fredag, januari 02, 2009

Ayn Rands kritik av kristendomen

Prästkandidaten Tomas Österberg beklagar sig i dagens Världen Idag över ateismen. "Om Gud inte existerar kan det nämligen inte finnas några objektiva etiska och moraliska värderingar."

Att kristendomen eller någon annan religion skulle vara förutsättningen för etik och moral är inte bara en falsk premiss – den vittnar dessutom om en skrämmande och djupt misantropisk människosyn. Varför skulle en människa utan Bibel i hand vara utlämnad åt djuriska, mordiska och omoraliska drifter?

I boken Och världen skälvde (Atlas Shrugged) från 1957 formulerade författaren och filosofen Ayn Rand en tänkvärd kritik mot den kristna tanken om människans inneboende ondska och behov av ett yttre rättesnöre. Nedanstående textstycke är taget ur John Galts radiotal i slutet av boken (sidan 1067 ff).

*

Fördömelse är början på din moral, förintelse är dess uppsåt, medel och slut. Ditt system börjar med att fördöma människan som ond och kräver sedan att hon praktiserar ett gott som definieras som omöjligt att praktisera. Det kräver, som första bevis på hennes dygd, att hon utan bevis accepterar sin egen förtappelse. Det kräver att hon börjar, inte med en måttstock på värden, utan med en måttstock på ondska som är hon själv, med hjälp av vilken hon sedan ska definiera det goda: det goda är det hon inte är.

Det har ingen betydelse vem som profiterar på den ära hon har avsagt sig och på hennes torterade själ, en mystisk Gud med någon outgrundlig avsikt eller vilken tiggare som helst vars varande sår anses ställa något obegripligt krav på henne – det har ingen betydelse; det god är inte för henne att förstå, hennes plikt är att kräla genom år av botgöring för att sona sitt brott att existera gentemot varje kringströvande indrivare av oförklarliga skulder med noll som enda begrepp på värde: det goda är det som inte är människan.

Namnet på denna monstruösa absurditet är Arvssynden.

En synd utan viljeakt är en örfuil åt moralen och en förmäten självmotsägelse; det som inte kan väljas står utanför moralens välde. Om människan är ond av födelsen har hon ingen vilja, ingen makt att förändra; om hon inte har någon vilja kan hon varken vara god eller ond; en robot är amoralisk. Att betrakta ett faktum som människan inte har möjlighet att välja bort som hennes synd är ett hån mot rättvisan. Att hävda att själva människans natur är syndig är ett hån mot naturen. Att straffa henne för brott hon begick innan hon föddes är ett hån mot rättvisan. Att anse henne skyldig i en fråga där ingen skuldfrihet existerar är ett hån mot förnuftet. Att förinta moralen, naturen, rättvisan och förnuftet med ett enda begrepp är en svåröverträffad ondska. Ändå är DETTA grunden till din morallära.

Göm dig inte bakom den fega undanflykten att människan är född med fri vilja men med en ”tendens” till ondska. En fri vilja belastad med en tendens är som ett spel med falska tärningar. Det tvingar människan att kämpa sig genom spelet, ansvaret och betalningen för spelet medan utgången på förhand är viktad av en tendens hon inte har makt att undfly. Om den tendensen är en följd av hennes egna val kan hon inte besitta den från födseln; om den inte följer av hennes egna val är hennes vilja inte fri.

Vad är innebörden av den skuld som dina lärare kallar Arvssynd? Vad är det onda människan förvärvade när hon avföll från ett tillstånd de anser vara fullkomlighet? Enligt deras myt framgår att hon åt frukten från kunskapens träd – hon förvärvade ett intellekt och blev en rationell varelse. Hon fick kunskap om gott och ont – hon blev en moralisk varelse. Hon dömdes att tjäna sitt bröd genom arbete – hon blev en produktiv varelse. Hon dömdes att känna åtrå – hon förvärvade förmågan till sexuell njutning. Det onda för vilket man fördömer henne är förnuft, moral, skaparkraft, glädje – att de grundläggande förutsättningarna för hennes existens. Det är inte hennes laster som myten om människans syndafall är avsedd att förklara och fördöma, det är inte hennes fel den anser som hennes brott, utan själva hennes natur som människa. Vad den än var – roboten i Edens lustgård som existerade utan intellekt, utan värden, utan arbete, utan kärlek – så inte var den någon människa.

Människans syndafall var, enligt dina lärare, att hon förvärvade de dygder som är en förutsättning för hennes liv. Dessa dygder är enligt deras mått hennes synd. Hennes ondska, hävdar de, är att hon är människa. Hennes skuld, hävdar de, är att hon lever. Detta är vad de kallar en barmhärtighetens moral och en människokärlekens doktrin.

Nej, säger de, de önskar inte döda henne, de önskar bara få henne att förlora sin kropp. De försöker hjälpa henne, säger de, lindra hennes smärta – och de pekar på den sträckbänk de har bundit henne vid, en sträckbänk som drar henne åt två motsatta håll, den sträckbänken är doktrinen som skiljer människans själ från hennes kropp.

De har kluvit människan i två delar och låter den ena hälften bekämpa den andra. De har lärt henne att kroppen och medvetandet är två fiender invecklade i en kamp på liv och död, två antagonister med motsatt natur, motsatta krav, oförenliga behov, så att det som främjar den andra är till förfång för den andra, att hennes själ tillhör ett övernaturligt välde och hennes kropp ett vidrigt fängelse som håller själen i slaveri, bunden till denna jord – och att det goda är att besegra sin kropp, att försvaga den genom år av tålmodig kamp och slutligen gräva sig ända fram till den frihet som väntar bortom graven.

De har lärt människan at hon är ett hopplöst missfoster sammansatt av två element, båda symboler för döden. En kropp utan själ är ett lik, en själ utan kropp är ett spöke – ändå är detta deras bild av människans natur: slagfältet för en strid mellan ett lik och ett spöke, en kropp utrustad med en ond egen vilja och en själ utrustad med kunskapen att allting som är känt för människan är icke-existerande, att endast det existerar som inte är möjligt.

Märker du vilken mänsklig förmåga som doktrinen är avsedd att bortse från? Det var människans förnuft som måste förnekas för att man skulle få henne att sönderfalla i två delar. När hon en gång gett upp förnuftet var hon utlämnad åt två monster som hon vare sig kunde utforska eller kontrollera; en kropp dirigerad av oförklarliga instinkter och en själ dirigerad av mystiska uppenbarelser – hon var utlämnad som det passiva, skövlade offret för en strid mellan en robot och en diktafon.

13 Comments:

Anonymous Anonym said...

Strålande! Både tankeskärpa och djup.

fredag, januari 02, 2009 2:31:00 em  
Anonymous Sanna said...

Absolut rätt, arvssynden är en monstruös absurditet, en doktrin som det inte finns belägg för i bibeln, begreppet arvssynd existerar inte i bibeln.
Synd är en handling, inte ett tillstånd, arvet är förmågan att välja att mellan ont och gott, och arvssynden är absurd därför att den omöjliggör valet, vi syndar, är syndiga, bara genom att vi har fötts, inget val alltså.

Jag brukar kalla arvssynden för den kristna moment 22 regeln, den omöjliggör för människan att uppnå ett rättfärdigt liv.

Kristendomen är den enda av de tre religionerna som förresten pratar om arvssynden, judendomen och islam talar om den första synden, inte ett ord om att man skulle kunna ärva sina föräldrars synder.

fredag, januari 02, 2009 3:33:00 em  
Anonymous Lars Flemström said...

Är äktenskapsdebatten redan glömd på bloggen Antigayretorik? I fjolårets sista nummer av Världen idag publicerades en artikel av förre kd-ledaren Alf Svensson, som inleddes med en djävulsk lögn (Exempel på arvssynden?) "I väldiga rubriker har man kunnat läsa att Krist­demo­kraterna vill ta bort vigselrätten från Svenska kyrkan. Detta är urusel journalistik och simpel rubriksättning."

Det är rena rama sanningen! Kristdemokraterna är enda riksdagsparti, som vill avskaffa de religiösa samfundens vigselrätt. Alf Svensson avslöjar sig genom att enbart skriva om Svenska kyrkan. Det är naturligtvis SvK:s vigselrätt, som ska avskaffas. De övriga samfundens vigselrätt stryker med av bara farten!

Även om bloggägaren naturligtvis bestämmer ämena, undrar jag varför ovanstående kristendomskritik av Ayn Rand läggs ut på en blogg som heter Antigayretorik. Det, som hon kritiserar är över huvudtaget inte kristendom, utan gamla hednagudaläror, som försökte infiltrera kristendomen under antiken, och nu försöker göra en come back, Detta, att det är något annan än kristendomen som hon kritisear, framgår av foruleringar av typ att kroppen är ett fängelse.

Visst nämns arvssynden i Bibeln. Den är det genomgående temat i Bibeln, från pärm till pärm. Arvssynden som företeelse är hur tydlig som helst, även om ordvalet (Arvssynden) kanske inte är så lyckat. Men varför skulle inte teologin få ha sina fackuttryck? Uttrycket är dock en konstruktion från 1500-talet, när man höll på att översätta Bibeln till de språk, som dåtidens människor i de olika kristna länderna talade.

"Ursynden" är ett bättre uttryck, däremot inte "den första synden". Arvssynden / ursynden var inte bara den första synden, utan dessutom orsaken till alla senare synder. Det är detta som "ärvs", synden är vår srvedel. Man måste tänka sig in i hur det uppfattades under 1500-talet, eftersom betydelsen har skiftat sedan dess.

Arvsssynden är den mest demokratiska av alla synder, eftersom ingen (inte ens vi som anser att utlevd homosexualtet är en synd) kan förklara oss syndfria och rättfärdiga. Som jag dömer andra, skall jag själv bli dömd. Detta är en konsekvens av arvssyndläran. Ayn Rand är ute och cyklar rejält när hon beklagar att man inte kan välja. Tänk efter konsekvenserna. Om det verkligen vore mjligt att leva ett syndfritt liv, vem skulle då vara syndare respektive syndfri? Det handlar då om makt och position, som gör det möjligt för somliga att förklara sig själva syndfria och andra som syndare.
De som förklaras vara syndare skulle oupphörligen ansättas med påståenden "Du har själv valt att leva i synd".

Kristendomen lär att vi visst kan välja Gud, och välja bort synden. Kristendomen fritar inte någon från personligt ansvar för sina handlingar. Mern vi väljer fel. Att förneka detta är att förneka världen, som de faktiskt ser ut. Vägen till helvetet är stensatt med goda avsikter.

lördag, januari 03, 2009 12:45:00 fm  
Anonymous Sanna said...

"Visst nämns arvssynden i Bibeln. Den är det genomgående temat i Bibeln, från pärm till pärm."

Nej arvssynden är inte ett bibliskt begrepp, begreppet existerar öht inte i bibeln.

Dessutom finns det en annan fråga, hur kan Jesus ha varit fullkomligt fri från arvssynden, även om man tror att Maria blev befruktad av den heliga anden, ägget som befruktades kom ju från en människa som inte var fri från synden, varför ärvde inte Jesus sin mors synder?
Kanske synder inte kan ärvas på mors sida?

Enligt Augsburgska bekännelsen, art 2, så är alla människor som avlats på naturligt sätt födda med synd, våra döttrar är inte avlade på naturligt sätt, naturligt enligt religiösa dogmer, alltså inte födda med synd om man bokstavstolkar den Augsburgska bekännelsen.

Men o andra sidan, många bokstavstrogna kristna tenderar ju att välja vad som ska tolkas bokstavligt och vad som inte ska tolkas bokstavligt, den enda konsekventa med bokstavstrogna kristna är ju trots allt deras inkonsekvenshet.

lördag, januari 03, 2009 9:05:00 fm  
Anonymous R said...

Här är det kanske på sin plats att påpeka att läran om arvsynden inte omfattas av alla kristna, den är alltså inte en gemensam kristen dogm. Den används främst för att motivera spädbarnsdopet i de kristna grenar som praktiserar det. För kristna i den baptistiska delen av kristendomen är det således både en onödig och en främmande lära.

Den kristna oenigheten kring arvsynd kommer fram ganska bra i kommentarstrådarna kring Jaktlunds bloggposter om dopfrågan på http://www.dagen.se/blogg/jaktlund/
(flera olika bloggposter under andra halvan av december 2008)

lördag, januari 03, 2009 9:53:00 fm  
Anonymous Lars Flemström said...

R,
De kristna riktningar, som praktiserar sädbarnsdop, utgör inte några små "grenar" utan ungefär 7/8-delar av hela kristenheten. En "kyrka", som inte tror på arvsynden, kan knappast kallas kristen, utan tillhör snarare någon kristendomsliknande religion. (Att det finns enskilda kristna som p.g.a. bristanden undervisning inte förstår arvsyndläran är en annan sak.)

Du har rätt i att man kan motivera spädbarnsdopet med arvsynden, men förnekandet av spädbarnsdopet behöver ju inte innebära att man inte tror på arvsynden. Baptisterna menar att ett giltigt dop kräver den döptes uttryckliga vilja att bli döpt, och förnekar alltså föräldrarnas ställföreträdarskap.

Sanna,
det är nog svårt att förneka arvsynden, om man tror att Gud har skapat allting som finns. Att allting ingalunda är gott, ser vi ju dagligen exempel på. Och att vi inte bara drabbas av våra egna synder, utan även av andras, ser vi ju också dagligen exempel på. Många menar ju dessutom att miljöförstörelsen är en synd som kommer att drabba våra efterkommande. Det är fel att säga att vi "straffas" för andras synder, utan vi bör nog säga "drabbas". Arvsyndläran är en utmärkt förklaring, åtminstone om man tror på Gud som alltings skapare, av den verklighet som är: Något har hänt med hänt med det som Gud skapade, nämligen syndafallet. Syndafallet (ursynden) är orsak inte bara till alla synder därefter, utan även till naturkatastrofer, sjukdom och död. Det är detta "fenomen", att även vi - som inte ens var födda vid tiden för syndafallet - drabbas av dess konsekvenser, som kallas arvsynden. (Arvynden är alltså inte en speciell synd, utan en enda speciell synds konsekvenser.).

Medvetet, eller omedvetet, använder homorörelsen ofta just avssyndläran som argument mot sina kristna kritiker ("We are not sinners, we are sinners as YOU"). Arvsyndläran utpekar inte någon som värre syndare än någon annan.

lördag, januari 03, 2009 8:44:00 em  
Blogger Johan said...

Det kristna dravlet om arvssynden som Lars Flemström försökte förklara ger jag mig inte egentligen in i nån diskussion om.

Jag håller dock med om att alla människor "drabbas" av konsekvenser av sitt eget och andras handlande i sitt liv. Men det är något annat än synd i mina ögon. Jag ser det i så fall mer som ett karmatänkande, eller typ "som man sår får man skörda". Detta leder till att Lars i sin mening "det är nog svårt att förneka arvsynden, om man tror att Gud har skapat allting som finns" glömmer bort att man visst kan tro på Gud utan att för den skull vara kristen (och alltså inte vara tvingad att bejaka arvssynden). Det finns som bekant fler religioner eller andliga inriktningar än kristendomen. Detta verkar många konservativa kristna glömma bort i debatten.

Lars skrev också:
"Medvetet, eller omedvetet, använder homorörelsen ofta just avssyndläran som argument mot sina kristna kritiker ("We are not sinners, we are sinners as YOU"). Arvsyndläran utpekar inte någon som värre syndare än någon annan."

Jag noterar att konservativa kristna ofta vill framhålla att ingen är värre syndare än nån annan; att vi alla är lika stora syndare. Och detta är ju en fin tanke på sätt och vis, men då är det desto svårare att se att många konservativa kristna och deras grupper så ofta vill tala om homosexualiteten som ett problem. Ett lika stort problem borde (som Bengt Held och jag tidigare påpekat) i så fall vara girigheten (och dess lobbyverksamhet för att knyta an till Tors inlägg om Greens aktiviteter i Etiopien). Och även andra verksamheter som också definieras som synder i bibeln (t.ex. frosseri). Varför hör man så sällan (i alla fall i jämförelse med kritik mot homosexualitet) utspel från konservativa kristna att den aktivitet eller verksamhet som rika och feta bedriver/bedrivit är något som med alla medel måste bekämpas, och att dessa människor borde ha mindre rättigheter i samhället. Det borde ju vara en logisk konsekvens, om man nu jämför med de synpunkter som brukar föras fram av konservativa kristna angående homosexualitet och homosexuella. Det skulle vara intressant att få ett svar på denna frågan av en konservativ kristen, som inte bara säger att det inte förekommer mycket kritik mot homosexualitet inom deras egen församling (vilket är det svar som tidigare givits). Det är möjligt att det är så i ett specifikt fall, men om man tittar på det generellt i samhället så verkar det vara så att konservativa kristna grupper ägnar mycket tid åt att beskriva homosexualitet etc som ett problem, och enligt vad jag har förstått (av övriga på denna bloggsida) så finns det statistik på detta också.

Kan det vara så enkelt att i exemplet gällande girighet, så tar konservativa kristna församlingar gärna emot de pengar de kan få, eftersom pengar alltid är pengar och giriga finns överallt? Eller är det så att konservativa kristna verkligen tror att de själva och deras barn kan bli homosexuella för att homosexualitet betraktas mer normalt i samhället? Troligen är det som nån skrev här tidigare (kanske Sanna) att pga att dessa konservativa kristna inte är homosexuella (såvida de inte lever i lögn, vilket ju är en annan synd) så kan de aldrig begå den "homosexuella synden" och därför är det säkert och fritt fram att hacka ner på de homosexuellas homosexualitet. Men då borde de ju göra sig skyldiga till en annan synd, nämligen självgodheten. Om man då enligt denna logik om att all synd är lika dålig skulle göra rättigheterna för självgoda, ljugande, rika eller feta människor sämre i samhället (t.ex. så att dessa människor inte fick ingå äktenskap) skulle man ju följa en konsekvent linje om att all synd är lika. Varför predikar inte konservativa kristna människor om att dessa kategorier människor skulle få minskade rättigheter i samhället. Where is the logic?

lördag, januari 03, 2009 10:15:00 em  
Anonymous Sanna said...

"det är nog svårt att förneka arvsynden, om man tror att Gud har skapat allting som finns."

Jag tolkar skapelsen som en symbolisk skildring av människans ursprung. Adam och Eva betecknar "mänsklighet" resp "den levande", (vilket faktiskt är närmare de faktiska översättningarna från hebreiska), inte två faktiska och historiska individer.

Ju mer jag har studerat religionshistoria och främst då kristendomens historia, kan jag inte komma till nån annan tolkning vad det gäller "läran om det eviga förtappelsen", än att det är ett maktmedel från den tidiga kyrkan.

Dogmen "läran om arvssynden" kommer ju från Augustinus av Hippo, 345-430, samme kyrkofader som ansåg att kvinnor är orsaken till att män lockas i fördärvet med sin lust till kvinnor, (inte den förste andliga ledaren som skuld belägger kvinnorna för allt dumt som män gör), och att kvinnors röster är orena och farliga och därmed inte får sjunga i kyrkan, men däremot var det helt okej att kastrera unga pojkar för att bevare deras ljusa röster att sjunga lovsånger till guds ära i kyrkan.

Alltså den mannen har inspirerat till läran om arvssynden, jag betackar mig den dogmen.

lördag, januari 03, 2009 10:33:00 em  
Anonymous Lars Flemström said...

Johan,
syftet med min förklaring av begreppet arvsynd var inte att missionera, utan att motverka missuppfattningar om denna lära.

Du har naturligtvis rätt i att det är lätt att prata om de homosexuellas sexualitet som ett problem, när man själv är heterosexuell. Det är dessutom lättare att smussla med de heterosexuella synderna.

I övrigt är det du skriver ännu ett exempel på hur arvsyndläran kan användas som argument mot homorörelsens kristna kritiker. Det saknas rimlig proportioner för hur mycket tid vi lägger ner på att diskutera homosexuelitet jämfört med andra ämnen.

Det saknas också proprotioner när Kristdemokraterna vill ta vigselrätten från de religiösa samfunden för att hindra homopar att ingå äktenskap.

lördag, januari 03, 2009 11:04:00 em  
Anonymous Lars Flemström said...

Sanna,
när du tillskriver Augustinus begreppet arvsynden, tror jag att du syftar på dispyten mellan Augustinus och Pelagius, som menade att människan kunde frälsa sig själv genom att göra goda gärningar och undvika alla allvarliga synder. Pelagius var född i en kristen familj, och hade alla förutsättningar att leva ett rättfärdigt liv. Men ändå var hans lära en farlig villolära, eftersom den rättfärdigar självrättfärdigheten. Om man är rik har man pengar över till valgörenhet. Är man själv heteroeseuxell begår man inga homosexuella synder, och kan lättarae dölja sin egna synder. Pelagius' lära leder till konsekvensen att den som har sämre förutsättningar är en värre syndare. Många kristna, som inte ens hört talas om Pelagius och hans lära är pelagianer ut i fingerspetsarna. - Augustinus hade en kristen mor och en hednisk far och levde ett icke-kristet liv under ungdomstiden.

lördag, januari 03, 2009 11:28:00 em  
Blogger Johan said...

"Pelagius var född i en kristen familj, och hade alla förutsättningar att leva ett rättfärdigt liv. Men ändå var hans lära en farlig villolära, eftersom den rättfärdigar självrättfärdigheten. Om man är rik har man pengar över till valgörenhet. Är man själv heteroeseuxell begår man inga homosexuella synder, och kan lättarae dölja sin egna synder. Pelagius' lära leder till konsekvensen att den som har sämre förutsättningar är en värre syndare."

Det är intressant det du skriver, och mycket av detta låter rimligt. Men oftast (i alla fall om man går efter en rent ovetenskaplig uppfattning) så är de som har mycket pengar betydligt sämre på välgörenhet och barmhärtighet än de som har det sämre ställt. Dvs, enligt detta resonemang skulle de som har sämre förutsättningar vara mindre syndare än de som har bättre förutsättningar. Bara för att man har goda förutsättningar betyder det inte att man automatiskt använder dem på ett etiskt försvarbart sätt. Men om man har pengar och använder dem på ett etiskt sätt är det trots allt positivt och bör inte fördömas, utan då är det på sätt och vis rätt att de blivit rika. Ett exempel på en sådan person är Bill Gates.

Förresten, när du skriver:

"Pelagius' lära leder till konsekvensen att den som har sämre förutsättningar är en värre syndare."

så undrar jag hur man som kristen kan skriva att man är en "värre syndare". Jag har haft den här diskussionen med kristna här förut, och då fått svaret att alla synder och syndare är lika långt från Gud, att det inte finns någon gradskillnad i dessa avseenden. Hur kan då begreppet "värre syndare" användas? Det är här nånstans en sådan här diskussion blir ologisk, dvs att kristna först hävdar att alla synder och syndare är lika, men sedan raskt går vidare och menar att nån ellet nåt är värre synd än nåt annat (t.ex. då homosexualitet etc).

Jag tycker att de kristna som brukar skriva kommentarer på denna blogg borde träda fram och verkligen ta avstånd från den stigmatisering av de homosexuella som detta ologiska resonemang bygger på, eller om de inte vill det i så fall på dessa sidor även stigmatisera lögnare, rika, feta, självgoda grupper av människor (etc.), dvs de grupper av människor vi alla (oavsett sexuell läggning) tillhör.

Av dessa s.k. synder som jag räknat upp så kan jag erkänna mig tillhöra (även om jag inte är aktivt kristen) gruppen lögnare (dvs jag har ljugit) och antagligen har jag också gjort mig "skyldig" till självgodhet. Så då borde jag i logikens namn inte få lov att ingå äktenskap (detta har jag dock redan gjort).

Det handlar alltså inte om att man inte som kristen får lov att säga att homosexualitet är en synd (om man nu har den uppfattningen), men jag anser att då bör man göra sin stämma hörd också i andra s.k. syndsammanhang. Eller så kan man som kristen (vilket jag tycker är mer positivt) omvärdera sin syn på begreppet synd, och faktiskt rikta blickarna och kritiken mot de människor (eller deras handlingar) som verkligen påverkar andra människor i samhället negativt. Jag menar att homosexuella och homosexualitet inte är den grupp eller handling som påverkar andra i samhället negativt. För mig är den verkliga cancersvulsten på samhällskroppen de konservativkristnas handlingar och fördömanden, som inte bara är ologiska utan direkt farliga, aggressiva och samhällsomstörtande. Titta bara på USA och GW Bush.

Jesus och hans tankar har jag stor respekt för, men inte för de som följer bibeln slaviskt. Däremot har jag respekt för de kristna som försöker leva sitt liv utifrån kristna värderingar utan förutfattade meningar om andra människor. Men jag tar inte de konservativkristna på allvar som hävdar att de är förföljda eller inte får uttrycka sin mening. Det får de göra, och det finns väl knappast några grupper av människor som har varit så gynnade som de kristna grupperna genom historien.

söndag, januari 04, 2009 1:22:00 fm  
Anonymous Sanna said...

"när du tillskriver Augustinus begreppet arvsynden, tror jag att du syftar på dispyten mellan Augustinus och Pelagius,"

Både ja och nej, ja indirekt men egentligen syftar jag på Romarbrevet 5:12 som ligger till stor del som grund för hela läran om arvssynden, och som också räknades till Augustinus favör.

Men det lustiga är att Arvssynden är förhållandevis en västkyrklig dogm, östkyrkliga kristna tillräknar inte arvssynden större betydelse.
Och hur kommer det sig?
Romarbrevet 5:12 skrevs av Paulus till Bysantierna på grekiska, och de östliga kyrkorna har aldrig varit mycket för latin och därför baserar sina dogmer från Paulus romarbrev på det grekiska skrifterna till skillnad från de västliga kyrkorna som baserar dogmerna på de latinska översättningarna av Paulus brevväxling med de olika stifterna och samfunden.

Om nu arvssynden inte tillräknas en betydelse i de östliga kyrkorna som baserar kristna dogmer från Paulus eget hemspråk, alltså originalspråket som breven var skrivna i, men vi i den västliga kyrkan gör det baserad på det latinska översättningen, kan det inte tänkas då att vi har fel, att Augustinus hade fel, om arvssynden därför att det finns ett översättningsfel i den latinska översättningen av romarbrevet 5:12.

Varför tillräknar inte de östliga kyrkorna en större betydelse till arvssynden, är det för att de hade tillgång till originaltexten och läste rätt?

söndag, januari 04, 2009 12:57:00 em  
Anonymous Lars Flemström said...

Johan,
när jag skrev att "Pelagius' lära leder till konsekvensen att den som har sämre förutsättningar är en värre syndare", menade jag att det brukar vara så, inte att det är en helt logisk slutsats.

Vi får inte glömma att även kristna är människor, med normala mänskliga reaktioner. När kristna gör goda gärningar för "sin självs frälsning", gör ateister goda gärningar för att förbättra sin egen självkänsla. (En filosofisk fråga: Finns det verklig altruism, eller handlar det bara om medveten eller omedveten egennytta?)

Kristenheten är inte enig om att synder inte kan graderas. Enligt Katolska kyrkan finns det särskilda dödssynder, och dit räknas ALLA sexuella handlingar utanför man-kvinnaäktenskapet. Och även girighet.

Sanna,
jag är inte teolog, utan snarare historiker (lekman med studier i ämnet), men har också en grundläggande kristendomsutbildning. Arvsyndläran är en central tanke i den kristna religionen, men begreppet "arvsynd" är, som du skriver, inte bibliskt. Det kan nog också vara rätt att ortoxa kyrkor (östkyrkan) inte lägger samma betoning på arvsynden som västkyrkan. Sedan ordet "arv" även kommit att beteckna genetiskt arv, har ordet arvsynd kommit att missförstås på ett ibland ganska otäckt sätt.

Att olika kristna riktningar lägger tonvikten olika, innebär inte nödvändigtvis att man har olika åsikter, men ibland har man det, t ex dopteologin. Lagen och nåden är samma lära, men olika kyrkor och även samma kyrka vid olika tidpunkter (speciellt Svenska kyrkan) lägger betoningen olika. Ett ensidig betoning av lagen leder till ett strängt fördömande, en ensidig betoning av nåden till ett kravlöst accepterande. Ofta har den nya ytterligehtsståndpunkten varit en reaktion mot den förra. Jag har under min egen livstid sett detta i Svenska kyrkan.

Den kristna läran bygger egentligen på Skriften och kyrkans tradition. Man måste tänka sig att evangelisterna, de som skrev evangelierna, även förklarade muntligt vad de menade. Och detta är givetvis, i den mån som den muntliga traditionen är autentisk, den riktiga tolkningen av Bibeln. Jag har skrivit några inlägg om detta på min blogg (särskilt inlägget Skriften eller Traditionen eller bägge:
http://larsflemstroms.blogg.se/category/skrift-tradition-tolkning.html

För att komma så nära den riktiga tolkningen som möjligt bör man gå till de äldsta kända delarna av Traditionen.l Och då är den ortodoxa kyrkan klart intressant, eftersom de äldsta ortodoxa församlingarna grundades av Jesu egna lärjungar i Mellanöstern.

söndag, januari 04, 2009 3:57:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home