måndag, november 27, 2006

Jungfru Maria portad från Vatikanen

För några veckor sedan rapporterades att 16-åriga Keisha Castle-Hughes som spelar Maria i storfilmen Vägen till Betlehem hade portats från filmens premiär i Vatikanen, som ägde rum i helgen. Orsak: Hon är gravid och ogift.

Nu meddelas att påven till och med vägrat se filmen på grund av detta.

En stilla undran: Var inte jungfru Maria också ogift när hon var havande med Jesus? Hade Påve Benediktus XVI även skickat henne på porten?

15 Comments:

Blogger Kalle af said...

När drottning Victoria en söndag lät sig ros ut på sjön vid sitt sommarresidens Balmoral Castle i Skottland, var det en lokal dam som klagade för sin pastor över hur drottningen bröt mot sabbatsbudet. Pastorn försökte visa på hur också Jesus hade brutit mot det, men damen svarade: "Det blir inte rätt för att två gör orätt!"

måndag, november 27, 2006 8:49:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Jag älskar såna här liknelser. Mycket bra.

måndag, november 27, 2006 9:37:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Nu var ju tösabiten knappast o-gift.

Hon var Trolovad med Josef, och den som var Trolovad levde ända till den fasansfulla Lagberedningens (1911) nya Äktenskapslag 1915, i lagligt Aktenskap.

Äktenskapslagen 1915 ändrade alltså detta och de s.k. (mycket s.k.) "Barnlagarna" 1917 (som trädde i kraft 1/1 1918) gjorde barnen - som dittills alltså hade fötts i äkta s ä n g - till o-äkta b a r n (således oxså lille Jesus ;=)

Lagberedningen var inspirerad av Roms sk Kanoniska rätt 1243 och trodde att den var Svenska kyrkans rätt - men den hade inte gällt mer än delvis i Sverige och bara mellan 1281 och 1527...

Lagberedningen förvandlade alltså lagliga äktenskap till "osedlighet" och 3 kategorier äkta barn till "o-äkta".

måndag, november 27, 2006 10:26:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Tor: Skillnad att vara gravid genom Den Helige Ande och genom samlag? Känner du till denna bibelpassuss?

måndag, november 27, 2006 11:26:00 fm  
Blogger Christoffer Smitz said...

Undrar vad påven gjort om det kommit en liten Maria och sagt att hon blivit gravid genom Den Helige Ande och inte på det lite mer traditionella sättet.

måndag, november 27, 2006 3:40:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Ni uppfattade inte att jag sa att Maria visst var gift med Josef?

(och vice versa ;=)

måndag, november 27, 2006 10:28:00 em  
Blogger Christoffer Smitz said...

Jag glömde det lika fort som jag läst det.

tisdag, november 28, 2006 4:39:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Och ändå göre Lagberedningens lögnaktiga och aktivt diskriminerande verksamhet mellan 1911 och 1928 (avskaffandet av Partsviljan 1915, det forntida äktenskapskriteriet "att dela säng och säte" 1918, skilsmässans försvårande från 1 vecka till 2-3 år 1920, arvsrätten 1918-1928) att diskussionen om "könsneutralt" äktenskap principiellt är svårare i Sverige (inte minst för att Partsviljan är avskaffad).

tisdag, november 28, 2006 7:57:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Göran, var trolovningen en vigsel inför Gud eller en överenskommelse mellan de inblandade parterna?

tisdag, november 28, 2006 8:20:00 fm  
Blogger Madicken-teolog said...

Tragikomiskt!

tisdag, november 28, 2006 10:34:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

1) Fattiga, dvs. personer utan förmögenhet behövde ingen ceremoni alls till (ibland långt) efter 1600. Vad som räknades var (som alltid) Partsviljan, dvs. att parterna delade säng och säte. … ok til halfra siäng, til las ok til lykla… som det lyder i den gamla Giptarmals-formeln (motsvarande brudens faders tal vid bröllopsmiddagen) på fornyrdislag.

Från religionsskiftet erkändes Barnen definitivt som äkta genom att fadern närvar vid dopet (modren fick inte gå ut förrän 40 dgr efter nedkomsten). I de äldsta dopböckerna står alltså fader, gudfar och gudmor (farfar och mormor) och faddrar.

2) Trolovningen förekom i besuttna förhållanden och var den legala formen för överenskommelse mellan parterna. OBS! att det i äldre tid inte var brud och brudgum som var parter utan deras Klaner/familjer, representerade av Giftomännen (far, mor, farbror, morbror). Trolovningen skedde i salen (= offentligt rum) i brudens hem.

Särskilt bruden hade äldst ingenting att säga till om, det var först Kyrkan som krävde deras – och främst hennes – ut-talade samtycke: konsensus. Detta skedde i efter-Karolingisk tid (kamp mot Klanerna), men redan tidigt i 1:a årtusendet hade Kyrkan hållit bön över paret – och särskilt bruden – efter ev. rättslig akt.

I länder med skriven rätt skedde överenskommelsen genom att ett kontrakt upprättades (jfr operor av Mozart och andra).

I länder med muntlig rätt höll brud och brudgum varandra i handen medan fastarna (häradets/klanens husbönder, idealt 6 till antalet på varje sida, från medeltiden 4) memorerade överenskommelsen (brudgift, morgongåva). Handfästningen är fortsatt den vanliga symbolen i andra länder (ringen är ett specialfall och hör ihop med gudinnan Vard).

Allt detta är forntida Civil rätt i hela Europa.

Den kristna Kyrkan höll alltså tidigt bön över Bruden efter äktenskapets civila ingående. I Öst-Rom/Byzantion blev de gamla hedniska ceremonierna, med kronor (= äldst blomsterkransar) som hålles över paret osv, tidigt sken-kristnade, pga, Byzantinska rikets ny-platonistiska Statsteori (absolutism): Stat och Kyrka är Majestätets styrelse-instrument. Den hedniska och civilrättsliga ceremonin fördes in i kyrkobyggnaden, med prästen som Majestätets representant.

Det var alltså i någon mening Majestätets representant/agent som g j o r d e äktenskapet. Denna sammanbladning av civilt, statligt och kyrkligt gav tillträde till den civila lagens regler från 740 och blev obligatoriskt 893.

Väst levde kvar i forntidens civilrättsliga förhållanden. Bruden välsignades, men juridiken (och släktpolitiken) vägrade Kyrkan att befatta sig med. Präster fick icke medverka i det hedniska Brud-loppets stoj och glam – som långt fram i 1800-talets Sverige inte fick hållas i Jul-, Påsk-, Pingst- eller fastetider.

Från 1100-talets Normandie (los vikingos!) är det känt att präster stundom välsignade brudsängen med vigvatten. Kanske ett nordiskt schamanistiskt arv. Från 1200-talets mitt försöker Roms kanoniska rätt (1243) kristna och äktenskapet och göra det monogamt och oupplösligt.

Kyskhet, och senare Abstinenser, var parollen och äktenskapet ett s ä m r e celibat, för den som var svag i köttet! Långt från de senaste 30 årens heterosexistiska fruktbarhetskult från Amerikatt!

Centrala är Kejsar Ludvig ”den frommes” sken-bibliska 7 Förbjudna led (”incest”) som han 829 tvingade på Pariserkonciliet (och som antogs reducerade till 4 av Lateranum IV 1215 – härav ”lysningen” som infördes i Skara stift 1281).

3) Från denna tid dubblerades stundom överenskommelsen i (den besuttna) brudens hem, av en Konsensus-akt, som hölls utanför kyrkan eller i vapenhuset (om mindre offentligt i sakristian – båda o-vigda rum).

Därefter hölls gratulationer på kyrkbacken och först därefter (halvvägs in i gudstjänsten) gick brudföljet in i kyrkan där brudbänken stod i koret, varpå mässa följde för brudparet (Brudmässa). Denna var formulerad med bruden som centralperson, och citerade Syndafloden (som i Karolingisk tid sades ha kommit pga de gifta männens sexuella omåttlighet i äktenskapet), jämte GTs urmödrar: Sara, Rebecca, osv som goda exempel för hustruns underkastelse).

Enligt svensk kyrklig uppfattning (och Upplandslagen 1296, skriven av Heliga Birgittas far Lagmanne Birger till Finsta och onkel Domprosten Andreas And i Uppsala) var det Mässan som gjorde paret till makar, o-jämbördig hustru till Maka och barn till fulla arvingar.

Dessutom gjorde den träl till fri – vadan man frigjorde slavar genom att gifta ihop dem och ge dem ett torp på skogen, jfr Jean Guillous riddarromaner.

Äktenskapet var dock fortfarande ”en borgerlig ordning” (Dr Martin Luther), även om det från Magnus III:s Privilegiebrev 1281 (Drottning Helvig skulle krönas i Söderköping och han hade ännu inte fått sitt första äktenskap med en kusin till henne formellt upplöst enligt den nya kanoniska rätten, han hade dessutom haft en hustru som var gemensam kusin till de båda makorna) ända till Enväldets Rikslag 1734 (i kraft från februari 1736) var Domkapitlet som beslutade om äktenskap och skilsmässa.

4) Vigsel (ordet och saken) uppfanns först i tidigt 1600-tal och är en produkt av renässans-humanisterna, 1500-talets nya ny-platonisters, nya ”naturrätt”, alltså sammanblandning av Stat och Samfund, i vilket en representant för "samhället" måste övervaka parternas konsensus-akt, deras JA! Denna skedde i Calvinistiska länder i kyrkan (Samfund och Samhälle är Samma).

I dag har alla västliga länder en blandning av forntida Civilrätt och renässansens Naturrätt – men observera att alla utom Svensk rätt efter 1915 anser att Partsviljan är det egentliga och nödvändiga.

I Sverige är det förrättaren/prästen/domaren som gör äktenskapet som Agent på Statens vägnar med paret som Objekt, i andra länder är denna ”presider” och rättsligt sett ett vittne bland andra. Även Rom, som hade samma ordning som Sverige – formellt från Tridentinum (Decretum Tametsi 1562 – infört i Roms nya ”enhets” Missale 1614) och reellt från 1918 – gick i 2:a Vatikankonciliet tillbaka till civilrätten och säger nu att det är paret själva, som gör både äktenskap och sakrament med sitt JA!

Enväldets ”naturrätt” innebar inskränkningar i Partsviljan (hur skulle det gå om folk fick göra som dom ville?) och självklart en negativ syn på kvinnan: Evas alltid otuktiga dotter var alltid ”vållande”… och därigenom – och förstås – försämrade villkor för hustru och barn.

Sveriges Rikes Lag 1734 överförde Mässans rättsverkningar enligt Upplandslagen på den nya absolutistiska ”vigseln” (införd i Hovets calvinistiska Handbok 1608 och sedan i Enväldets Kyrkolag och Ordning 1686-1687) och sade att Äktenskapet inte var ”fullkomnat” utan vigsel… vadan Äktenskap utan vigsel – alltså det normala och fortsatt alldeles lagliga – förlorade en del av sin rättsverkan.

I Kongl. Tabell-verkets statistik uppfördes barnen t.o.m. som födda u t o m äktenskap – vilket är upphovet till myten om ”den svenska synden”!

Observera! att vissa samhällsgrupper inte k u n d e ingå Äktenskap med vigsel förrän 1908!

Detta gällde både ”främmande trosbekännare”, och från 1800-talet o-konfirmerade (man kunde inte heller ta ut examen eller få statlig anställning utan dop och konfirmation i Statskyrkans calvinistiska ordning).

Detta förändrades gradvis genom Tolerans-ediktet 1782 (som krävde både romerskt katolsk och svensk ceremoni för blandade äktenskap), Judereglementets avskaffande 1863 (som skedde just pga mångårig rättsprocess om ett pars rätt att ingå fullt äktenskap: Judereglementet sa att mannen inte fick ta ut lysning, medan domstolen sa att mannen var pliktig att ”fullkomna” sitt Äktenskap med vigsel). En ceremoni inför magistratsperson/länsman infördes 1888 för odöpta (Baptister) och okonfirmerade.

1915 blev så vigseln från Hovets handbok 1608 ett nytt rättsinstitut, i två likalydande varianter, en kvasi-kyrklig och en ”civil”.

Men det skall starkt understrykas att Vigseln varken är Kyrkorätt eller Civilrätt, utan ett Förvaltningsrättsligt beslut fattat över huvudet på parter, som inte längre är parter – men som dock måste närvara...

tisdag, november 28, 2006 9:02:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

När ni nu har gnagt på detta en stund, ger jag ett mer stringent svar på Tors fråga:

1) och 2) är Civilrätt och inför Gud, på Skapelseplanet, som Luther säger.

3) är Teokrati och inför Staten, både i sina byzantinska och renässansvarianter.

När Partsviljan gröps ur (förordningen 1687 om Rättegångs hållande uti Dom-Capitel) och sedan försvinner (1915/1918), försvinner oxså parternas rätt till äktenskap och skilsmässa. Domkapitlen hade följt partsviljan så långt det gick, vilket betydde att de som ville gifta sig oftast fick det även om Kejsar Ludvigs ”incest” (i svensk lag till 1982) eller andra hinder före-låg, och att de som vilje skilja sig fick det – även om Kyrkeordningen (1571) satte sig emot.

När Domkapitelsförordningen flyttade Domkapitlens alla mål, utom skolärenden (Stiftets gymnasium) och av-kragning av alkoholiserade präster, till närmaste statlig Hovrätt och Kongl. Ma:yt personligen, innebar redan ändringen av forum en inskränkning i enskildas rätt och möjligheter. Det fanns mellan 6 och 10 domkapitel och konsistorier, men bara 2 eller 3 hovrätter. Men eftersom det var förbjudet för andra än adeln att resa utomlands (studenter och gesäller kunde få tillstånd att resa utrikes för viss tid mot uppvisande av sin Husbon-des/förmans brev) kunde enskilda i 1800-talets andra hälft fingera ett förlöpande genom att den ena parten reste till Köpenhamn. Svenska häradsrätter hade ett rutinförfarande för detta. Saken var klar på mindre än en vecka (den som reste riskerade dock att den hemmavarande lade beslag på hela egendomen).

På samma sätt, kunde de som ville gifta sig, men inte fick göra det med vigsel, resa till Kö-penhamn och gifta sig där – detta gällde sedan i Sverige som ett ”fullkomnat” Äktenskap..

All rättsskipning i gammal tid handlade om lokalsamhällets harmoni. Det var klanen/härade som var basen för rättskipningen och Tinget var både politiskt och juridiskt – liksom Riksrå-det – det finns 2 Rådkammrar på Stockholm slott (nuvarande Nordstjärneordens och Svärds-ordens salar).

Renässansens nya ”naturrätt” (förändringar i den Scholastiska ”naturrättens” teori), dömde efter paragraferna i Idévärlden, icke verkligheten och gav sjutton i vad folk tyckte – folk skul-le ”lyda” (lyda kommer av ljud och betyder alltså lyssna till – precis som på danska ;=)

onsdag, november 29, 2006 6:05:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Dr Martins "Skapelseplanet" betyder alltså att det är lika för alla människor.

Men en för honom karakteristisk formulering säger Dr Martin Luther i sin skrift om äktenskapet att det inte finns ett äktenskap för kristna och ett annat för turken. Det finns alltså bara ett och samma, och det är en borgerlig (civilrättslig) ordning.

(Roms föreställning om sakrament, numera efter Vaticanum II ”sakramental”, tror jag inte kom förrän i Tridentinska mötena, alltså i Decretum Tametsi 1562).

Som ni ser av Judereglemente mm är detta inte Calvinismens och Absolutismens uppfattning, utan tvärt-om. Det var också Enväldets ”Kyrkolag” som förbjöd judar att bo i Sverige.

”Dispens” kunde ges för hebreiska-läraren vid Uppsala favoritundervisitet, just detsamma som hade undervisat att Häxeri var verkligt idévärlden och inte en samhällsfarlig inbillning som enligt äldre (Svenska kyrkans) uppfattning (och i Landskapslagarna).

onsdag, november 29, 2006 6:26:00 fm  
Anonymous Anonym said...

ngn som orkat läsa görans inlägg hittills??

onsdag, november 29, 2006 6:44:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Nej, tänk om man skulle behöva ta hänsyn till fakta ;=)

torsdag, november 30, 2006 10:57:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home