tisdag, juli 25, 2006

Homosexuella SKA ha det svårare!

I en krönika i dagens Dagen berättar frikyrkosamordnaren Marianne Andréas om äktenskapet.
Om ett äktenskap går i stå kan man ofta se att där råder brist på beröm, uppskattning, humor, utrymme och fördragsamhet. Ett äktenskap är en trädgård som måste vattnas, ansas, få näring och daglig tillsyn.

Varje människa söker och har rätt till livsrum. Levnadskonst är att ge utrymme och samtidigt våga ta plats. Endast den som kan stå ut med att vara ensam med sig själv kan ge sin partner utrymme och frihet.

Och så här beskriver hon homorörelsens arbete:
Äktenskapsbalken ska göras könsneutral. Den grupp av homosexuella som finner partnerskapet vara en god form för samlevnad tystas ned och osynliggörs. De som tycker så utmålas som fiender till den officiella svenska homorörelsen.

I Sverige gäller det att agera politiskt korrekt, och endast en åsikt i taget får föras fram i debatten. De präster som markerat att de inte vill viga personer av samma kön har svartlistats.

Skådespelare och kulturpersonligheter som har skrivit under uppropet ”Bevara äktenskapet” www.bevaraaktenskapet.nu har förlöjligats. Namnlistan som ska lämnas över till statsministern i augusti månad har fyllts på med namn under hela sommaren, och ännu finns tid kvar att påverka framtida lagstiftning.

De egenskaper Marianne Andréas tillskriver homorörelsen är raka motsatsen till de grundförutsättningar hon satte upp för äktenskapet i det första citatet. Vips har hon visat att homosexuella är inskränkta och egoistiska och inte alls kapabla att förstå äktenskapets natur. Att själva kampen för att få gifta sig går emot äktenskapets grundförutsättningar. Hon skriver det givetvis inte rakt ut, men ur texten stiger konsekvensen att homosexuella till sin natur inte är lämpliga eller kapabla att förstå äktenskapet.

Återigen framhålls destruktivitet och egoism som den främsta mekanismen bakom homorörelsens kamp. Det är givetvis absurda premisser, men i en kristen kontext är mycket rimliga, se till exempel texten Kristenhetens utgångspunkter här nedan.

Men vad det handlar om är att bli lika behandlad. Ta detta enkla exempel: Om min pojkvän får en forskartjänst i USA i höst, får jag inte följa med. Hade vi varit gifta hade det inte varit några problem, men samboskap eller partnerskap godkänns inte. Vi skulle tvingas skilja på oss. Vi skulle inte ha möjlighet att dela levnadskostnader. Vi skulle inte ha möjlighet att dela glädje och sorger.

Könsneutralt äktenskapslagstiftning kanske inte hade löst de här problemen rakt av. Länder kan ju till exempel via lagstiftning definiera äktenskap som ett förbund mellan endast man och kvinna, och så vidare. Men själva kampen behövs, för att peka på att homosexuella konsekvent förnekas möjligheter som är helt självklara för heterosexuella.

3 Comments:

Anonymous Björn said...

De högkristnas syn på detta är byggt på ett gravt missförstånd. Dom tror att det handlar om att "någon ondeskfull, mäktig, anonym homo maffia" vill tvinga alla Åke Green's ute i landet att vid Bibelboken viga människor mot sin egen tro. Hu ve och fasa!

Saken är den att jag inte har hört någonstans i debatten om att det handlar om att tvinga kyrkor och samfund att viga samkönade.

Det handlar ju om att äktenskapet är civilrättligt och bör som i de flesta länder (USA inkluderat) vara skiljt från kyrkan.

Alltså man gifter sig civilrättsligt och kan sedan få sin relation bekräftad och välsignad i sitt samfund om de känner sig manade till detta.

Jag kan verkligen inte se på vilket sätt det skulle vara så upprörande att jag och min partner sedan 10 år får bekräfta vår relation på samma villkor som min 50 åriga syster nyligen fick i ett äktenskap som garanterat inte kommer allstra barn. Enda skillnaden var att hon är hetro och jag är homo.

Snacka om att göra oss till andra klassens medborgare.

Sedan detta offer snack från de högkristna. Det är bara deras vilja att utmåla sig själva till små värnlösa får com bräker ömt och ljuvt på medan den stora svarta homo ulven biter dom i nacken"

Så tröttsamt med deras offer retorik.

tisdag, juli 25, 2006 10:34:00 fm  
Blogger Anti-Duhring said...

Mycket bra blogg, Tor! Jag har följt den länge nu utan att kommentera. Men borde du inte länka till den här: http://www.walentine.com/

tisdag, juli 25, 2006 12:47:00 em  
Anonymous Anonym said...

Min kommentar har inget med ämnet att göra jag hittar bara inte ditt tidigare mycket bra inlägg och Unni Drougge vs Jan Guillou.
Tänkte bara för påskens skulle roa dig med en kommentar:
När Jan Guillou uttalade sig och sa att han inte trodde på någon misshandel (av Unni) fick han utstå massiv kritik. Inte minst av Unni själv. Vad visste Jan om det? Var han på plats så att säga? Och framför allt var ju detta uttalande löjligt med tanke på den psykiska misshandeln som enligt Unni själv var den allra värsta och lämnade efter sig de värsta skadorna.
18. mars skriver Unni på sin blogg (i en av kommentarerna) angående Katerina Janouchs misshandel av sin man: ”I fallet Katerina kan jag bara säga att de eventuella skador hon tillfogade sin man inte går att jämföra med skadorna jag fick av N:s upprepade övergrepp (som f ö är dokumenterade i olika rättsintyg och journaler).”
Och nu frågar jag: vad vet hon om det? Var hon på plats så att säga? Framför är detta uttalande löjligt med tanke på den psykiska misshandeln..
Unni gör alltså en regelrätt Jan Guillou. Hon uttalar sig om saker som hon rimligtvis inte har en aning om eftersom hon inte kan veta vad som händer hemma hos folk när hon inte har varit där och inte har kunnat lyssna på vad som sades. Lika lite som Jan Guillou.
Men ingen kritiserar Unni för detta. Vad beror det på? Eller är hennes kommentar-funktion tillfälligt ”ur funktion” ;-)
Glad Påsk!

fredag, mars 21, 2008 10:58:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home