Det är eftersträvansvärt att finnas till
Socialminister Göran Hägglund (kd) har orsakat heta känslor efter en intervju i TV4 som bland annat handlade om barn i homosexuella familjer. Här ligger de aktuella uttalandena (via Politkerbloggen):
RFSL har i två pressmeddelanden (här och här) angripit Hägglund hårt, och skriver bland annat att han har sagt till ”hundra tusentals svenska barn att deras familjer är mindre önskvärda i det samhälle där han ansvarig för sociala frågor”. RFSL:s ordförande Sören Juvas utvecklar:
Juvas antyder också att Hägglund borde omplaceras för sina uttalanden.
Jag finner diskussionen märklig och fullständigt meningslös och har följande synpunkter:
1. Har Göran Hägglund sagt att regnbågs- eller skiljsmässofamljer familjer är ”mindre önskvärda” i samhället? Nej. Han har sagt att han tror att det är eftersträvansvärt för barnen att växa upp med mamma och pappa. RFSL måste lära sig att skilja på verb och substantiv.
2. RFSL gör sig dumma när de närapå förnekar att barn kan ha funderingar och intresse kring sitt ursprung, och att dessa funderingar kan vara viktiga för barnet.
3. MEN både intervjun och RFSL:s kritik bortser från ett centralt faktum, som gör debatten meningslös. För vad det handlar om här är framför allt barn som blir till genom assisterad befruktning, eller att lesbiska par ”går ihop” med bögpar och skaffar barn med dem. Barnen vi talar om hade över huvud taget inte funnits till om det inte hade varit för de samkönade paren och deras barnlängtan. Och vad är grubblerier om sitt biologiska ursprung mot alternativet att inte existera alls?
Om två homosexuella män och två lesbiska kvinnor vill skaffa barn ihop – är det en bra idé?
- Jag tycker att det är en bra idé att barn får växa upp med både kvinnor och män – eller kvinna och man ska vi väl säga. Det är min utgångspunkt.
Vill du uppmuntra att homosexuella skaffar barn?
- Nej, inte på det viset som jag tror att du frågor om. Nämligen om jag tror att det är bra att barn växer upp i enkönade förhållanden. Får jag välja så tror jag att det är bättre att barn växer upp tillsammans med en kvinna och en man. Precis som vi brukar säga att det är bra att det finns både manliga och kvinnliga förskollärare så tror jag att det är bra på samma sätt.
Du brukar säga att det är viktigt med en mamma och en pappa. Är det inte bra med två mammor och två pappor – dubbelt upp?
-Vi vet från utvecklingspsykologin att barn knyter först an till en person och sedan utvidgas världen inom familjekretsen. Barns värld börjar i det lilla och blir större. Det ligger i människans natur.
Vill du avråda homosexuella par från att skaffa barn?
- Jag tror inte att det är riktigt bra om det blir oklart vem som är min mamma eller pappa. Någon är biologiskt ursprung till det här barnet. Det spelar en roll för oss människor. Det andra är att jag tror att det är bra om man växer upp hos sin mamma och sin pappa.
Men ska man avråda homosexuella från att skaffa barn?
- Avråda och avråda. Det är inte förbjudet och det händer. Men jag tror att det bästa för barnen är att växa upp med mamma och pappa. Det är eftersträvansvärt.
RFSL har i två pressmeddelanden (här och här) angripit Hägglund hårt, och skriver bland annat att han har sagt till ”hundra tusentals svenska barn att deras familjer är mindre önskvärda i det samhälle där han ansvarig för sociala frågor”. RFSL:s ordförande Sören Juvas utvecklar:
- Han säger till alla barn som inte lever i traditionella biologiska kärnfamiljer att deras familjer visserligen inte borde vara förbjudna men att de är sämre än andra barns.
Juvas antyder också att Hägglund borde omplaceras för sina uttalanden.
Jag finner diskussionen märklig och fullständigt meningslös och har följande synpunkter:
1. Har Göran Hägglund sagt att regnbågs- eller skiljsmässofamljer familjer är ”mindre önskvärda” i samhället? Nej. Han har sagt att han tror att det är eftersträvansvärt för barnen att växa upp med mamma och pappa. RFSL måste lära sig att skilja på verb och substantiv.
2. RFSL gör sig dumma när de närapå förnekar att barn kan ha funderingar och intresse kring sitt ursprung, och att dessa funderingar kan vara viktiga för barnet.
3. MEN både intervjun och RFSL:s kritik bortser från ett centralt faktum, som gör debatten meningslös. För vad det handlar om här är framför allt barn som blir till genom assisterad befruktning, eller att lesbiska par ”går ihop” med bögpar och skaffar barn med dem. Barnen vi talar om hade över huvud taget inte funnits till om det inte hade varit för de samkönade paren och deras barnlängtan. Och vad är grubblerier om sitt biologiska ursprung mot alternativet att inte existera alls?
posted by Tor Billgren at fredag, mars 27, 2009
21 Comments:
Intressant resonemang och analys av intervjun. Men måste ändå säga att jag tror på kärnfamiljen.
Jag tror också på kärnfamiljen.
Jag tror på att en kärnfamilj kan se ut lite hur som helst, en mamma och pappa, två mammor och/eller två pappor, ensamstående mammor och/eller pappor, jag tror att en kärnfamilj med ansvarsfulla och omvårdande föräldrar, oavsett könskonstellation eller antal, är bäst för barnen, jag tror det betyder oerhört mycket mer för barnens bästa än äktenskapet.
Faktiskt så visar ju alla undersökningar och rapporter om barnens hälsa att det är kvalitén på föräldraskapet som är avgörande och inte äktenskapet.
Så Rojas, på vilket sätt tror du på kärnfamiljen?
Med tanke på artikeln och det som Göran Hägglund säger i intervjun är det inte konstigt att KD svävar på 4%, det går ju stick i stäv med verkligheten, och folk i allmänhet är faktiskt inte så lättlurade längre.
Vi lever i ett snabbt informationssamhälle, några klick med musen så går det att ta reda på fakta bakom varje påstående som kommer från en politiker, och då upptäcker man att påståenden som,
"Får jag välja så tror jag att det är bättre att barn växer upp tillsammans med en kvinna och en man."
inte har några som helst belägg i hur verkligheten ser ut för de hundratusentals, om inte rent av miljontals, barn över hela vår värld som har homosexuella föräldrar.
Utmana dessa politiker, och andra med liknande åsikter, att belägga med hardcore fakta det dom påstår, så kommer ni att upptäcka att de inte har nåt att komma med vad det gäller det "heterosexuella föräldraskapet" kontra det "homosexuella föräldraskapet".
Återigen, och ni får gärna citera mig, det är kvalitén på föräldraskapet som är avgörande för barnens välmående och hälsa, inte könskonstellationen eller antal.
Detta är fakta och verklighet.
Man kan väl sätta upp kärnfamiljen, mamma, pappa, barn, som ett ideal, som bör förverkligas så långt som möjligt. Men när det inte är möjligt får man tänka sig andra konstellationer. Man måste också skilja mellan statistiska medeltal och enskilda individer. Att ett barn kan föredra de föräldrar som det faktisakt har framför något slags idealföräldrar.
Jag har varit helt mot homopadoptioner, man har på senare tid blivit tveksam. Det går inte riktigt ihop att vara både abortmostståndare och motståndare till homoadoptioner. I synnerhet om man avvisar tanken på ett abortförbud, utan förespråkar ett frivilligt avstående från abort.
Nog skulle jag hellre ha ett barn som får växa upp adopterat av ett homopar framför att ha haft ett barn som inte fick födas.
Men det ÄR knepigt för ett barn att ha en mamma och en pappa som har samma kön, och dessutom en biologisk mamma eller pappa. Det finns flera aspekter med adoptioner, som inte har diskuterats:
1) Den svenska adoptionsrätten är inte särskilt gammal, och det är fortfarande främmande för oss svenskar att en biologisk förälder helt skulle avstå från föräldrarätten.
2) Adoptionsdebatten har hittills bortsett från att man under vissa villkor faktiskt kan adoptera vuxna personer. Detta kan utnyttjas av homosexuella (och andra) barnlösa företagare, som vill ha en arvinge till sitt företag, som kanske har hetat Johansson & son i flera generationer.
3) Det förekommer att uvecklingsstörda, etc föräldrar får sina barn tvångsomhändertagna pga smärre brister i "fäöräldraförmåga", vilket är faktiskt är mycket grymt.
Varför skulle inte ett äldre barnlöst (homo- eller hetero-) par kunna adoptera både mor och barn, så att de blir både vårdnadshavare och morfäräldrar till barnet?
Visst. De biologiska morföräldrarna finns också med i bilden, men det är inte alltid som de kan ställa upp som vårdnadshavare i denna situation. Kanske behövs det en ny adoptionslag, som bättre bevakar alla inblandades intressen.
Enligt logiken så borde jag som skilsmässobarn bli sårad av Hägglunds uttalanden. Det blir jag inte. Jag uppfattar inte att det är samma sak att säga: "jag tror det är bättre för ett barn, generellt, att växa upp med sina föräldrar" som att säga: "de barn som inte växer upp med sina föräldrar är inte önskvärda". Det är en helt annan sak att uttala sig om personerna som befinner sig i en familjekonstellation, än att uttala sig om vilken "modell" av familjekonstellation man tror är bäst. Det är som att säga, om man tror att det är dåligt med för stora klasser i skolan, att de barn som går i dem inte är önskvärda.
Det finns filosofer som menar att det är bättre att inte börja existera.
Jag tycker RFSL går på högvarv i onödan som som ofta. RFSL är för radikalt för medelsvensson och skrämmer snarare bort folk som kanske hade kunnat tänka sig stödja lika rättigheter för homosexuella än dom lyckas attrahera några.
Däremot är hela den bokstavskristna:"jag står upp för familjen" och då underförstått bara mamma, pappa barn familjen ett kräkmedel utan dess like där kristna hetsar sina egna att tro att homosexuella på något sätt skulle vara emot deras familjer eller familjekonstellation.
Ungefär som att bara för att jag lever med min man så skulle jag utgöra ett hot mot min granne som lever i en kärnfamilj? Hur knäppt som helst....
Ditt argument om att alternativet är att inte existera alls kan mycket väl vara giltigt.
Men det medför en del följder som man kanske bör tänka på. T.ex. att det kanske är bättre att producera tio barn som nätt och jämt får liv värda att leva, jämfört med att producera ett som får det riktigt bra. Eller varför inte föda upp barn som man sedan har ihjäl vid tio års ålder för att man gillar små barn bättre än stora? Det var ju trots allt bättre för tioåringen att få existera i tio år än inte alls, och du som förälder var förutsättningen för att detta skulle kunna ske.
Se t.ex. Parfits "motbjudande slutsats".
http://sv.wikipedia.org/wiki/Motbjudande_slutsatsen
Vad är det för hypotetiskt nonsenshårklyveri?
Jadu, kalla det vad du vill. Men det var du som började med det hypotetiska att jämföra med icke-existens. Den typen av argument har vissa (konstiga) följder. Det finns en rätt omfattande diskussion om detta som du kanske bör ta del av om du tänker fortsätta att framföra den typen av argument.
Så länge inte Hägglund motsätter sig att homosexuella skall ha laglig rätt att ha samkönat föräldrarskap så säger han exakt vad dagens forskning visar, men respekterar den fastslagna politiken.
Den forskning som finns har faktiskt visat att barn mår bäst av att växa upp med båda sina biologiska föräldrar där det är möjligt.
Utredningen "Barn i homosexuella familjer SOU2001:10" visade att de barn som växte upp med sina biologiska föräldrar upplevde det som bäst, och en större sårbarhet hos barn med ensamföräldrar och i samkönade relationer.
När man gjorde rekommendationen att låta samkönade prövas för adoption så slog utredningens ordförande fast att man i den frågan tog ett tydligt "politiskt beslut", och alltså inte med grund i tillgängligt vetenskapligt material.
RFSL gör sig cokså lite dumma, inte minst debatten kring adoptioner har visat att funderingar kring sitt ursprung är viktiga och kan vara jobbiga.
Att hänvisa till forskning är ju inte helt lätt- då forskningen är såpas ny på de här områden, det gäller nog alla områden kring homosexualitet.
För mig är det självklart att en homosexuell kan visa lika bra kärlek som en heterosexuell, och kan på sådan sätt vara en lika bra förälder.
Men ur mitt religiösa perspektiv så är jag överbevisad om att äktenskapet består av mamma+pappa och barn, så Gud instiftade äktenskapet och som kristen borde man underordna sig det...Va folk och människor gör utanför är inget jag ska blanda mig in i, om de så inte är intresserad av kristen tro.
Så mitt perspektiv handlar inte om va eller vilken form av kärnfamilj som är bäst, det handlar helt enkelt om hur jag ser på det som Bibeln har att säga om saken. Det ultimata hade ju varit om alla homosexuella blev frälsta, fick upprättat sexualitet- men världen kommer inte att bli frälst, även om det är hoppet.
En elogè till dig Tor! För att du här visar en korrekt bild av läget. Juvas tycker jag är odemokratisk, och tycker det är till RFSL nackdel att han är ledare.
Intressant debatt. Jag vill tillföra en del kommentarer. Den här debatten är intresant och viktig, inte främst politiskt eftersom den är avgjord, alla riksdagspartier förutom kd är ideologiskt och politiskt för att samkönade par och olikkönade par ska ha samma möjligheter att skaffa barn via tex adoptioner och inseminationer.
Men opinionsmätningar visar också att det i princip är en tydlig majoritet för alla homoreformer förutom när det gäller det som har med barn att göra. Det är ett område som ännu är kontroversiellt. Enligt senaste opinionsmätningen från 2006 så är 39 % av svenska folket för att homopar ska kunna adoptera internationellt. Det är den högsta siffran hittills men ännu en minoritet. Jämför med en könsneutral äktenskapslag där ca 70 % av svenska folket är för reformen. Man kan alltså inte avfärda alla de 61 % som INTE är för internationalla adoptioner som homofober. Varför skulle då många av dem, i alla fall hälften av dem, vara FÖR en könsneutral äktenskapslag om de nu ogillar homosexuella. Så enkelt är det alltså inte.
Jag har jobbat i många år för HBT-rättigheter. Jag tycker debatten om adoptioner och inseminationer har varit de svåraste debatterna. Visst, ideologiskt ska samma regler gälla för samkönade par och olikkönade par. Det är ett viktigt perspektiv men det är ett vuxenperspektiv. Det avgörande måste dock vara vad som är bäst för barnen.
Det här gjorde att jag i många år på 1990-talet tvekade att säga ja till homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor. Jag tyckte många inom homorörelsen (fram till ca 2000 sa man homorörelsen inte HBT-rörelsen som idag) alldeles för enkelt avfärdade de som var negativa till de två reformerna.
Jag ska skriva en sak som kanske inte alla inom HBT-rörelsen gillar. Göran Hägglund har EN poäng i debatten. De flesta barn vill att deras biologiska föräldrar ska älska varann och bo ihop. Inget barn mår bra av en skilsmässa. Försök inte låtsas som att det skulle vara några "lyckliga" skilsmässor för barn för det gör det inte. Skilsmässor är dåliga för barn. Men ibland det kan det vara det minst dåliga.
Då säger vissa, en del inom RFSL och RFSU, två föreningar jag annars tycker gör ett viktigt arbete, att man SKULDBELÄGGER föräldrar som skiljer sig. Mitt svar är nej, det gör man inte. Man konstaterar fakta, kan du hitta något barn som tyckte det var bra deras föräldrar separerade? De allra flesta skilda föräldrar är själva medvetna om det här. Men ibland är det ett alternativ som är minst dåligt. Det är också viktigt att konstatera, en familj där föräldrana bråkar var och varannan dag kan vara sämre för barn än en skilsmässa.
Vad ska då ersätta den ursprungliga familjen för ett barn. Är det då viktigt att det återigen blir "en far och en mor" som Hägglund antyder. Här visar all forskning att så är det inte. Barn i samkönade familjer mår lika bra som barn i olikkönade familjer.
Läs Amerikanska psykologförbundets hemsida
www.apa.org
Även de som ideologiskt är konservativa bör respektera de forskningsresultaten.
Jag har därför några frågor till signaturen Joe i den här debatten.
"Utredningen "Barn i homosexuella familjer SOU2001:10" visade att de barn som växte upp med sina biologiska föräldrar upplevde det som bäst, och en större sårbarhet hos barn med ensamföräldrar och i samkönade relationer."
Kan du vänligen ange länk till de där resultaten för det är inte något jag känner igen. Jag säger inte att du absolut måste ha fel men många har förvanskat vad barnutredningen presenterade.
Några fakta är intressanta.
1. Sverige var första landet i världen att helt jämställa adoptionsreglerna för homopar och heteropar. Det var en orsak till att det blev så mycket debatt. Men därefter har flera andra länder följt Sverige inom det området, t.ex. Storbritannien, Nederländerna, Belgien, Spanien, Norge, Island, Sydafrika och nu senast Danmark. Hade de här länderna gissat det varit negativt för barnen hade man väl inte gjort så. Att ETT land kan hitta på någon ny lag som är ett "expermiment" är en sak, men nu är det många andra som gjort samma sak.
2. Det var 2002 mycket debatt om att Sverige var tvunget att säga upp sitt avtal om en barnkonvention från 1967 om att adopterade barn bör bo ihop med föräldrar som är ett gift heterosexuellt barn. Men den konventionen säger ju något om värderingarna på 1960-talet. Häromåret gjordes den där konventionen om så att man rekommenderade länder i Europa att även tillåta ogifta heteropar som adoptionsföräldrar och dessutom tillät länder att acceptera homopar. Idag hade alltså inte Sverige varit tvungen att säga upp den där konventionen för att införa homoadoptionslagen. Det här visar att attityden "vad som är till barnets bästa" faktiskt är föränderligt ibland eftersom samhället förändras.
3. Kristdemokraterna har använt "barnexperterna" i barnutredningen som referens. Men faktum är att ingen av de där "barnexperterna" träffat några barn i samkönade familjer. Hanne Kjöller från Dagens nyheter ringde runt till dem och de sa samma sak, de hade aldrig träffat några barn i homofamiljer. Trots att vi vet att sådana familjer existerade även då. De var alltså "barnexperter", men de var inte "experter på barn i homofamiljer".
4. Men om vi trots det ska gissa att barnexperternas uttalanden är viktiga så kan vi konstatera att de allra flesta barnexperterna sa ja till att homopar skulle få möjlighet till närståendeadoptioner, att en part skulle kunna adoptera den andra partnerns barn. Däremot sa de nej till möjlighet till internationella adoptioner för homopar. Inte med hänvisning till att barn behöver "en far och en mor". Utan med hänvisning till att det inte tillräckligt utretts om det var till barnets bästa att genomföra den lagändringen.
Så är situationen alltså. Och det hade ju varit bra om fler, både från konservativt håll och från "mer radikalt håll" hade fokuserat mer på vad som verkligen är bäst för barnen istället för att till varje pris genomdriva sina ideologiska principer.
En sak vet vi. Små barn har inte fördomar om några grupper, homosexuella, invandrare, judar, svarta etc. Små barn gillar vuxna som är "snälla". Det är vuxna som påför sina egna fördomar på barn. Och därmed gör barnen en otjänst eftersom barnet får svårare att kunna hantera ett samhälle med mångfald och olikhet.
Bengt Held
"Men om vi trots det ska gissa att barnexperternas uttalanden är viktiga så kan vi konstatera att de allra flesta barnexperterna sa ja till att homopar skulle få möjlighet till närståendeadoptioner, att en part skulle kunna adoptera den andra partnerns barn. Däremot sa de nej till möjlighet till internationella adoptioner för homopar. Inte med hänvisning till att barn behöver "en far och en mor". Utan med hänvisning till att det inte tillräckligt utretts om det var till barnets bästa att genomföra den lagändringen."
Att jag skrev det här är för att kristdemokraterna även röstade NEJ till närståendeadoptioner för samkönade par, trots att de flesta "barnexperter" var för den reformen. Det visat att inte heller kd följer barnexperterna utan precis som övriga parti själv kan stunta i dem och göra egna analyser.
Bengt Held
Var det verkligen nödvändigt av RFSL att förbättra de dåliga opinionssiffrorna för Hägglund och hans parti?
Kd har svikit de kristna kärnväljarna på flera sätt i fruktlösa försök att attrahera nya väljargrupper. Det senare har man inte lyckats med, och riskerar att åka ur riksdagen om man fortsätter tappa förtroende hos de kristna kärnväljarna.
Vilka är då de kristna frågor, som ett "kristet" parti borde driva? Ja, inte är det att framstå som civisationens försvarare mot en aggresiv homo-rörelse.
Frågan, som kd har undvikit i över 40 år, är om man ska lagstifta fram en kristen livsstil, med vilken rätt och hur det ska gå till. Frågan är inte alls så enkel, som den verkar. Demokrati är inte detsamma som att alla får göra som de vill, men inte heller majoritetens diktatur, utan "majoritetsstyre med minoritetsskydd".
Minoriteten kan vara hbt-folket som står mot en kristen majoritet i ett djupt religiöst land.
Minoriteten kan vara kristna som står mot en hbt-rörelse som har stöd av majoriteten av de heterosexuella i ett sekulariserat land.
Man kan inte säga att religiös övertygelse inte ska ha något politiskt genomslag alls, för även ateism är ju en form av religiös övertygelse. Och ej heller kan man säga att "irrationella" argument inte ska ha något politiskt genomslag. Vem avgör vad som är "irrationellt"?
Att älska med en person av samma kön är väl inte mer "rationellt" (sett ur t.ex. barnavelssynpunkt) än att tro på en allsmäktig Gud, som bara accepterar sex inom heterosexuella äktenskap?
Försvaret av egna rättigheter, som man redan har (Hur länge till?) måste väl ändå ha högre prioritet än att hindra andra att få rättigheter, som de för närvarande saknar?
Låt mig bara nämna försvaret av religionsfriheten, försvaret av den traditionella kristna tron, försvaret av den traditionella kristna livsstilen. Inklusive försvaret av homosexuellas religonsfrihet, vare sig det gäller självvalt celibat eller motsatsen. Ingen ska tvingas medverka till något som är en synd enligt hans religiösa övertygelse.
Det är under alla förhållanden dumt att fortsätta att utkämpa strider som man redan har förlorat. Bättre att mobilisera för strider, som man alltjämt har en chans att vinna. Och det är urdumt, som RFSL nu har gjort, att mobilisera nytt stöd för en redan besegrad fiende.
Jag tror att RFSL i grunden är för religionsfriheten. Det är man skyldig sina troende medlemmar. För visst får väl även homosexuella, som lever i självvalt celibat, vara medlemmar i RFSL? Även de kan ju bli diskrimienerade på olika sätt pga sin läggning.
Jag HAR agerat kraftfullt mot homosexuellas rätt att adoptera. Jag har tom motsatt mig barndop av barn till homosexuella, utan menat att de barnen bara skulle ha rätt till vuxendop. Detta har jag fått ompröva. Man kan vara en god kristen förälder, även om man inte tror på ALLA aspekter av den tradtionella syndaläran.
Men man behöver inte, som Jonas Gardell enligt min mening gör, omvärdera HELA den kristna religionen, bara för att man inte ställer upp på VISSA aspekter av den traditionella syndaläran.
Det högst prioriterade måste vara att alla har fortsatt möjlighet att frivilligt välja en kristen livsstil, utan att utsättas för glåpord, förtal och påtryckningar att välja något annat. Det är inte bra när kristna invandrarungdomar klagar på att de trakasseras för att de valt att inte ha sex före äktenskapet.
Det är inte bra när homosexuella (och för den delen även heterosexuella), som lever i självvalt celibat, utmålas som potentiella pedofiler och "tryckkokare utan säkerhetsventil".
Joe
En sak till
"Den forskning som finns har faktiskt visat att barn mår bäst av att växa upp med båda sina biologiska föräldrar där det är möjligt.
Utredningen "Barn i homosexuella familjer SOU2001:10" visade att de barn som växte upp med sina biologiska föräldrar upplevde det som bäst, och en större sårbarhet hos barn med ensamföräldrar och i samkönade relationer."
Här får du förtydliga vad du vill ha sagt med det du skriver.
Är det så att du generellt är negativ till och kanske t.o.m. vill förbjuda helt både adoptioner och inseminationer (förutom då inseminationer där sperman är från kvinnans partner som hon bor ihop med).
För om du använder det där biologiargumentet (barn mår inte bra av att bo med andra än sina biologiska föräldrar) så är det inte bara ett argument emot att tillåta homopar att adoptera utan även heteropar. Det är lika mycket ett argument emot att tillåta heteropar att adoptera.
Jag efterlyser återigen de där citaten från Barnutredningen om att barn i samkönade och ensamstående familjer skulle vara "sårbara". Den där utredningen fick ju kritik för att man inte erkände att barn i homofamiljer har några problem och nu säger du alltså att det gjorde utredningen visst då. Intressant.
Av nyfikenhet så frågar jag dig också Joe om du är för en könsneutral äktenskapslag? Det borde du ju enkelt kunna säga ja till eller hur eftersom det inte påverkar föräldrarätten. Om du är emot en könsneutral äktenskapslag kan det vara ett tecken på att du har andra motiv än barnets bäst till att vara negativa till homoadoptioner. Att du ideologiskt är emot att göra det lättare för homosexuella i samhället och negativt till att att ge homopars kärlek legitimitet. Men kanske är du Joe för en könsneutral äktenskapslag och det hedrar ju dig då.
Men snälla! Detta är ju en kopia av Sverigedemokraternas utspel om adoptioner för några år sedan. De delade ut flygblad i Helsingborg på vilka man kunde läsa att det var fel att adoptera barn från utlandet (läs: mörkhyade barn). Precis som Kristdemokraterna förstod de först inte alls varför folk blev arga. De hade ju inte sagt att de föraktade adopterade barn eller deras föräldrar, bara att det bästa för barn är att ha föräldrar med samma ursprung (läs: hudfärg).
Men det är helt naturligt att bli förbannad när någon ifrågasätter ens familj. Det borde kristdemokraterna veta med tanke på allt snack om familjen och den lilla gemenskapens betydelse.
Att sedan Sören Juvas blir onödigt hysterisk är en annan sak. Hägglund sa ju inget nytt. Att en kristdemokrat visar sig vara homofob är ungefär lika chockerande som att en sverigedemokrat visar sig vara islamofob. Det är liksom dessa fördomar som definierar en krist- respektive sverigedemokrat.
"1. Har Göran Hägglund sagt att regnbågs- eller skiljsmässofamljer familjer är ”mindre önskvärda” i samhället? Nej."
Inte med dom orden och direkt, men väl indirekt, och det är också den förstådda tolkningen av hans två svar;
"Får jag välja så tror jag att det är bättre att barn växer upp tillsammans med en kvinna och en man."
--
"Men jag tror att det bästa för barnen är att växa upp med mamma och pappa. Det är eftersträvansvärt."
Det går inte att misstolka,
1. Göran Hägglund vill inte att homosexuella ska vara föräldrar,
2. Göran Hägglund anser att det inte är eftersträvansvärt att homosexuella skall vara föräldrar.
Grunden till att han inte vill det och att det inte skulle vara heller eftersträvansvärt är helt enkelt att hans åsikt är att heterosexuella föräldrar är det bästa för barnen.
Den åsikten har varken grund eller belägg i vad som är fakta, verklighet och vetenskaplig forskning, utan på nåt så obskyrt som hans egen känsla för vad som är normalt och naturligt, och det i mitt tycke diskvalificerar Göran Hägglund från vilken ministerpost som helst.
Jag är inte så säker på vad Göran Hägglund egentligen menar. Det är möjligt att Sanna etc har rätt i att han egentligen menar att han anser att homosexuella inte ska vara föräldrar, dvs att de inte är bra föräldrar och att barn därför inte bör växa upp med homosexuella föräldrar. Men det är inte det han säger. Han säger att han tror att det är bättre att barn växer upp med sin biologiska mamma och pappa. Det har han ju sin fulla rätt att tycka. Att säga att ett sånt uttalande inte går att misstolka utan att han egentligen menar att regnbågsfamiljer och skilsmässofamiljer skulle vara mindre önskvärda i samhället är att lägga ord i hans mun som han inte sagt (och kanske inte ens tänkt). Det är möjligt eller troligt att många kristdemokrater tycker och tänker så, men det är också möjligt (eller kanske t.o.m. troligt) att Göran Hägglund inte tycker så. Vad vet vi?
Själv är jag övertygad om att Sanna har rätt i att det viktigaste för ett barn är att hon/han har föräldrar som älskar henne/honom och ger den kärlek, trygghet och stöd etc som barnet behöver under uppväxten. Och det är ganska självklart (och även då vad forskning visar enligt mångas referenser här) att detta kan vilken föräldrakonstellation eller familjekonstellation som helst ge på bästa sätt, dvs nivån på denna kärlek etc har inte att göra med om barnet har heterosexuella eller homosexuella föräldrar, eller mamma-pappa, pappa-pappa, mamma-mamma, mamma, pappa, mamma-pappa-mamma, eller pappa-pappa-mamma-mamma etc kombinationer som faktiska föräldrar. Och det är alltså viktigare (som kanske de flesta håller med om) att föräldrarna (oavsett föräldrakombination) visar denna kärlek etc till sina barn än att barnet växer upp i en kärlekslös kärnfamiljskombination, dvs mamma-pappa-barn-situation.
Men det är också ganska självklart att barn är intresserade av sina rötter och känner ett starkt behov att söka upp sina biologiska föräldrar, i alla fall hos många (dock inte alla) adopterade barn etc. Det är inte så konstigt att man som barn (eller för den delen som vuxen människa) har denna drivkraften. Jag menar inte att detta "sitter i generna" (eftersom nån sådan egenskap knappast kan finnas i en gen) utan att det finns att söka nånstans i ens emotionella natur. Att inte få växa upp med eller i närheten av ens rötter (vare sig det är rötter i form av familj eller geografisk plats och kultur) kan ge upphov till funderingar och frågor som "vem är jag, och vad är mitt ursprung" (funderingar som ju finns hos alla människor, även ickeadopterade etc).
Att diskutera adoption är komplicerat, eftersom det finns både positiva och negativa aspekter. Positiva aspekter är ju att barn som har blivit övergivna eller har föräldrar som inte kan eller vill ta hand om och försörja dem etc får ett hem och familj. Negativa aspekter är ju att ett barn rycks bort från sina rötter och sitt sammanhang (jämför med en planta som dras bort ur sin jord och hemtama miljö), och även att många adoptionsbyråer etc är till viss del korrumperade och bara är ute efter att tjäna pengar och inget annat.
Det är inte så konstigt om barn söker sina rötter oavsett om de har haft det bra i den familjen eller föräldrakombinationen som de växt upp i. Det är kanske detta som Göran Hägglund menar när han säger "Någon är biologiskt ursprung till det här barnet. Det spelar en roll för oss människor". Eller så är det inte det han menar. Vad vet jag?
@ Johan
Vad Hägglund menar:
"SD, ge mig tillbaka väljarna!!!"
Skicka en kommentar
<< Home