av TOR BILLGRENStefan Swärds resonemang kring
kyrkan och homosexualiteten landar i slutsatsen att kristenheten inte får låta sig styras av media och yttre tryck när det gäller synen på homosexuella, och hbt-personers rättigheter .
Här menar jag att vi kristna inte får styras av samhällstrycket. Vår lojalitet måste alltid vara till Kristus, Guds ord, och vi behöver också söka vägledning från kyrkans historia under 2000 år när vi tolkar skrifterna. Samtidigt måste vi kunna ompröva oss, och erkänna när vi har tolkat Bibeln fel, och när vi har gjort fel bedömningar.
Och jag tycker att vi kan erkänna att vi har haft fel när vi tidigare har anpassat oss till övriga samhällets homofobi och den kränkning av människor med en homosexuell läggning som har kännetecknat historien. Historiskt tror jag där att kyrkan har varit styrd av tidsandan. Att möta människor med kärlek och respekt är nödvändigt, och visa förståelse för brottningskampen med synden och livet - som vi alla känner på olika sätt - är nödvändigt. Och här har vi felat.
Detta är en tvetydig och intressant passage.
1.
Swärd erkänner att kyrkan har haft fel. Men absolut inte i tolkningen av hur Bibeln ser på homosexualitet – utan endast i hur kyrkan har bemött människor med homosexuell läggning. Den absurda premissen för detta är att man under den 2000-åriga tradition Swärd hänvisar till, skulle haft tillräcklig kunskap om fenomenet homosexualitet för att bedöma det på ett rättvist sätt. Men hur skulle det kunna vara så, när fenomenet motarbetats, dolts och stigmatiserats under precis de 2000 "vishetsår" som Swärd åberopar?
2.
Notera leken med hönan och ägget, hur Swärd försöker framställa det som att det är tidsandan – och inte den bibeltolkning som han själv förespråkar – som har legat bakom historiens förföljelser och demoniseringar av homosexuella. Det är ett skrattretande fegt sätt att försöka skjuta ifrån sig skulden på något abstrakt och ogreppbart, när det är det man själv står för och predikar som är själva upphovet och motorn bakom oförrätterna.
3.
Ha alltså
förståelse för brottningskampen med synden,
fördöm inte. Istället för att utdela en örfil till barnet som har bajsat i byxorna, ska man klappa det på huvudet. Det om något är väl en anpassning till tidsandan? Oförändrad och konstant står den kristnes högfärdiga behov att sitta på piedestal och helt utan lyhördhet och ödmjukhet inför andras erfarenheter och upplevelser sprida nedlåtande
förståelse. Det är
detta behov kristenheten borde rannsaka – inte dess uttryck. Huruvida man utdelar en örfil eller en klapp är bara en gradskillnad av samma tendens.
Fromhet som osund egotripp, som
Gregorius Rex så målande beskrev fenomenet på sin blogg.
4.
Samtidigt som jag är kritisk mot Swärd måste jag välkomna hans text. Det är stort att kunna erkänna fel och misstag. Jag är medveten om att detta är och måste vara en gradvis process; stoltheten lägger hinder i vägen även för den frommaste av kristna...
12 Comments:
Att nedlåtande klappa någon på huvudet och ge sken av medkänsla, är verkligen osmakligt och minst lika kränkande som att vräka ur sig elakheter - det är bara att elakheterna förpackas i ett flortunt lager av skenbar empati.
Och det måste vara jobbigt att vara homosexuell i en EFK-församling när ordföranden uttrycker de åsikter som han gör om homosexualitet. Visserligen finns det säkert enskilda pastorer som inte resonerar som ordföranden gör, men ändå. Swärd slår ned ganska hårt på de pastorer och församlingar som har en annan syn och som vill ha förändringar, t ex Saronförsamlingen i Göteborg men även andra pastorer som inte har samma fördömande inställning. En viss splittring verkar finnas mellan olika församlingar.
Splittringen blir alltmer tydlig inom frikyrkan över lag tror jag. Frågan skär genom samfunden. På ena sidan står de som kallar sig dom "rätta bibeltroende som hävdar sig besitta Sanningen och som jag upplever har en mycket exkluderande synsätt och på andra sidan står de liberala med ett mer kontextuellt synsätt. Det har blivit tydligt nu i diskussionerna som uppkommit genom den antagna avsiktsförklaringen att slå ihop frikyrkorna: Baptistsamfundet Metodistkyrkan och Missionskyrkan till en ny kyrka. Intressant att följa hur dom kommer att hantera hbt-frågan.
//Ad Hoc
Nu skulle jag nog iofs tro att båda läger kallar sig för "rätta bibeltroende". Frågan som egentligen är den som skär genom samfunden, tror jag, är egentligen inte alls frågan om homosexualitet utan frågan om hur Bibeln ska tolkas och vem som har mandat och auktoritet att göra det. Som bekant kan ju Bibeln tolkas precis hur som helst.
Ska tolkningen upplåtas till den enskilda individens omdöme eller är det den samlade skaran av kristna som ska fälla avgörandet kring kristna dogmer, bekännelser och t.ex. kanon? Den förra tesen, och den som är totalt dominerande på denna och många andra bloggar som diskuterar kristnas tolkning av Bibeln, är en nymodighet i kyrkans historia och helt främmande för en stor majoritet av världens kristna.
Allt gott
Simon skrev:
"Ska tolkningen upplåtas till den enskilda individens omdöme eller är det den samlade skaran av kristna som ska fälla avgörandet kring kristna dogmer, bekännelser och t.e.x kanon? Den förra tesen, och den som är totalt dominerande på denna och många andra bloggar som diskuterar kristnas tolkning av Bibeln, är en nymodighet i kyrkans historia och helt främmande för en stor majoritet av världens kristna."
Vilka är den "samlade skaran av kristna som ska fälla avgörandet..." ? Kristna har väl från allra första börja aldrig varit en enhetlig grupp där samtliga gjort exakt samma tolkning av Bibeln? Det har sedan årtusenden funnits olika grupperingar där man tolkat olika och har haft olika traditioner och syn på hur det "ska vara". Än idag finns det olika syn på dop, vad som sker vid nattvard, ämbetssyn, vad som räknas som sakrament, helgondyrkan osv.
Och även om en viss person tillhör en viss grupp av kristna t ex katolska kyrkan eller någon frikyrka där man officiellt har en viss syn och tro gällande en viss fråga så tror/tycker/tolkar med all sannolikhet ändå olika individer tillhörande denna specifika kyrka sakor olika iallafall.
För mig är det självklart att även om ett antal personer läser samma bibeltext, så tolkar inte samtliga individer texten exakt likadant därför att varje individ har olika förkunskaper, erfarenheter,förutfattade meningar om vad just den här texter "ska handla om", och att den miljö och tid som personen lever i påverkar individen.
Vid läsning sker alltid ett möte, ett samspel, mellan text och läsare. Och alla läsare är inte lika, utan individer. En text kan aldrig stå för sig själv, det måste till en tolkning och de som tolkar är olika och har olika bakgrunder med sig så att säga.
Det går inte att "bara läsa som det står", särskilt inte så komplicerade texter som religiösa texter brukar vara med liknelser och att det skett och fortfarande sker översättningar från olika språk. Och att texterna är väldigt gamla och skrevs i en tid och miljö som är väldigt annorlunda mot den vi lever i idag.
Jag tror att det är väldigt få kristna som verkligen tror på precis allt som står i Bibeln (iallafall bokstavligt) och ställer sig tveksam till eller har svårigheter med åtminstone ett par bibelavsnitt.
Jag läste i någon tidning för ganska länge sedan att de hade gjort en opinionsundersökning i Danmark av hur stor procent av medlemmarna i den danska statskyrkan som bokstavligt trodde på jungfrufödelsen, och det visade sig vara en väldigt låg procent. Och så kan det vara, att människor gör sina egna tolkningar eller drar sina egna slutsatser trots att det egentligen inte stämmer med religionens officiella lära. Och det går ju heller inte att förhindra, iallafall inte i våra dagar och vårt land, när vi har religionsfrihet och man inte kan straffa de som "tror fel" eller har vissa tvivel kring vissa religiösa frågor.
Tja, han är en riktig tomte först genom att han anser att just hans åsikt är rätt om jesus kristus och gud dessutom finns det fler fördömanden mot heterosexuella i bibeln än det gör mot homosexuella. Visst har kyrkan alltid hatat homosexuella men det har hatat andra "sexuella avvarter" också som sex utan att göra barn, för njutnings skull och folk som skiljer sig så jag fattar inte varför de hatar dessa grupper också. Dessa beteenden sågs som mnst lika allvarliga och oönskade som homosexualitet.
Ska man inte följa bibeln eller?
Bibeln är ju hur enkelt som helst att tyda när det kommer till homosexualitet, om man så inte arbetar aktivt för att visa att skapelseberättelsen, och andra bibel verser/texter är/har oförenliga, motsägelsefulla betydelser...typ som Kristen Vänster som inte läser Paulus brev i Bibeln eftersom de anser han är homofob, eller ännu värre att man tvister så länge med Bibel Ordet tills man når dit man önskar Bibel ordet ska handla om.
Om man är Bibel trogen bekännande kristen, så försöker man ju ha Bibeln som högsta auktoritet, det betyder ju att Bibeln står över tradition, och annat. Därmed kan man ju också erkänna fel, om Bibeln säger något annat än vad man själv har trott.
"Oförändrad och konstant står den kristnes högfärdiga behov att sitta på piedestal och helt utan lyhördhet och ödmjukhet inför andras erfarenheter och upplevelser sprida nedlåtande förståelse. Det är detta behov kristenheten borde rannsaka – inte dess uttryck."- En sådan person är inte kristen enligt Bibelns beskrivning av en kristen, långt mindre Jesu beskrivning av en kristen.
Ad Hoc: Läs gärna Stefan Swärds granskning av en av böckerna av Brian McLaren.
http://jdfk-kefas.blogspot.com/2008/09/till-tor-billgren-och-andra.html
"Om man är Bibel trogen bekännande kristen, så försöker man ju ha Bibeln som högsta auktoritet, det betyder ju att Bibeln står över tradition, och annat."
Även om bibeln står över traditioner, och allt, (vilket jag tvivlar med tanke på hur många gånger som bibeln har blivit omtolkat efter nya översättningar genom tiderna), så kvarstår ett stort hinder, människor gör det inte, och det är människor som tolkar det som står i bibeln.
Sanningen i bibeln är i bästa fall relativ, oftast subjektiv men aldrig objektiv.
Bibeltrogen förresten.. vilken av alla bibelversioner som funnits genom århundraden är man trogen till?
Michael G. Helders:
Du har fel. Bibeln är oerhört svår att tyda när det kommer till homosexualitet. Det beror på att det finns mycket lite om homosexualitet. Det närmaste vi kommer är nog David och Jonatan, och där ger Bibeln inga som helst indikationer på att Gud motsatte sig deras kärlek.
Kanske bloggen borde byta namn från antigayretorik till antikristendomsretorik?
Här görs en mängd feöaltiga antaganden om Bibeln och kristendom. Den s.k. kontextuella teologin är inte kristendom alls. Man kan åka snålskjuts på benämningen, eftersom nutida lagar om varumärkesskydd inte fanns på Jesu tid.
Skriften (Bibeln) är given av Gud. Skulle Gud då inte också ha givit anvisningar om hur Skriften ska förstås? Detta är kyrkans tradition. Kyrkans uppgift är att föra den levande traditionen vidare.
Skriften kan inte tolkas enligt nuvarande kunskap om fenomenet homosexualitet. Jag konstaterar dock att ej heller Swärd skiljer mellan tolkning och tillämpning. Det står inte i Bibeln att vi ska ha högertrafik. Det var lika "bibliskt" att vi körde på vänster sida för 1967. Det är "obibliskt" att göra det idag. Det är möjligt att ändra attityd till homosexuella utan att göra någon nytolkning av Bibeln.
Genom att vissa "hbt-vänner" hela tiden angriper traditionell kristendom, skapas ett permanent konflikttillstånd. Det är inte så att vi kristna älskar att debattera homosexualitet. Vi tvingas till det. Nästan alla inlägg på min egen blogg under sommarveckorna har handlat om heterosexualitet och barnalstring.
Traditionen. Jag har svårt att se hur traditionen skulle kunna vara Guds anvisningar om hur Skriften ska förstås. Hur skulle den kunna vara det?
Traditionen är väl snarare en syntes av hur varje tid och samhälle har tolkat och tillämpat Skriften (givetvis utifrån sin speciella tidsanda och rådande behov).
Traditionen har hanterats olika av olika kristna riktningar. Man kan emellertid urskilja olika delar av traditionen. Ordet tradition betyder "lämna över", och som teologiskt begrepp syftar ordet på den lära som apostlarna (den första generationen kristna) lämnade över till kyrkan. Och det är ju bland dem, som vi finner författarna till Nya Testamentet.
Det blir som vanligt, att Kyrkomötet fattar beslutet hur religionen skall tolkas. Sekulära beslut som anpassas till dagsläget.
Partipiskan kanske inte utnyttjas i
samma utsträckning som i Riksdagen.
Välsignelseakter är inte att tänka på.
Skicka en kommentar
<< Home