onsdag, januari 28, 2009

Vågar KD utmana kristenheten inom EU?

Publicerad i Sydsvenskan den 28 januari 2009

I sista sekund lade alltså kristdemokraterna fram sitt alternativa förslag till resten av Riksdags- och regeringspartiernas motioner om könsneutrala äktenskap: ”Civilrättsligt reglerad samlevnad, förslagsvis kallad Giftermålsbalk”. Partiet förordar att de religiösa samfunden ska förlora sin rätt att göra juridiskt bindande vigslar, samtidigt som begreppet äktenskap helt tas över av den religiösa sfären.

Förslaget innebär att heterosexuella och homosexuella par registrerar giftermål (obs: ej äktenskap) vid t.ex. länsstyrelsen, och att de par (obs: endast heterosexuella) som önskar, kan få det krönt till ett äktenskap i en kyrka, moské eller offerlund. En rätt häpnadsväckande konsekvens är att heterosexuella par fråntas möjligheten att ingå borgerligt äktenskap, eftersom själva ordet enligt förslaget helt ska knytas till religionsutövningen.

”De skäl som åberopas [för könsneutrala äktenskap] är varken relevanta eller tillräckligt starka för en så genomgripande samhällsförändring”, skriver kd i sin motion – uppenbarligen utan att vara medvetna om att det är de som föreslår den mest genomgripande samhällsförändringen.

Det fantastiska med kristdemokraternas krumbuktande är att de agerar som att de skulle ha förtroende i frågor som rör homosexuella. Men hur skulle de kunna ha det? Genom alla år har de konsekvent röstat emot alla förbättringar av homosexuellas villkor, med det ena fantasifulla och halsbrytande skenargumentet efter det andra.

Det stora problemet för kd – och den konservativa kristenheten i stort – är att de genom decennier av populistisk och raljant antihomosexuell aktivism har underminerat sitt förtroende som seriösa opponenter i frågor som rör homosexualitet. På sajten för paraplyorganisationen Kristdemokrater i Svenska Kyrkan kan man i den mysiga ”åsiktshörnan” fortfarande läsa inlägg som beskriver kampen för homoäktenskap som ett ”spel som handlar om vuxnas behov av att legitimera sina perversioner”.

Så visst ligger det åtskilligt i det professorn i straffrätt, Madeleine Leijonhufvud, sa under den hearing som KD ordnade förra veckan för att informera om sitt lagförslag: att det blivit en symbolfråga för vissa att inte på något sätt gå KD till mötes.

Självfallet är det inte bra att det är så, för det behövs alltid oppositionella röster. Men så länge KD inte gör upp med sitt förflutna (och vissa delar av sin samtid), så klingar deras röst hycklande och falsk.

Den svenska debatten är dock mindre intressant. Här i landet har rättsverkningarna mellan partnerskap och äktenskap länge varit identiska och det interna käbblet skymmer den verkligt viktiga aspekten i sammanhanget – den internationella. Tillåt mig att ta ett nära till hands liggande exempel:

Den 4 januari i år registrerade jag mig med Erik, som jag varit tillsammans med sedan år 2000. I Sydafrika, där vi bor nu, räknas vi som gifta. Som en del i förändringsprocessen efter avskaffandet av apartheidlagarna, införde Sydafrika som femte land i världen homoäktenskap år 2006 (trots att den folkliga opinionen generellt är negativ till homosexualitet). I mitt visum står det att jag befinner mig i landet som följeslagare åt min partner, som är här för att arbeta vid universitetet. Jag behövde inte visa att jag kan försörja mig själv i min visumansökan, utan det formella ansvaret för det ligger på min make.

Om vi däremot hade valt att bosätta oss i t.ex. EU-landet Rumänien, hade vi ansetts vara ensamstående, eftersom Rumänien (tillsammans med 13 andra EU-länder) inte erkänner vårt civilstånd. Jag hade behövt söka visum på helt egna villkor, något som inte den medföljande maken eller makan i ett heterosexuellt äktenskap hade behövt göra.

Ytterligare komplikationer hade uppstått om någon av oss hade blivit allvarligt sjuk. I Rumänien (och de 13 andra länderna) hade Erik inte betraktats som min närmaste anhörige. Han hade inte fått fatta medicinska beslut å mina vägnar, och kanske inte ens haft tillträde till sjukhuset.

Och om vi hade bosatt oss i EU-landet Litauen, hade den här texten inom en snar framtid varit kriminell, eftersom parlamentet håller på att bereda en lag som förbjuder ”homosexuell propaganda”.

Det är sådana absurditeter nästgårds i EU-gemenskapen som är de verkliga, akuta problemen. Den begränsade yttrandefriheten och obefintliga demonstrationsrätten för homorörelserna i t.ex. Polen och Lettland kan också adderas till listan.*) Frågan är om KD är en kraft att räkna med här. Om de vågar ställa krav på familje- och samlevnadslagstiftningen i länder med stark kristen och konservativ tradition. Och om de har sina väljares stöd att göra det.

Jag säger inte för en sekund att allt blir frid och fröjd av att Sverige inför äktenskap för homosexuella. Självklart kan länder bestämma sig för att inte erkänna just homoäktenskap. Men det hade alla gånger varit ett steg på vägen. Poängen med äktenskapet är att det är en institution som är känd över hela världen, medan partnerskapet bara är känt och tillämpas och av ett fåtal.

Under tiden som KD unnar sig lyxen att måna om sin image som kapabla att hålla rent från liberala och okristliga element på hemmaplan, och aktar sig noga för att stöta sig med den mäktiga konservativa kristenheten i Europa, tvingas homosexuella familjer till splittring, eller att helt enkelt avstå från erbjudanden om jobb och studier i länder där deras civilstånd inte erkänns. Det vore tragiskt om ekumeniken och den kristliga husfriden prioriteras högre än de ”små gemenskaper” som kristdemokraterna alltid – inte minst i den nu aktuella motionen – har sagt sig värna om.

Tor Billgren
journalist bosatt i Stellenbosch, Sydafrika


*) Bengt Held påpekar följande i ett mail nu på morgonen
Du skriver att det är obefintlig demonstrationsrätt (för homosexuellas rättigheter) i Polen och Lettland. Så har det varit men är inte det idag. Även om många politiker ännu vill förbjuda gayparader har domstolar i båda länderna tydliggjort att det är en rättighet att hålla gayparader. Däremot så bedriver ännu partier närmast hatpropaganda mot den typen av demonstrationer. Många gissar tex att det nya regeringspartiet i Polen skulle vara homovänligt. Men regeringspartiet där som vissa kallar liberal är emot varje erkännande av samkönade relationer även en begränsad sambolag. Regeringspartiet är även emot gayparader även om de erkänner att de inte kan förbjuda det och har inte heller försökt göra så. Alltså ungefär samma attityd som Berlusconi och högern har i Italien. De menar att de "tyvärr" måste tillåta gayparader eftersom det är demonstrationsfrihet i en demokrati.


****
Uppdatering:

Länk till Dagenartikel den 3 feb.

25 Comments:

Blogger Göran Koch-Swahne said...

Detta har nu inget med ”EU” att göra (även om det kan låta så...). Problemet är i stället den radikala/Absolutistiska Renässansens ny-platonistiska fantasi om ett i Tiden fäst ”moment” där Äktenskapet inte, som i andra länder, b e k r ä f t a s, utan tillverkas genom hokus-pokus av en Statens Förrättare (som alltså är Agent för Staten – Paret är o b j e k t för Statens myndighetsutövning!). Detta blev i Absolutismens Sverige den Statskyrkliga ”vigseln”, först förekommande i Stockholm och sedan formulerad i Enväldets Handbok 1693 (diminutivet ”vig-sel” var en devalvering teologiskt och legalt av Mässan, som enligt Uplands-lagen 1298 t.o.m. hade gjort träl/slav till Fri!).

P a r t s v i l j a n, manifesterad i Trolovningen/Handfästningen (som ju hade varit detta moment sedan Forntiden), tappade sin kraft. Delvis gäller detta i alla Västerländska länder (som alla har o l i k a, lokala, blandningar av Forntidens och Absolutismens rätt) från 1600-talets början fram till 1918, varefter Partsviljan har återkommit på bred front i alla länder (senast i 2:a Vatikankonciliets ord om ”Gudsfolket” som självt ”gör” sitt eget Sakrament (det är så Rom - numera - motiverar sin syn på Äktenskapet som o-upplösligt ;=)

I Sverige införde Absolutismen, till yttermera visso, fantasin ”vigsel” i Enväldets Riks-Lag 1734 (genom hänvisning till Enväldets Kyrko-Lag och Ordning 1686/1687), så att Äktenskap utan vigsel (jag upprepar: dessa förblev fortsatt helt lagliga till ”Barnlagarna” trädde i kraft 1918!) devalverades – vilket ledde till att kvinnor och barn (som alltid ;=) delvis ställdes utanför lagarnas skydd: kvinnan förlorade sin ställning som (fullvärdig) Maka (oavsett Börd), och barnen förlorade sin (självklara) Arvsrätt, fullföljt i 1920-talets principiella avskaffande av Arvsrätten för alla – först för Lagberedningens nya Adoptions-institut (som inte innebar, som i alla länder och alla tider, ett upptagande av Arvinge – Lagberedningen har en del polemik mot motsvarande Danska utrednings, helt traditionella, Adoptioner – inte förrän 1959 kunde adoptivbarn bli arvingar. men det måste då ansökas…).

Alltså: bort med ”vigseln” och tillbaka med PARTSVILJAN!!!

onsdag, januari 28, 2009 9:48:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Tor skriver och berättar att jag mailade honom om hans artikel.

Nu är ju Tor så blygsam att han inte publicerar början av mitt mail så därför gör jag det. :-)

"Hej Tor!

Bra artikel av dig idag. Kanske den retoriskt bästa du skrivit bland de av dina debattartiklar jag kolla i Sydsvenskan. Du blandar snyggt in dina personliga erfarenheter från Sydafrika vilket gör artikeln mer mänsklig och konkret."

Bengt Held
Tillfälligt legitimerad artikelrecensent

onsdag, januari 28, 2009 12:49:00 em  
Anonymous Anonym said...

Är det någon här som är nyfiken på hur den där Ruben Agnarsson, Världen idag-krönikören ser ut?

Han har faktiskt skrivit en debattartikel på gaysiten Qx häromdagen. Och ett foto är med.

http://www.qx.se/samhalle/debatt/9139/barn-ar-inte-vuxnas-rattigheter

Visst blev jag förvånad när jag såg hans foto. Han ser ju ut som en vanlig hederlig Svensson-bög, ni vet såna som har en bostadsrätt tillsammans med sin pojkvän på Kungsholmen i Stockholm och besöker en gaybar någgra gånger om året, "för man vill ju veta om stället är lika trevligt som förr och de har ju billig öl dessutom".

Men skenet bedrar. Agnarsson är inte någon trevlig Svensson-bög. Han är en kristen extremist som sprider myter i var och varannan tidningsartikel, en kristenhetens egen velour-Goebells.

"Barn är inte vuxnas rättigheter" är rubriken på hans artikel. Nej, men så trevligt, då kan vi väl äntligen starta en utvärdering om det är bäst för barnen att förbjuda religiösa friskolor i Sverige. Jag är själv mycket positiv till friskolor men jag menar det är problemtiskt att barn ska vara på en skola med religiös eller för den delen politisk (vem hade accepterat kommunistiska eller nazistiska friskolor?) inriktning.

Vad blir då svaret från typer som Agnarsson när man vill utreda att inskränka eller helt förbjuda religiösa friskolor? Jo, de hänvisar till Europakonventionen som säger att föräldrar har rätt att välja undervisning åt sina barn. Föräldrarnas rätt alltså. Inte barnens rätt att få objektiv information i skolorna utan religiös indoktrinering.

Barn är inte vuxnas rättigheter enligt Agnarsson. Yeah, right.

Bengt Held

onsdag, januari 28, 2009 2:13:00 em  
Anonymous Anonym said...

Disclaimer: Nej, jag antyder inte att Ragnarsson har nazistiska sympatier när jag skriver velour-Goebells. Däremot att Ragnarsson tycks hämta inspriration från såna som Goebells när det handlar om att igen och igen sprida myter och lögner. :-)

Bengt Held

onsdag, januari 28, 2009 2:19:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Utmärkt resoenemang om friskolorna, Bengt. Och tack igen för orden om artikeln. Oj oj, du går hårt åt Agnarsson...

onsdag, januari 28, 2009 2:45:00 em  
Anonymous Sanna said...

Citat Ruben Agnarsson:
"Vi menar att barnens rätt till sitt biologiska ursprung är viktigare än vuxnas behov av bekräftelse."

Grundproblemet med det resonemanget, och "barnens rätt" argumentet öht vad det gäller införandet av det könsneutrala äktenskapet, är ju att det har inget att göra med utformningen av hur ett äktenskap konstitueras enligt lagen, iaf så länge barn inte är ett villkor för att få ingå äktenskap.

Ruben Agnarsson, och hans gelikar, verkar fortfarande leva med en världsbild att utomäktenskapliga barn är en "styggelse inför herrens ansikte", vilket för övrigt min frus farfar fick slängd i ansiktet av en präst när han var 8 år och ville delta i söndagsskolan anno 1931.

onsdag, januari 28, 2009 3:38:00 em  
Anonymous TP said...

Nu har jag förvisso sett Agnarsson förr, men jag kan intyga att de flesta kristofiler är ganska normala, rentav trevliga. Jag har flera kristofila vänner. Jag förstår dock inte varför de ska synas i media hela tiden och fåna sig i bjärta färger. Och varför de vill bilda familj och ha barn övergår mitt förstånd. Någon måtta måste det finnas på själviskheten.

onsdag, januari 28, 2009 3:49:00 em  
Anonymous Robert Liljegren said...

Tor

"Partiet förordar att de religiösa samfunden ska förlora sin rätt att göra juridiskt bindande vigslar, samtidigt som begreppet äktenskap helt tas över av den religiösa sfären."

Det är ju korrekt. Eller har jag missförstått något? Ordet "Äktenskap" är ju av religiös art. Det har det väl alltid varit. Det är inte ett från början civilrättsligt ord eller uttryck.

onsdag, januari 28, 2009 5:19:00 em  
Anonymous Anonym said...

Robert Liljegren

Hur gör man när man vill ta patent på ett ord, så att inga andra kan använda det ordet som de vill?

/Emma

onsdag, januari 28, 2009 5:36:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

"Äktenskap" är - och förblir - en utsaga om Lagarnas giltighet, inte teologins (det finnes icke heller någa utsagor i Bibeln om Ä - det som oftast översättes Ä. är det grekiska ordet Gàmos; Bröllop - vilket inte betyder (heterosexuellt) Äktenskap, utan i Forntiden var lika öppet för par av samma kön (läs Juvenalis Satirer!).

onsdag, januari 28, 2009 6:27:00 em  
Anonymous Anonym said...

Robert

Nej, det är en myt att begreppet äktenskap "skapades av kyrkor och samfund" och vi därför "bör lämna tillbaka det till samfunden". Fakta är att äktenskap har existerat i Sverige i tusentals år, långt före Sverige blev kristet. Ordet äktenskap är sannolikt från det tyska Ehe som förutom äktenskap även betyder äkta. Det har alltså inte med religion att göra. Det var först sen medeltid som kyrkan började förrätta äktenskap i Sverige och inte föränn 1734 blev kyrkliga vigslar obligatoriska för par som ville gifta sig. 1908 blev det återigen möjligt att gifta sig borgerligt.

Ännu en myt som kd spridit de senaste månaderna.

Men Robert, ni och andra som är så intresserade av språkvetenskap, varför är det aldrig någon av er som protesterar mot att man kallar vissa araber för antisemiter (aktuellt nu efter konflikten i Gaza)? Araberna är ju själva ett semitiskt folk och kan då språkligt inte vara antisemiter. Från början var väl också ordet menat som en beteckning av folk från Europa som ogillade judar men sedan har det också använts om araber som ogillar judar. Ords definition kan förändras, varför skulle man inte kunna göra samma med ordet äktenskap?

Tor

"Oj oj, du går hårt åt Agnarsson..."

Ja, jag vet det var på gränsen. Det var därför jag förtydligade att det inte var någon anklagelse om att Ragnarsson skulle vara smygnazist.

Även om jag starkt ogillar Hägglunds mytspridning om att så många föreningar skulle gilla deras kompromiss om en "civilrättslig giftermålslag" så skulle jag inte använda ord som velour-Göobells mot Hägglund. Göran Hägglund är nu trängd både av dåliga opinionssiffror och av ha förlorat en konflikt inom alliansen. Det är inte någon ursäkt men delvis en förklaring till hans halvlögner i äktenskapsdebatten.

För Ruben Agnarsson är det annorlunda. Han har närmast satt i system att igen och igen sprida lögner och myter om RFSL och svensk HBT-rörelse. Tex att Stockholm Pride arrangerar seminarier om att tillåta prostitution (vilket är en halvsanning, det var en debatt för och emot att tilllåta det) och att tillåta pojkprostitution (vilket är en lögn och inget annat).

Bengt Held

onsdag, januari 28, 2009 8:53:00 em  
Blogger Fredrik Stangel said...

Ang. Bengt Helds långa kommentar: Jag måste betona min övertygelse att liknelser med personer av Goebbels' (som f.ö. stavas med två b och ett l) kaliber bör användas med yttersta sparsamhet för att inte liknelserna ska utarmas eller argumentet förlora proportion. Som liknelse skulle jag hellre förorda personer som Fred Phelps - hysteriska homofober, men i alla fall inte påvisat benägna till massmord.

(Därmed är jag övertygad om att Goebbels och Agnarsson, om de träffades, förvisso skulle finna att de hade många gemensamma åsikter i flera frågor, inte bara angående homosexuella. De kanske skulle komma riktigt bra överens.)

Måste också hålla med Held om att detta inlägg är ett av de bästa i denna blogg, i alla fall på flera år.

onsdag, januari 28, 2009 9:01:00 em  
Anonymous Anonym said...

Fredrik

"inte påvisat benägna till massmord"

Återigen, det var inte massmorden jag hänvisade till när jag använde ordet velour-Goebbels (nu rättstavat) utan hans attityder att det är rätt att använda lögner i propaganda och om man upprepar en lögn ofta blir det till sist en sanning.

Dessutom så använde jag ordet velour-Goebells för att visa att det är något skämtsamt. En velourkille kanske inte mördar miljontals människor men visst, ingen kan ju vara säker.

Om sedan Goebbels och Agnarsson är vore ett omaka par eller passade ihop de sågs har jag inga åsikter om men du tycks ha bättre kunskaper om det.

Bengt Held

onsdag, januari 28, 2009 9:32:00 em  
Anonymous Anonym said...

På tal om desinformation...

Enligt det kristdemokratiska förslaget skall äktenskapet lämnas över till det civila samhället. Som jag tolkar förslaget och känner kristdemokraternas syn på det civila samhället och inte minst de religiösa samfunden så skall staten inte lägga sig i deras tolkning av sin religion, varför de samfund som skulle vilja genomföra äktenskapscermonier även för enkönade par rimligen skulle tillåtas detta.

Mattias

torsdag, januari 29, 2009 1:27:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Bengt...

Att äktenskapet som ord skulle ha funnits i vårt land i tusentals år är väl att ta i. Hur man uttryckte sig före vikingatiden ( och även då) har vi mycket ringa kännedom om.

Mattias

torsdag, januari 29, 2009 1:36:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Mattias

"Att äktenskapet som ord skulle ha funnits i vårt land i tusentals år är väl att ta i. Hur man uttryckte sig före vikingatiden ( och även då) har vi mycket ringa kännedom om."

Vad jag vet så har historiker en hel del kunskap om vilka ord man använde på viktingatiden, men givetvis inte så bra som från medeltiden och framåt. Men det är annars inte det avgörande utan att det faktiskt är en myt att det är kristna samfund som startat användningen av ordet äktenskap. Så är det inte. Det var först på 1400-talet som kyrkliga vigslar började bli vanliga i Sverige.

"Som jag tolkar förslaget och känner kristdemokraternas syn på det civila samhället och inte minst de religiösa samfunden så skall staten inte lägga sig i deras tolkning av sin religion, varför de samfund som skulle vilja genomföra äktenskapscermonier även för enkönade par rimligen skulle tillåtas detta."

Och att tillåta samfund (som har juridisk vigselrätt) att vägra viga homopar, svarta par, frånskilda par, grönhåriga par etc det tycker m, c och fp OCKSÅ enligt deras rikadagsmotion om en könsneutral äktenskapslag. Även oppositionens motionsförslag (s, v och mp) vill att samfund ska kunna få behålla sin juridiska vigselrätt även om de vägrar viga homopar, svarta par etc.

Det är alltså INTE något parti som i vår vill införa en lag som tvingar samfund att viga några par om de ska behålla den jurdiska vigselrätten. Däremot vill v och mp det på sikt men de två partierna har ju bara drygt 10 % av riksdagsledamöterna.

Bengt Held

torsdag, januari 29, 2009 4:29:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Kristdemokraternas "breda stöd" från svenska dagstidningar - två tidningar, Expressen och Kvällposten.

Jag har nu äntligen haft tid att på ett bibliotek kolla igenom dagstidningars ledarsidor från torsdagen 22 januari och fredagen 23 januari. Alltså de två tidningsdagarna direkt efter att m, c och fp respektive kd lämnat sina motioner om äktenskapslagen.

Kd låtsas ju att de har "brett stöd" från media, "många liberala tidningar" säger de ibland.

Vilket stöd har de då? Min research är givetvis inte komplett men jag har granskat ca 30 tidningars ledarartiklar från 22 och 23 januari. Det är nog ungefär 20 av dem som har någon kommentar om riksdagsmotionerna från de borgerliga partierna om äktenskapslag. Vissa har riktiga artiklar, andra notiser.

Svenska tidningar med politisk beteckning brukar vara socialdemokratiska, moderata, liberala eller centerpartistiska. Ingen vanlig dagstidning har någon partibeteckning med koppling till kd, v och mp vad jag vet.

1. Bland de socialdemokratiska tidningarna jag granskade så var de som lämnat kommentarer positiva till en könsneutral äktenskapslag. Ofta var de också kritiska mot att kd inte accepterar reformen. Aftonblandet skrev på ledarplats att man borde tvinga samfund att viga samkönade par men ingen annan av de tidningar jag kollade framförde den åsikten.

2. Moderata tidningar

De flesta moderata tidningar, förutom Svenska dagbladet, har tidigare varit negativa till en könsneutral äktenskapslag. Intressant nog var det INGEN av dem som skrev något negativt om reformen 22 och 23 januari. INGEN av dem berömde heller kd-alternativet. De skrev inte heller något annat om äktenskapslagen de två dagarna på ledarplats. Det verkar som att även konservativa moderata landsbygdstidningar nu accepterat en könsneutral äktenskapslag eller i alla fall inte prioriterar att argumenterar emot reformen.

Svenska dagbladet skrev en artikel som var ganska positiv till att det blev en motion från m, c och fp om en könsneutral äktenskapslag.

3. Bland centerpartistiska tidningar var de som kommenterade förslaget om en könsneutral äktenskapslag positiva till reformen.

4. Till sist då liberala tidningar som dominerar tidningsmarknaden i Sverige och har gjort så i decennier.

Många liberala tidningar kommenterade äktenskapsförslaget, nästan alla är för en könsneutral civilrättslig ÄKTENSKAPSlag. Göteborgsposten stödde däremot m-c-fp-förslaget där samfunden behåller den juridiska vigselrätten och där samfunden kan vägra viga olika par.

Men intressant är också att de flesta liberala tidningar kritiserar kd:s noja att inte kunna acceptera ordet äktenskap i lagen. Så gör tex Sydsvenska dagbladet, och Uppsala nya tidning och många andra av dem.

Dagens nyheter har en notis där man skriver att man precis som kd stöder en civilrättslig könsneutral äktenskapslag. När jag ringde Barbro Hedvall som skrivit notisen och berättade att kd inte alls var för en könsneutral ÄKTENSKAPSlag så verkade hon något förvirrad först men sa efter en stund att "givetvis har kd fel och är löjliga som vill byta ut ordet äktenskap" men att tidningen liksom kd vill ha civiläktenskap. Dagens nyheter stöder alltså INTE kd:s förslag att byta ut ordet äktenskap mot giftermål.

Vilka tidningar är det då som stödde kd:s kompromiss att införa en "civilrättslig könsneutral giftermålslag"? Jo, Expressen och Kvällsposten.

Av ca 30 tidningar jag kollade var det alltså 2 (6,7 %) som stödde kd-alternativet. Och det är ironiskt nog nästan exakt samma andel som kd fick i valet 2006, 6,6 %. Om man bara räknar med de tidningar som lämnade en kommentar de där två dagarna så blir det 2 av ca 20 alltså ca 10 % av de främsta dagstidningarna som stödde kd-alternativet.

Brett stöd? Nix.

Nu måste ju inte kd har samma åsikt som de flesta dagstidningar men det vore ju hederligt om de kunde erkänna att de faktiskt sällan fått entydigt stöd av tidningar i äktenskapsdebatten. Inte heller från Humanisterna och RFSU. Däremot från konservativa kristna samfund som ogillar homosexuella relationer.

Bengt Held

torsdag, januari 29, 2009 4:55:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Mattias

de samfund som skulle vilja genomföra äktenskapscermonier även för enkönade par rimligen skulle tillåtas detta.

Det är en rimlig tolkning av kd:s motion, och den slog mig också under arbetet med artiklen. Frågan är om kd själva tänkt på den möjligheten, eftersom själva syftet med motionen är att äktenskapet ska förbehållas föreningen mellan man och kvinna.

Bengt

Utmärkt genomgång av mediernas reaktioner, jag lyfter genast upp den till ett inlägg.

= = =

Låtom oss slutligen sätta ett streck i Goebbels-diskussionen. Oavsett vilka aspekter av Goebbels (eller någon annan i gänget) man avser, blir det alltid fel och lämnar efter sig en besk eftersmak.

torsdag, januari 29, 2009 7:20:00 fm  
Anonymous Samma said...

"Vilka tidningar är det då som stödde kd:s kompromiss att införa en "civilrättslig könsneutral giftermålslag"? Jo, Expressen och Kvällsposten."

Är inte Expressen och KVP dessutom samma tidning egentligen?

torsdag, januari 29, 2009 7:24:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Sanna

"Är inte Expressen och KVP dessutom samma tidning egentligen?"

De är det som företag idag men deras ledarsidor är helt självständiga från varann och tycker ganska ofta olika.

Kvällsposten är vad jag vet den enda liberala tidningen i Sverige som inte är tydligt homovänlig tex så var de emot homoadoptionslagen och har i övrigt visat ointresse för HBT-reformer.

Däremot så är jag förvånad att Expressen, som är tydligt HBT-vänlig på ledarplats, låter sig bli en del av kd-propagandan.

Tor

"Oavsett vilka aspekter av Goebbels (eller någon annan i gänget) man avser, blir det alltid fel och lämnar efter sig en besk eftersmak."

Mer risk för att bryta strecket. Jag brukar som bekant ha en saklig argumentation mot konservativa, det var menat som ett något skämtsamt raljerande. Ungefär som när Sydsvenska dagbladet (liberal) på ledarplats kallat Dansk folkeparti för "remoulad-fascister" utan att för den skulle mena att de verkligen är ett fascistiskt parti. Men som mitt meddelande visat så är det ibland problematiskt att använda den här typen av ord, om än halvt skämtsamt, för det riskerar bli en debatt om det där ordet istället för innehåller i någons uttalanden.

Det är också därför jag rekommenderar folk att undvika att kalla sd för nazister eller halvnazister (många menar det dessutom på allvar). Då flyttar man debatten från deras politik.

Bengt Held
Macholiberal

torsdag, januari 29, 2009 1:02:00 em  
Anonymous Sanna said...

Ja okej, då är det väl olika tidningar, blir bara så förvirrad ibland när man klickar på en länk till en artikel på expressen.se och så efter en stund upptäcker att man helt plötsligt surfar runt på kvp.se.

Jag läser varken Expressen eller kvp regelbundet, kanske nån gång i månaden, och sällan då ledarsidorna i dom tidningarna.

torsdag, januari 29, 2009 5:21:00 em  
Anonymous AT said...

Religionsfrihetslagen omöjliggör reserverande av ordet äktenskap för religiösa samfund, liksom inskränkningar i vad religiösa samfund får kalla för äktenskap. Om KD:s förslag mot all förmodan går igenom kan alltså ingen protestera på legala grunder om en person säger sig ha ingått äktenskap med en häst. Vad som helst kan kallas äktenskap, vilket ju är precis vad KD vill? Det enda som händer är att alla gifta KD-anhängare och andra i framtiden tvingas stå ut med att i officiella papper läsa att de lever i registrerat giftermål, eller vad det nu skulle kallas, och att man i framtiden kommer att tala om deras partners och inte makar/makor i offciella sammanhang.

torsdag, januari 29, 2009 5:47:00 em  
Anonymous Anonym said...

Tor skrev:
"Frågan är om kd själva tänkt på den möjligheten, eftersom själva syftet med motionen är att äktenskapet ska förbehållas föreningen mellan man och kvinna."

Jag är ganska övertygad att man tänkt på det. En del av knivarna i kd-ledningen är ganska vassa.

Syftet med motionen är även religionsfrihet, och detta är inget svepargument. Jag skulle vilja påstå att kd är det parti som tydligast står upp för religionsfriheten, och då menar jag inte bara religionsfrihet för kristna...


... och min poäng var, att om man så tydligt beskyller KD för desiformation och osaklig propaganda osv funkar det inte om man själv i nästa andetag tullar på sanningen i sin argumentation, vilket jag anser att en del gör här på sidan.

Mattias

onsdag, februari 04, 2009 9:11:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Mattias

1. Är inte poängen med KD:s förslag just att konservera begreppet äktenskap som en förening mellan man och kvinna? Varför skulle de då medvetet öppna upp för ett scenario där begreppet ÄNDÅ hamnar i samkönade sammanhang? Då är ju förslaget helt meningslöst?

2. Var tullar jag på sanningen i min argumentation? Hade det inte varit bättre om du lade tid på att bemöta mina argument istället för att försöka angripa min moral och person?

onsdag, februari 04, 2009 10:16:00 em  
Anonymous Anonym said...

1. Nej förslaget är inte helt meningslöst. Det skiljer på ett sympatiskt sätt mellan kyrka -stat, samt överlåter åt samfunden själva att avgöra hur de vill ha det. ... och till helt nyligen var samfunden eniga om att begreppet äktenskap skulle förbehållas heterosexuella relationer. (Skulle kunna motivera tydligare och längre men det är sent)

2. Jag syftade inte enbart på dig, inte ens främst på dig, jag tycker oftast du håller en god nivå.

Men citatet nedan uppfattar jag som direkt felaktigt mot bakgrund av vad vi tidigare diskuterat.

Även att beskriva KD som en del av den konservativa kristenheten är mycket tveksamt- Partiet är icke konfessionellt - och åtskilliga är de aktiva medlemmar som inte beskriver sig som troende kristna.

Mvh
Mattias

"Förslaget innebär att heterosexuella och homosexuella par registrerar giftermål (obs: ej äktenskap) vid t.ex. länsstyrelsen, och att de par (obs: endast heterosexuella) som önskar, kan få det krönt till ett äktenskap i en kyrka, moské eller offerlund."

fredag, februari 06, 2009 12:45:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home