Clapham 1: Kärleksfloskeln
Den 1 oktober publicerade socialdemokraternas kristna organisation Broderskapsrörelsen genom Peter Weiderud, Anna Ardin och Ulf Bjereld ett kristet vänstermanifest i Svenska Dagbladet, som en reaktion mot den konservativa tankesmedjan Claphaminstitutets flitiga närvaro i debatten på sistone. Broderskapsrörelsen ville därigenom distansera sig från, och presentera ett alternativ till den konservativa och traditionella kristendom som Claphaminstitutet representerar, och som så ofta uppfattas som tolk för hela kristenheten.
I tio punkter redovisar de sitt manifest, som bland annat handlar om jämlikhet och bekämpande av islamofobi. Punkt nio handlar om kärlek:
Broderskaparna är snälla och rara på alla sätt och vis. Men att använda floskeln om att all kärlek är bra kärlek som argument för könsneutrala äktenskap är så gränslöst naivt och aningslöst att man börjar misstänka att undertecknarna av artikeln har suttit med en filt över huvudet de senaste tio åren. Det är inte bara att ge motståndaren en gyllene målchans - det är också att sätta målvakten på avbytarbänken.
Och mycket riktigt. Den 5 oktober kom Claphaminstitutets direktor Tuve Skånberg och dess styrelseordförande Stefan Swärd med den förväntade repliken: Är all kärlek verkligen bra?
Här kan man notera att Skånberg och Swärd är långt mer erfarna retoriker än Broderskaparna. Visserligen är det pinsamt och lågt att hugga på den fåniga klyschan om kärleken, med de gör det på ett behärskat och samlat sätt, och drar t.ex.inte upp barn- och djuräktenskap. De hade säkert velat, men lägger band på sig eftersom de vet hur opinionen reagerar när pedofil- och tidelagsargumenten dyker upp i debatten om könsneutrala äktenskap. I dagens Dagen upprepar Skånberg polygami-argumentet, och protesterar även emot att etiketteras som kristen höger. Mer om det i nästa inlägg.
I tio punkter redovisar de sitt manifest, som bland annat handlar om jämlikhet och bekämpande av islamofobi. Punkt nio handlar om kärlek:
9. All kärlek är bra kärlek. Vi erkänner och stödjer att en kärleksfull och trygg familj kan se ut på många sätt.
Broderskaparna är snälla och rara på alla sätt och vis. Men att använda floskeln om att all kärlek är bra kärlek som argument för könsneutrala äktenskap är så gränslöst naivt och aningslöst att man börjar misstänka att undertecknarna av artikeln har suttit med en filt över huvudet de senaste tio åren. Det är inte bara att ge motståndaren en gyllene målchans - det är också att sätta målvakten på avbytarbänken.
Och mycket riktigt. Den 5 oktober kom Claphaminstitutets direktor Tuve Skånberg och dess styrelseordförande Stefan Swärd med den förväntade repliken: Är all kärlek verkligen bra?
Innebär påståendet att ”All kärlek är bra kärlek” att Broderskap stöder RFSU:s krav på att ”möjligheten att fler än två personer kan ingå civilrättslig registrering med varandra bör utredas”?
Miljöpartiets partistyrelse har likaledes ett kongressuppdrag att forma ett förslag på en köns- och antalsneutral äktenskapslagstiftning och vänsterpartiets förre parti- styrelsemedlem Torbjörn Tännsjö kan tänka sig månggifte, gruppäktenskap och enkönade och tvåkönade syskonäktenskap.
Vad vill Broderskapsrörelsen?
Här kan man notera att Skånberg och Swärd är långt mer erfarna retoriker än Broderskaparna. Visserligen är det pinsamt och lågt att hugga på den fåniga klyschan om kärleken, med de gör det på ett behärskat och samlat sätt, och drar t.ex.inte upp barn- och djuräktenskap. De hade säkert velat, men lägger band på sig eftersom de vet hur opinionen reagerar när pedofil- och tidelagsargumenten dyker upp i debatten om könsneutrala äktenskap. I dagens Dagen upprepar Skånberg polygami-argumentet, och protesterar även emot att etiketteras som kristen höger. Mer om det i nästa inlägg.
posted by Tor Billgren at tisdag, oktober 07, 2008
3 Comments:
Den där formuleringen "all kärlek är bra" använder jag aldrig som argument för en könsneutral äktenskapslag. Det blir en klyscha utan konsekvensanalys.
Däremot så kan man ju konstatera att kärleken i en samkönad och olikkönad relation är lika varann. Det är ett viktigt argument emot att ha två olika lagar med nästan lika juridiskt innehåll.
Ibland använder också (ofta sekulära) liberaler och socialister argumentet att Svenska kyrkan bör viga samkönade par "eftersom de väl inte kan vara emot kärlek". I sak håller jag med givetvis men tycker att hur Svenska kyrkan ska fixa sin teologiska syn på äktenskapet är något de själv får avgöra. Att säga att "kärlek är fint" är ju en bra livspolicy men det är inte tillräkligt i en seriös teologisk debatt om vigslar.
Och varför är det nästan aldrig någon av de där sekulära liberalerna och socialisterna som kräver att alla muslimska samfund i Sverige ska viga samkönade par med argumentet att muslimer väl "inte kan vara emot kärlek".
Konsekvens efterlyses.
Bengt Held
Kärleksfloskeln? Jag tror minsann att du missat intentionsdjupet i såväl kärleksbudskapet som i vår artikel.
Kärlek är inte nödvändigtvis något för "snälla och rara". Kärlek är den totala självutgivelsen, och att älska sina fiender är sannerligen ingen sinekur...
All kärlek är bra kärlek. Men samhället har också ett ansvar som ligger utanför kärleken. Det är därför en 14-åring får inte gifta sig. Det är därför syskon inte inte gifta sig. Även om deras kärlek också är bra. Men när det gäller samkönade äktenskap finns det inga samhällsintressen eller skyddsaspekter som begränsar kärleken - alltså bör samkönade äktenskap tillåtas. För kärleks skull.
Jag håller med dig, Ulf Bjereld. Men det är onödigt att bjuda debattmotståndaren på billiga poänger. När man använder "All kärlek är bra kärlek" utan att reservera sig som du gjorde i ditt inlägg här, inbjuder man till onödiga missförstånd, som motparten självfallet inte är sen att utnyttja. Och vips handlar debatten om något annat.
Skicka en kommentar
<< Home