Kommentarer på text om kardinalfel: 2

av TOR BILLGREN

Min text om kardinal Bertones uttalande om homosexualitet och pedofili har mötts av kommentarer. Här kommer den andra, författad av Anders Piltz, professor emeritus i latin och dominikanerpräst i Lund:

Vatikanens statssekreterare kardinal Tarcisio Bertone, som vet mer om fotboll än om sexologi, har gjort ett uttalande om homosexualitetens roll i de så kallade pedofilskandalerna inom kyrkan. Vatikanens presstalesman sade i torsdags att kyrkliga myndigheter inte har någon kompetens att uttala sig om psykologi och medicin. Så sant.

De trista fakta som ligger till grund för Bertones utspel är tillgängliga på nätet (Vatican Information Service). Alla anmälningar mot präster går till den lokala polisen och samtidigt till Troskongregationen i Rom. Där har man under 2001-2010 behandlat 3000 anmälningar (rörande 0,7 procent av det katolska prästerskapet i världen). En tiondel rör pedofili, alltså sex med barn före puberteten. Resten gäller så kallad efebofili, övergrepp på ungdomar i tonåren eller däröver. I sextio procent av fallen är offren av samma kön som förövaren.

Jag överlåter åt sexologerna att bedöma dessa uppgifter. Men jag tror inte att Tor Billgrens anklagelser mot kyrkan för att mörka fakta (under de tankeväckande rubrikerna ”Katolikhyllan. Lögnen blir svar”) bidrar till ett vettigt samtalsklimat.

Publicerad i Sydsvenskan den 18 april 2010

Mitt svar:

Det är glädjande att Anders Piltz och Vatikanens presstalesman markerar avstånd från kardinal Bertones uttalande om homosexualitet och pedofili genom att fastställa att ”kyrkliga myndigheter inte har någon kompetens att uttala sig om psykologi och medicin”. Tänk om den hållningen kunde vara begynnelsen på en mer nyanserad och vetenskapligt förankrad syn på homosexualitet från Vatikanens sida.

Nu är det är inte bara fotbollstokiga kardinaler som uttalar sig utanför sin kompetens. Jag har t.ex. ofta förundrats över en vändning i självaste katekesen, där kyrkan förklarar att homosexuella handlingar är fel, bland annat för att de inte har ”sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet” (punkt 2357). Vad vet kyrkan om detta? Den gamla leken med skruvar och muttrar är välkänd, men varifrån kommer idén om att det skulle saknas känslomässig komplementaritet i homosexuella sammanhang? Det är just den typen av huvudlösa spekulationer som lägger grunden för samtalsklimatet Anders Piltz beklagade i söndagens tidning.