tisdag, juni 16, 2009

Pingströrelsen bekänner oförätter

av TOR BILLGREN

Halv sex i eftermiddag hålls en tyst minut under pingströrelsens årliga jättekonferens i Nyhem, ”av omsorg och omtanke med dem som förr i tiden uteslöts ur församlingsgemenskap och tagit skada av det”, skriver Dagen. Därefter spelas en fotbollsmatch mellan föreståndare och medarbetare inom rörelsen, eftersom det ofta just var på grund av sitt idrottande människor blev uteslutna. Ingrid Svanell, verksamhetsansvarig för Pingst nationellt säger så här till Dagen:

– Alla tider har gjort sitt bästa utifrån sitt tätt att tänka, vår tanke är inte att lägga skuld på dem som stod i ledning förr. […]
– Men vi måste fokusera och följa upp dem som kände sig illa behandlade, det är inte bra att bara gå vidare som om ingenting hänt. […]
– Dessutom kan det ju vara bra att fundera på nuet så att vi inte gör om samma misstag. Det är viktigt att vi fokuserar frälsningen och inte runtomkringsaker, som många blev uteslutna för förr. Har vi förändrats eller finns tendensen kvar att stöpa alla i samma form?
Jag önskar pingströrelsen lycka till i det här arbetet. Att kunna erkänna att man haft fel är stort, viktigt och gör ofta ont – inte minst när man företräder en lära som i alla tider har gjort anspråk på att stå för den enda Sanningen. Vi ska inte glömma att de som fattade beslut om uteslutningar och skapade dåtidens policy, var de som var bäst lämpade att tolka Bibeln, de som hade störst teologisk kunskap. Det var de främsta religiösa auktoriteterna. Vad är det som säger att dagens auktoriteter inte kan ha lika fel som det förflutnas?

Den tysta minuten pekar på en styrka och en ödmjukhet som till varje pris måste uppmuntras och uppmärksammas. Men med tanke på debatten efter Saronkyrkans nya policy för medlemskap, misstänker jag tyvärr att många demonstrativt kommer att bryta tystnaden... (Saron är en del av Evangeliska Frikyrkan, men debatten som följde engagerade även pingstmänniskor.)

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Äntligen,jag var inte en syndig fottbollsspelare men fick min uppväxt förstörd av pingströrelsen dit familjen tillhörde så det var på tiden

Inte utesluten men inte inneslutenheller utan skrämd

tisdag, juni 16, 2009 2:21:00 em  
Anonymous mirakelpojken said...

Ironiskt nog har artikelförfattaren i Dagen bidragit till att föra in sporten i frikyrkan, och med den sporthierarkin. Där det tidigare fanns två gemenskaper med sina egna hierariker flyter de ihop, och gissa vilken som tar överhanden?

Sport är naturligtvis inte syndigt, men det är bra med variation. Denna sorgliga utveckling kan man också läsa i den självbiografiska serieromanen Blankets av Craig Thompson, som skildrar sin uppväxt i ett evangelikalt USA, där han som eftertänksam avvikare vantrivdes på kristna läger han tvingades åka till som var överfulla med "jocks" som bestämde.

Även om pingskretsar ofta är halvfundamentalistiska är det bra med en ungdomskultur som ger utrymme till de eftertänksamma (även om också pingstkyrkan har mer än väl av sin egen vämjeliga sort av ungdomskäck hurtflåsighet). Sporthierarking gäller redan i skolan, varför hjälpa till att sprida den till resten av samhället?

tisdag, juni 16, 2009 5:18:00 em  
Blogger Daniel said...

"Vad är det som säger att dagens auktoriteter inte kan ha lika fel som det förflutnas?"

Tja, det finns inga ställen i Bibeln som säger "inga idrottare ska få ärva Guds rike" t.ex.

tisdag, juni 16, 2009 11:07:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Kul att du tog upp det stället, jag förtstår precis hur du menar. Det skulle vara intressant att få veta vad du anser att det står i just det Bibelstället, och hur du kommer fram till den slutsatsen.

onsdag, juni 17, 2009 7:02:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home