tisdag, juli 22, 2008

Antipride del 4: Världen Idag lägger upp bollen

Ofta när jag påpekar orättvisor som drabbar homosexuella och skriver om förföljelser, misshandelsfall eller andra uttryck av homosexuellas utsatthet, kommer det ofta kommentarer från konservativt kristna om att de som grupp minsann också drabbas av detta. Som om det skulle ha något med saken att göra. Som att att homosexuellas utsatthet skulle neutraliseras eller kunna relativiseras av att kristna också kan känna sig utsatta och kränkta.

När denna typ av argumentation förekommer på bloggen kan man lätt avfärda den med att folk skriver i affekt och att bloggkommentarer inte alltid är så genomtänkta. Men hur ska man förklara det när en papperstidning med mycket erfarna journalister och nästan 10000 prenumeranter, och efter redaktionsmöten och överläggningar ägnar sig åt exakt samma typ av logik? Jag har inget svar, men det det är precis vad Världen Idag håller på med just nu inför Pride.

Generllt sett är det något av en regel på tidningen att försöka neutralisera eller bagatellisera viktiga nyheter som berör "HBT-samhället". För ett år sedan, när domen kom mot mannen som försökte yxmörda en kvinna för att hon var engagerad i RFSL, var tidningens enda kommentar att hatbrottsbegreppet är ett hot mot demokratin. (Alltså inte att själva hatbrotten är ett hot mot demokratin... Jag skrev om artikeln här och här.) Tidningen försökte som alltid att framställa hatbrottsbegreppet som något som bara gynnar de andra, det vill säga homosexuella och muslimer, trots att kristna är precis lika inkluderade i och skyddade av begreppet.

Som en del i Världen Idags uppladdning inför Europride kom det i måndagens tidning ytterligare en skopa antigayretorik. Dramaturgiskt sett skulle man kunna säga att de nu lägger upp bollen, för att smasha i onsdagens eller fredagens tidning.

Artiklarna är skrivna utifrån det faktum att särskilt två saker brukar stå i fokus under prideveckan. Den första är de positiva aspekterna, glädjen, sexualiteten, firande av processsen framåt för förbättrade vilkor, möjligheten att få vara den man är och respekteras för det, och så vidare. Den andra är diskussionen om homosexuellas utsatthet, vilket är särskilt viktigt i år då det är Europride. Många hbt-personer från de länder i Europa som fortfarande har starkt diskriminerande lagstiftning och tufft samhälleligt klimat kommer att delta och förhoppningsvis kommer deras erfarenheter att belysas och uppmärksammas.

Måndagens tre artiklar är fungerar som ett underförstått bemötande av dessa saker. Hur kan jag då veta detta? Jo, för ingen av artiklarna är nyheter, de baserar sig inte på nya rapporter, nyligen inträffade händelser eller annat aktuellt. Den enda aktualitetsfaktorn är just Pride.

Den första artiklen är ledaren Religionsfrihet i praktiken av Mats Tunehag. Den handlar om att kristna är förföljda i många muslimska länder, och att människor som konverterar till kristendomen i dessa länder ofta straffas hårt. Tunehag har rätt, och detta är ett problem. Men syftet med att texten publiceras just nu, är att utgöra en motbild till diskussionen om homosexuellas utsatthet. Tunehag vet att tidningens läsare kommer att få höra om detta i andra medier under den kommande veckan, och vill genom denna texten intala dem att det är de som är de verkliga offren, och – i det här fallet – muslimerna som är förrövarna.

Men i den andra texten är det "homorörelsen" som är förrövarna! Och förrövare förtjänar väl ingen respekt eller tolerans? Det är Jonas Adolfsson som i artikeln Förföljd av homorörelsen beskriver hur Åke Green sedan rättegångarna mot honom och IOGT-NTO-debaclet har telefontrakasserats och fått kränkande försändelser:

– Det var Viagratabletter, prenumerationer på olika tidningar och en massa andra saker. Jag fick även en hel tvättmaskin hemskickad, berättar Åke Green som fick fullt sjå med att returnera varorna. I vissa fall tvingades han betala porto. Totalt innebar den här perioden kostnader på hundratals kronor och många timmars arbete för Åke Green.


Och de som kollektivt anklagas för dessa tölpaktiga och kränkande aktioner är alltså
"homorörelsen". Det vill säga RFSL. Och Pride. Och bloggare som jag. Notera åter att trakasserierna mot Green inte på något sätt är en nyhet – enligt artikeln har de till och med avtagit sedan en tid – utan aktualitetsfaktorn är just Pride och diskussionen om homosexuellas utsatthet. Syftet med artikeln är att anspela på den gamla ihåliga klyschan att "de som högljuddast ropar efter tolerans, inte är beredda att visa tolerans mot andra". Och därför inte förtjänar någon tolerans eller respekt själva...

I den tredje artikeln vilseleder Ruben Agnarsson läsarna med hjälp av statistik, och den är så häpnadsväckande och exempellös att jag skriver om den i ett eget inlägg.

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Intressant i sammanhanget är att IOGT-NTOs vice förbundsordförande Anna Carlstedt under en ganska lång period telefonterroriserades nattetid av kristna fundamentalister efter uteslutningen av Green.
/Straight-Erik

torsdag, juli 31, 2008 11:00:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home