söndag, september 28, 2008

Den destruktiva föreställningen om representation

För några veckor sedan började den här artikeln cirkulera i högerkristna kretsar: Homosexual U.K. Documentarian Says Gay Lifestyle a "Sewer" of Casual Degrading Sex, Drug Abuse and Misery.


Simon Fanshawe is a writer and broadcaster who created the documentary "The Trouble With Gay Men" after becoming increasingly alarmed at the shallowness and destructiveness of the "gay lifestyle." The film, made for BBC 3 television, questions the emotional and psychological immaturity, narcissism, nihilism and self-destructive tendencies of many in the homosexual community. Fanshawe says he wants homosexual men to "grow up" and get beyond their state of "extended adolescence."

Man tror sig alltså har funnit sanningen om "den homosexuella livsstilen". Och när den förmedlas av en äkta homosexuell, måste den ju stämma, eller hur? Den kristna högern har slagit ihop sina händer med samma entusiasm som förintelseförnekarna när juden Norman Finkelstein i början av 2000-talet publicerade boken Förintelseindustrin, som kritiserade vissa judiska organisationers sätt att slå mynt av förintelsen. Tänka sig, en äkta jude som tar bladet från munnen och säger den riktiga sanningen...

En av de som glatt sig är förstås Leif Liljeström på den homofientliga sajten Bibeltemplet:

Innehållet i [artikeln] är av det slaget att hade t.ex jag eller Åke Green eller någon annan kristen skrivit eller sagt det, så hade gaylobbyn ryckt ut med stora brandsprutan direkt och haglat polisanmälningar och engagerat hela sin dementi-apparat mot oss.

Och Liljeström har rätt. Visst hade det blivit ett ramaskri. Men det beror inte på hyckleri, utan på att det är väldigt stor skillnad på när en homosexuell komiker säger "homolivet är en kloak av självskändning, drogmissbruk och elände", jämfört med när det yttras av en antihomosexuell populist. Utgångspunkterna är radikalt olika, liksom syftena. Komikern vill på ett nyanserat sätt diskutera problem som finns inom den homosexuella subkulturen. Den antihomosexuella debattören vill lyfta upp dessa problem som representativa för hela homokollektivet och använda dem för att begränsa homosexuellas rättigheter.

Det som ligger till grund för den antihomosexuella kristenhetens eufori är alltså den brittiske komikern, gayprofilen och författaren Simon Fanshawes film The Trouble with gay men, som sändes i BBC för två och ett halvt år sedan (det är rätt märkligt att det är först nu den upptäcks av kristenheten). I den här artikeln i The Guardian utvecklar han filmens teser och syften:

This is not some sanctimonious moraliser looking into the goldfish bowl; it's a gay man in his 40s looking at the big open world and wondering when we are going to grab the chance to be grown-up in a society that now regards us, legislatively at least, as equals. We have demanded a place at the table, to use Bill Clinton's phrase, but now that it is laid, some of us insist on still behaving with the silly rebelliousness of extended adolescence.

[...]

The world has changed for gay men. I have to add the ritual disclaimer that of course there's still homophobia, but the fact is that in law we have all-but total equality. Yet we continue to behave as if we are a disconnected minority, shut out from the world of responsibility. Gay men have a lot of catching up to do. Hooked on drugs and sex and looks, we call it gay culture. The figures are staggering: 20% of gay men in London use the incredibly damaging crystal meth. Studies show that men who do are twice as likely to become HIV positive. Since 1999, the figures for HIV infections have continued to rise in the UK. Syphilis infection rates among gay men have increased by 616% in the past five years.

Fanshawe vill få ansvarslösa bögar att vakna upp. Han vill få risktagande bögars vänner att bry sig och inte stillatigande acceptera dumdristigt beteende som skyddsvärd kultur. Han utmanar de barnsliga och stereotypa aspekterna av nattklubbslivet.

Och detta är mycket bra. Problemet är att majoritetssamhället inte är kapabla att hantera nyanserade bilder av minoriteter. Hade en romsk regissör gjort en film om romsk liga som försörjer sig på att stjäla, hade rasisterna viftat med den och ropat "Se här -här är sanningen om hur dom är, det är till och med en zigenare som gjort filmen!"

Denna falska representationsmekanism grundar sig i föreställningen att allt kan reduceras till kategorierna ont och gott, och detta försvårar villkoren för en diskussion om problem som de facto kan finnas inom en grupp. En diskussion som är nödvändig såväl inom, som utanför gruppen. Katolska kyrkan måste kunna diskutera sina allvarliga problem med sexuella övergrepp utan att pedofili lyfts upp som en typiskt katolsk företeelse. En muslimsk författare måste kunna skriva en bok om islamistisk terrorism utan att bli stämplad som självhatande förrädare i de egna leden, och utan användas som slagträ av islamfientliga krafter.

Simon Fanshawes film handlar om problem och attityder som finns på vissa håll inom de homosexuella subkulturerna. I sin ständiga strävan att misstänkliggöra och demonisera homosexuellla, missbrukar kristna extremister dessa nyanser och problematiseraingar på ett konfrontativt sätt, vilket i förlängningen leder till att den nödvändiga och viktiga diskussionen hämmas, eftersom homosexuella debattörer tvingas lägga energi på att försvara sig mot polariserade angrepp, istället för att föra en nyanserad diskussion på ett relevant plan.

De antihomosexuella opinionsbildarna kommer förstås inte att sluta att bete sig så här. Förmodligen är den vettigaste lösningen att ignorera dem. I alla fall ska man inte göra misstaget att gå in och bemöta dem i detalj. Det är fullkomligt onödigt, eftersom de har fel redan i sin grundpremiss, nämligen att statistik och problem inom en viss grupp på något sätt skulle vara relevant gruppens rättigheter, status och villkor.

20 Comments:

Anonymous Anonym said...

Några saker förjänar att förtydligas.

1. Simon Fanshawe generaliserar sannolikt medvetet för att slå alarm om problemen inom DELAR av brittisk gaykultur. Han vet säkert mycket väl att de allra flesta bögar lever vanliga Svenssonliv men att minoriteten som är ute och festar, har osäker sex och använder droger varje helg bland medelålders bögar är betydligt högre än bland heterosexuella. Om det måste man givetvis kunna diskutera, men det är beklagligt att han inte nyanserar sig och inte tycks vara medveten om att det här kan användas av homofientliga grupper.

2. Droganvändning är betydligt vanligare på brittiska klubbar (alltså även de som främst riktar sig till heterosexuella) än någon annanstans i Europa enligt rapporter. Jag tror det var en rapport för några år sedan som berättade att drygt hälften av brittiska tonåringar testat narkotika jämfört med 10-15 i de flesta andra EU-länder. Droger har också blivit en del av vissa brittiska gayklubbar. Det betyder inte att alla där använder narkotika men många gör det.

Situationen är helt annorlunda i Sverige i alla fall utanför Stockholm . Besöker du RFSL-fester i Linköping eller Västerås eller en gayklubb i Malmö eller Göteborg lär du få ganska svårt att hitta någon som fixar fram droger. I alla är det inte lättare där än på vanliga "hetero"-klubbar.

Jag besökte i flera år Stockholm en månad varje helg och var ute på gayklubbarna och har aldrig varken blivit erbjuden köpa narkotika eller talat med folk som sagt de gör det. Sedan är det säkert de som ägnar sig åt sådant (precis som på "vanliga" ställen i Stockholm, kolla Cafe Opera en helg) men det är definitivt inte var och varannan.

3. En orsak till att många medelålders bögar beter sig som tonåringar är att när de verkligen var tonåringar så fick de inte likt heterosexuella testa det där med att hångla med de som de var förälskade i etc.

Att kristna samfund ofta varit homonegativa precis som många folkrörelser tidigare har gjort att mycket fokus inom gaykulturen blivit på klubbmiljöer där alkohol och ibland tillfällig sex givetvis är en viktig del precis som i övrigt på klubbar i Sverige.

För heterosexuella har föreningar och samfund blivit en motvikt för många till den mer "hedonistiska" miljön på barer och klubbar medan för homosexuella har gaybarerna ofta varit de enda "frizoner" där man kunnat vara sig själva. Det är givetvis inte en ursäkt varken för att använda droger eller ha osäker sex men det är en delförklaring till att sådant sannolikt är något vanligare bland bögar i en del länder, även om de som sagt tillhör en liten minoritet bland alla bögar.

Bengt Held

söndag, september 28, 2008 8:23:00 em  
Anonymous Anonym said...

Rättelse

"Jag besökte i flera år Stockholm en månad varje helg"

En helg varje månad ska det vara. :-)

Bengt Held

söndag, september 28, 2008 8:25:00 em  
Anonymous Christopher Aqurette said...

Personligen är jag helt övertygad om att pedofilprästerna i Boston är goda representanter för den kristna livsstilen. Så måste det ju vara. De var ju bevisligen kristna, eller hur?

(Kommentaren innehåller spår av ironi.)

söndag, september 28, 2008 8:52:00 em  
Anonymous Sanna said...

Förmodligen är den vettigaste lösningen att ignorera dem. I alla fall ska man inte göra misstaget att gå in och bemöta dem i detalj.

Nej inte i varje detalj, men nog kan man väl påpeka fakta och verklighet för dem?

Och fakta o verklighet är ju att majoriteten av alla bögarna och flatorna är precis som vilka medelsvenssons som helst, samma problem, samma strävan efter lycka och samma vedermödor att skaffa till livets nödtorft som heterosexuella.
99% av alla människor på jorden, oavsett sexuell läggning, är "medelsvenssons", länge leve oss.

Sen att Liljeström och hans gelikar bland konservativa kristna inte respekterar det åttonde budet är ju skamligt, men de kanske är representativa för de konservativa kristna? Världen iDag är ju inte heller blyg för att tänja på gränserna till medvetna förvanskningar av fakta och verklighet.

Det som är lite ironiskt, vad det gäller droganvändning öht. är ju att det är ett större problem i länder där konservativa kristna har en framträdande politiskt representation, visserligen har vi drogproblem i Norden också, men i jämförelse inte lika stort problem som Storbritannien och USA.
Kanske det har att göra med den sekulära socialliberalismen som varit den härskande samhällspolitiska inriktningen det senaste 50+ åren?

Religion och samhällspolitik hör inte ihop, inte nånstans och inte på nåt sätt.

Amen.

söndag, september 28, 2008 9:05:00 em  
Anonymous Ett vuxet, homo, barn said...

Blir man behandlad som barn, blir man ett barn. Man är vad som speglas i andra. Man har den färg andra målar på en.

Konservativa är ju inte direkt kända för att vilja myndigförklara homosexuella.

söndag, september 28, 2008 10:14:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jävla idioter, skit, pissa och spy ihjäl er för i helvete!

/Gryggan

söndag, september 28, 2008 11:53:00 em  
Anonymous Anonym said...

"Konservativa är ju inte direkt kända för att vilja myndigförklara homosexuella."

Visst, men det har ändrats en del de senaste åren. London är idag generellt en mycket homovänlig stad både bland befolkningen i sin helhet och bland politikerna. De tre största partierna, konservativa, liberaler och socialdemokraterna, tävlar om vem som egentligen är homovänligast. I alla tre partierna så är flera centrala politiker i London öppet homo eller bi.

Stadens nye konservative borgmästare berättade i våras att han skulle åka till och vara med vid den illegala gayparaden i Moskva för att ge stöd åt den.

Men kulturer inom minoriteterna förändras långsamt trots att omgivningen blivit liberalare. Det gäller inte bara för vissa grupper av homosexuella utan även vissa grupper av invandrare.

Det är viktigt att konstatera att brittiska bögar har levt i ett samhälle som varit mycket mer fientligt än det i Sverige.

Så sent som för 10 år sedan var det i Storbritannien förbjudet för homosexuella att jobba i försvaret, det var förbud för böggruppsex (men tillåtet med heterogruppsex), bögar och lesbiska hade inte något juridiskt erkännande inte ens någon sambolag, bögar och lesbiska saknade lagligt skydd mot diskriminering och hets, det var förbjudet för skolor att ge positiv information om homosexualitet (tex att tillåta gayföreningar att besöka skolor som RFSL gjort i decennier i Sverige), i många städer bl.a. London så var det formellt förbjudet för två män att kyssa varann på offentliga platser. Den senare lagen användes sällan men den gav en signal om att homosexualitet var fel.

Den brittiska polisen var okänd för att ofta trakassera bögar tex vid offentliga mötesplatser. Den svenska polisen har dessbättre sällan ägnat sig åt sådant även om de haft allvarlig problem med homofientlighet givetvis.

Brittisk media har generellt varit mycket mer homofientlig än svensk media. En del tidningar bedrev närmast kampanjer mot homosexuella även på nyhetsplats så sent som på 1990-talet. Något som även var verklighet i Sverige men då på 1950-talet.

Det där med förbudet för böggruppsex gällde för övrigt all sex där mer än två bögar var med. Tre killar som hade sex med varann var alltså olagligt även om det var i en privat lägenhet. Dessutom var det förbjudet för två bögar att ha sex om det var en tredje person närvarande i lägenheten, även om den tredje var i ett annat rum.

Homosexuella och bisexuella var alltså ofta mycket socialt marginaliserade och ibland även stigmatiserade. Det konservativa partiet Tory hade en tydligt homofientlig politik, värre än tex kristdemokraternas i Sverige.

Socialdemokratiska Labour hade fram till 1990-talet inte gjort något som helst tydligt uttalande om homosexuella rättigheter eller jobbat för att avskaffa de här homofientliga lagarna. Det var för när Tony Blair blivit ordförande det så småningom blev en liberalisering och partiet blev sedan homovänligt.

Liberalerna var homovänligt engagerade men kunde inte ensamma påverka så mycket på 1980-talet.

Idag är HBT-lagarna i Storbritannien nästan lika bra som i Sverige och alla de lagar jag tidigare nämnde har förändrats. Precis som i Sverige är en av få reformer som är kvar en könsneutral äktenskapslag.

Det är nog det som är poängen i artikeln. Dags för VISSA bögar att ändra sin självdestruktiva kultur (som har sitt ursprung i ett homofientligt samhälle där vissa bögar "flydde" in i en kultur av droger och anonym sex) när samhällets politik ändrats.

Bengt Held

måndag, september 29, 2008 12:19:00 fm  
Anonymous TP said...

Varför har inte den här kommentaren kommit ännu?

"Och det är minst lika synd om högerkristna som blir kallade nazister [för att de sympatiserar med aktörer som försöker utrota en typ av mänsklig variation från jordens yta]. Varför kan man inte bara lyssna på varandras argument? Ni ÄR cancer."

måndag, september 29, 2008 9:27:00 fm  
Anonymous ett vuxet, homo, barn said...

Jo, jag förstår att det inte ser ut så längre. Men kulturer har en tendens att fastna...

Det tar ett tag innan människor mognar... :)

måndag, september 29, 2008 10:39:00 fm  
Blogger Kefas-JDFK said...

Fast här är ni ju rätt duktiga på att själv förmedla denna bilden. Under pride veckan på Kanal 5- så förmedlade nästan alla dokumänterer denna bilden. Och om man exempel åker på Club Heaven i London- vill man också få denna bild bekräftad (har också varit der och fästad).

Så lite självkritiska för ni väl enda vara.

onsdag, oktober 01, 2008 3:59:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Kefas, vem eller vad avser du med pronominet ni i din kommentar?

onsdag, oktober 01, 2008 5:58:00 em  
Anonymous Anonym said...

"Så lite självkritiska för ni väl enda vara"

Ja, i efterhand så konstatera jag att det var dumt att jag (och övriga 899 999 HBT-personer)var med i alla Kanal 5-reportagen om hur kul det är att knarka vid Europride. Det borde vi aldrig ha gjort.

Bengt Held

onsdag, oktober 01, 2008 6:46:00 em  
Blogger Kefas-JDFK said...

´'`\(òÓ)/´'`

Nä men va har det för point att även reagera på sådana här saker? Det ligger ju sanninger i den "interna" kritiken, försök göra nått konstruktivt ut av kritiken istället för att stampa på den del av kritiken som inte stämmer överens med verkligheten.

onsdag, oktober 01, 2008 7:31:00 em  
Anonymous Anonym said...

Kefas

Men vad är det exakt jag, Tor m.fl. ska göra? Vi har ju redan sagt det är ett problem att vissa bögar i London knarkar men vi har dessutom kritiserat de som försöker utnyttja det i sin homohatande propaganda.

Hur kan vi påverka eller för den delen ha ansvar för att ganska många bögar som besöker klubbar i London knarkar? Har alla homosexuella i hela världen ansvar för det? Har du som kristen ett ansvar för vad galna kristna sekter i USA gör? Vad har du gjort åt det problemet?

Och om många judar som bor i London och besöker klubbar där knarkar har då alla judar i Sverige ett ansvar att påverka det?

Du har väl lika mycket ansvar som oss andra att förändra det. Du har ju tydligen betalt entre och därmed ekonomiskt gynnat gayklubben Heaven, något som jag aldrig gjort.

Bengt Held

torsdag, oktober 02, 2008 12:21:00 fm  
Anonymous Göran Koch-Swahne said...

Rekommenderar denna länk för den som vill veta var Ms Palin står (alltså den nedre länken)

http://dantoujours.blogspot.com/2008/10/seniors-for-barack.html

torsdag, oktober 02, 2008 6:29:00 em  
Anonymous Göran Koch-Swahne said...

Hup...

Det skulle vara i näst-nästa kommentar :-(

torsdag, oktober 02, 2008 6:34:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jävla horungar: skit, pissa, runka och spy ihjäl er för i helvete!!

Gryggo

fredag, oktober 03, 2008 2:10:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Tack för ditt inlägg, Gryggo. Jag är verkligen chockad över ditt tilltag. Din politiska inkorrekthet är så eggande, så farlig, så skandalös. Det är få som vågar ta bladet från munnen. Tack för att du så varsamt vårdar ytttrandefriheten.

fredag, oktober 03, 2008 7:47:00 fm  
Anonymous Sanna said...

Tack för att du så varsamt vårdar ytttrandefriheten.

För att inte nämna det svenska språket.

fredag, oktober 03, 2008 8:33:00 fm  
Blogger Technicolor said...

Jag tycker att den bristfälliga nyanseringen är ett problem både hos våra kritiker och "fans". De konservativa nöjer sig med bilden av dekadens och lidande men det finns också gott om folk som vill pressa in killar i bilden av den glade, modeintresserade bögen och lyfta upp varje flata som någon slags feministisk idealbild. Jag tycker också att nyanseringen saknas inom gruppen HBT, något som "får jag vara normal?!"/"får jag vara queer?!"-debatten efter Pride visade. Måste det finnas enbart en typ av HBT-folk bara för att vi är en minoritet?

lördag, oktober 04, 2008 2:06:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home