Nytt tonläge

av TOR BILLGREN

Här är senaste turen i debatten mellan mig och Ruben Agnarsson. Tonläget är, tack och lov, ett annat än tidigare:

Jag menar inte att Tor Billgren är likgiltig inför övergrepp och oförmögen att sätta sig in i våldtäktsoffers situation. Däremot var det i högsta grad rimligt med ett tydligt avståndstagande i hans recension från tanken att barnet upplevde våldtäkten som något positivt.
Kanske vi är vi till och med överens om att RFSL har varit otydliga i sin inställning till pedofili och att det tyvärr fortfarande finns de i organisationen som vill arbeta för att detta ska accepteras?
Min ursprungliga ledare handlade om en brittisk rapport om att vuxenvärldens aggressiva sexualisering är destruktiv för barnen. På detta svarar Billgren att "barn upptäcker sin sexualitet tidigare än vuxenvärlden inser". Hur vet han det?
Slutligen skulle det vara intressant att veta vad Billgren tycker om RFSL:s reklamkampanj "Happy hunting".

Mitt svar:

1.
Tack för klargörandet om att du inte menar att jag ”är likgiltig inför övergrepp och oförmögen att sätta sig in i våldtäktsoffers situation”. Jag skulle naturligtvis kunna fråga varför du i så fall skrev det från början – men låt oss släppa det och gå vidare.

2.
För mig är en själva ordet ”våldtäkt” något negativt i sig ("våld" kan aldrig vara positivt). Den scen jag beskriver i Eli Levéns bok innehåller inte ordet våldtäkt, utan det är min tolkning av vad som sker. Genom att i recensionen välja att beskriva samlaget som just en våldtäkt anser jag att jag har tagit ställning på ett sätt som inte borde kunna missförstås.

3.
Vi är överens om att RFSL har varit otydliga i sin inställning till pedofili. Det har jag också påpekat på min blogg och i direkta diskussioner med dig. Det råder fullständig transparens kring detta. RFSL omtalar det ju till och med på sin egen webplats.

Det kan förstås inte uteslutas att det finns människor inom RFSL som arbetar för en mer tillåtande syn på pedofili idag. Det kan inte heller uteslutas att det RFSL har pedofiler bland sina medlemmar. Detta gäller dock för alla organisationer, församlingar och föreningar.

4.
Jag har inget belägg för mitt påstående om att barn upptäcker sin sexualitet tidigare än vad vuxenvärlden inser. Men jag har en känsla av att situationen som skildras i den gamla Just D-låten ”Vart tog den söta lilla flickan vägen?” är ganska typisk. Oavsett om barnen upptäcker sexualiteten före eller efter vuxenvärlden förstår, är det viktigt att vuxenvärlden är redo att möta barnens frågor och beteenden beträffande sexualiteten. Och det var just detta RFSU:s projekt handlade om.

5.
Jag har inte sett Happy Hunting-kampanjen och hittar den inte på nätet. Eftersom jag inte har sett sammanhanget har jag svårt att uttala mig. Om man bryter ut själva devisen och bedömer den för sig, håller jag med om att den är onödigt polariserad och objektifierande.

Vad jag däremot hittar är den Dagens Media-artikel du hänvisar till i din artikel. Där framgår det att du utelämnat förlängningen av Kristina Ramstedts resonemang, där det framgår att hon vänder sig mot att kampanjen cementerar maktstrukturer mellan könen:
- Vi vill ha ett jämlikt samhälle och då kan vi inte stå bakom en kampanj som stärker maktstrukturen mellan män och kvinnor i samhället, säger hon.

Var det inte något snarlikt er gästbloggare Jakob E:son Söderbaum talade om som något positivt i sitt inlägg av den 3 mars? De traditionella strukturerna, könsmönstren och rollerna mellan män och kvinnor…? [Här borde jag i versionen jag postade på Agnarssons blogg ha infogat en tydlig smiley :-) för att understryka att frågan är skämtsamt ställd med glimten i ögat.]

6.
Trevlig helg.