tisdag, juni 13, 2006

Ex-gay-rörelserna, del 2

Det är i USA som Ex-Gay-rörelsen är starkast. Det finns ett otal kyrkor och organisationer som samlar folk som menar sig ha blivit heterosexuella, och som genom sina vittnesbörd vill hjälpa andra homosexuella att bli det. Återigen: de som anser sig ha ändrat sin sexualitet skall respekteras. Men de måste också respektera dem som inte är intresserade av varesig indoktrinering eller moraliskt översitteri.

Bloggen Ex-Gay Watch granskar Ex-Gay-rörelsens mer tvivelaktiga sidor på ett oerhört bra sätt. Den uppdateras med flera inlägg om dagen och är alltid saklig och välargumenterande. Det finns all anledning att prenumerera på deras nyhetsbrev.

För att ge en överblick över deras syn på de många Ex-Gay-rörelserna i USA (som det också ofta hänvisas i svenska sammanhang) publicerar jag här nedan en översättning av Ex-Gay Watch's policydokument:

Översikt över Ex-Gay-frågor

Ex-gay församlingar- och terapeuter har varit aktiva i cirka 30 år och hävdar att tusentals människor har förändrats på grund av dem. (…)

När forskaren Dr Robert Spitzer sökte väletablerade ex-gays för en studie 2000-2001, hittade han emellertid bara 200 människor som var adekvata för hans studie, trots att han annonserade genom ex-gay-församlingar och terapeuter i 16 månader.

De flesta ex-gay-ledare hävdar att det är möjligt att ändra sig från gay till straight, och ett fåtal har tror uppriktigt att de har ändrat sin läggning. De flesta före detta homosexuella uppger emellertid att de bara har justerat sitt beteende, inte sina sexuella attraktioner.

(…)

Många av dem som inte ”lyckades” [förändra sin läggning] har skapat en ”Ex-Ex-gay”-rörelse med egna församlingar för att uppmuntra tolerans och andligt helande från sår som de menar skapades av intolerant fundamentalism och fördomar.

En del Ex-gay-församlingar och politiska konstellationer generaliserar om ”homosexualitet” eller den homosexuella ”livsstilen”, och hävdar att de flesta homosexuella är promiskuösa, drogberoende, deprimerade, känslomässigt labila, oförmögna till långlivade romantiska relationer och att de är feminina eller polkflickiga.

Givetvis är dessa generaliseringar inadekvata, men en del ex-gay-grupper tror på stereotyperna, för att deras rekryteringstekniker råkar fungera särskilt väl på människor som lider av obehandlade missbruk, depressioner och längtan efter religiös entydighet.

Grupper som NARTH (The National Association for Research and Therapy of Homosexuality - länkas ej av Medvandrarna, TB:s anm) hävdar att de med vetenskapliga metoder studerar homosexualitet och utvecklar ”behandlingar”. Faktum är att NARTH publicerar få detaljerade resultat, inga peer-reviewade studier (det vill säga vetenskapligt prövade och godkända, TB:s anm.), och att deras offentliga uttalanden är ofta anstrukna av politisk och religiös partiskhet.

Exodus International (länkas ej av Medvandrarna, TB:s anm.) är ett konservativt nätverk av ex-gay-grupper. Exodus menar att tro är problemet och lösningen – homosexualitet utvecklas när människor vänder ryggen åt Gud och lösningen är att anamma en konservativ kristen tro och politisk åskådning, och antingen välja celibat eller äktenskap. Exodus talar för mer än 100 lokala ex-gay-församlingar, varav många är relativt informella och oorganisrade stödgrupper. Ett fåtal har betalad personal. Dessa församlingar leds oftare av lekmän som själv ofta är ex-gays, än av professionella terapeuter. Öppen fientlighet mot såväl yrken inom psykiatri, psykologi och socialt arbete, som kristna som öppnar sig mot homosexuella är inte ovanligt.

Lokala medlemsförsamlingar i Exodus tar ofta inte ställning i politiska frågor som antidiskrimineringslagstiftning eller antimobbningspolicys i offentliga skolor. Men genom sitt medlemskap stöder de Exodusledare på nationell nivå, som lobbar för antigaydiskriminering; stöder antisexlagar; som stöder ansträngningar för att avlägsna homosexuella kristna från aktivt engagemang i kyrkor; som motsätter sig antitrakasseringspolicys; som strävar efter att frånhända biologiska och adoptivföräldrar som råkar vara homosexuella vårdnadsrätten.

Ex-gay-församlingar fungerar ofta som små företag. De får ekonomiskt stöd och marknadsföringshjälp genom avgifter, arvoden, kristna donatorer och politiska organisationer som Focus on the Family.

En vanlig taktik är att selektivt citera odaterad statistik från illa beryktade forskare, medan mer samtida data med vetenskaplig akuratess ignoreras. I genren ökända forskare utmärker sig Dr Paul Cameron särskilt. På grund av sitt manipulerande av data har Cameron förlorat sin ställning bland kollegor och hans forskning betraktas som icke trovärdig. Tyvärr framhärdar Exodus International att hålla Camerons påståenden för fakta.

En annan vanlig taktik är att sprida substanslösa påståenden om övertygelser, värderingar och beteenden hos icke namngivna men allsmäktiga gayaktivister eller organisationer. När de upprepas tillräckligt ofta får dessa strawmanargument eget liv, trots att inga av dessa uttalanden tycks vara spårbara till någon verklig homosexuell individ eller organisation. (Strawmanargument är substanslösa ickeargument, som den ena sidan i en debatt skapar och applicerar på den andra i komprometterande syfte. TB:s anm).

Etiketter: ,

1 Comments:

Anonymous C. L. K. Aqurette said...

Tor:
Apropå NARTH så publicerade bloggaren Andrew Sullivan ett intressant läsarbrev från en kille med erfarnhet av deras "hjälp" . Du hittar det här. Min egen kommentar hittas för övrigt här.

tisdag, juni 13, 2006 12:18:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home