tisdag, juni 13, 2006

Ex-Gay-rörelserna, del 1

Jag betvivlar inte dem som menar sig ha ”befriats” från homosexualitet. Jag förstår det inte, men jag respekterar det. Människans väsen är så komplext och mångfacetterat, så allt är möjligt. Men allt är inte möjligt för alla. Vi är alla olika. En del kan säkert ändra sina sexuella preferenser. Andra väljer att leva i celibat, eller söker sig till en religion som omöjliggör homosexuella utlevelser. Och väldigt många upplever inget problem med sin läggning, utan lever på och är lyckliga.

Det finns många rörelser för människor som inte är bekväma med sin homosexualitet. I Sverige har vi Medvandrarna, som väl egentligen inte påstår sig bota människor från homosexualitet, utan snarare fungerar som ett samtalsforum för människor som ”brottas med homosexuella känslor”. Läs gärna ordföranden Erik Johanssons uppriktiga och gripande vittnesmål där han redogör för sin situation, och att hans individuella övertygelse gör att han väljer att leva som singel och i celibat. Samtidigt länkar Medvandrarna också till EKHO, som är en annan kristen organisation för homosexuella, med den stora skillnaden att de som söker sig dit inte upplever en konflikt mellan sin läggning och sin tro. Länkningen är en ödmjukhetshandling gentemot dem som upplever sin situation som annorlunda.

Medvandrarna och Erik Johansson tas ofta upp som slagträ av den konservativa kristenheten i diskussioner om homosexualitet, men vad de inte gärna nämner är att erfarenheterna han vittnar om går stick i stäv med deras egna uppfattningar om homosexualitet – det vill säga att det handlar om ett självvalt uppror mot Gud, eller som Åke Green så finkänsligt uttryckte det: Det är ett friskt hjärta som blivit utbytt mot ett sjukt hjärta. Att man kan botas bara man vill. Läs gärna också Johanssons recension av pastor Maria Hallmans undermåliga bok Homosexualitet är synd, som jag skrev om här. Johansson avslutar:

Sammantaget kan man säga att knappast någon blir hjälpt av Maria Hallmans "Homosexualitet är synd". Det går inte att ge sig in i en så pass komplicerad debatt, utan att ha bättre på fötterna. Boken borde naturligtvis aldrig ha getts ut och att läsa den är ett direkt slöseri med tid. Köp den inte!

Samtidigt som Medvandrarna verkar vara en ödmjuk och verklighetsförankrad organisation kan det ha sitt pris att ifrågasätta sig själv så djupt. Frilansjournalisten Johan Hilton wallraffade på ett Medvandrarmöte för några år sedan och skrev ett mycket bra reportage som publicerades i tidningen ETC. Upplevelsen från mötet var omtumlande och han var tvungen att avbryta i förtid:

Jag tumlar in på stationen. Det värker. I kroppen och i huvudet. Jag går in på toaletten, fäller ner locket på klosetten och sätter mig på det. Håller händerna för öronen och blundar hårt. Försöker få tankarna att sluta snurra.

Allt har flera sidor, och alla människor är olika med individuella lösningar på sin situation. Vissa vill bli botade och lyckas med det. Andra vill bli botade och misslyckas. En del väljer celibatet. Andra trivs och lever lyckliga precis som de är. Alla borde respekteras för sin konstitution och sina val. Detta kan ju verka vara självklara floskler, men så är tyvärr inte fallet – särskilt inte inom den så kallade Ex-Gay-rörelsen i USA, som nästa artikel i det här ämnet handlar om. Publiceras nedan, inte ovan, som eljest är det gängse i bloggsammanhang.

Etiketter:

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home