Kulturrelativistisk omdömeslöshet från Aftonbladet kultur.
Att Mohamed Omar är en galen muslimsk extremist blev tydligt i en intervju i Aftonbladet häromdagen. Det berättade Tor här på bloggen. Bland de hatiska uttalanden var följande från Omar.
....det finns ingen progressiv och reaktionär islam utan islam är en. Och den har kommit för att hjälpa västvärlden ur den här situationen, ur feminismen och homosexualiteten och andra sjukdomar. Islam är botemedlet.
Det här hade varit illa nog. Men det slutar inte där. Idag får Omar visst stöd från Anders Johansson på kultursidan i Aftonbladet. Så här skriver han
När Rasmus Landström (21 april) beskriver hur han ”stålsätter” sig inför mötet med den tidigare så fine och moderate Omar kan man mot den bakgrunden fråga sig vad han är så rädd för. Mötet med den Andre?
Det här är egentligen ännu värre än Omars galenheter. Trots att Omar tidigare gjort homofientliga och antisemitiska uttalanden och bl.a. sagt att han menar att homosexuella relationer borde totalförbjudas så frågar sig en kulturjournalist på Sveriges största kvällstidning vad problemet är. Och fegt kulturrelativistiskt så gömmer han sig bekom antydningar om främlingsrädsla. Som om Omars hat skulle förtjäna mer respekt för att han har svart istället för blont hår.
Johansson skriver också i sin artikel.
Jag delar nog inte så många av vare sig Omars eller Ahmadinejads åsikter, men just nu har jag lättare att förlika mig med dem än med de självhögtidliga motreaktionerna.
Byt ut Omar och Ahmadinejad mot Front national i Frankrike eller Folkfronten (nazistparti i Sverige). Det är en helt rätt jämförelse eftersom de två förstnämnda är ungefär lika fascistiska ideologiskt som de två partierna i Europa.
Om USA och EU skulle fördöma Folkfronten och Front national så skulle då Johansson på Aftonbladet kultur skriva följande.
"Jag delar nog inte så många av vare sig Front nationals eller Folkfrontens åsikter, men just nu har jag lättare att förlika mig med dem än med de självhögtidliga motreaktionerna."
Sannolikt är det någon typ av USA- och EU-hat som är orsak till den här typen av omdömeslöshet från Johansson. Men det får aldrig ursäkta bagatelliserande av hat mot homosexuella och andra minoriteter.
På 1940-talet var nazi-Tyskland USA:s främste fiende. Med Johanssons politiska logik "min fiendes fiende är min vän" borde han om han varit skribent då ha hyllat Hitler.
Det här gör det återigen tydligt varför det är så viktigt att bekämpa kulturrelativism som ursäktar och bagatelliserar hat och intolerans därför att den ansvarige är "från en annan kultur".
Tack till Jonathan för nyhetstipset.
9 Comments:
På 40-talet var Aftonbladet visserligen tämligen pro-tyska, men det har nog historiskt sett andra anledningar...
Fredrik
Jo, det är sant. Men det är ju inte en tidningstradition att inspireras av för dagens kulturjournalister. Eller borde inte vara i alla fall. Att halvt hylla fascistiska diktatorer.
Bengt
Ett par snabba kommentarer (jag skriver utförligare om Omar, islam och homoerotik här: http://weredsvadligheter.blogspot.com/2009/04/mohamed-omar-den-manliga-konservatismen.html )
Som homosexuell tror jag att man bör välja sina ord med omsorg i den här (iofs mycket angelägna) diskussionen. Vi bör t.ex. inte glömma att det faktiskt finns en mycket gammal queer-tradition inom islam.
På samma sätt bör man kanske ha i åtanke att "fascism" inte är något entydigt begrepp och att det existerar en stark, homoerotisk anarkokonservatism som av somliga kallas "fascism".
Kurt
Klart som tusan att fascism är ett entydigt begrepp, och det är en politisk ideologi som har sitt ursprung ur rena rama idiotin och förakt för individuella fri och rättigheter.
Kurt
Jag ska kommentera det du skriver.
"Som homosexuell tror jag att man bör välja sina ord med omsorg i den här (iofs mycket angelägna) diskussionen. Vi bör t.ex. inte glömma att det faktiskt finns en mycket gammal queer-tradition inom islam."
Ja, det har tidigare existerat en viss acceptans för samkönade relationer i vissa äldre muslimska samhällen. Men det är INGET muslimskt land idag som är homovänligt. Inget muslimskt land som har lagar mot diskriminering pga sexuell läggning eller som juridiskt erkänner homosexuella relationer. Tvärtom så är det förföljelse av homosexuella i nästan alla muslimska länder. Det vore ju inte ärligt att säga något annat.
Av de länderna där där homosexuella trots allt problem förmodligen har det minst dåligt idag är Turkiet som också är det mest sekulariserade muslimska ladet.
Men det är inte religionen islam jag kritiserar i artikeln. Det är den politiska islamismen (sharialagar etc) som Omar och Irans regim är för. Och den har inget med queer och respekt för mångfald att göra. Tvärtom.
Om jag kritiserat Maranata hade du då kommenterat och sagt att kristendomen egentligen är ganska queer?
"På samma sätt bör man kanske ha i åtanke att "fascism" inte är något entydigt begrepp"
Fascism är inte entydigt, det har du rätt i. Det missbrukas och används av vissa om nästan allt de är emot. Typ "det är fascistiskt när polisen hindrar AFA att attackera folk de ogillar"
Men Irans regim (som Omar hyllar) är egentligen en typ av fascistisk regim. Det är många likheter med Hitlers regim. Antisemitismen, homofientligheten, hatet mot USA, dödskulten, det totala föraktet för människors värde, angiverikulturen, de patriarkala strukturerna, bekämpandet av "fel" kultur som viss musik, teater etc.
Bengt
Även om jag håller med dig i sak om att den här typen av relativism är ryggradslös och rätt farlig är det kanske lite olyckligt att direkt lägga in femmans växel och ropa Hitler just på den här bloggen med tanke på Tors pågående projekt om nazireferenser.
Oavsett eventuella faktiska likheter mellan hitlertyskland och dagens Iran är det nästan alltid att skjuta sig i foten att börja jämföra något som helst fenomen med nazismen, eftersom precis alla grupper gör det om sina motståndare.
Det är dock en parentes. Stort tack för ditt enträgna upplysnings- och debattarbete!
Andy
Du har rätt i att man lätt kan devalvera ord.
Att vissa slentrianmässigt hänvisar till Hitler och nazismen betyder annars inte att det alltid skulle vara fel. Där skjuter du dig i foten själv.
Givetvis måste man kunna hänvisa både till Hitler och Stalin eller någon annan när det är berättigat. Men de som följer den här bloggen vet att jag mycket sällan gör det.
Och att jag hänvisade till nazi-Tyskland var inte främst för att likställa det med dagens Iran (även om det ÄR många sådana likheter) utan att nazi-Tyskland var USA:s främste fiende på 1940-talet. Och med Johanssons politiska logik "min fiendes fiende är min vän" så borde väl då USA-hatare på 1940-talet hyllat Hitler.
Bengt
Kurt
Även om det finns någon "ö" av homovänglighet inom islam så är detta icke någon anledning till att inte med kraft reagera mot uttalanden från andra företrädare som så uppenbart inte tillhör den homovänliga delen. Tvärtom!
Sanna: Oavsett vad man tycker om de ideologier som brukar sammanföras under begreppet "fascism" så rör det sig om en ganska spretig samling ideal och föreställningar som är långtifrån enhetliga. Att många som kallar sig "fascister" inte direkt tillhör någon intellektuell elit kan jag förvisso hålla med om. För egen del är jag skeptisk till s.k. individuella fri- och rättigheter som i regel är oförenliga med mina anarkokonservativa övertygelser, men kallar mig för den skull inte fascist.
Bengt Held:
Jag har aldrig påstått att "islam" är vare sig det ena eller det andra. Däremot tror jag det kan vara bra att uppmärksamma att det a) finns en queer tradition inom islam samt b) att i dag tillföra ett homoerotiskt, idealt misogynt perspektiv till den radikalislamistiska rörelsen skulle kunna vitalisera densamma. Det här är ett synsätt som t.ex. Mohamed Omar uppenbarligen inte vill kännas vid (http://weredsvadligheter.blogspot.com/2009/04/herr-omar-och-homofobin.html). Den texten utgör väl också ett slags svar på Anders' kommentar.
Skicka en kommentar
<< Home