Om förföljarens rätt

av TOR BILLGREN

Redigerad den 4 april 2011. Författarens namn ersatt med NN.

Världen Idag ogillar att Sverige vill ta upp hbt-personers situation i biståndsmottagande länder. Kulturellt övergrepp är rubriken på en krönika av NN, som kritiserar en debattartikel av Anders Pederson på Sida, där han förklarar biståndsorganisationens inbjudan till biståndsgivande länder att "diskutera stöd till hbt-personers rättigheter" och framhåller vikten av "insatser som främjar hbt-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna".

På klassiskt antigayretoriskt manér förvanskar NN Sidas omnämnande av hbt-frågor till något som kommer att ske på bekostnad av andra grupper. Trots att det helt saknar stöd i Pedersens artikel hävdar hon att Sida "förespråkar att hbt-frågor ska stå i fokus i det svenska biståndet" och att "hbt-frågorna lyfts fram i särskild prioritetsordning" (mina kursiveringar).

Författaren framför två argument mot Sidas policy. Det första är att hbt-personer är människor och därför redan omfattas av allt nödvändigt skydd genom principen om mänskliga rättigheter. Det är ett fullständigt tomt argument, där hon helt bortser ifrån - eller inte låtsas om - den långa lista av systematiska kränkningar av hbt-personers mänskliga rättigheter som Pedersen nämner i sin artikel. T.ex. lagen som "kriminaliserar relationer mellan vuxna personer av samma kön i Burundi och inskränkningar i hbt-personers demonstrationsfrihet i Moldavien", och "sydafrikanska kvinnors vittnesmål om att antalet homofobiska attacker och så kallade omvändelsevåldtäkter av lesbiska kvinnor har ökat markant". Samt förstås Litauens nyligen antagna lag "som bland annat förbjuder diskussion om homosexualitet i skolan". Varför skulle en biståndsgivande myndighet inte få ha synpunkter på så uppenbara kränkningar?

I det andra argumentet försöker NN anlägga ett postkolonialt perspektiv och jämför med de tidiga kristna missionärernas överdrivna nit. Jag citerar:

Men när just hbt-frågorna lyfts fram i särskild prioritetsordning så finns det anledning att stanna upp en stund och fundera över var gränserna går mellan att tillgodose mänskliga rättigheter och överföring av beteende och livsmönster som formats under en relativt sett kort period i en sekulariserad, och experimenterande, västerländsk miljö. Utan en sådan reflektion måste risken för nya, kulturella övergrepp betraktas som överhängande.

De tidiga missionärerna kunde skylla på okunskap. Den nya omgivningen var för dem verkligen okänd. I vår tid finns all information som behövs och mycket mer därtill att tillgå. Kulturella frontalkrockar kan alltså undvikas, vilket är nödvändigt om utvecklingssamarbetet ska kunna fortgå. Och det måste ändå vara viktigare än att kortsiktigt tillfredsställa en högljudd hemmaopinion.

Jisses, var börjar man...?

1.
Det är beklämmande att se hur helhjärtat NN ställer sig på mobbarens sida. Det är inte den förföljdes rätt som står i centrum, utan förföljarens. Övergreppet för NN är inte när en hbt-person kränks, utan när förövaren blir tillrättavisad.

2.
Med NN:s argumentering skulle man kunna motsätta sig t.ex. religionsfrihet för kristna i muslimska länder. Allt för att undvika "kulturella frontalkrockar".

3.
NN utgår från att Sidas engagemang INTE syftar till att slå vakt om hbt-personer i de aktuella länderna, utan endast att "tillfredställa en högljudd hemmaopinion", det vill säga den fruktade homolobbyn. Det är en fullständigt absurd och respektlös hållning, som bara kan ha två utgångspunkter:

A: Att hon i likhet med Irans president är övertygad om att det inte finns hbt-personer i de aktuella länderna.

B: Att om de verkligen existerar inte behöver någon form av samhälleligt stöd eller diskrimineringsskydd.

4.
NN hänvisar till kunskap och information. Ändå framställer hon på ett ytterst godtyckligt och ovetenskapligt sätt homosexualitet som ett "beteende och livsmönster som formats under en relativt sett kort period i en sekulariserad, och experimenterande, västerländsk miljö". Möjligen kan den beskrivningen stämma in på den moderna homorörelsen, men knappast fenomenet homosexualitet. Och det är ju det det handlar om i sammanhanget.