Påvens eländiga dumheter
I dag har Påven jultalat till Vatikanen. Enligt Ekot och Dagen skall han ha varnat för att ett utslätande av könsrollerna kan leda till mänsklighetens självförstörelse, och att det är lika viktigt att rädda mänskligheten från homosexuellt eller transsexuellt beteende som att rädda regnskogarna från förstörelse. (Han sa dock inget om hur han tänkte sig att rädda mänskligheten från dessa beteenden. Det är jag mycket nyfiken på...)
Därmed har han också visat att det katolska prästerskapet med sitt celibatlöfte kan leda till mänsklighetens självförstörelse. Och att han själv är den viktigaste kuggen i det maskineri som kommer att utplåna människan. För om alla män hade varit katolska präster hade inte många barn blivit gjorda... Benediktus XVI framhålls ofta som bildad och intellektuell. Men att basera budskapet i ett av årets viktigaste tal på en logik som utmålar honom själv och hans prästerskap som en mänsklighetens undergångsfaktor, vittnar inte om något vidare skarpsinne.
Faktum är att mänskligheten skulle ha större chanser att överleva om alla människor var homosexuella, jämfört med om alla män var katolska präster, eftersom homosexuella KAN ha sex med individer av motsatt kön – något som katolska präster under inga omständigheter får. Sålunda är katolicismen ett större hot mot mänskligheten än homosexualitet. Om man resonerar utifrån Påvens 25-öreslogik.
Nu ska man förstås inte bry sig det minsta om vad Påven och katolska kardinaler och biskopar har att säga i frågor som rör sexualitet, kärlek och sex. Det är inte bara det att de inte har några som helst erfarenheter på området – de har dessutom tvingats motarbeta och kväva dessa känslor och behov under hela livet. Hur skulle de kunna ha något vettigt att säga? Det är som att en mjölkbonde som aldrig studerat medicin skulle utropa sig till expert på hjärnkirugi. Eller som att en raketforskare som aldrig rört vid ett sädesax skulle kunna betraktas vara en auktoritet på odling. Vi skrattar när vi föreställer oss något sådant. Och vi borde skratta när Påven uttalar sig om sådant som han inte kan veta något om.
Nu kan jag välja mellan att fira jul tillsammans med dem jag älskar, eller försöka lista ut hur påven menar att mänskligheten ska skyddas från homosexuellt beteende. Vilka metoder han har i åtanke... Jag tror att jag väljer det förra. God Jul.
Därmed har han också visat att det katolska prästerskapet med sitt celibatlöfte kan leda till mänsklighetens självförstörelse. Och att han själv är den viktigaste kuggen i det maskineri som kommer att utplåna människan. För om alla män hade varit katolska präster hade inte många barn blivit gjorda... Benediktus XVI framhålls ofta som bildad och intellektuell. Men att basera budskapet i ett av årets viktigaste tal på en logik som utmålar honom själv och hans prästerskap som en mänsklighetens undergångsfaktor, vittnar inte om något vidare skarpsinne.
Faktum är att mänskligheten skulle ha större chanser att överleva om alla människor var homosexuella, jämfört med om alla män var katolska präster, eftersom homosexuella KAN ha sex med individer av motsatt kön – något som katolska präster under inga omständigheter får. Sålunda är katolicismen ett större hot mot mänskligheten än homosexualitet. Om man resonerar utifrån Påvens 25-öreslogik.
Nu ska man förstås inte bry sig det minsta om vad Påven och katolska kardinaler och biskopar har att säga i frågor som rör sexualitet, kärlek och sex. Det är inte bara det att de inte har några som helst erfarenheter på området – de har dessutom tvingats motarbeta och kväva dessa känslor och behov under hela livet. Hur skulle de kunna ha något vettigt att säga? Det är som att en mjölkbonde som aldrig studerat medicin skulle utropa sig till expert på hjärnkirugi. Eller som att en raketforskare som aldrig rört vid ett sädesax skulle kunna betraktas vara en auktoritet på odling. Vi skrattar när vi föreställer oss något sådant. Och vi borde skratta när Påven uttalar sig om sådant som han inte kan veta något om.
Nu kan jag välja mellan att fira jul tillsammans med dem jag älskar, eller försöka lista ut hur påven menar att mänskligheten ska skyddas från homosexuellt beteende. Vilka metoder han har i åtanke... Jag tror att jag väljer det förra. God Jul.
Uppdatering 24 dec
(jag firade jul igår...)
Påvens tal vantolkades av nyhetsbyråerna som medierna citerade. Läs min kommentar i inlägget Påven behöver inte misstolkas för att framstå som hjärtlös.
posted by Tor Billgren at tisdag, december 23, 2008
17 Comments:
-Det är fel att blanda ihop könsrollerna.
Säger påven klädd i en klänningsliknande dräkt. Få har sett honom i byxor vilket väl är ett givet plagg för män som följer mansrollen.
Påven är ungefär som Stalin och nomenaklaturan i Sovjet. Varför ska han själv följa de där principerna han ger till folket.
Bengt Held
Off the topic; Önskar dig en Fridfull Jul!
De uttalanden påven gör är allt annat än kärleksfulla. Och hur kontraproduktivt är inte hans inställning till kondomer i kampen mot HIV/AIDS. Det gynnar väl knappast "mänsklighetens överlevnad"...
God jul på er!
/Emma
Det har redan kommit 410 kommentarer till The Guardian's artikel i frågan. Maria Hasselgren, pressinformatör vid katolska stiftet i Sverige har redan gått ut med en kommentar, där hon säger att Katolska kyrkan är mer kärleksfull mot homosexuella än andra kristan kyrkor, som enligt henne stämplar de homosexuella känslorna i sig som synd. Vilka dessa kyrkor är, sa hon inte. Den katolska biskopen Anders Arborelius var ju snabb med att fördöma Åke Greens predian som "kärlekslös". Vad säger han nu om påvens uttalande. På den frikyrkliga bloggen Aletheia har katoliken Erik Johnsson varnat för att katoliker nu kommer att förföljas och misshandlas. Av vem fick man inte veta.
Av The Guardinas artikel drar jag slutsatsen att påven har försvarat heterosexualiteten, vilket av homosexuella katoliker i Italien har tolkats som indirekt kritik mot homosexuella. De svenska katolikerna verkar utan närmare analys ha tolkat påvens uttalande som angrepp på de homosexuella. Frågan måste ses i ett större sammanhang, där även homosexuella har sagt (var snäll och be inte om källa för påståendet!) att de homosexuella inte hotar mänsklighetens fortbestånd, eftersom de heteorseuella är tillräckligt många för att sköta den biologiska fortplantningen.
Men bör inte detta ske så långt möjligt inom ramen för hetero-normen? Homosexuella, som vill ingå äktenskap med personer av samma kön, vill väl - så långt som möjligt med hänsyn till deras forutsättningar leva i något slags heteronorm. Och även i familjer där bägge föräldrarna är av samma kön, anser man väl att barnen bör ha både manliga och kvinnliga förebilder? Måste man absolut vara totalt emot heteronormen bara för att man är homo? Kan det inte finnas olika åsikter även bland dem.
Anser då inte undertecknad att utlevd homosexualitet är synd? Jovisst, men jag har nog själv begått fler synder med kvinnnor, än en homosexuell som håller sig till samma hela livet. Vi har i vår tid en för den kristna religionen förödande vana att förneka att våra egna synder är synder. I det råder ingen skillnad mellan hetero- och homosexuella.
Låt den som är utan skuld kasta första stenen. Påvar kvalificerar sig icke.
http://www.amazon.com/Sex-Lives-Popes-Nigel-Cawthorne/dp/185375546X/ref=sr_1_1?ie=UTF8&s=books&qid=1230065973&sr=8-1
Påven tycks i alla fall ha fattat att det där med kön och sexualitet har något med varandra att göra. Klipskt.
Men han är definitivt förvirrad i övrigt. Han verkar vara helt obildad i att det är den "typiska" våldsamma traditionella mansrollen som dödar människor här i världen som är en mänsklighetens undergångsfaktor. Knappast transpersoner.
God anti-katolsk Jul!
Antar att du försökte vara lustig när du skriver att påven och kardinalerna inte har någon erfarenhet av sex. :) I varje fall kan man konstatera att de är resultatet av sex, vilket väl bevisar tesen att evolutionen är blind. Hur man ska förklara påvens monomana fixering vid homosexualitet är däremot en gåta. Och jag är också nyfiken på exakt hur han tänkt rädda mänskligheten från bögar och flator, inte är det väl samma metoder som var aktuella när han var medlem i Hitlerjugend?
God Jul och Gott Nytt År!
Det är verkligen tråkigt och mycket mycket beklagligt när att homosexuella upplever hat från andra människor, och särskilt om det är från kyrkans medlemmar och ledare som ju skall stå för kärlek till alla människor och respektera alla människors lika värde.
Nog finns det "homofobi" och brist på respekt för homosexuella inom kyrkan precis som i samhället i övrigt, detta är oacceptabelt och måste motarbetas, men det är bara att konstatera att kyrkans män och kvinnor är som alla andra, bristfälliga och lever inte som de lär.
Men när det gäller påvens uttalande 22 december, så är han felciterad. Media påhejade av gay-organisationer tycks driva en kampanj där man medvetet övertolkar och vinklar det som påven säger för att få honom att framstå i så dålig dager som möjligt. På så sätt uppstår en hätsk stämning som verkligen är till skada för de homosexuella.
Påvens kritik riktade sig inte mot homosexuella personer, inte ens mot homosexuella handlingar, utan mot gender-teorier enligt vilken könen inte existerar utan endast är sociala konstruktioner. Detta är fel, menar påven och ger inte uttryck för något annat än den syn på dessa frågor som hela kristenheten i alla tider delat. Att inte rakt av acceptera nya gender-teorier är inte liktydigt med att diskriminera personer som har en annan sexuell läggning den heterosexuella. F Federico Lombardi, talesman för Vatikanen bekräftar enligt the Guardian att påvens intention inte var att attackera homosexualitet, utan han talade mera generellt om genderteorier som förbiser den fundamentala skillnaden mellan man och kvinna som är inneboende i skapelsen och istället fokuserar på könet som kulturellt betingad konstruktion.
God jul åt dig och åt alla som läser detta!
Bengt M.,
Så påven skänker sin välsignelse till män som har sex med män och kvinnor som har sex med kvinnor, så länge de är av kyrkan definierade riktiga män och kvinnor? Rimligen har heterosexualitet något med den definitionen att göra, men jag vet inte... Jag vet dock att påvar är fenor på nödlösningar.
Förresten...
"Detta är fel, menar påven och ger inte uttryck för något annat än den syn på dessa frågor som hela kristenheten i alla tider delat."
Mmm... historiens visdom. Och den kristna historiens visdom dessutom. Orden "hela" och "alla" gör naturligtvis saken biff.
Detta blogginlägg med tillhörande kommentarer var de mest antiintellektuella dumheter jag läst hittills i år.
Uppmaning till alla på denna sida: Läs på! Börja med grundläggande logik!
N, kan du förtydliga vad du menar är dumt med inlägget? Vari ligger de kritiska bristerna?
Ditt inlägg brister inte i att vara kritiskt, dock på vilket sätt det är kritiskt. Den kritik jag avsåg att framföra i mitt inlägg var att jag anser att det finns brister i logik och faktakunskap. Därav min avslutande uppmaning.
Exempel ur blogginlägget:
1) Brist på faktakunskap:
"För om alla män hade varit katolska präster hade inte många barn blivit gjorda... "
- I katolska kyrkans lära har det aldrig förutsatts att alla män skall bli celibatära präster - tvärtom.
2) Brist på logik:
"...Det är som att en mjölkbonde som aldrig studerat medicin skulle utropa sig till expert på hjärnkirugi..."
Stycket som citerad text är taget från, har andemening – såvitt jag förstått det – att påven och kardinalerna inte kan säga något om sexualitet och kärlek på grund av att de är celibatärer. Med samma logik kan inte politiker säga något om brottsbekämpning såvida de inte är brottslingar eller poliser.
Alla som är filosofiskt pålästa har i högsta grad förmågan att teoretiskt argumentera kring frågan om vad olika köns- och sexualitetssyn har för vidare konsekvenser för människan. Antal timmars erfarenhet av praktiska övningar i sänghalmen är på det hela irrelevant och bidrar inte på något sätt till att öka den filosofiska förmågan.
Jag är medveten att homosexuella utsätts för många idioter och mycket ointelligent kritik, det leder inte automatiskt till att all kritik saknar substans och värde; det är rent av att skjuta sig själv i foten att förutsätta att så är fallet och bedriva häxprocess mot alla oliktänkande i frågan, eller tro att man kan avfärda alla argument på ett raljerande sätt.
Mitt konstruktiva råd, i de fall då kristendom och särskilt katolska kyrkan skall diskuteras, är att sträva efter att diskutera sakligt och försöka förstå sig på motståndarens åsikt (även om man inte håller med). Att skriva att en akademisk doktor i teologi sysslar med "25-öreslogik" är kanske inte helt idealt för att skapa ett bra samtalsklimat. I Sverige idag är det lätt kritisera katolska kyrkan och få många med sig; det är bara att häva ur sig vad som helst och du kommer få medhåll. Detta är i längden inte särskilt konstruktivt.
Skulle konservativare kristna och gaydebattörer göra ett ärligt försök att förstå varandra (och släppa känsloargumentation - det är en riktig återvändsgränd) så tror jag att vi skulle kunna få en riktigt spännande debatt som skulle kunna leda till mycket förståelse på båda sidor. Dock tror jag aldrig att man kommer vara överens.
Avslutningsvis vill jag gör tre saker:
- ursäkta min något hårda ton i mitt första inlägg, även om jag tyckte en del var antiintellektuellt tog jag i för mycket.
- ursäkta att inlägget blev så långt
- ge komplimanger för det utomordentligt trevliga devisen "Ödmjuk i framgång. Behärskad i motgång."
Allt gott!
N, tack för ditt utförliga förtydligande.
1. Lika lite som det förutsätts att alla ska bli celibatära präster, förutsätts det att alla ska bli homosexuella bara för att fenomenet accepteras och respekteras. Påvens uttalande om att mänskligheten måste skyddas mot könsöverskridande vilar på ovanstående absurda premiss.
2. Nej, det är inte bara timmarna i sänghalmen som är avgörande för ens kompetens på kärleks- och sexualitetsområdet. Det finns fler aspekter. Probelmet är att de celibatära prästerna bara kan ge idealiserade utsagor helt utan kontakt med empiri. Jag ser också ett problem med att de under hela sina liv har tvingats motarbeta dessa känslor. Kärlek och samliv är allt för viktiga frågor för att lämnas åt teoretiska och idealiserade utläggningar.
3. Du har rätt i att inlägget om påven är raljerande. Det blir ofta så. När det gäller vissa företeelser kommer man till en nivå, där den sansade argumenationen känns som att köra huvudet i väggen. Då blir humorn en praktisk - och ofta nödvändig - räddningsplanka. Men särskilt konstruktivt är det inte, det medger jag.
4. Du använder uttrycket "häxprocess mot oliktänkande". Det är så lätt att reducera frågan om homosexuellas villkor till åsikter. Men det är så mycket mer än så. Det handlar om konkreta livsvillkor för levande människor av kött och blod. Det är ingen häxprocess, det är en kamp för mänskliga rättigheter. Tiden går. Människor ser sina liv förflyta. Det är på riktigt, inte nån sorts teoretisk lyxdiskussion. Det är förmodligen därför tonläget ofta blir uppskruvat.
Tor,
jag tror inte att påven enbart syftade på "könsöverskridande" aktiviteter, utan på allting, som strider mot det katolska familjeidealet. Jag tror dessutom, eftersom bikt är mycket vanligare i Katolska kyrkan än t.ex. Svenska kyrkan, att katolska präster vet mer om mänsklig sexualitet än vi anar. Deras relativa brist på personlig erfarenhet kan t.o.m. vara en fördel, då de inte har förutfattade meningar från egna äktenskap.
Det kanske inte är så känt att det faktiskt finns katolska präster, som är gifta. Orsaken är vanligen att det varit präster i någon annan kyrka, innan de blev katoliker - och Katolska kyrkan accepterar ju inte skiljsmässor.
För flera år sedan hörde jag ett radioanförande av Sören Andersson. Han blev väl senare förbundsordförande i RFSL? Han sa att RFSL respekterar religionsfriheten, och därför också den religiöst grundade åsikten att homosexualitet är synd. Jag har uppfattat detta som en utsträckt hand, som jag vill ta emot på så sätt att jag inte vill att lagstiftningen ska användas för att tvinga någon att rätta sig efter mina religiösa övertygelser (om det inte ur allmän, d.v.s. även icke-religiös, synpunkt handlar om brott). Detta gäller både ateister och troende som förnekar att homosexualitet är en synd. De har ju också rätt till religionsfrihet.
Det är svårt att skriva om sig själv, p.g.a. risken att hänga ut någon annan människa. Men jag ångrar idag att jag, när jag var yngre, inte höll mig till en enda kvinna. När jag så träffade en kvinna som levt på samma sätt, hade hon först förlorat ett barn genom abort och ett barn genom olyckshändelse - sorgen efter hennes förlorade barn förstörde det som kunde ha blivit mellan oss.
Detta har givit upphov till hutlösa spekulationer bland partikamrater i kd, att jag måste vara antingen en gammal kåkfarare eller bög. Och jag drar mig därför inte för att påstå att kd, genom sina förhastade slutsatser om andra människor, är det värsta hotet mot mänskligheten i svensk politik. Dessutom dyrkar de avguden Mammon (ekonomisk framgång), och tvingar många kvinnor till abort av ekonomiska skäl.
Därför uppmanar jag alla unga, heterosexuella par att lyssna till påven: Gift er och var inte rädda att få barn! Och tag för Guds skull emot det barn ni får, även om ni inte är gifta eller barnet var oplanerat! Ni kanske inte får fler chanser. Herren gav och Herren tog!
Trots att jag inte tror att homoäktenskap är av Gud, kan jag se något berömvärt i att homosexuella försöker ordna sina liv så långt möjligt enligt den kristna familjenormen.
En annan gång ska vi kanske diskutera vad den kristna syndaläran egentligen går ut på. Kanske ordet gay (good as you) borde bytas ut mot say (sinner as you).
Det är olyckligt om vi får en frontställning de goda (syndfria) mot de onda (syndarna), men det är just den attityden jag mött hos kd, som alltså inte erkänner allas lika människovärde och rätt till samma chanser.
Lars, tack för ditt personliga inlägg. Med all respekt för dina erfarenheter vill jag understryka att det som i eftertankens kranka blekhet visade sig skulle ha varit rätt för dig, inte per automatik är rätt för resten av mänskligheten. Vi är inte samma personer. Vi har inte samma drömmar, preferenser och mål med våra liv. Vi måste däremot kunna lyssna på varandra och hämta in andras erfarenheter och tankar när vi lägger upp planerna och formar våra egna liv. Därmed inte sagt att vissa människors normer, ideal och preferenser skall upphöjas till lag för andra.
Begreppet synd är för mig fullkomligt irrelevant. För mig får kristenheten kalla vad de vill för synd. Det är en inomkristlig och teologisk problematik som inte har särskilt mycket med det civila samhället, juridik eller ens moral att göra.
Tack för svaret Tor!
Du får några tankar tillbaka :)
1. Skulle det från officiellt katolsk håll någonsin påståtts att gay-debattörer skulle förespråka att alla skall bli homosexuella, bleve jag ytterst förvånad. Men som förnuftsivrande akademiker är jag inte främmande för att upplysas i frågan. :)
2. Där kan det vara så att vi har olika förnufts- och vetenskapssyn.
Empiri är bra inom naturvetenskap men inom humaniora och filosofi finns det en stor risk att man hänfaller åt känsloargument och subjektivism.
Jag anser att kärlek och samliv, och framför allt människosyn, är alltför viktiga frågor för att lämnas åt känsloargument och subjektivism.
3. Jag har den största förståelsen för att det kan bli så. På internet finns det många idioter, och i diskussioner med dessa kan det ibland vara svårt att inte bli raljerande. I längden är dock detta kontraproduktivt och för egen del försöker jag undvika detta så mycket som möjligt; jag misslyckas dock ofta.
4. Gör inte samma misstag som du anklagar mig att göra. Jag håller med dig om att detta är en diskussion som inte skall reduceras till åsikter. Sexualitets- och könssyn är en fråga som djupt påverkar individer, men framför allt hela samhället. Jag har en stor förståelse för att det måste vara smärtande att i sitt liv inte kunna identifiera sig med samhällets rådande konventioner. Men det samhälle finns inte där alla känner sig hundra procent nöjda. I samhällsskapandet tvingas vi ständigt utvärdera och väga olika värden mot varandra. Eftersom sexualitets- och könssyn är en så viktig fråga måste vi få diskutera frågan ur alla möjliga aspekter, inklusive eventuella konsekvenser av förändringar i samhällskonventionerna.
Som det står på din blogg: "Argumentation enda sättet"
Det jag menar med "häxprocess mot oliktänkande" är när en sida i debatten fråntas rätten att få göra sin röst hörd genom att man medvetet missförstår påpekanden eller inte lyssna på argument från denna sida av debatten. I värsta fall kan även härskartekniker och förlöjligande förekomma.
Den värsta extremisten är inte den som skriker högst utan den som slutat lyssna.
Det finns idioter som förstör överallt; om några på båda sidor försöker föra en sansad och förnuftig diskussion tror jag likväl att mycket gott kan komma ur diskussionen – så länge båda sidor lyssnar på varandra.
Vi kommer inte ifrån att det är vi som skall forma och leva i detta samhället tillsammans.
Skicka en kommentar
<< Home