenden påtagligt från mannens och har visats vara (generellt) snabbare på att läsa av barns behov. Detta återfinns åter hos de flesta andra däggdjuren.

Varför blir människor ens förvånade att miljarder års evolution som sett till att just kvinnor och män tillsammans kan få barn inte skulle ha renderat mannen och kvinnan olika? Tror människor allvarligt att könsorganet inte är inkorporerat i ett större system som även inkluderar det psykosomatiska hos människan? Vad är i så fall kroppen? En drös osammanhängande organ?

Nej det får bli slut på dumheterna om att det enda som skiljer män och kvinnor är könsorganen.

Vad beträffar könsidentiter är det kanske mest påfallande hur viktig den ömsesidiga identifieringen mellan kvinna och man är. Om mannen är klassiskt manlig är kvinnan ofta mer kvinnlig, men i somliga samhällen där kvinnan är mer "manlig" (utifrån vårt västerländska idearv) är inte sällan männen mer "kvinnliga". En tänkbar orsak är att just stärka en psykosomatisk komplementaritet som gör att människor av olika kön söker sig till varandra - utan detta skulle inte nytt liv/barn bli till och få växa upp under de former som barnens hjärna är födda för att bearbeta (mamma och pappa).

Vad gäller insaminering är det uppåt väggarna att åter inte beakta barnets rättigheter - hur kul är det att inte få lära känna sina föräldrar utan veta att pappan var en okänd spermie och no more. Det är ett hål i en persons tillblivelsehistoria och this is big deal, hur mckt människor än vill trivialisera detta med ovidkommande tal om att "det alltid är fint med barn som blir till" (visst är det så - men det var inte heller vad som diskuterades)

Faktum är åter här att det inom psykologin påvisats att barnet behöver föräldrar som har en fungerande relation tillsammans, (helst även vad gäller det intima) som i sin tur haft föräldrar som...Totalt krävs generellt tre generationer som fungerat tillsammans för att barnen från den sista relationen ska vara mindre benägna att få problem, depression etc. i livet. Bowen theory tar upp detta på ett bra sätt för de som är intresserade.

Men annars finns det gott om statistik att gräva i för den som vill. Barn till skilda föräldrar har långt mer psykiska problem än barn till föräldrar som hållit ihop i fungerande relationer. Allra bäst mår barn som levt med sina biologiska föräldrar som hållit ihop.

Kontentan är att adoptioner i regel ofta innebär problem för barnens upplevelse av familjeidentitet. (Fråga familjekliniker som vågar tala öppet och ärligt om saken.)

Detta oavsett hur goa adoptivföräldrarna är. Det rör sig här om medfödda hjärnstrukturer hos barnet som från födseln satt igång att bearbeta sina biologiska föräldrar för att sedan skilts från dessa och fått nya människor kring sig. Faktum är att föräldrarna direkt speglas i barnets hjärna. Att skilja sig från någon förälder innebär en livslång inre konflikt direkt i hjärnan eftersom två känslomässigt laddade delar av hjärnan inte längre "får vara tillsammans". Här är homosexuella dubbelpars lösningar (där man går ihop för att skaffa barn) ett nödvändigt ont för barnen.

Om adoptivföräldrarna är en mamma och pappa är det med tanke på barnets medfödda hjärnstrukturer för att bearbeta mamma och pappa att föredra framför ensamstående adoptivföräldrar såväl som samkönade.

Vad talar jag då om för hjärnstrukturer som barn har medfödda? För de som är intresserade är det bara att studera hur barn t.ex. identifierar sig med föräldern av samma kön via fermonutbyten.

So much för iden om att könen är fullständiga konstruktioner - det är nog snarare så att konsdekonstruktivismen i sig kännetecknas av just artificiell konstruering och en påtaglig arrogans mot biologi såväl som psykologi.

Men så invänder någon. American Psychology Association (APA) m.fl. har undersökt det här med samkönade adoptivföräldrar och gått ut med att de kan vara lika bra föräldrar.
Alla dessa uttalanden går i princip tillbaka på APA:s styrelses uttalande. Ett uttalande som blivit ifrågasatt av en majoritet av dess aktiva medlemmar (psykologer, terapeuter) som hävdar att deras erfarenheter rakt motsäger iden om att samkönade föräldrar är lika bra som mamma och pappa. Deras erfarenhet är att barn i regel mår bäst av att just få ha en mamma och en pappa med två skilda könsidentiteter.

Vad beträffar "forskningen" som låg till grund för APA:s uttalande så faller denna platt vid närmare betraktelse. Ett litet urval av ensamstående homosexuella kvinnor med barn (som fått ange/anmäla sig själva till undersökningen) och ett slumpurval av heterosexuella ensamstående mödrar med barn. Det fanns här inga stora skillnader hävdar man förutom att barnen som hade homosexuella mödrar påvisade större tendens till att själva bli homosexuella, såväl som mer psykiska problem. Men dessa bedömdes inte vara stora nog - varför är fråganp? Och hur kan en sådan här obalanserad undersökning (varför inte forska på barn som bor med en mamma och pappa jämfört med barn som har två mammor eller pappor) anses vara nog grund för APA:s styrelses uttalande?

Svaret går att finna i att APA:s styrelse sedan en dryga tio år tillbaka drivits av pro-gay personer som bara velat sätta en forskningsstämpel på det de redan var beredda att gå ut med - utan hänsyn till majoriteten av dess tiotusen medlemmar.

En kvalitativ bedömning på forskningsläget där man även tar hänsyn till den stora mängden propaganda - kanske allra främst från pro-gay-lobbyn - ger ett tämligen tydligt svar på frågan om barn behöver en mamma och pappa eller om familjeformen är godtycklig. Och svaret är inte i närheten av att det inte spelar någon roll.

Om nu barnen har medfödda hjärnstrukturer för mamma och pappa - vilket egentligen är föga förvånande - som ska anpassa barnet till att självt bli en individ som intresserar sig för det motsatta könet och får barn - vad säger det då oss?

För mig är det självklart att barnen ska ha största möjliga chanser till mamma och pappa som håller ihop. Främst bör samhället visa intresse och stöd till kvinnor och män som väljer att ingå kontrakt på livslånga relationer (läs äktenskap) i syfte att ge bästa möjliga förutsättningar för blivande barn.

Homosexuella par får inte egna barn utan måste adoptera. Vad gäller adoption är barnens bästa långt viktigare än föräldrarnas önskemål att få barn. Det är vidare ingen rätt att få barn när man inte själv får barn - barn produceras än så länge in i fabriker som någon beställningsvara utan är ett resultat från något kvinnligt och mannligt (i regel en kvinna och en man - men i undantagsfall en kvinna och spermie, från en man).
Om nu en kvinna och man väljer att adoptera bort sitt barn bör deras önskemål om barnets blivande adoptivföräldrar väga tungt - barnet är ju trots allt deras. Likväl måste barnets bästa väga långt tyngre än idén om att alla ska ha rätt till barn oavsett sexuell läggning (åter: att få barn är ingen rättighet, det är något man får, eller inte, eller kanske får från någon annan i rollen att ta hand om - annat går under benämningaen barnarov)

Vad gäller skilsmässor så har Sverige de högsta i världen. Detta har gått hand i hand med uppluckringen av idealen som syftas uppmana människor att kämpa med en relation, att söka fördjupa relationen, hjälpa partnern med dess brister osv. Detta finns inte minst inom det kristna (katolska) idearvet men förfäktas idag av feminister som selektivt väljer ut dåligt fungerande familjer, kvinnoförtryckande män och hävdar sig se strukturer i vilka äktenskapet är patriarkalförtryckets näste. Må vara att så är i somliga samhällen och att detta i så fall är ont - men detta simplifierade synesätt på äktenskapet behöver rivas upp.

För faktum är att samhället sedan RFSL och RFSU intagit närmast myndighetsliknande positioner i Sverige renderat tusentals familjer olyckliga pga. den j*kla oansvarighet och omoral som följer ett underlivsperspektiv på tillvaron. Långt ifrån alla homosexuella representerar detta - och jag skulle aldrig hålla homosexuella som ansvariga för något ont - men dessa lobbyorganisationer ser jag som rena rama kulturmaffia. Och ja, de har en stor del i det samhällsklimat som råder idag, i vilket långvariga relationer har det svårt och barn således blir lidande pga. skilda föräldrar, vilket i sig renderar barn som får problem längre fram i sina relationer...osv.

Nej, din artikel köper jag inte. Den är selektivt analytisk men bortser från det fundamentala i att barns rättigheter går före icke-rättigheter hos människor som inte kan få barn och således inte automatiskt ska ha rättigheter till något som ingen har rättighet till. Och ja äktenskapet är starkt förknippat med att få barn och därmed normbildningen kring uppfostran av barn etc. Äktenskapet är inte enbart något kärlekskontrakt mellan två vuxna parter - hävdar man detta har man fullständigt sågat av den historiskt givna innebörden i begreppet äktenskap.

Men det förvånar föga att människor idag har så svårt att se den naturliga länken mellan intima relationer och dvs sexuellt umgänge och tillblivelsen av barn. Sedan de effektiva preventivmedlena masslanserades som jordens frälsning bröts också den annars naturliga länken. Här började också det utmärkande för relationen mellan man och kvinna att suddas ut. För precis som homosexuella par fick nu inte heterosexuella par barn. Och resten är history of propaganda...

Bevara äktenskapet!

söndag, juni 18, 2006 11:34:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home