Bra att Svenska kyrkan accepterar massmördare.

av BENGT HELD

Då och då är det debatter här om (fri)kyrkliga samfund ska acceptera homosexuella som lever i en samkönad relation. Är det acceptabelt även om kyrkan har som teologisk policy att sex inte är annat än för en man och en kvinna i ett äktenskap?

Det kan provocera en del kanske men jag ska inte kommentera det här utan vill istället skriva något om massmördare, ingen jämförelse mellan homosexuella och mördare givetvis. Jag förklarar min principiella poäng genom följande påhittade men möjliga story.

En massmördare har i tidningarna berättat att han är stolt över vad han gjorde, att han skulle kunna mörda igen. På söndagen vill han besöka mässan. Han möter i dörren kyrkvaktmästaren som ser förvånad ut nästan rädd. Försöker låtsas som ingenting. Ger honom en snabb nick.

I vapenhuset är också de två kyrkvärdarna, de hälsar på honom, nickar med huvudena men ler inte som de gör mot de flesta andra besökare. Sedan lyssnar han på predikan, prästen vet att en av de som besökt kyrkan är massmördare men genomför sin predikan som vanligt.

Efter prästens välsignelse och den sista musiken så lämnar massmördaren sin bänk. Prästen är som vanligt vid dörren och hälsar på besökarna. Mördaren räcker fram handen, prästen tvekar en sekund men tar hans hand. Det är väl mänskligt att även en präst kan tveka efter att i tidningarna läst om de förfärliga brott som mannen som mördat är ansvarig för. Ångrar sig gör han inte heller.

Men det som gör att prästen räcker fram handen är att han i den sekunden konstaterar att när han räcker fram handen till kyrkbesökarna betyder det inte att han godkänner allt som de har gjort.

Precis efteråt så konstaterar han att en annan man, Anders, var på besök i kyrkan förra söndagen. Anders är vanligtvis en mycket trevlig kille och han har varit FN-soldat i Afghanistan för att han vill göra något för andra människor. Men vid en strid där förra året så dödade han en man som han bedömde hotade den svenska truppen. I tidningarna har han uttalat att han mådde mycket dåligt efteråt men ångrar sig inte, han gjorde rätt från det han visste i situationen menar han.

Visst är det två helt olika människor och två helt olika saker, men skulle jag bokstavligt följa femte budet skulle jag kunna vägra hälsa på Anders också. Hade det varit ett frikyrkligt samfund hade de kunna stänga av honom från medlemskapet i samfundet. Trots det tvekade jag inte att räcka fram handen åt honom förra söndagen, resonerar prästen.

Det är inte enkelt att hälsa på en människa som man vet är stolt att ha dödat andra. Trots det, vem är jag egentligen att döma vilka som har gjort tillräckligt allvarliga synder för att jag ska vägra hälsa på dem. Eller att ett samfund skulle slänga ut någon. Det som är bra med Svenska kyrkan är att det är öppet för alla. En folkkyrka. Även för de som gjort hemska saker.

Massmördaren har ju inte motverkat Svenska kyrkans syfte genom att tala illa om samfundet. Han har aldrig i Svenska kyrkans namn försvarat mord.

Däremot har han varit mycket omdömeslös, mer omdömeslös än de flesta. Men har vi inte alla gjort något omdömeslöst, konstaterar prästen till sist. Då är kyrkan tom. Alla har lämnat den.

Prästen låser dörren. Men nästa söndag är den öppen igen. För vem som helst.