Sarons kritiker och rädslan
av TOR BILLGREN
Saronkyrkans i Göteborg beslut att välkomna homosexuella som medlemmar har som redan påpekats givit upphov till en mycket avslöjande debatt inom den konservativa kristenheten. De oerhört skeva och inkonsekventa uppfattningarna om syndabegreppet har uppenbarats, och vi har fått veta att det är stor skillnad på synd och synd. En synd som en heterosexuell kristen man vet att han aldrig kommer att kunna begå (att ha sex med en annan man) är värre och måste bekämpas hårdare än en en synd som han själv begår varje dag. Kolla till exempel på den bild ordföranden i Evangeliska Frikyrkan, Stefan Swärd, presenterar sig med på sin blogg. Den skriker materialism, habegär och stolthet. På vilket sätt är en man som sänder sådana signaler en bättre förebild än en man som lever i partnerskap?
De demoniserande och exkluderande föreställningarna om homosexualitet var möjlig att upprätthålla när homosexualitet var kriminaliserat, sjukdomsklassat, skambelagt och stigmatiserat. När homosexuella tvingades gömma sig i garderoberna och inte syntes i samhället, annat än på kvällstidningslöpsedlarnas skandalrubriker. Men på de senaste tjugo-trettio åren har samhället tvingats kalibrera sina föreställningar om homosexualitet mot verkligheten. Och det har haft som logisk och självklar följd att den traditionella synen på homosexualitet har övergivits.
Det är just detta de som motsätter sig Saronkyrkans beslut är så innerligt rädda för. Att det ska komma in människor med genuina erfarenheter av homosexualitet i de heliga rummen. Att församlingsmedlemmarna ska riskera att möta homosexuella personer och få möjlighet att ta del av deras berättelser, upplevelser och känslor. Saronkyrkans kritiker är rädda för att deras tolkningsföreträde kommer att utmanas av verkligheten. Och den matchen vet de att de kommer att förlora.
Saronkyrkans i Göteborg beslut att välkomna homosexuella som medlemmar har som redan påpekats givit upphov till en mycket avslöjande debatt inom den konservativa kristenheten. De oerhört skeva och inkonsekventa uppfattningarna om syndabegreppet har uppenbarats, och vi har fått veta att det är stor skillnad på synd och synd. En synd som en heterosexuell kristen man vet att han aldrig kommer att kunna begå (att ha sex med en annan man) är värre och måste bekämpas hårdare än en en synd som han själv begår varje dag. Kolla till exempel på den bild ordföranden i Evangeliska Frikyrkan, Stefan Swärd, presenterar sig med på sin blogg. Den skriker materialism, habegär och stolthet. På vilket sätt är en man som sänder sådana signaler en bättre förebild än en man som lever i partnerskap?
De demoniserande och exkluderande föreställningarna om homosexualitet var möjlig att upprätthålla när homosexualitet var kriminaliserat, sjukdomsklassat, skambelagt och stigmatiserat. När homosexuella tvingades gömma sig i garderoberna och inte syntes i samhället, annat än på kvällstidningslöpsedlarnas skandalrubriker. Men på de senaste tjugo-trettio åren har samhället tvingats kalibrera sina föreställningar om homosexualitet mot verkligheten. Och det har haft som logisk och självklar följd att den traditionella synen på homosexualitet har övergivits.
Det är just detta de som motsätter sig Saronkyrkans beslut är så innerligt rädda för. Att det ska komma in människor med genuina erfarenheter av homosexualitet i de heliga rummen. Att församlingsmedlemmarna ska riskera att möta homosexuella personer och få möjlighet att ta del av deras berättelser, upplevelser och känslor. Saronkyrkans kritiker är rädda för att deras tolkningsföreträde kommer att utmanas av verkligheten. Och den matchen vet de att de kommer att förlora.
posted by Tor Billgren at fredag, april 24, 2009
14 Comments:
Ja, den där bloggstartisidan för Swärdh är intressant. Han verkar ägnat en del tid åt att få den estetiskt rätt och placera ut soffan och andra detaljer strategiskt. Och visst kan en människa vara intressead av det och fåfäng. Men hade han velat betona enkelhet och motvilja mot materialism hade han suttit på en enkel pinnstol istället med en ett IKEA-bord bredvid sig.
Bengt
Hej, jag märker precis som du att homosex särbehandlas gentemot andra synder. Du tar som exempel att t.ex. Stefan Swärd bejakar sin synd genom habegär, materialism och stolthet. Det kan vara så, det vet jag inte. Men det är sant att kristna gör det för enkelt för sig, när de tror att de kan skilja ut dem som bejakar någon form av synd från dem som inte gör det. Bra skrivet!
Sedan håller jag på att fundera på om jag vill stämplas som en homofob, en dålig kristen eller en icke-kristen, men ge mig tid, för inget av det är särskilt attraktivt för mig.
Tor
Jag håller med dig om att om vikten av konsekvens inom våra kyrkliga led. Jag tycker inte bara människor som lever i homosexuella relationer behöver omvändelse. Även människor som lever i habegär, girighet och olika sorters missbruk behöver omvända sig. Betonas bara frågan om sexuell läggning i relation till medlemskap så blir det skevt. Denna poäng kommer också Stefan Swärd fram till på sin blogg som du ju läst.
Sen är ingen felfri, det är viktigt att understryka. varken kristna eller andra, men som medlem i en kyrka anser jag att man att sträva efter det som man gemensamt tycker är rättfärdigt och sant.
Sen är det ganska intressant vilka slutsatser du drar av Swärds bild på bloggen. Du menar att den "skriker ut materialism, habegär och stolthet". Är det soffan, tavlan eller mobiltelefonen på bilden som ger dig blodad tand? Är det att han inte nöjt sig med en vas utan skaffat 3 st som är problemet? Lite övertolkning här kanske.
Din poäng med att det är viktigt med omvändelse från materialism och habegär är bra Tor, men du tappar lite av bildanalysen tyvärr.
Mvh/filip
Det är intressant att du drar slutsatsen
råkade komma med en textrad för mycket nyss...vet inte vart den kom ifrån...
/Filip
Filip
Den där sista raden var vad du "egentligen" menade. Ditt Freudianska inre. :-)
Bengt
Bengt
Fy sjutton vad otäckt att ens Freudianska inre kan ta över ens tangentbor! Egentligen borde jag sluta skriva här, man vet ju aldrig när urdjuret i en poppar fram=)
//Filip
p.s Nu när jag har dig på tråden Bengt...Hur funkar de olika Identiteterna man kan välja när man publicerar en kommentar. Tycker det är lite tråkigt att alltid välja "Anonym" men vet inte vad "URL" och "OpenID" innebär...DS
Ja, det är konstigt att se homosexualitet som "värre" än andra synder (om man nu ser homosexualitet som synd), jag kan inte förstå det, men å andra sidan ser jag inte homosexualitet som en synd. Som kristen anser jag att alla människor har ett ansvar för att se till att ens sexualitet inte skadar andra människor och jag kan inte se att homosexualitet skadar i sig. Om man lever ett oansvarigt sexuellt liv, hetero eller homo, så kan man mycket väl skada sig själv eller andra, men könet på personen man har sex med gör inte synden mindre eller större.
Filip
"Hur funkar de olika Identiteterna man kan välja när man publicerar en kommentar. Tycker det är lite tråkigt att alltid välja "Anonym" men vet inte vad "URL" och "OpenID" innebär"
Ärligt talat vet jag inte riktigt heller hur det funkar. Men varför inte skaffa ett Googlekonto? Det är enkelt och du kan fixa bild också så vi ser hur du ser ut. Och berätta andra saker om dig själv där som vi är totalt ointresserade av.... nu blev det fel....jag menar som vi verkligen vill veta om dig. :-)
Bengt
Haha, det var den roligaste bild jag har sett. Snacka om att den verkligen, som Tor skrev, skriker ut "materialism, habegär och stolthet".
Kolla mina kommentarer till inlägget Inkonsekvent policy i församlingar, där jag bl.a. skriver:
"Det ovan skrivna hindrar mig inte att mycket bestämt ta avstånd från Stefan Swärds ecclesiologi, när han menar att personer som lever i homosexuella relationer inte kan vara medlemmar i kyrkan. Det är sådana teorer som vi övriga bibel- och bekännelsetrogna kristna får klä skott för.
Eftersom kyrkan är en gemenskap av syndare som tror på Jesus Kristus som sin personliga frälsare, är det inte okej om vissa syndare säger till andra syndare: Ni får inte vara med, för ni är syndare."
Det ahr varit stark kritik mot Stefan Swärd även från andra s.k. konservativt kristna, och det med utgångspunkt från just ecclesiologin. Om man inte accepterar homosexuella som medlemmar i kyrkan, tror man inte på "en enda heliga, apostolisk och katolsk /allmännelig kyrka."
Detta står i trosbekännelsen, som brukar användas som definition av kristendom. Det är för att Gardell inte verkar tro på hela trosbekännelsen, som jag m.fl. anser att hans åskådning inte är kristen. Vad ska man då säga om Stefan Swärd, som inte heller verkar tro på hela trosbekännelsen?
Filip
"Hur funkar de olika Identiteterna man kan välja när man publicerar en kommentar. Tycker det är lite tråkigt att alltid välja "Anonym" men vet inte vad "URL" och "OpenID" innebär"
Du kan alltid välja alternativet Namn/URL .. för då får du möjlighet att ange ditt namn i alla fall ;)
Sarons insändare i Dagen visar att de inte har någon principiellt annan syn på homosexuell samlevnad än Swärd, men låter de enskilda själva bestämma om de vill "leva med motsättningarna" (mellan kyrkans förkunnelse och den egna livsstilen). Saron bestrider bestämt att det skulle leda till någon urvattning av förkunnelsen.
Jag tycker att det är mycket sympatiskt att överlåta besluten om den egna livsstilen till den enskilda medlemmen själv, medan kyrkan som helhet bestämmer över förkunnelsen.
Swärd skriver nu på sin blogg att han är ordförande i bostadsrättsföreningen där han bor, och att föreningen har antagit omfattande regler, som medlemmarns ska följa. Gör de inte det blir de vräkta. Kyrkan ska följa samma regler, som gäller i samhället i övrigt, skriver Swärd.
Detta åskådliggör att konflikten inom EFK är teologisk. Man har olika syn på ecclesiologin, dvs vad kyrkan ÄR. Saronförsamlingen vill att församlingen ska vara en KYRKA, medan Swärd, som är nybliven ordförande för hela EFK vill att EFK ska vara en kyrklig rörelse för de "mest frälsta". Han ser ingen skillnad alls mellan en kyrka och en profan förening, en bostadsrättsförening.
Han ser heller ingen skillnad mellan KYRKAN och en (inomkyrklig) förening, för personer som frivilligt har valt ett mer aktivt och regelrätt kristet liv. Klosterordnarna inom Katolska kyrkan (och numera även inom Svenska kyrkan) är exempel på sådana inomkyrkliga rörelser.
Kyrkan brukar liknas vid ett äktenskap mellan Kristus och den fallna mänskligheten, och då kan man inte utesluta någon ur kyrkan för att han lever i synd, eller för att han är en värre syndare än andra. Vem avgör det? Ordföranden för bostadsrättsföreningen med de "omfattande" reglerna, som medlemmarna ska följa?
Alltjämt gäller "Ingen frälsning utanför kyrkan", och därför är det värre än en dödsdom att neka någon medlemskap i kyrkan.
Swärds attityd att i praktiken ha själv ska bestämma över aandras liv är klart osympatisk. Jag har själv som f.d. kd-medlem mycket negativa erfarenheter av frikyrkomedlemmar som försökt lägga sig i andras liv - som de inte ens vet något om. Inget sägs öppet, utan det är utfrysning och osynliggörande. Inte bara homosexuella har utsatts för detta. Ocvh det begvränsas inte till medlemmarna i den egna (fri-) kyrkan.
Lars, mycket intressant och konsekvent resonemang. Det jag tycker är mest sympatiskt med Sarons hållning, är just deras respekt för den enskilde medlemmens integritet och privatliv. De gör nämligen inga antaganden om vad det innebär att vara homosexeull, eller att leva i partnerskap. Den syn som Swärd företräder baseras på antaganden om saker som inte angår dem.
Ne usch, jag må firar jul och annat som tillhör kristendomen. Men jag kan inte se poängen med att vara kristen. Allt verkar handla vad "gud" tycker och tänker.
Som tur är jag inte döpt.Till alla er som inte tycker homo äktenskap är bra, varför bryr ni ens? Är det ert äktenskap eller?
//En svensk
Skicka en kommentar
<< Home