Swärd 1: Gregorius Rex' lysande kommentarer

av TOR BILLGREN

Den 21 juli skrev Stefan Swärd ett långt blogginlägg där han resonerar kring Kyrkan och homosexualiteten. Som svar skrev sign. Gregorius Rex två mycket intressanta kommentarer på sin blogg, som bör läsas i sin helhet. Här kommer några utdrag (mina fetningar):

"Swärd och homosexualiteten"

Jag hade hoppats på en något större kunskap hos Swärd om vilka krafter som drivit frågorna om homosexuellas rättigheter genom tiderna. Dessa krafter arbetar ju för att människor ska få det bättre i sina liv och slippa leva under mentalt och socialt förtryck - FÖR det goda, MOT det onda. Att påstå att det är bara media och politikerna som driver dessa frågor blir lite fånigt. Det talas svepande om homolobbyns politiskt korrekta påverkan på media och politiker. Det är som att tala om “negerlobbyns” politiskt korrekta arbete för lika rättigheter för svarta och vita i USA…

Kyrkan och de kristna vill helst inte syssla med frågan, verkar Swärd mena, vilket motsägs ju av den storm av kommentarer av olika slag som kommer in på dagen.se när man har nyheter om homosexualiteten. Klart att det berör. I nästa inlägg talar jag om varför.

"Kristen tro som osund egotripp"

Jag menar att en av anledningarna till detta hör samman med den osunda fromhetstyp som innebär att en kristen genom att se sig själv som utvald och upphöjd av Gud genom sin tro, tror sig ha rätt att ingripa i andra människors privatliv. Det gäller nu bara vissa områden. Exempelvis ekonomi och plånboksfrågor – det område som Jesus från Nasaret, så som han beskrivs i de fyra evangelierna, ägnar så stor kraft åt – ingår inte i dessa områden. Det gör däremot sexualiteten. Där bevakar man sin nästa och tror sig (felaktigt, givetvis) ha rätten att oombedd tillrättavisa och läxa upp sin medmänniska. Många homosexuella som kommit ut i en församlingskontext har vittnat om hur människor som tidigare inte engagerat sig i deras liv, plötsligt skriver långa brev och ringer och hälsar på för att berätta om hur fel det är med homosexualiteten. Oftast förstås utan att han kunskap om fenomenet, eller bry sig om att fråga den homosexuelle ur det känns eller om han haft det svårt.

Här gäller också information som botemedel. Har man en homosexuell nästa kan detta INFORMERAS bort. Predikan och förmaning ska hjälpa, och om inte, är man förhärdad och ett djävulens barn som kämpar emot Guds vilja. I vilken mån man verkligen tror på denna metod vill jag låta vara osagt. Det kan lika gärna vara ett sätt att inom den fromma korrekthetens ram få tillfälle att vara legitimt elak.

Som sagt: Läs gärna inläggen i sin helhet.